EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN. Europa och Asien: en strategisk ram för förbättrade partnerskap

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION

Bryssel den 4.9.2001 KOM(2001) 469 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN

Europa och Asien: en strategisk ram för förbättrade partnerskap

C5-0255/02

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sammanfattning ... 3

1. Inledning ... 5

2. Asien och Europa vid 2000-talets början... 6

2.1 Asien... 6

2.2 Europa... 9

2.3 Det globala sammanhanget...10

3. Förbindelserna mellan EU och länderna i Asien: en överblick ... 12

4. Mål, prioriteringar och åtgärder ... 15

4.1 Allmänna mål och prioriteringar ... 15

4.2 Åtgärder för regionen i dess helhet ... 16

4.3 Åtgärder för de olika regionerna i Asien ... 21

5. Genomförande och resurser ... 27

6. Slutsatser... 29

Statistik

Förkortningar

Befolknings- och inkomstuppgifter för EU och Asien Handels- och investeringsflöden mellan EU och Asien EU:s bistånd till Asien

Europa och Asien: en strategisk ram för förbättrade partnerskap Sammanfattning

I sitt meddelande från 1994 om en ny Asienstrategi, gav kommissionen för första gången en allmän ram för EG:s förbindelser med länderna i Asien. I detta dokument uppdateras den strategin med hänsyn till huvuddragen i den utveckling som ägt rum sedan dess och fastställs en omfattande strategisk ram för våra förbindelser med Asien och dess underregioner under det kommande tio åren.

Efter kommentarer om de viktigaste ekonomiska, politiska och sociala förändringarna i Asien, Europa och världen i övrigt under de senaste åren, ges en överblick över hur förbindelserna mellan EU och Asien har utvecklats sedan 1994. Den politiska dialogen med de viktigaste parterna i regionen har förstärkts och våra handels- och investeringsförbindelser har utökats (trots effekterna av krisen i Ostasien). Vvårt utvecklings-och ekonomiska samarbete med länderna i Asien har ökat måttligt. Mycket återstår emellertid att göras, t.ex.

fördjupa och bredda den politiska dialogen, förbättra handels- och investeringsförbindelser och att stärka vårt samarbete inom Världshandelsorganisationen (WTO) samt att se till att våra biståndsprogram i Asien uppnår sin fulla kapacitet. Den ömsesidiga medvetenheten i våra respektive regioner är fortfarande otillräcklig.

Mot denna bakgrund föreslås i detta meddelande att vi bör fastställa en övergripande strategisk ram för förbindelserna med Asien under de kommande tio åren och att vi skall ha som viktigastmål att förstärka EU:s politiska och ekonomiska närvaro i Asien och höja denna till en nivå som bättre motsvarar den växande roll ett udvidgat EU har i världen.

Vi bör särskilt verka för att

- bidra till fred och säkerhet i regionen och i världen genom att bredda vårt engagemang i regionen,

- ytterligare stärka handels- och investeringsflödena mellan våra regioner,

- främja utvecklingen av de fattigare länderna i regionen och angripa fattigdomens grundorsaker,

- bidra till att de mänskliga rättigheterna skyddas och att demokratiska principer, gott styre av offentlig verksamhet och rättssäkerhet sprids,

- skapa globala partnerskap och allianser med asiatiska länder i relevanta internationella forum för att medverka till att möta de utmaningar och möjligheter globaliseringen medför och stärka våra gemensamma insatser för globala miljö- och säkerhetsfrågor, och

- medverka till att stärka medvetenheten om Europa i Asien (och vice versa).

Dessa allmänna mål och prioriteringar definieras i en rad specifika åtgärder för regionen i dess helhet och för de fyra främsta underregionerna (Sydasien, Sydostasien, Nordostasien och Australasien).

Denna övergripande strategiska ram (vilken vid behov kan utvidgas genom särskilda

bidra väsentligt till den föreslagna översynen av ALA-förordningen under det första halvåret 2002 (efter en övergripande utvärdering som påbörjats). På sikt är det viktigt att framstegen regelbundet granskas och det föreslås att strategin ses över och vid behov anpassas om fem eller sex år.

För att denna strategi skall kunna bli fullständigt effektiv är det viktigt att målen överensstämmer med tillgängliga resurser . Vår främsta prioritering är att se till att tillgängliga medel används effektivt och i rättan tid så att den pågående reformen av förvaltningen av vårt bistånd till tredje land kan genomföras. Så snart detta har skett kommer vi att bättre kunna ta itu med den mera långsiktiga frågan om huruvida och i vilken utsträckning de medel som är tillgängliga för vårt samarbete med Asien bör ökas.

Sammanfattningsvis framhävs det i meddelandet att Asien är en ekonomisk och politisk samarbetspart av avgörande betydelse för Europa. Mer än någonsin tidigare bör EU och dess samarbetsparter i Asien samverka för att komma till rätta med de globala utmaningar som de båda regionerna står inför och ta itu med de globala möjligheter som vi alla borde kunna få del av. EU:s asiatiska sambarbetsparter uppmanas att å sin sida fundera över hur vi gemensamt skulle kunna ta itu med dessa frågor.

1. INLEDNING

I kommissionens meddelande om en ny Asienstrategi¹från 1994 fastställdes för första gången en allmän inriktning för våra förbindelser med Asien för att skapa en mera allsidig och balanserad ram för våra förbindelser med denna vidsträckta region.

Strategidokumentet från 1994 omfattade södra, sydöstra och nordöstra Asien. I detta framhävdes de snabba ekonomiska förändringarna i regionen under föregående årtionden och behovet av att få till stånd en effektiv och långsiktig EU-närvaro i regionen. I dokumentet angavs att huvudmålen skulle vara att stärka vår ekonomiska närvaro i regionen, att bidra till dess politiska stabilitet genom att utöka våra politiska och ekonomiska förbindelser med hela regionen, att främja utvecklingen av de mindre rika länderna och att bidra till att sprida demokrati, rättssäkerhet och mänskliga rättigheter. Åtta huvudområden föreslogs bli prioriterade, däribland en fortsatt förstärkning av våra bilaterala förbindelser, en högre profil för EU i Asien, stöd till regionalt samarbete (med sikte på att stärka fred och säkerhet), stimulans till Asien att spela en större roll i multilaterala forum, säkerställande av öppna marknader och likabehandling som affärsprincip, främjande av integration av statsekonomier i den fria marknaden, medverkan till en hållbar utveckling och minskad fattigdom i de fattigaste länderna, och vikten av att hela EU samordnar sina förbindelser med regionen.

Denna strategi vidareutvecklades sedan för enskilda länder eller sektorer i ett antal mera riktade meddelanden som rörde t.ex. våra förbindelser med Kina, Indien, Sydostasiatiska nationers förbund (Asean), Indonesien, Asien–Europa-mötet (ASEM) samt energi- och miljösektorerna².

1994 års Asienstrategi har på det stora hela varit till nytta för oss (för en bedömning av dess genomförande, se avsnitt 3 nedan). I många avseenden är de frågor och svar som tas upp där giltiga än i dag. Mycket har dock skett i världen sedan 1994, med betydande ekonomiska och politiska förändringar i både Asien och Europa och med ökad globalisering (och de större möjligheter och utmaningar denna medför). Under närmaste åren kommer EU att uppleva fortsatta förändringar genom den annalkande utvidgningen, genom att den inre marknaden och att den gemensamma valutan genomförs fullt ut, och genom att EU:s politiska samordning fortsatt förstärks, både när det gäller utrikespolitiken och i rättsliga och inrikespolitiska frågor.

1 KOM(94) 314, 13.7.1994.

2 Till exempel “En långsiktig politik för förbindelserna mellan Kina och Europa” (KOM(95) 279, 5.7.1995), “Förstärkning av partnerskap mellan EU och Indien” (KOM(96) 275, 25.6.1996), “Mot en ny dynamik i förbindelserna mellan Europeiska unionen och Asean” (KOM(96) 314, 3.7.1996),

“Strategi för energisamarbete mellan Europa och Asien” (KOM(96) 308, 18.7.1996), “Europeiska unionen och Hongkong: efter år 1997” (KOM(97) 171, 23.4.1997), “Framtidsutsikter och prioriterade områden för ASEM-processen” (SEK(97) 1239, 26.6.1997), “En strategi för miljösamarbete mellan Europa och Asien” (KOM(97) 490, 13.10.1997), “Uppbyggnad av ett omfattande partnerskap med Kina” (KOM(98) 181, 25.3.1998), “Europeiska unionen och Macao: efter år 2000” (KOM(99) 484, 12.11.1999), “Utveckling av närmare förbindelser mellan Indonesien och Europeiska unionen”

Avsikten med detta meddelande är således att se över och uppdatera vårt förhållningssätt gentemot Asien, att skapa en ny strategisk ram inom vilken förändringarna efter 1994 tas upp samt att fastställa ett sammanhängande, allsidigt och balanserat strategiskt förhållningssätt till våra förbindelser med Asien under de kommande tio åren.

