EU:s förbindelser med länderna i Asien har förvisso utvecklats enormt på senare år och det råder inget tvivel om att det balanserade och allsidiga synsätt som krävdes i 1994 års strategi har spelat en väsentlig roll i moderniseringen av våra förbindelser med denna vidsträckta region. Mycket har åstadkommits sedan 1994, även om det ännu finns stort utrymme för en ytterligare förstärkning av våra förbindelser.
Sedan 1994 har den politiska dialogen med våra nyckelpartner i regionen utvecklats avsevärt genom nya samtal på högsta nivå i ASEM och med Kina, Indien, Japan och (snart) Korea, genom den pågående dialogen mellan EU och Asean, bl.a. en aktiv medverkan från EU i ARF, och genom fortsatta kontakter på hög nivå med Australien och Nya Zeeland. EU har fortsatt att aktivt verka för freds- och säkerhetsfrågor i regionen, t.ex. genom stöd till införandet av demokratiskt styre i Kambodja och Östtimor, stöd till flyktingar i och från Afghanistan, genom stöd till dialogen mellan de koreanska staterna och genom vårt bidrag till Organisationen för energiutveckling på Koreahalvön (Korean Energy Development Corporation, KEDO). EU har också inlett en viktig dialog med Kina om mänskliga rättigheter (och hoppas utveckla en sådan dialog med Nordkorea), i Indonesien stödjer vi aktivt insatserna mot en förstärkning av styrelseformerna och det civila samhällets medverkan, och när det gäller Burma/Myanmar och Pakistan fortsätter EU att uppmuntra till alla slag av öppningar i riktning mot demokrati.
Det rör sig om fasta grunder som vi kan bygga på för att stärka dialogen med länderna i regionen. Vi bör kunna diskutera problem där vi kan ha olika uppfattningar likaväl som vi kartlägger områden av gemensamt intresse. Vi bör framhäva områden inom vilka EU och dess partner i Asien tillsammans kan verka för att anta de globala utmaningar vi alla står inför. Vi bör intensifiera våra gemensamma insatser för att stärka de internationella institutionerna vilka vi alla är beroende av.
Den institutionella ramen för våra förbindelser med länderna i Asien varierar10 och endast ett fåtal länder i regionen har ännu ingått fullständiga (“tredje generationens”) samarbetsavtal med EG. I detta avseende släpar Asien långt efter andra regioner som Latinamerika, Medelhavsländerna och OSS. En förbättring av den institutionella grunden för våra förbindelser med nyckelpartner i Asien skulle ge möjlighet att ta itu med alla relevanta problem på ett mera samlat sätt (i frågor som rör såväl politik och säkerhet som ekonomi och utveckling), den skulle skapa en kraftfull stimulans till intensifieringen av dialog och samarbete på alla områden, och den skulle ge en klar offentlig signal om ett åtagande från båda parters sida att höja våra förbindelser till en ny nivå.
10 EU är bundet av övergripande samarbetsavtal (innefattande klausuler vilka innebär ett åtagande från båda parters sida när det gäller mänskliga rättigheter, demokratiska principer och rättsstatsprincipen och ett eventuellt upphävande av avtalet) med fem länder i Asien: Nepal, Laos, Kambodja, Bangladesh och Sydkorea, och förhandlingar har förts om ett liknande avtal med Pakistan, men det har ännu inte ingåtts eller undertecknats. Liknande avtal (men utan upphävandeklausul) styr EG:s förbindelser med fyra länder - Indien, Mongoliet, Sri Lanka och Vietnam - och med Macao. En äldre typ av samarbetsavtal är fortfarande i kraft med nio av Aseans medlemsländer (Vietnam, Laos och Kambodja har anslutit sig till detta vid sidan av deras separata bilaterala avtal av senare datum) och med Kina.
Våra förbindelser med Australien, Nya Zeeland och Japan styrs av gemensamma deklarationer.
EU och Indien: ett partnerskap mellan världens största demokratier
Partnerskapet mellan EU och Indien nådde en vändpunkt vid vårt första toppmöte i Lissabon i juni 2000. Vid toppmötet enades man om att upprätta en intressegemenskap för att ta itu med globala utmaningar som främjandet av fred och säkerhet, avskaffandet av kärnvapen, kampen mot terrorism, den internationella brottsligheten och klimatförändringarna, att fastställa en dagordning som stöd för vår samverkan i syfte att till fullo utnyttja våra respektive marknaders väldiga ekonomiska och kommersiella potential och att stärka samarbetet på områdena för forskning, vetenskap och teknik11. EU har också åtagit sig att i nära samverkan med Indien anta utmaningen att göra slut på fattigdomen.
