myndigheten Försvarsmakten. Avslutningsvis så beskrivs ett antal förslag till fortsatta studier, dessa redovisas inte med någon speciell inbördes ordning men med viss spårbarhet till praktisk
genomförbarhet, med det lättast genomförda först och det mer krävande sist. Kapitel 7 – Referenser.
6
1. Inledning
Vår studie börjar med att vi utifrån Försvarsmaktens interna dokument, handböcker och ett antal respondenter försöker förstå de problem som vi upplever, kopplat mot professionen. Under studien leder vår empiri och primärdata oss till en modell, ett analysverktyg, som hjälper oss att förstå professionen och hur den uppfattas av dess utövare. Modellen och dess analyserade data leder oss i en något ny riktning. Problemet som vi uppfattar har inte sin grund inom professionens
beståndsdelar utan består mer av hur professionen utövas i den praktiska tillämpningen inom yrket. Kort och gott det en officer gör till vardags på jobbet. Studien påvisar en diskrepans mellan vad man gör på jobbet som officer kontra vad man borde göra. Verklighet kontra ideal
verksamhetsfördelning. Ett yrke som har transformerats mot mer förvaltningslogik och genom det tappat fokus på krigslogiken, sin expertis och samhällsnytta. Att göra rätt saker, att leda och organisera väpnad strid har därmed fått en mindre betydelse.
I det första kapitlet kommer vägen fram och själva startpunkten för ställningstaganden och val beskrivas. I och med att vi har arbetat induktivt så börjar vi brett i den inledande diskussionen och tar läsaren igenom syftet med studien, författarnas bakgrund och koppling till studien, samt några grundläggande begrepp kopplad till studien. Vidare beskrivs den historiska kopplingen till
officersbegreppet i dess professionskontext. 1.1. Inledande diskussion
Vad är officersprofessionen och hur ser det ut när den utövas, daglig dags, i Försvarsmakten Sverige 2020? Vi som är officerare, gör vi rätt saker och förbereder vi oss på bästa möjliga sätt för vår yttersta uppgift, att producera och vidmakthålla krigsförband samt främja den väpnade stridens genomförande och ledning?
Utifrån denna inledning och eventuella problemformulering påbörjade vi arbetet med uppsatsen. En uppsats som tar sitt avstamp i en problematik som berör den militära professionen i allmänhet och officersprofessionen i synnerhet. Frågor som avhandlar synen på professionsbegreppet.
Hur ser Försvarsmakten och dess tjänstgörande officerare på professionen och hur skiljer sig professionen av idag från hur den uppfattades under det Kalla kriget?
Hur har professionen påverkats och utvecklats under de senaste decenniernas organisationsförändringar som varit inom Försvarsmakten?
Hur förhåller sig officersprofessionen som yrkeskategori i förhållande till de övriga tre yrkeskategorierna i den militära professionen?
Den militära professionen är ett samlingsbegrepp som infördes av Försvarsmakten 2015 i Försvarsmaktens strategiska inriktning (Försvarsmakten 2015). Där beskrivs en gemensam profession som förenar Försvarsmaktens fyra yrkeskategorier;
7
Professionsbegreppet, i kontexten svensk försvarsmakt, ses så centralt att vår nuvarande
Överbefälhavare Michael Bydén nämner det i förordet i en av officersutbildningens obligatoriska skrifter:
”Försvarsmaktens uppdrag är att försvara landet i alla lägen och ytterst vid ett väpnat angrepp. Det är ett ansvarsfullt uppdrag som innefattar den svåraste av situationer. Kärnan i den militära professionen utgörs därför av vår samlade expertis om den väpnade striden. Lika mycket präglas den av de grundläggande värderingar vi är satta att skydda - frihet, demokrati och jämlikhet. Vår profession är på så sätt unik. Den bygger inte bara på ett specifikt
yrkeskunnande, utan i lika hög grad på god sammanhållning, respekt för individen och ett inkluderande och ansvarstagande ledarskap. Sammanhållning såväl inom som mellan krigsförband och funktioner. Medarbetare som bidrar med sin förmåga till det gemensamma resultatet. Ett ledarskap som ser varje individ och tar de beslut som situationen kräver.”
(Försvarsmakten 2015 s.5).
En av studiens respondenter kommenterar texten i Försvarsmaktens strategiska inriktning på följande sätt:
”Denna text säger något om vad Försvarsmakten definierar in i den militära professionen. En på något sätt inkluderande definition som snarare ska gälla all personal som tjänstgör i Försvarsmakten. Ett brett inkluderande som ska bygga sammanhållning men som kanske också leder till ett urvattnande av professionsbegreppet i sig, men det sker med en tänkt vinst av att skapa samhörighet i organisationen istället.” (Respondent)
I samma publikation uttrycks angående officersprofessionen följande:
”Utgångspunkten för officersprofessionens utövande är och förblir därför ytterst att fatta beslut om storskalig legitim våldsutövning och att leda krigsförband i stridssituationer. Militära chefer ska med bristfällig information och under extrema förhållanden fatta beslut och ta ansvar för verksamhet med säkerhetspolitiska och humanitära konsekvenser. Krigsförband skall ledas så att de når sina uppsatta mål. Officersprofessionens kärna är ledarskap och ledning av den väpnade striden på alla nivåer.” (Försvarsmakten 2015 s.25).
