För att kunna bedöma om bevisbördan vid insiderhandel strider mot EKMR måste förhållandet mellan EKMR och EU-rätten diskuteras. Då artikel 53 i EU:s rättighetsstadga lyfter fram EKMR som en rättsakt vilket stadgan inte får tolkas i strid med bör förhållandet klargöras för att kunna utreda uppsatsens syfte. Praxis från EU-domstolen och Europadomstolen kommer därför användas för att utreda hierarkin.
159 Se Application no. 10519/83, Salabiaku v. France, p. 28.
160 Se Application no. 10519/83, Salabiaku v. France, p. 28-30.
6.4.1 Matthews v. UK
Ett rättsfall som tydligt belyser konflikten som kan uppstå i en medlemsstat som ratificerat EKMR och samtidigt är med medlem i EU är målet Matthews v UK (Matthews-målet).
Denise Matthews som hade sin hemvist i Gibraltar, nekades rösträtt i Europaparlamentsvalet i Storbritannien. Gibraltar har självstyre till viss del, men den absoluta makten fanns vid tiden av avgörandet fortfarande hos Storbritannien. Det rådande EU-fördraget var tillämpligt för medborgarna i Gibraltar och stadgade att fördraget gällde även om ett annat land stod för handlandet med omvärlden. Storbritannien hade dock 1976 godkänt ett EU-beslut som innebar att endast befolkning som var bosatt i någon del av Storbritannien direkt fick rösta till EU-parlamentet. Matthews hävdade att då hon fått följa EU-rätten på grund av ett åtagande gjort av Storbritannien skulle hon få åtnjuta rätten till demokratiska val som fanns stadgat i artikel 3 protokoll 1 EKMR.162
Eftersom det är EU-rätten som stoppar Matthews från att rösta kan det kännas konstigt att ett mål av det här slaget inte hamnade i EU-domstolen, men eftersom EU inte ratificerat EKMR, medan Storbritannien har det, blir valet av domstol inte komplicerat. Frågan som domstolen ställde sig var följaktligen om Storbritannien kunde hållas ansvarigt för EU-rättens inskränkning även om landets egna lagar inte stred mot EKMR i detta avseende.
Europadomstolen kommer fram till att Storbritannien inte har rätt att ändra på det röstningsförfarande som EU-beslutet från 1976 medförde, men det är Storbritannien som genom att ratificera EKMR godkänt de skyldigheter som detta medför för en stat. Genom att ratificera EKMR har Storbritannien tagit sig an att värna om de rättigheter som finns uppställda. Storbritannien har därmed en skyldighet att värna om dess medborgares rättigheter och det faktum att Storbritannien inte har fullbestämmanderätt för rösträtten på området är av liten betydelse. Att överlämna ansvaret för en rättighet till en internationell organisation förändrar inte ansvaret för medlemsstaten att efterleva EKMR.163 Det fanns därför inget hinder för Europadomstolen att tillskriva Storbritannien ansvar för att EU-rätten inskränkte på EKMR och i detta all specifikt artikel 3 protokoll 1.164
Storbritannien hade därmed, genom att följa EU-rätten, kränkt Matthews rättigheter och skulle ersätta kränkningen, men det faktum att Matthews inte fick rösta förblir opåverkat av domslutet.165
162 Application no. 24833/94, Matthews v. UK.
163 Application no. 24833/94, Matthews v. UK, p. 32-33.
164 Application no. 24833/94, Matthews v. UK, p. 33.
Slutsatser som är viktiga för uppsatsen kan dras av detta rättsfall. Det faktum att en del av EU-rätten inte överensstämmer med EKMR upphör inte rättsakten att ha verkan för medlems-staterna. Eftersom EU ännu inte anslutit sig till EKMR har heller inte Europadomstolen någon makt att mot EU utdela sanktioner. Det blir därför medlemsstaterna som kan hamna mellan två stolar om en EU-rättsakt strider mot EKMR. I en sådan situation kan både EU-domstolen och Europadomstolen tilldömas medlemsstaten sanktioner om någon av dem inte efterföljs.166
6.4.2 Bosphorus v. Ireland & Bosphorus v. Minister for Transport m.fl.
Det ställningstagande som gjordes av Europadomstolen i Matthews-målet har senare modifierats genom avgörandet i Bosphorus v. Ireland (Bosphorus-målet) som förtydligar relationen mellan EU-rätten och EKMR. Fallet behandlades både i EU-domstolen och Europadomstolen, eftersom Europadomstolens avgörande är viktigare för uppsatsen har jag valt att behandla avgörandena tillsammans och fallet i EU-domstolen mer kortfattat.