Sedan 1994 har EG:s stöd till sociala reformer i Indien, särskilt inom sektorerna för grundläggande undervisning och grundläggande hälsovård, givit imponerande resultat.
Våra förbindelser med Asien när det gäller handel och investeringar har utvidgats betydligt, trots den betydande effekten på medellång sikt av den “östasiatiska kris” som bröt ut 1997.
År 2000 svarade Asien för 21,1 % av EU:s totala export vilket innebar att Asien var vår tredje största regionala handelspartner12. När det gäller investeringar fortsatte Asien i dess helhet att utgöra det fjärde största regionala investeringsmålet för EU och svarade för 6,8 % av EU:s utåtgående utländska direktinvesteringsflöden och 9,2 % av EU:s samlade bestånd av utåtgående utländska direktinvesteringar under 1999, det senaste året för vilket data finns tillgängliga13. Merparten av EU:s utåtgående utländska direktinvesteringar fortsätter emellertid att gå till Nordamerika och flödet av EU:s utländska direktinvesteringar har ännu inte kommit igång efter krisen i Ostasien. Såväl i vår bilaterala dialog med nyckelpartner i regionen som i WTO har EU konsekvent arbetat för att minska hindren mot bilateral handel och investeringar och att förbättra det institutionella, rättsliga och normerande klimat som möter våra ekonomiska aktörer. Vi har också gjort stora insatser genom våra ekonomiska samarbetsprogram, t.ex. Asia Invest, för att stimulera europeiska små och medelstora företag att bättre utnyttja de möjligheter till handel och investeringar som erbjuds i Asien.
EU och Japan: utvidgning av vårt samarbete
Japan är EU:s näst största exportmarknad (efter USA) och en av de viktigaste investerarna i EU.
En sund japansk ekonomi har avgörande betydelse för vårt eget liksom för Japans regionala grannars välstånd. Våra förbindelser med Japan går emellertid långt utöver det rent ekonomiska, med ett ökande samarbete i globala och regionala frågor, vilket särskilt uttrycks i den nya handlingsplan som skall antas vid toppmötet mellan EU och Japan 2001. Vår uppgift under kommande år blir därför att ge detta globala partnerskap konkret innebörd, antingen det gäller politiska, ekonomiska eller sociala frågor, såväl i multilaterala institutioner som i våra bilaterala förbindelser.
Vi måste emellertid ytterligare stärka vår dialog och vårt samarbete med Asien i handels- och investeringsfrågor och i frågor som rör mera allmän makroekonomisk politik. Både i WTO och i våra bilaterala diskussioner med asiatiska partner bör vi fördubbla våra insatser att stärka den öppna multilaterala ramen för handel och investeringar, avlägsna icke-tariffära hinder mot handel och investeringar och stärka den rättsliga, normerande och tekniska ramen
11 Kommissionen antog i juli ett utkast till rådsbeslut om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska gemenskapen och Indien.
12 Asien, med 21,1 % av vår export (utanför EU) år 2000, kom efter Europa utanför EU (30,9 %) och NAFTA (28,4 %), men svarade för mer av vår externa handel än Medelhavsområdet, Syd- och Centralamerika, Länderna runt Persiska viken och AVS-länderna tillsammans (17,1 %).
13 Asiens andel på 6,8 % av EU:s utländska direktinvesteringar år 1999 placerade regionen på fjärde plats
för våra ekonomiska aktörer. Vi bör fortsätta vårt arbete på att förbättra tillgången till handeln för de fattigaste utvecklingsländerna (ett ansvar som också faller på de mera avancerade utvecklingsländerna i Asien). Vi bör också föra en fastare dialog i ekonomiska och finanspolitiska frågor, dela med oss av vår egen erfarenhet av regionalt makroekonomiskt samarbete och främja en vidare användning av euron som internationell valuta.
Medlen för finansiering av vårt samarbete med utvecklingsländerna i Asien har ökat måttligt under senare år, i medeltal ca 438 miljoner euro per år under perioden 1996-2000 (utvecklingsbistånd och ekonomiskt samarbete sammantaget) mot 363 miljoner euro per år under perioden 1991-1995. Det har dock skett en betydande utveckling när det gäller inriktningen (mer än 80 % av vårt utvecklingsbistånd till Asien har gått till låginkomstländerna), medan nya ekonomiska samarbetsprogram har införts till gemensam nytta och av särskilt intresse för de mera utvecklade länderna i regionen. Om man lägger samman EG:s och medlemsstaternas biståndsinsatser svarar EU fortfarande för 30 % av alla offentliga biståndsflöden till Asien14.