2. ASIEN OCH EUROPA VID 2000-TALETS BÖRJAN 2.1. Asien

Det har ibland hävdats att själva termen “Asien” kan vara ett falskt begrepp som ger en konstlad homogenitet åt regionens mycket varierande ekonomiska och politiska geografi.

Men beteckningar betyder mindre än verkligheten bakom dem och det är verkligheten i Asien som är viktig för EU. Detta dokument handlar om länderna från Afghanistan i väster till Japan i öster, och från Kina i norr till Nya Zeeland in söder, samt allt däremellan. Det omfattar därför de länder i Sydasien, Sydostasien och Nordostasien som skulle motsvara alla vanliga definitioner på Asien (och som omfattades av 1994 års strategi). Det omfattar också för första gången Australasien – eftersom Australiens och Nya Zeelands ekonomiska och politiska band med deras grannar i norr, och deras geografiska närhet, är tillräckligt starka för att de här skall behandlas som en del av den vidsträcktare regionen Asien och Asien-Stilla havet³.

Asien i korthet⁴

Befolkning 3,3 miljarder BNP $7,440 miljarder CO2-utsläpp 7,4 miljarder ton (56 % av världens) (26 % av världens) (33 % av de sammanlagda utsläppen sammanlagda befolkning) sammanlagda befolkning) i världen)

Inkomst per capita Kambodja $260 Indien $450 Kina $780

Malaysia $3 400 Sydkorea $8 490 Japan $32 230

Antal människor som lever på mindre än $1 per dag 800 miljoner (66 % av världens fattiga)

Asiens andel av världshandeln 25,3 % (utvecklade Asien 14,2 %, tillväxt-Asien 11,1 %) Asiens andel av EG:s export & import 21,1 % & 31,2 % (utvecklade Asien 10,6 % & 13,0 %, tillväxt-Asien 10,5 % & 18,2 %)

EU:s export till Asien i % av EU:s BNP 2,3 %

3 Detta dokument omfattar emellertid inte vissa andra regioner eller länder som geografiskt kan betraktas som en del av ett vidare Asien och Asien-Stillahavsområde – ryska Stillahavskusten, Centralasien, utvecklingsländerna i Stillahavsområdet, inte heller länderna runt Persiska viken eller Främre Orienten.

I olika grad har alla dessa regioner eller länder betydande politiska (och ibland ekonomiska) förbindelser med Asien i dess helhet, och förståelse för dessa är en väsentlig del av förståelsen för Asien i ett vidare sammanhang. I allmänhet är dock deras intresse riktat åt annat håll och våra förbindelser med dessa länder behandlas i ett annat sammanhang.

4 Dessa uppgifter och de som återfinns under "EU i korthet" längre fram härrör från Världsbankens rapport om utvecklingen i världen 2000/2001 (befolknings- och inkomstsiffror för 1999 och utsläppssiffror för 1996) och från Eurostat (handelssiffror för år 2000).

Förutom Asiens demografiska och ekonomiska betydelse har flera av de större världsreligionerna uppstått i regionen, och dess kulturella rikedom saknar motstycke.

Regionen har också varit skådeplats för många och långvariga spänningar och konflikter (t.ex. i Kashmir, Sri Lanka, vid Afghanistans gränser, i Aceh och Mindanao, över Taiwansundet, i Sydkinesiska havet och på Koreahalvön). Flera asiatiska stater har kärnvapenkapacitet, och vissa länder fortsätter att skapa oro när det gäller spridning av massförstörelsevapen. Asien hyser också två tredjedelar av världens fattiga, med 800 miljoner människor som lever på mindre än 1 US-dollar per dag, med ständiga problem när det gäller livsmedelsförsörjning, hälsovård och tillgång till grundläggande samhällsservice i de flesta av regionens låginkomstländer, och bristen på jämlikhet är fortfarande allvarlig när det gäller inkomster och möjligheter i många medelinkomstländer. Asien har också en avgörande uppgift att fylla när det gäller att komma till rätta med miljöproblemen på global, regional och lokal nivå mot bakgrund av regionens geografiska, befolkningsmässiga och industriella tyngd, dess betydande naturtillgångar och biologiska mångfald samt den snabba ekonomiska och befolkningsmässiga förändringen i regionen. Det kan exempelvis nämnas att regionen svarar för ca 33 % av de globala CO2-utsläppen⁵ och frågor som rör klimatförändringar, energiförbrukning och energieffektivitet, skyddet av skogar och avrinningsområden samt den biologiska mångfalden står av nödvändighet högt på den regionala och den globala dagordningen.

De senaste årtiondena har vissa delar av Asien med hjälp av skiftande men effektiva utvecklingsstrategier upplevt en ekonomisk omvandling som förbättrat levnadsstandarden för hundratals miljoner människor (trots de senaste årens kris i Ostasien). Åtgärder för att helt och hållet komma till rätta med de sociala kostnaderna och miljökostnaderna för en så snabb förändring behöver fotfarande vidtas och Asien står inför samma globala utmaningar som Europa – vare sig det gäller ekonomisk osäkerhet, miljöförstöring, AIDS-plågan eller gränsöverskridande brottslighet. Ändå har Asien också dragit nytta av de möjligheter globaliseringen erbjuder och många länder i regionen har visat sin förmåga att tillfullo utnyttja dessa möjligheter.

Det finns också en mycket stor mångfald i Asien. I regionen återfinns tre av de fem till folkmängden största länderna i världen (Kina, Indien och Indonesien), och några av de minsta (Brunei, Bhutan och Maldiverna) - samt två länder med den största respektive den minsta befolkningstätheten i världen (Singapore respektive Mongoliet). Där finns några av världens rikaste länder (Japan, Singapore, Australien), och några av de fattigaste (från Afghanistan till Nordkorea)⁶. Regionens kulturella och religiösa mångfald är oerhört rik och avspeglar de historiska civilisationerna i Sydasien, Sydostasien, Kina, Japan och Korea, och även Australasiens mångsidiga kulturarv. Denna mångfald kan dock också ge upphov till spänningar, med akuta etniska eller religiösa klyftor som hotar att slita sönder samhällsstrukturen i en del länder. Det finns också en omfattande politisk mångfald i Asien, med Indonesien som först nyligen kommit ut ur en lång period av “styrd demokrati”, och andra länder som ännu lyder under militära eller teokratiska diktaturer. Man bör inte heller

5 1996 svarade Asien i sin helhet för ca 33 % av de globala CO2-utsläppen (jämfört med 23 % för USA och 14 % för EU). De fem största industriländerna eller länder som håller på att industrialiseras (Kina, Japan, Indien; Sydkorea och Australien) svarade för 85 % av den sammanlagda mängden för Asien.

6 FN har klassat åtta asiatiska länder som ”minst utvecklade länder” (Least Developed Countries, LDC):

Afghanistan, Bangladesh, Bhutan, Maldiverna, Nepal, Burma/Myanmar, Kambodja och Laos (förutom

glömma bort den betydande mångfalden (etnisk, social eller kulturell) inom vissa länder i regionen som Indien, Kina, Indonesien, Filippinerna och Burma/Myanmar.

Sedan 1994 års strategi skrevs har Asien förändrats avsevärt, såväl ekonomiskt som politiskt.

Den växande ekonomiska optimism som hade kännetecknat Ostasien under flera decennier fick sig en hård törn av den finansiella och ekonomiska kris som uppstod 1997. Krisen började med ett finansiellt sammanbrott i Thailand och spred sig snabbt över hela regionen.

Över större delen av Ostasien låg upphovet till krisen såväl i inre problem med styrningen av finanser och företag, skuldhantering och demokratisk ansvarighet som i yttre problem som hade att göra med cyklisk efterfrågan på viktiga exportvaror, och i kortfristiga kapitalflödens rörlighet och flyktighet. Både de sociala och de politiska effekterna av krisen har varit omfattande, vilket lett till att flera regeringar i regionen har fallit och särskilt Indonesien har upplevt mycket allvarliga ekonomiska och sociala spänningar.