Fallet uppkom först i EU-domstolen och behandlade det turkiska flygbolaget Bosphorus Airways. Bosphorus hade ingått ett leasingavtal med det jugoslaviska bolaget JAT som gällde två flygplan som skulle leasas under fyra års tid. Under leasingavtalet införde Förenta Nationerna sanktioner mot Jugoslavien som EU i sin tur senare inrättade sig efter. Ett av de leasade flygplanen landade på en irländsk flygplats och togs i beslag av den irländska staten som ett led i de sanktioner som införts. Bosphorus klagade till EU-domstolen och menade att dess intresse av flygplanet var större än jugoslaviska statens vilket betydde att sanktionen var mer kännbar för det turkiska flygbolaget. EU-domstolen ansåg att den irländska staten hade agerat utifrån den existerande EU-regleringen och att handlandet var proportionerligt utifrån det grundläggande intresse som sanktionerna ansågs värna om.167 Bosphorus nöjde sig inte med domslutet i EU-domstolen och ville få saken prövad även i Europadomstolen. Bosphorus menade att irländska staten brutit mot rätten till egendom i artikel 1 protokoll 1 EKMR. Europadomstolen fastställer att Irland genom att beslagta flygplanet följt EU-rätten och att i detta fall utgjorde ett legitimt intresse. Europadomstolen menade att handlandet av den irländska staten var en inskränkning i rätten till egendom, men att den i detta fall ansågs vara motiverad.168
Avgörandet i Bosphorus v. Ireland i Europadomstolen klargör förhållandet mellan EKMR och EU-rätten mer grundläggande än i tidigare nämnda Matthews v. UK. Europadomstolen
166 Se Mål C-314/85, Foto-Frost som handlar om en EU-rättsakt som enskild ansågs strida mot EKMR. Ett förhandsavgörande hade i en sådan situation behövts inhämtas från EU-domstolen och rättsakten hade varit fullt verksam under tiden för förhandsavgörandet. Enbart EU-domstolen kan avgöra en fördragsbrottstalan.
167 Mål C-84/95, Bosphorus v. Minister for Transort, Energy and Communications and others.
konstaterar att det tidigare ställningstagandet att medlemsstaterna enbart följde EU-rätten inte är ett faktum som förhindrar att överträdelser gjorts enligt EKMR och att sanktioner därmed kan utdömas.169 Europadomstolen föreskriver dock en ny presumtionsregel som innebär att medlemsstaterna inte kan anses överträda sina åtaganden enligt EKMR i syfte att uppfylla ett åtagande mot en annan organisation, om organisationen har ett skydd för mänskliga rättigheter som är likvärdigt eller högre ställt än det i EKMR.170 Denna nya presumtionsregel kan dock brytas om det skulle visa sig att en EU-rättsakt om skyddet visat sig vara ”uppenbarligen otillräckligt” i förhållande till rättigheterna enligt EKMR. Omständigheter i specifika fall skulle därmed kunna visa att rättigheter förbisetts eller inte värnats på ett adekvat sätt.171
Europadomstolen öppnar därmed upp för medlemsstater som följer EU-rätten i vissa specifika fall ska kunna bortse från EKMR om rättigheterna har ett tillräckligt starkt skydd. Detta betyder dock inte i praktiken att artikel 48 i rättighetsstadgan skulle kunna användas som argument för att bortse från artikel 6 i EKMR. Även om det lagstiftade skyddet skulle vara tillräckligt för att nå upp till EKMR-nivå så är det omständigheterna i det berörda fallet och agerandet hos medlemsstaten som blir avgörande för bedömningen. Det skulle absolut kunna uppstå situationer där t.ex. artikel 6 EKMR inte respekteras trots att presumtionen om oskuld finns i artikel 48 rättighetsstadgan.
169 Application no. 45036/98, Bosphorus v. Ireland, p. 152 f.
170 Application no. 45036/98, Bosphorus v. Ireland, p. 155.