Huvuddelen av detta bistånd har fokuserats på direkta fattigdomslindrande åtgärder, exempelvis genom stöd till hälsovårds- och utbildningssektorerna, landsbygdsutveckling och institutionell kapacitetsuppbyggnad. Miljösektorn har också fått ett betydande stöd genom omfattande program på områden såsom skogsskydd, biologisk mångfald och miljöteknik.
Uppmärksamhet har också ägnats åt att stärka de ekonomiska banden mellan våra båda regioner, såväl genom bidrag till ett förbättrat handels- och investeringsklimat som genom främjande av kontakterna mellan ekonomiska aktörer i de båda regionerna.
Mycket återstår emellertid att göra för att EU:s biståndsprogram i Asien skall uppnå hela sin potential. Kommissionen har redan satt igång en omfattande reform av förvaltningen av våra program för bistånd till tredjeland, och ett fullständigt och effektivt genomförande av dessa reformer kommer att prioriteras högt. Fördelningen av vår biståndsfinansiering bör helt och hållet avspegla inriktningen på fattigdomsbekämpning i kommissionens nyligen offentliggjorda meddelande om utvecklingspolitiken15. I vårt gemensamma intresse bör vi stärka vårt ekonomiska samarbete med Asien och vi bör fortsätta sörja för att miljöhänsynen integreras helt i vår biståndsverksamhet samtidigt som arbetet förstärks på centrala områden som t.ex. inom energisektorn, miljöteknik och biologisk mångfald.
EG ger också ett betydande humanitärt bistånd till Asien. Under de tre åren 1998-2000 gavs i genomsnitt 77,4 miljoner euro per år i humanitärt bistånd efter naturliga eller av människor orsakade katastrofer i Asien. Detta utgjorde 12,8 % av EG:s humanitära biståndsinsatser över hela världen. Enbart under år 2000 lämnades humanitärt bistånd till mer än ett dussintal länder i Asien, till vart och ett efter behov. Det gjordes särskilda insatser för Afghanistan, Filippinerna, Indien, Indonesien, Kambodja, Mongoliet, Nordkorea, Thailand och Östtimor. I början av 2001 gavs ett betydande bidrag till offren för jordbävningen i
14 År 1998-99 svarade alla givare från EU i genomsnitt för 30,4 % av det totala flödet av offentligt utvecklingsbistånd till Asien, efter Japan (50,9 %) men långt före USA (9,2 %). Detta kan jämföras med en andel av 47,5 % av EU:s offentliga utvecklingsbistånd globalt, mot 27,2 % för Japan och 16,2
% för USA (uppgifter från DAC).
15 “Europeiska gemenskapens utvecklingspolitik”, KOM(2000) 212, 26.4.2000.
Gujarat i Indien. Det katastrofförebyggande arbetet har också fortsatt med en andra fas av DipEcho-programmet som finansierades år 200016.
En aspekt som inte verkar ha utvecklats särskilt mycket är graden av insikt om varandra i våra respektive regioner, eftersom enligt klichéartade uppfattningar på båda sidor Europa fortfarande framställs som inåtvänt och gammalmodigt och Asien som en avlägsen och exotisk kontinent som innebär flera utmaningar än möjligheter. Mycket mera behöver göras för att höja Europas profil i Asien. Det kommer att bli absolut nödvändigt att stärka och bygga ut nätverket av EG-delegationer i regionen17.
EU och det framväxande Ostasien: Asean och Kina
Tillväxten har på nytt kommit igång i de flesta tillväxtekonomierna i Ostasien efter den ekonomiska krisen, och deras pågående omvandling förändrar regionens utseende. EU:s politiska och ekonomiska förbindelser med dessa länder har fördjupats avsevärt sedan 1994 och följts av en utvidgning av antalet samarbetsområden.
Våra förbindelser med Kina fortsätter att intensifieras genom täta kontakter på alla nivåer, från årliga toppmöten till expertmöten. Det framgångsrika ministermötet mellan EU och Asean i Vientiane i december 2000 var upptakten till en fortsatt förstärkning av dessa långvariga förbindelser, och EU spelar en alltmera aktiv roll i ASEAN Regional Forum.
Förbindelserna mellan EU och Asien under de närmaste åren kommer att vara beroende av i vilken utsträckning förbindelserna med dessa länder förbättras och konkreta resultat uppnås.
Dessutom kommer det att bli viktigt att stärka vårt utbyte med regionen på undervisnings-och kulturområdena (inom våra ekonomiska samarbetsprogram), att utvidga undervisnings-och intensifiera utbudet av seminarier och konferenser som sammanför expertgrupper och beslutsfattare från båda regionerna och att stärka informationen och kommunikationen genom våra delegationer och genom Internet.
4. MÅL, PRIORITERINGAR OCH ÅTGÄRDER