En relativt snabb ekonomisk återhämtning har bekräftat den underliggande ekonomiska dynamiken i Ostasiens tillväxtekonomier. Europas eget bidrag till denna återhämtning, särskilt genom att hålla våra marknader öppna och bygga på den “handels- och investeringsutfästelse” som gjordes vid det andra ASEM-toppmötet i London i april 1998, har haft avgörande betydelse. De förändringar i handelsflödena som orsakades av krisen innebar att EU:s handelsunderskott med Asien steg från 13,3 miljarder euro 1996 till 121,5 miljarder euro år 2000⁷. Likväl har krisen understrukit det tvingande behovet för alla berörda länder (Japan såväl som Kina och andra tillväxtekonomier i regionen⁸) att fortsätta med en långsiktig reformagenda i den finansiella sektorn, företagssektorn och inom socialpolitiken⁹. I Sydasien och särskilt i Indien har nyligen genomförda reformer gynnat ekonomin och gett stöd åt en blygsam men regelbunden tillväxttakt. Sådana reformer måste fortsätta och spridas mera allmänt över regionen för att dessa länder helt skall kunna utnyttja de handels- och investeringsmöjligheter som står till deras förfogande.

Den politiska scenen i Asien har också förändrats avsevärt under senare år. På subkontinenten har de pågående spänningarna mellan Indien och Pakistan om Kashmir nu fått en kärnvapensdimension. I Sydostasien har den politiska omställningen och den ekonomiska krisen i Indonesien medverkat till att lägga grunden för demokratisering och förbättrat styre, men också till att öka trycket på ytterområdena, vilket kan hota landets integritet. Asean har utvidgat sitt medlemsantal till att innefatta Burma/Myanmar, Kambodja och Laos, medan Östtimor, som håller på att bli en oberoende stat, inom kort kan ansöka om att bli Aseans elfte medlem. I Nordostasien har president Kim Dae Jungs “solskenspolitik” medfört en betydande förändring av utsikterna till fred på Koreahalvön medan Kina fortsätter att genomföra sina interna ekonomiska och sociala reformer och att utöva ett ökande ekonomiskt

7 År 2000 hade EU ett handelsunderskott på totalt 86,9 miljarder euro, sammansatt av ett underskott på 121,5 miljarder euro i handeln med Asien (plus 26,7 miljarder euro med OSS, 4,9 miljarder euro med AVS-länderna och 1,0 miljard euro med Syd- och Centralamerika), och ett överskott på 67,2 miljarder euro i handeln med världen i övrigt.

8 Den fortsatta lågkonjunkturen i Japan har gjort att landet inte kunnat spela sin traditionella roll som motor genom att ta emot export från andra delar av regionen, en roll som åtminstone för tillfället till stor del har tagits över av EU och USA.

9 I det sammanhanget har EU också lämnat ett betydande bidrag i form av politisk rådgivning efter krisen i Asien, särskilt via ASEM:s förvaltningsfond och det europeiska nätverket av finansexperter (EFEX).

och politiskt inflytande över regionen och blir mera självsäkert i hävdandet av sina regionala och globala intressen.

Under senare delen av 1990-talet har även insatserna för att skapa dialog och samarbete ökat markant på det regionala planet, särskilt i Ostasien, genom att dialogen “Asean plus 3”

tillkommit (och att Ostasien tidigare engagerat sig i ASEM), genom en gradvis förstärkning av ASEAN Regional Forum (ARF) som ett förtroendeskapande forum, och genom ökade tecken på en starkare känsla av östasiatisk identitet (kanske till stor del påverkad av gemensamma erfarenheter under finanskrisen). Samtidigt verkar Asean självt ha förlorat något av sin drivkraft under senare år, vilket dels avspeglas av Indonesiens bekymmer med interna problem, dels de grundläggande svårigheterna i vissa av de frågor Asean har ställts inför (t.ex. att fullborda Asean Free Trade Area (AFTA), komma till rätta med finanskrisen och ta upp tre nya medlemmar). I Sydasien, som i många avseenden fortsätter att skilja sig från regionen i övrigt, erbjuder Sydasiatiska sammanslutningen för regionalt samarbete (South Asian Association for Regional Cooperation, SAARC) möjlighet till ett brett regionalt samarbete med olika syften, även om politiska spänningar fortsätter att hindra inrättandet av ett föreslaget “sydasiatiskt frihandelsområde”, ett väsentligt steg mot en inplacering av regionen i den internationella ekonomiska miljön.

2.2. Europa

Europa har en total ekonomisk tyngd av samma storleksordning som Asiens, men den delas av en betydligt mindre och rikare befolkning. Europa, liksom Asien, drar fördel av en rik mångfald av kulturella och språkliga traditioner, men vårt gemensamma arv (av konflikter såväl som samarbete) har fått oss att genomföra den mest långtgående regionala integrationen i världen, med en inre marknad som förenar det europeiska ekonomiska området, och sedan 1999 en gemensam valuta av global betydelse. Denna integration har också gjort det möjligt för oss att njuta mer än 50 år av inre fred och att nu förbereda återföreningen av ett vidare Europa som tidigare delades av ideologier. Under 1990-talet inträffade emellertid också vid unionens gränser en serie etniska konflikter vilka krävde många liv och vilka utgör det allvarligaste hotet mot Europas fred och säkerhet sedan det kalla krigets slut.

EU i korthet

EU 15 Befolkning 375 miljoner BNP $8,213 miljarder CO2-utsläpp 3,1 miljarder ton (6 % av världens ((28 % av världen) (14 % av de sammanlagda utsläppen sammanlagda befolkning) sammanlagda befolkning) i världen)

Kandidatländer Befolkning 168 miljoner BNP $556 miljarder CO2-utsläpp 1,0 miljarder ton EU +Befolkning 544 miljoner BNP $8,769 miljarder CO2-utsläpp 4,1 miljarder ton

kandidatländer (9 % av världens) (30 % av världens) (18 % av de sammanlagda sammanlagda befolkning) sammanlagda befolkning) ( utsläppen i världen)

Inkomst per capita EU 15 $21 877 Kandidatländer $ 3 306 EU + kandidatländer $16 131

EU 15, andel av världshandeln

Handeln inom EU 23,3 % EU:s yttre handel 14,4 % EU:s totala handel 37,7 %

Europa har i sig genomgått betydande förändringar under senare år. Tillkomsten av Europeiska unionen genom Maastrichtfördraget 1992 sammanföll med fullbordandet av den inre marknaden vilken lanserades under 1980-talet. Sedan dess har en fullständig ekonomisk och monetär union omfattande flertalet av våra medlemsstater skapats genom att euron lanserades 1999 och att en stor ny världsvaluta skapades. EU:s ekonomiska resultat har också förbättrats i hög grad under senare år, med en stadig, om än måttlig ekonomisk tillväxt och låg inflation, som avspeglar dels en ny anda av liberalisering och förnyelse i det europeiska näringslivet, dels den ekonomiska och monetära disciplin som krävs för en penningpolitisk integration (och även föresatsen att dra nytta av de möjligheter som det framväxande kunskapssamhället erbjuder). Med sin stabila makroekonomiska grund och de strukturreformer som pågår kommer EU och dess medlemsstater att utgöra en betydelsefull stomme för tillväxt och stabilitet i den globala ekonomin.

Förberedelserna är för närvarande i full gång inför utvidgningen av unionen från och med 2003 och så småningom med sikte på en europeisk union med upp till tjugoåtta medlemmar och med en befolkning av 544 miljoner. EU:s yttre förbindelser har också fått ny form som en följd av Maastricht- och Amsterdamfördragen i och med att en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik skapades år 1993 (och förstärktes från år 1999 genom att en europeisk säkerhets- och försvarspolitik tillkom), och genom att vikten av rättsliga och inrikes frågor i våra yttre förbindelser ökat (både inom den första och den tredje pelaren). Nicefördraget kommer, när det ratificerats, att ytterligare stärka EU:s institutioner och bereda vägen för en utvidgning. Även kommissionen har genomgått stora förändringar under senare år genom att våra prioriteringar och resurser omorienterats och genom den omfattande reform av förvaltningen av vårt bistånd till tredjeland som pågår.

2.3 Det globala sammanhanget

Det har skett en utveckling i Asien och Europa liksom i det globala sammanhang vi verkar inom. “Globaliseringen” som sådan är knappast något nytt fenomen, utan organisationen av världsekonomin undergick snabba och långtgående förändringar även under 1700- och 1800- talen. Det nya under senare år är den hastighet med vilken händelserna i en del av världen påverkar förhållandena i en annan, och intensiteten i vårt ömsesidiga ekonomiska, politiska och sociala beroende. Den östasiatiska krisen kan ha fått länderna i regionen att inse sitt beroende av internationella kapitalflöden och har återigen understrukit betydelsen av internationell handel som motor för tillväxt och återhämtning. Europa lyder emellertid också under samma marknadsdiscipliner och får inte vara mindre vaksamt på behovet av sunda styrelseformer i finans- och företagssektorn eller på den väsentliga betydelsen av en lyhörd och ekonomiskt överkomlig socialpolitik.

Detta ökande ömsesidiga globala beroende för också med sig ett ökande globalt ansvar. EU och dess samarbetsparter i Asien har ett gemensamt intresse av att främja fred och säkerhet på global nivå, att stärka FN:s effektivitet och att ta itu med globala miljöproblem. Det ligger också i vårt gemensamma intresse att angripa “globaliseringens avigsida”, dvs. att bekämpa gränsöverskridande brottslighet (bl.a. handel med kvinnor och barn, smuggling av illegala invandrare, narkotikahandel och penningtvätt) och terrorism, samt att ta itu med globala hemsökelser som fattigdom och epidemiska sjukdomar. Särskilt HIV/AIDS sprider sig snabbt i delar av Asien, med potentiellt allvarliga ekonomiska följder förutom de fruktansvärda kostnaderna i form av dödsfall.

Globaliseringen skapar givetvis såväl möjligheter som utmaningar. Många asiatiska länder, särskilt i Ostasien, har under flera årtionden i hög grad gynnats av en kraftig tillväxt, ledd av

export och utländska investeringar (den östasiatiska krisen var sannolikt bara en tillfällig korrigering av denna process). Europas egen historiska tillväxt, som är långsammare och mognare än Asiens, har även den varit starkt beroende av utrikeshandel och utländska investeringar och av framgången i det öppna och regelbaserade multilaterala handelssystem som inrättats genom GATT och numera WTO.

Det är av största intresse för båda regionerna att detta system fortsätter att stärkas och i synnerhet att en ny multilateral runda av handelsförhandlingar snarast inleds. Genomförandet av dessa förhandlingar med utgångspunkt från en allsidig dagordning, som bl.a. innefattar sådana nyckelfrågor som investeringar och konkurrens, kommer att få avgörande betydelse för att tillväxten i Asien på nytt skall kunna stimuleras i efterdyningarna av finanskrisen och i synnerhet för att ett ökat flöde av utländska direktinvesteringar skall kunna uppmuntras. Det är ännu viktigare för de fattigare länderna i Asien att det multilaterala handelssystemet stärks, eftersom dessa skulle förlora mest på en eventuell förskjutning av tonvikten från multilaterala mot plurilaterala eller bilaterala handelsordningar - i synnerhet om sådana ordningar visar sig vara mera avledande än nyskapande för handeln eller om de fattigaste länderna helt enkelt lämnas utanför.

Det kommer därför att vara av gemensamt intresse för EU och dess samarbetsparter i Asien att verka för en ytterligare förstärkning av WTO och för en fortsatt minskning av såväl tariffära som icke-tariffära handelshinder världen över. En framgångsrik integration av Kina i WTO kommer att bli avgörande i detta avseende. Samtidigt kommer det att bli väsentligt för regionens utvecklingsländer (i minst lika hög grad som för de utvecklade länderna) att skapa en sund politisk ram för att maximera de möjligheter globaliseringen erbjuder. Annars finns det risk för att de 800 miljoner människor som lever under fattigdomsstrecket i Asien kommer att marginaliseras ännu mera.

Det ligger likaså i vårt gemensamma intresse att EU och dess samarbetsparter i Asien samverkar för att skärpa de globala insatserna när det gäller klimatförändringar, och industriländerna och de länder som håller på att industrialiseras (särskilt Japan, Kina och Indien) har en central uppgift att fylla när det gäller att föra den globala dagordningen på miljöområdet framåt. Det måste erkännas att de större länderna i Asien redan vidtar betydande åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser, till och med utan formella åtaganden om minskningar eller begränsningar enligt Kyoto-protokollet. EU bör, tillsammans med andra industriländer, fortsätta stödja dessa insatser vid behov genom tekniköverföringar och liknande stöd. Fortsatta insatser för att åstadkomma ett övergripande globalt åtagande att bekämpa klimatförändringar kommer att ha avgörande betydelse för att kommande generationers intressen i såväl våra regioner som runtom i världen skall kunna tillvaratas.

Informationen har också blivit global under 1990-talet genom Internet och e-post. De fulla effekterna av denna informationsrevolution har ännu inte förverkligats, men de möjligheter den erbjuder till direkt och omedelbar kontakt håller redan på att förvandla våra förbindelser med även de mest avlägsna regionerna i världen. Tillgången till information kommer att bli en avgörande faktor för varje samhälles förmåga att reagera inför dessa nya möjligheter och överbryggningen av den “digitala klyftan”, både inom och mellan våra samhällen, kommer att få helt avgörande betydelse i detta sammanhang.

3. FÖRBINDELSERNA MELLAN EU OCH LÄNDERNA I ASIEN: EN ÖVERBLICK

EU:s förbindelser med länderna i Asien har förvisso utvecklats enormt på senare år och det råder inget tvivel om att det balanserade och allsidiga synsätt som krävdes i 1994 års strategi har spelat en väsentlig roll i moderniseringen av våra förbindelser med denna vidsträckta region. Mycket har åstadkommits sedan 1994, även om det ännu finns stort utrymme för en ytterligare förstärkning av våra förbindelser.

Sedan 1994 har den politiska dialogen med våra nyckelpartner i regionen utvecklats avsevärt genom nya samtal på högsta nivå i ASEM och med Kina, Indien, Japan och (snart) Korea, genom den pågående dialogen mellan EU och Asean, bl.a. en aktiv medverkan från EU i ARF, och genom fortsatta kontakter på hög nivå med Australien och Nya Zeeland. EU har fortsatt att aktivt verka för freds- och säkerhetsfrågor i regionen, t.ex. genom stöd till införandet av demokratiskt styre i Kambodja och Östtimor, stöd till flyktingar i och från Afghanistan, genom stöd till dialogen mellan de koreanska staterna och genom vårt bidrag till Organisationen för energiutveckling på Koreahalvön (Korean Energy Development Corporation, KEDO). EU har också inlett en viktig dialog med Kina om mänskliga rättigheter (och hoppas utveckla en sådan dialog med Nordkorea), i Indonesien stödjer vi aktivt insatserna mot en förstärkning av styrelseformerna och det civila samhällets medverkan, och när det gäller Burma/Myanmar och Pakistan fortsätter EU att uppmuntra till alla slag av öppningar i riktning mot demokrati.

Det rör sig om fasta grunder som vi kan bygga på för att stärka dialogen med länderna i regionen. Vi bör kunna diskutera problem där vi kan ha olika uppfattningar likaväl som vi kartlägger områden av gemensamt intresse. Vi bör framhäva områden inom vilka EU och dess partner i Asien tillsammans kan verka för att anta de globala utmaningar vi alla står inför. Vi bör intensifiera våra gemensamma insatser för att stärka de internationella institutionerna vilka vi alla är beroende av.

Den institutionella ramen för våra förbindelser med länderna i Asien varierar¹⁰ och endast ett fåtal länder i regionen har ännu ingått fullständiga (“tredje generationens”) samarbetsavtal med EG. I detta avseende släpar Asien långt efter andra regioner som Latinamerika, Medelhavsländerna och OSS. En förbättring av den institutionella grunden för våra förbindelser med nyckelpartner i Asien skulle ge möjlighet att ta itu med alla relevanta problem på ett mera samlat sätt (i frågor som rör såväl politik och säkerhet som ekonomi och utveckling), den skulle skapa en kraftfull stimulans till intensifieringen av dialog och samarbete på alla områden, och den skulle ge en klar offentlig signal om ett åtagande från båda parters sida att höja våra förbindelser till en ny nivå.

10 EU är bundet av övergripande samarbetsavtal (innefattande klausuler vilka innebär ett åtagande från båda parters sida när det gäller mänskliga rättigheter, demokratiska principer och rättsstatsprincipen och ett eventuellt upphävande av avtalet) med fem länder i Asien: Nepal, Laos, Kambodja, Bangladesh och Sydkorea, och förhandlingar har förts om ett liknande avtal med Pakistan, men det har ännu inte ingåtts eller undertecknats. Liknande avtal (men utan upphävandeklausul) styr EG:s förbindelser med fyra länder - Indien, Mongoliet, Sri Lanka och Vietnam - och med Macao. En äldre typ av samarbetsavtal är fortfarande i kraft med nio av Aseans medlemsländer (Vietnam, Laos och Kambodja har anslutit sig till detta vid sidan av deras separata bilaterala avtal av senare datum) och med Kina.

Våra förbindelser med Australien, Nya Zeeland och Japan styrs av gemensamma deklarationer.

EU och Indien: ett partnerskap mellan världens största demokratier

Partnerskapet mellan EU och Indien nådde en vändpunkt vid vårt första toppmöte i Lissabon i juni 2000. Vid toppmötet enades man om att upprätta en intressegemenskap för att ta itu med globala utmaningar som främjandet av fred och säkerhet, avskaffandet av kärnvapen, kampen mot terrorism, den internationella brottsligheten och klimatförändringarna, att fastställa en dagordning som stöd för vår samverkan i syfte att till fullo utnyttja våra respektive marknaders väldiga ekonomiska och kommersiella potential och att stärka samarbetet på områdena för forskning, vetenskap och teknik¹¹. EU har också åtagit sig att i nära samverkan med Indien anta utmaningen att göra slut på fattigdomen.

Sedan 1994 har EG:s stöd till sociala reformer i Indien, särskilt inom sektorerna för grundläggande undervisning och grundläggande hälsovård, givit imponerande resultat.

Våra förbindelser med Asien när det gäller handel och investeringar har utvidgats betydligt, trots den betydande effekten på medellång sikt av den “östasiatiska kris” som bröt ut 1997.

År 2000 svarade Asien för 21,1 % av EU:s totala export vilket innebar att Asien var vår tredje största regionala handelspartner¹². När det gäller investeringar fortsatte Asien i dess helhet att utgöra det fjärde största regionala investeringsmålet för EU och svarade för 6,8 % av EU:s utåtgående utländska direktinvesteringsflöden och 9,2 % av EU:s samlade bestånd av utåtgående utländska direktinvesteringar under 1999, det senaste året för vilket data finns tillgängliga¹³. Merparten av EU:s utåtgående utländska direktinvesteringar fortsätter emellertid att gå till Nordamerika och flödet av EU:s utländska direktinvesteringar har ännu inte kommit igång efter krisen i Ostasien. Såväl i vår bilaterala dialog med nyckelpartner i regionen som i WTO har EU konsekvent arbetat för att minska hindren mot bilateral handel och investeringar och att förbättra det institutionella, rättsliga och normerande klimat som möter våra ekonomiska aktörer. Vi har också gjort stora insatser genom våra ekonomiska samarbetsprogram, t.ex. Asia Invest, för att stimulera europeiska små och medelstora företag att bättre utnyttja de möjligheter till handel och investeringar som erbjuds i Asien.

EU och Japan: utvidgning av vårt samarbete

Japan är EU:s näst största exportmarknad (efter USA) och en av de viktigaste investerarna i EU.

En sund japansk ekonomi har avgörande betydelse för vårt eget liksom för Japans regionala grannars välstånd. Våra förbindelser med Japan går emellertid långt utöver det rent ekonomiska, med ett ökande samarbete i globala och regionala frågor, vilket särskilt uttrycks i den nya handlingsplan som skall antas vid toppmötet mellan EU och Japan 2001. Vår uppgift under kommande år blir därför att ge detta globala partnerskap konkret innebörd, antingen det gäller politiska, ekonomiska eller sociala frågor, såväl i multilaterala institutioner som i våra bilaterala förbindelser.

Vi måste emellertid ytterligare stärka vår dialog och vårt samarbete med Asien i handels- och investeringsfrågor och i frågor som rör mera allmän makroekonomisk politik. Både i WTO och i våra bilaterala diskussioner med asiatiska partner bör vi fördubbla våra insatser att stärka den öppna multilaterala ramen för handel och investeringar, avlägsna icke-tariffära hinder mot handel och investeringar och stärka den rättsliga, normerande och tekniska ramen

11 Kommissionen antog i juli ett utkast till rådsbeslut om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska gemenskapen och Indien.

12 Asien, med 21,1 % av vår export (utanför EU) år 2000, kom efter Europa utanför EU (30,9 %) och NAFTA (28,4 %), men svarade för mer av vår externa handel än Medelhavsområdet, Syd- och Centralamerika, Länderna runt Persiska viken och AVS-länderna tillsammans (17,1 %).

13 Asiens andel på 6,8 % av EU:s utländska direktinvesteringar år 1999 placerade regionen på fjärde plats

för våra ekonomiska aktörer. Vi bör fortsätta vårt arbete på att förbättra tillgången till handeln för de fattigaste utvecklingsländerna (ett ansvar som också faller på de mera avancerade utvecklingsländerna i Asien). Vi bör också föra en fastare dialog i ekonomiska och finanspolitiska frågor, dela med oss av vår egen erfarenhet av regionalt makroekonomiskt samarbete och främja en vidare användning av euron som internationell valuta.

Medlen för finansiering av vårt samarbete med utvecklingsländerna i Asien har ökat måttligt under senare år, i medeltal ca 438 miljoner euro per år under perioden 1996-2000 (utvecklingsbistånd och ekonomiskt samarbete sammantaget) mot 363 miljoner euro per år under perioden 1991-1995. Det har dock skett en betydande utveckling när det gäller inriktningen (mer än 80 % av vårt utvecklingsbistånd till Asien har gått till låginkomstländerna), medan nya ekonomiska samarbetsprogram har införts till gemensam nytta och av särskilt intresse för de mera utvecklade länderna i regionen. Om man lägger samman EG:s och medlemsstaternas biståndsinsatser svarar EU fortfarande för 30 % av alla offentliga biståndsflöden till Asien¹⁴.

Huvuddelen av detta bistånd har fokuserats på direkta fattigdomslindrande åtgärder, exempelvis genom stöd till hälsovårds- och utbildningssektorerna, landsbygdsutveckling och institutionell kapacitetsuppbyggnad. Miljösektorn har också fått ett betydande stöd genom omfattande program på områden såsom skogsskydd, biologisk mångfald och miljöteknik.

Uppmärksamhet har också ägnats åt att stärka de ekonomiska banden mellan våra båda regioner, såväl genom bidrag till ett förbättrat handels- och investeringsklimat som genom främjande av kontakterna mellan ekonomiska aktörer i de båda regionerna.

Mycket återstår emellertid att göra för att EU:s biståndsprogram i Asien skall uppnå hela sin potential. Kommissionen har redan satt igång en omfattande reform av förvaltningen av våra program för bistånd till tredjeland, och ett fullständigt och effektivt genomförande av dessa reformer kommer att prioriteras högt. Fördelningen av vår biståndsfinansiering bör helt och hållet avspegla inriktningen på fattigdomsbekämpning i kommissionens nyligen offentliggjorda meddelande om utvecklingspolitiken¹⁵. I vårt gemensamma intresse bör vi stärka vårt ekonomiska samarbete med Asien och vi bör fortsätta sörja för att miljöhänsynen integreras helt i vår biståndsverksamhet samtidigt som arbetet förstärks på centrala områden som t.ex. inom energisektorn, miljöteknik och biologisk mångfald.

EG ger också ett betydande humanitärt bistånd till Asien. Under de tre åren 1998-2000 gavs i genomsnitt 77,4 miljoner euro per år i humanitärt bistånd efter naturliga eller av människor orsakade katastrofer i Asien. Detta utgjorde 12,8 % av EG:s humanitära biståndsinsatser över hela världen. Enbart under år 2000 lämnades humanitärt bistånd till mer än ett dussintal länder i Asien, till vart och ett efter behov. Det gjordes särskilda insatser för Afghanistan, Filippinerna, Indien, Indonesien, Kambodja, Mongoliet, Nordkorea, Thailand och Östtimor. I början av 2001 gavs ett betydande bidrag till offren för jordbävningen i

14 År 1998-99 svarade alla givare från EU i genomsnitt för 30,4 % av det totala flödet av offentligt utvecklingsbistånd till Asien, efter Japan (50,9 %) men långt före USA (9,2 %). Detta kan jämföras med en andel av 47,5 % av EU:s offentliga utvecklingsbistånd globalt, mot 27,2 % för Japan och 16,2

% för USA (uppgifter från DAC).

15 “Europeiska gemenskapens utvecklingspolitik”, KOM(2000) 212, 26.4.2000.

Gujarat i Indien. Det katastrofförebyggande arbetet har också fortsatt med en andra fas av DipEcho-programmet som finansierades år 2000¹⁶.

En aspekt som inte verkar ha utvecklats särskilt mycket är graden av insikt om varandra i våra respektive regioner, eftersom enligt klichéartade uppfattningar på båda sidor Europa fortfarande framställs som inåtvänt och gammalmodigt och Asien som en avlägsen och exotisk kontinent som innebär flera utmaningar än möjligheter. Mycket mera behöver göras för att höja Europas profil i Asien. Det kommer att bli absolut nödvändigt att stärka och bygga ut nätverket av EG-delegationer i regionen¹⁷.

EU och det framväxande Ostasien: Asean och Kina

Tillväxten har på nytt kommit igång i de flesta tillväxtekonomierna i Ostasien efter den ekonomiska krisen, och deras pågående omvandling förändrar regionens utseende. EU:s politiska och ekonomiska förbindelser med dessa länder har fördjupats avsevärt sedan 1994 och följts av en utvidgning av antalet samarbetsområden.

Våra förbindelser med Kina fortsätter att intensifieras genom täta kontakter på alla nivåer, från årliga toppmöten till expertmöten. Det framgångsrika ministermötet mellan EU och Asean i Vientiane i december 2000 var upptakten till en fortsatt förstärkning av dessa långvariga förbindelser, och EU spelar en alltmera aktiv roll i ASEAN Regional Forum.

Förbindelserna mellan EU och Asien under de närmaste åren kommer att vara beroende av i vilken utsträckning förbindelserna med dessa länder förbättras och konkreta resultat uppnås.

Dessutom kommer det att bli viktigt att stärka vårt utbyte med regionen på undervisnings- och kulturområdena (inom våra ekonomiska samarbetsprogram), att utvidga och intensifiera utbudet av seminarier och konferenser som sammanför expertgrupper och beslutsfattare från båda regionerna och att stärka informationen och kommunikationen genom våra delegationer och genom Internet.

4. MÅL, PRIORITERINGAR OCH ÅTGÄRDER 4.1. Allmänna mål och prioriteringar

EU:s allmänna politiska mål för förbindelserna med Asien, liksom med andra delar av världen, fastställs i EG- och EU-fördragen. För att dessa allmänna mål skall kunna omsättas i klara strategiska prioriteringar och åtgärder bör vår strategi vara sammanhållen och allsidig och vara anpassad till Asiens mångfald. Den bör vara realistisk och fokuserad och innehålla klara prioriteringar som kan genomföras inom ramen för de resurser vi har till vårt förfogande. Den bör betona EU:s komparativa fördelar och det mervärde vi kan erbjuda, t.ex.

genom att avspegla EU:s roll som den största inre marknaden i världen och den största källan till globala utländska direktinvesteringar och som den största enskilda källan till offentligt utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd. Den bör också betona de områden där EU:s egen erfarenhet och mångfald kan ha särskild betydelse när frågor som regionalt samarbete och socialpolitik skall behandlas.

16 Asien var den tredje största mottagaren av EG:s humanitära bistånd under åren 1998-2000 efter f.d.

Jugoslavien (36,8 % av de totala åtagandena) AVS-länderna (24,4 %), OSS-länderna (7,9 %), Mellanöstern och Nordafrika (6,3 %) och Latinamerika (6,1 %).

17 EU har för närvarande tolv delegationer i regionen, i Colombo, Dhaka, Islamabad, New Delhi,

I vårt förhållningssätt bör i synnerhet dagordningen inför framtiden komma till uttryck, dvs. en dagordning för Europeiska unionen efter utvidgningen, och utvidgningens följder för våra förbindelser med Asien inom var och en av de tre pelarna. I detta sammanhang och med hänsyn till EU:s övergripande målsättningar, uppnådda resultat och oavslutade ärenden från tidigare år och de nya utmaningar vi nu skall möta, kan vi fastställa ett klart centralt mål som skall vägleda den framtida utvecklingen av förbindelserna mellan EU och Asien in i det kommande årtiondet: Vi måste inrikta oss på att förstärka EU:s politiska och ekonomiska närvaro runtom i regionen och att höja den till en nivå som bättre motsvarar den växande roll ett utvidgat EU har i världen.

För att nå detta mål bör vi särskilt verka för att

– bidra till fred och säkerhet i regionen och i världen genom att bredda vårt engagemang i regionen,

– ytterligare stärka handels- och investeringsflödena mellan våra regioner

– främja utvecklingen av de fattigare länderna i regionen och angripa fattigdomens grundorsaker,

– bidra till att sprida demokrati, gott styre av offentlig verksamhet och rättssäkerhet, – skapa globala partnerskap och allianser med länderna i Asien i relevanta internationella

fora för att bidra till att både de utmaningar och de möjligheter globaliseringen medför kan hanteras och stärka våra gemensamma insatser när det gäller globala miljö- och säkerhetsfrågor, och

– medverka till att stärka insikten om Europa i Asien (och tvärtom).

4.2. Åtgärder för regionen i dess helhet

A. EU:s arbete för fred och säkerhet i regionen och globalt bör särskilt inriktas på att

• stärka vårt samarbete med Asien i gamla och nya globala och regionala säkerhetsfrågor, såväl i våra bilaterala och regionala förbindelser som inom FN. EU bör särskilt spela en långsiktig roll i regionala samarbetsforum som ARF, och i interregionala dialoger såsomASEM,

• stödja konfliktförebyggande insatser och främja ett vidgat utbyte av erfarenheter mellan Europa och Asien om långsiktiga förtroendeskapande åtgärder. Kommissionen kommer särskilt att vägledas av sitt nyligen offentliggjorda meddelande om konfliktförebyggande¹⁸ vilket innehåller en betoning av förebyggande åtgärder inom ramen för internationellt samarbete och samordning och av att alla gemenskapens instrument mobiliseras på ett effektivt sätt, och

• stärka vår dialog och vårt samarbete med Asien i rättsliga och inrikes frågor. Såsom är fallet när det gäller andra regioner är viserings-, asyl- och immigrationsfrågor liksom andra politikområden med anknytning till den fria rörligheten för personer av ständigt ökad betydelse i våra förbindelser med Asien. Förutom att vi bör ta itu med dessa frågor bör vi också skärpa våra gemensamma insatser för att bekämpa gränsöverskridande brottslighet, exempelvis när det gäller narkotikabekämpning, människohandel, vapenhandel, penningtvätt, utnyttjande av gästarbetare och bekämpning av korruption.

18 “Konfliktförebyggande” (KOM(2001) 211, 11.4.2001).

I våra förbindelser med Asien bör vi när det gäller politik och säkerhet – stärka vårt samarbete i regionala och globala säkerhetsfrågor,

– stärka vår dialog och vårt samarbete om konfliktförebyggande åtgärder, och – stärka vårt samarbete i rättsliga och inrikes frågor.

B. I syfte att stärka de ömsesidiga handels- och investeringsflödena med Asien bör EU särskilt verka för att

• ytterligare utveckla våra bilaterala ekonomiska förbindelser med asiatiska partner, särskilt genom att skärpa våra insatser för att förbättra villkoren när det gäller marknadstillträde och investeringsförutsättningar på båda sidor och genom att hjälpa de länder som söker skapa ett affärsklimat som främjar handel och investeringar. Skärpta insatser för att minska de tekniska handelshindren och främja öppenheten och förutsägbarheten när det gäller lagstiftning och normer kommer att vara av särskild betydelse. Vi bör också verka för att stärka samarbetet med regionala grupperingar som t.ex. Asean (vilka utgör en kraft för liberalisering och framsteg i handels- och investeringsfrågor) och undersöka på vilka sätt våra band med Asien i allmänhet kan förstärkas när det gäller handel och investeringar.

• medverka till att förbättra samarbetet i den privata sektorn mellan Europa och Asien i ömsesidigt intresse genom stöd till kontakter mellan ekonomiska aktörer i Europa (särskilt små och medelstora företag) och Asien. Särskild uppmärksamhet bör också ägnas åt högteknologisektorerna, vilka kommer att vara med och bestämma vår gemensamma framtid, däribland informations- och kommunikationsteknologi, transport och energi.

Europeiska investeringsbanken kommer att fortsätta att fylla sin uppgift som stöd för europeiska investeringar i regionen,

• stärka vår dialog om ekonomisk och finansiell politik och främja en sund reform av politiken i finans- och företagssektorn. Europas egen erfarenhet av regionalt samarbete om ekonomi- och finanspolitik kan vara av särskilt intresse för Asien, och vi bör dessutom stimulera Asien till att maximalt utnyttja de nya möjligheter euron erbjuder,

• förbättra marknadstillträdet för de fattigaste utvecklingsländerna, t.ex. genom ett effektivt genomförande av det nyligen överenskomna initiativet “Allt utom vapen” och en fortsatt förbättring av vårt allmänna preferenssystem och i överensstämmelse med EG:s nu gällande politik på olika områden. Vi bör också uppmuntra regionens mellaninkomstländer att förstärka sin egen insats på detta område, och

• beakta den väsentliga roll som transporter spelar för den fortsatta handeln och utvecklingen av denna mellan Europa och Asien och det ökande ömsesidiga beroendet mellan Europa och Asien i fråga om tillgång och efterfrågan på energi. Vidare kommer ett samarbete mellan Europa och Asien när det gäller energianvändning både för transporter och inom industrin att bli nödvändigt för att man skall kunna försöka uppnå målen i Kyotoprotokollet vad gäller klimatförändringar.

I syfte att stärka våra ekonomiska förbindelser och våra handelsförbindelser med Asien bör vi – verka för att förbättra våra bilaterala ekonomiska förbindelser, minska icke-tariffära

handelshinder , underlätta investeringar och medverka till att skapa ett utvecklingsfrämjande politiskt klimat,

– stödja samarbete mellan ekonomiska aktörer i våra båda regioner,

– stärka vår politiska dialog i ekonomiska och finansiella frågor och främja användning av euron internationellt,

– fortsätta att säkerställa ett förmånligt marknadstillträde för de fattigaste utvecklingsländerna, och

– erkänna den roll som transporter och energi spelar i våra handelsförbindelser, liksom de effekter som dessa båda sektorer har på miljön.

C. I syfte att främja utvecklingen i regionen bör EU särskilt

• skärpa våra insatser när det gäller fattigdomslindring, särskilt i de fattigaste länderna i regionen, och bidra till att målen för internationell utveckling uppnås senast 2015. Detta kommer att ske genom en skärpt inriktning på centrala fattigdomsfrågor och nya arbetssätt i enlighet med kommissionens och rådets gemensamma uttalande om EG:s utvecklingspolitik¹⁹. Teman av särskilt intresse för Asien skall innefatta handel och utveckling, sektorsprogram på de sociala områdena (särskilt hälsovård och utbildning), ekonomisk och social styrning, institutionell kapacitetsuppbyggnad och sambandet mellan miljövård och fattigdom,

• förbättra vår dialog i socialpolitiska frågor och dela med oss av Europas egen erfarenhet av modernisering och globalisering. Mycket kan vinnas på en dialog om och ett utbyte av bästa praxis när det gäller sambanden mellan handel och social utveckling, däribland främjandet av grundläggande arbetsnormer²⁰ Det finns ingen unik “europeisk modell” för social styrning, men Europas egen mångfald och vår långa erfarenhet av att verka för att kombinera ekonomisk dynamik med social jämlikhet kan vara av särskilt intresse för många asiatiska parter, och

• med kraft fullfölja reformen av förvaltningen av EG:s bistånd till tredjeland²¹ så att våra knappa resurser används så att bästa möjliga effekt uppnås.

I syfte att främja utvecklingen måste EU samverka med våra asiatiska partner för att – hjälpa till att minska fattigdomen i de fattigaste utvecklingsländerna i regionen, – förbättra vår dialog i socialpolitiska frågor, och

– samtidigt fullfölja reformen av vår egen biståndsförvaltning.

D. I syfte att bidra till att sprida demokrati, gott styre av offentlig verksamhet, rättssäkerhet och respekt för de mänskliga rättigheterna bör vi i enlighet med kommissionens nyligen offentliggjorda meddelande i ämnet²²

19 Deklaration från rådet (utvecklingssamarbete), november 2000.

20 “Att främja grundläggande arbetsnormer och förbättra den sociala styrningen (social governance) samband med globaliseringen” (KOM(2001) 416, 18.7.2001).

21 “Reform av förvaltningen av bistånd till tredjeland” (SEK(2000) 814, 16.5.2000).

22 “Europeiska unionens roll för att främja mänskliga rättigheter och demokratisering i tredje länder”

(KOM(2001) 252, 8.5.2001).

• tillsammans med Asien verka för att upprätthålla de mänskliga rättigheternas allmängiltighet och odelbarhet och föra en konstruktiv dialog, både i bilaterala forum (t.ex. i vår dialog med Kina om mänskliga rättigheter) och i regionala och multilaterala forum, bl.a. i FN och dess olika organ, och särskilt i ILO. Vi bör också uppmuntra de länder som ännu inte har undertecknat och ratificerat de viktigaste instrumenten när det gäller de mänskliga rättigheterna att göra detta.

• Uppmuntra till en förstärkning av det civila samhället i regionen och främja en bredare dialog i det civila samhället mellan våra båda regioner, och

• integrera frågor om mänskliga rättigheter och styrelseformer i vårt samarbete med Asien.

I syfte att bidra till demokratisering, gott styre av offentlig verksamhet, rättssäkerhet och respekt för de mänskliga rättigheterna bör vi stärka vår bilaterala och multilaterala dialog med våra partner i Asien, uppmuntra till dialog inom det civila samhället och se till att frågor om de mänskliga rättigheterna och om styrelseformer integreras i vårt samarbete.

E. I syfte att skapa globala partnerskap och allianser med asiatiska partner bör vi särskilt

• samverka för att förbättra vårt samarbete i Förenta nationerna, t.ex. genom att verka för en tidig och allsidig ratificering av viktigare internationella instrument som t.ex.

provstoppsavtalet (CTBT) och konventionerna om handeldvapen och antipersonella minor (truppminor) samt ett framtida globalt anti-korruptionsinstrument, stärka icke- spridningsordningen och insatserna för att kontrollera andra massförstörelsevapen, verka för en reformering av FN-systemet, bl.a. en allsidig reform av säkerhetsrådet i alla avseenden, verka för att stärka FN:s fredsbevarande insatser genom stöd till ett snabbt genomförande av rekommendationerna i Brahimirapporten, och förbättra FN-systemets arbetssätt genom att uppmuntra alla parter till att genast och till fullo betala sina bidrag baserade på det nya kvotsystemet, inbegripet utestående belopp,

• stärka den öppna och på bestämmelser grundade internationella ram som WTO utgör, både genom att värva stöd för ett snart inledande och ett framgångsrikt fullbordande av en ny allsidig ny runda av multilaterala handelsförhandlingar och genom att verka för att Kina och andra asiatiska länder eller ekonomier som ännu inte är medlemmar snarast blir det. En multilateral strategi är det enda realistiska sättet att främja våra gemensamma intressen och värna de fattigaste utvecklingsländernas särskilda intressen,

• ta itu med globala, regionala och lokala miljöproblem, verka tillsammans i internationella forum för att stärka våra gemensamma insatser mot klimatförändring och försämring av de globala resurserna, stödja insatserna för att främja en hållbar resursförvaltning och angripa urbana och industriella miljöproblem. Klimatförändringar utgör t.ex. ett allvarligt hot mot ett antal länder i Asien, och vi bör fördubbla våra insatser för samverkan med de mera avancerade utvecklingsländerna i Asien i dessa frågor. Vi bör också vara noga med att föra in miljööverväganden på alla områden för bilateralt och multilateralt samarbete, däribland i våra samarbetsinsatser inom vetenskap och teknik,

• förbättra vår dialog och vårt samarbete med Asien när det gäller globala problem, och särskilt bekämpning av gränsöverskridande brottslighet, terrorism, korruption, främlingsfientlighet, rasism och fundamentalism av alla slag samt epidemiska sjukdomar

länderna i Asien till de globala möjligheter som erbjuds av ny teknik, och medverka till att minska kunskapsklyftan och den digitala klyftan, och

• ta itu med behovet av ett förstärkt samarbete inom vetenskap och teknik mellan regionerna i syfte att främja gemensamma analyser och lösningar på gemensamma regionala och globala problem.

I syfte att skapa globala partnerskap med våra partner i Asien skall vi särskilt arbeta tillsammans för att

– stärka arbetet i Förenta nationerna och dess olika organ,

– stärka det öppna internationella handelssystem som kommit till uttryck i WTO, – värna den globala miljön, och

– bekämpa globala problem och samtidigt maximera globala möjligheter.

F. Insatserna för att öka insikten om EU i Asien, att på ett bättre sätt uttrycka vår ekonomiska och politiska närvaro i regionen och sträva efter både ett antagande av den gemensamma valutan och ett genomförande av en effektivare gemensam utrikes- och säkerhetspolitik bör särskilt inriktas på att

• höja EU:s profil i Asien, förstärka och utvidga vårt delegationsnät i regionen, stärka EU:s samordning på alla nivåer och intensifiera insatserna när det gäller information och kommunikation runtom i regionen. Såsom påpekas i kommissionens nyligen offentliggjorda meddelande om utveckling av tjänsten för yttre representation²³ och vid sidan av en förstärkning av våra befintliga delegationer (särskilt i samband med delegeringen av biståndsförvaltningen) föreslår kommissionen också att nya delegationer öppnas i de länder i vilka vi fortfarande är politiskt underrepresenterade och att såväl handels- som samarbetsfrågor tas i beaktande. Det föreslås särskilt att delegationer öppnas i Malaysia och Singapore samt i Kambodja, Laos och Nepal. Det kommer också att övervägas att ett handelsrepresentationskontor öppnas i Taiwan,

• verka för att förstärka ett utbyte med Asien beträffande utbildning, vetenskap och kultur, genom stöd till ett ökat samarbete mellan institutioner för högre utbildning, och ett intensifierat utbyte av akademiker, forskare och studenter mellan våra båda regioner och främjande av organisatoriska nätverk som kan leda till samarbete av ömsesidig nytta.

Europa har mycket att erbjuda när det gäller högre utbildning²⁴ och vetenskaplig forskning, och ändå tenderar det stora flertalet asiatiska studenter som studerar utomlands att företrädesvis bege sig till Nordamerika eller Australasien. Likaså förblir antalet europeiska akademiker och studerande med band till Asien mycket begränsat, samtidigt som Europafrågor fortfarande är ett underutvecklat studieämne i de flesta asiatiska länder, och

• främja en förstärkning och utvidgning av partnerskap inom det civila samhället mellan våra båda regioner (såväl bland våra parlamentsledamöter, lokala myndigheter, icke- statliga organisationer och ungdomssammanslutningar som bland konsumentgrupper och

23 "Utveckling av tjänsten för yttre representation" (KOM(2001) 381, 3.7.2001).

24 "Utökat samarbete med tredje land inom högre utbildning" (KOM(2001) 385, 18.7.2001.

yrkesorganisationer), och en intensifiering av intellektuella kontakter och nätverksbildning för att hantera de problem våra båda regioner möter.

För att förstärka EU:s närvaro i Asien generellt bör vi

– stärka och utvidga nätet av EG-delegationer i regionen, och

– verka för att stärka utbytet i utbildnings- och kulturfrågor mellan våra båda regioner och att främja en förstärkning av kontakterna inom det civila samhället och när det gäller det intellektuella utbytet.

4.3. Åtgärder för de olika regionerna i Asien

De strategiska prioriteringar och åtgärder som beskrivs ovan bildar en gemensam grund för förbindelserna mellan EU och länderna i Asien över hela linjen och bör (i tillämpliga delar) vägleda oss i utvecklingen av våra förbindelser med Asien i stort. Dessa allmänna riktlinjer, som avspeglar Asiens mångfald, bör utvecklas vidare för var och en av Asiens underregioner och för våra viktigaste partner i regionen, såväl i våra landstrategier för utvecklingssamarbete med de enskilda utvecklingsländerna som i meddelanden som rör våra viktigaste partner. Det är emellertid möjligt att redan nu ange vissa centrala frågor vilka måste framhävas när det gäller varje enskild större region i Asien.

Sydasien

De fortsatta spänningarna mellan Indien och Pakistan (samt det mycket angelägna behovet av att stimulera framsteg mot en avveckling av kärnvapnen och en fredlig lösning av Kashmirfrågan), liksom det hot mot regional stabilitet som terrorism, religiös fundamentalism och etniska konflikter innebär (särskilt för Afghanistan och Sri Lanka) visar hur viktiga politiska frågor och säkerhetsfrågorna är på subkontinenten. EU bör grundligare överväga de stora politiska utmaningar regionen står inför och vara beredd att inta ett mera bestämt och långsiktigt förhållningssätt i sin politiska dialog med de viktigaste länderna i regionen.

Indiens roll som en regional och global aktör och den fortsatta förbättringen av förbindelserna mellan EU och Indien kommer att förtjäna särskild uppmärksamhet från vår sida. Ett snabbt återinförande av parlamentarisk demokrati i Pakistan kommer att utgöra ett viktigt bidrag till att bana väg för ett förstärkt samarbete med detta land.

Tveksamheten när det gäller globaliseringen och den nya WTO-rundan har kanske varit större i Sydasien än på andra håll i regionen. EU bör beakta detta när en allsidig ekonomisk och kommersiell strategi utformas gentemot Sydasien genom att stärka dialogen med länderna i regionen om en liberalisering av handel och investeringar och om politiska reformer och genom att ta itu med angelägna handelsfrågor på båda sidor. Den lokala styrkan i högteknologisektorerna och de pågående ekonomiska reformerna i Indien bör utnyttjas för att främja en mera koncentrerad inriktning på subkontinenten från europeiska ekonomiska aktörer. Ett starkare underregionalt ekonomiskt samarbete inom SAARC bör främjas, liksom en starkare integration av Sydasien i den vidare asiatiska regionen (t.ex. genom en breddning av Asiens deltagande i ASEM). En ökning av den ömsesidiga insikten om våra båda regioner kommer att prioriteras även i fortsättningen.

Generellt, vad beträffar våra relationer med Sydasien, bör vi stärka vår dialog och vårt samarbete rörande säkerhetsfrågor, ekonomiska och handelsfrågor, fattigdomslindring.

Mänskliga rättigheter och konfliktförebyggande åtgärder kommer också att prioriteras.

Vad särskilt gäller Indien bör färstärkningen av vårt bilaterala samarbete i politiska, ekonomiska och sociala frågor, gå jämsides med ett förbättrat partnerskap i globala frågor.

Stöd till ansträngningarna att lindra fattigdomen kommer att vara ett centralt inslag i EU:s biståndsinsatser. För att maximera effekten av våra begränsade resurser kommer vårt arbete inom områden som hälsovård och utbildning alltmera att inriktas på sektorstöd och modernisering av politiken. Vi kommer att i ökad omfattning samarbeta med regionala och lokala myndigheter och med nationella förvaltningar. De icke-statliga organisationernas roll kommer att bli avgörande, och kontakter mellan grupper inom det civila samhället i Europa och i regionen bör uppmuntras. Särskild betoning kommer att läggas på en utveckling av handeln och på ekonomiska reformer, eftersom tillväxt på bredare basis och ett förbättrat klimat för handel och investeringar kommer att vara av stor betydelse för att fattigdomen i regionen skall kunna minskas. Samordningen av EG:s och medlemsstaternas biståndsinsatser har redan visat sig vara effektiv, t.ex. vid ingripandet efter jordbävningen i Gujarat, och detta bör tjäna som förebild vid den fortsatta förstärkningen av komplementaritet och gemensamma insatser från alla EU:s givarländer.

Sydostasien

Asean och "ASEAN Regional Forum" kommer att fortsätta att vara det främsta forumet för vår dialog med Sydostasien om politik och säkerhetsfrågor, och det är viktigt att EU spelar en långsiktig roll i ARF. Mera allmänt bör vår dialog med Asean och dess medlemsländer medverka till att fastställa områden där Asean och EU kan samverka i globala säkerhetsfrågor och när det gäller globala utmaningar som t.ex. narkotika och gränsöverskridande brottslighet. Vi bör fortsätta att ge fullt stöd till konfliktförebyggande insatser i regionen (t.ex.

i den indonesiska och den filippinska övärlden och i Burma/Myanmar), och till det civila samhällets insatser för att främja öppenhet, gott styre av offentlig verksamhet och rättssäkerhet. I den politiska dialogen med Asean och dess medlemsländer bör vi framhålla frågor som rör de mänskliga rättigheterna.

I våra ekonomiska förbindelser med Asean och dess medlemsländer bör vi samverka för att stärka WTO, uppmuntra till att handel och investeringar underlättas och medverka till att finansiella och ekonomiska reformer genomförs. Stöd till förbättrade kontakter mellan de ekonomiska aktörerna i de båda regionerna kommer att vara betydelsefullt, särskilt inom sektorerna för ny teknik. Även insatserna för att stärka banden inom utbildning och intellektuellt och kulturellt arbete kommer att förstärkas.

När det gäller låginkomstländerna i regionen bör vi stödja de regeringar som åtagit sig att minska fattigdomen samtidigt som det i de mera utvecklade ekonomierna bör göras en särskild ansträngning att uppmuntra till insatser för en reformering av socialpolitiken och till att storstads- och miljöfrågor får vederbörlig uppmärksamhet. Stöd till att förbättra klimatet för handel och investeringar kommer att på ett avgörande sätt att medverka till utveckling och ekonomisk tillväxt i alla länder. Det civila samhällets insatser för att komma till rätta med frågor som rör fattigdom, styrelseformer och socialpolitik kommer även i fortsättningen att förtjäna vårt stöd, och dialogen bland grupper inom det civila samhället i våra båda regioner kommer att uppmuntras.