Vår uppfattning är att innehållet, och framförallt synen på och genomförandet av innehållet, i officersprofessionen varierar stort inom Försvarsmakten. Begreppet profession inom officerskåren och Försvarsmakten är enligt oss en modern företeelse där Försvarsmakten innan akademiseringen inte behövde tala om begreppet profession utan detta var implicit en del av yrket och en självklarhet för de flesta vad det bestod av. Därmed inte sagt att denna förvirring är negativ eller beror på
akademiseringen i sig. Yrket har förändrats med samhället och genom historien, det ligger något annorlunda i en yrkesprofession som inte dagligen sysslar med det som den historiskt och
traditionellt är till för. Slutligen ska vi självklart vara tacksamma för detta faktum, kriget och den väpnade striden är ingen önskvärd vardag.
”Jag tycker att ämnet är intressant att diskutera kring och sätta sig in i vad den militära professionen är, vad är professionen i yrket? Jag tror inte att ni ens hade kommit på tanken att ställa den här frågan för 30 år sedan. Det hade varit ganska givet. Ni kanske till och med hade blivit dumförklarade om ni ställt frågan. Har du inte förstått någonting?” (Respondent)
Officersprofessionen är till sin karaktär annorlunda gentemot andra professioner i och med att dess kärna inte utövas fullt ut i fredstid i ett modernt samhälle idag. Jämför man med exempelvis läkarprofessionen så har den en tydligare koppling till sin kärna och dess dagliga utövande.
8 Vad är kännetecknande för professioner i allmänhet?
”Professionella yrken är i något avseende organiserade, relativt autonoma bärare och
förmedlare av samhälleligt sanktionerade, abstrakta kunskapssystem som ger dem förmågan att utföra handlingar som uppfattas som svåra, skickliga och värdefulla av allmänheten/klienten” (Brante 2009).
Detta är en bred och fyllig definition av professionsbegreppet som görs av professor Thomas Brante vid Lunds universitet. Här väljs att utgå från denna definition på grund av dess användbarhet och täckande innebörd. Många professionsteoretiker och de flesta moderna professionsteoretiker gör en koppling mellan profession och högre utbildning på universitet knutna till professionen (Ledberg 2019 s.18). Detta kan vara en av anledningarna till varför professionsbegreppet kommit upp i en svensk kontext på senare år. Akademiseringen av officersutbildningen genomfördes 2007 och
därefter har diskussionen om professionen dykt upp i akademiska sammanhang (Prop. 2006/07:64). Vi ser tecken på en identitetskris i Försvarsmakten och inom officersprofessionen. Denna
identitetskris visar sig i de interna diskussioner som förekommer, exempelvis i lunchrum och på arbetsplatser. Detta diskuteras också i andra militära kontexter så som i interna militära tidskrifter och publikationer (Officersförbundet 2014) men också i uppsatser skrivna inom ramen för
utbildningen av officerare på olika nivåer. En återkommande diskussion handlar om
officersutbildningens användbarhet och om den är adekvat för yrket eller borde förändras. Ett exempel på denna diskussion är Cattelin och Kinander (2019). Det Cattelin och Kinander gör i sin studie är att de jämför och utreder om officersprogrammet av idag, med dess examensmål,
motsvarar bilden av vad officerare de facto skall kunna och inneha för kompetenser när de påbörjar yrkesutövningen. En annan studie som diskuterar en liknande problembild är Gånfält och Jarl (2020) som i sin explorativa studie diskuterar professionsutvecklingen av yngre officerare i Armén. Kort beskriver Gånfält och Jarl att yrkes- och professionsutvecklingen kan bli bättre och bör
systematiseras och utvecklas långsiktigt, med bland annat mentorskap, ”lärlingstraditioner” (Gånfält & Jarl 2020 s.63) och karriärsplanering. Dessa studier och den bild som de uppvisar bygger på att det finns ett resonemang och uppfattning hos vissa inom Försvarsmakten att den akademiskt
utbildade officeren i sitt utövande av yrket inte har en tillräcklig yrkesskicklighet i form av expertis. Stämmer detta, och i sådana fall, vad beror detta på?
Denna vanligt förekommande åsikt, som även vi noterat, är att kadetten inte får en utbildning som är tillräckligt yrkesförberedande, att officersprogrammet (OP) inte levererar det som
Försvarsmakten beställer. Eller är det så att Försvarsmakten kanske har satt felaktiga utbildningsmålsättningar?
Utifrån dessa ibland lite för enkla och spekulativa problemformuleringar finns det som vi ser det flera olika dimensioner och aspekter som påverkar uppfattningarna. En av dessa kan vara att vi antar individer till OP med kravunderskridande egenskaper, kunskaper och färdighetsnivåer. En annan att utbildningen, som vi tidigare nämnde, inte lyckas uppnå de förväntningar som
Försvarmakten och de anställande förbanden har på blivande officerare. Eller kan det vara så att utbildningen levererar exakt det Försvarsmakten beställer och att problemet egentligen ligger i yrkets utövande?
Att förbanden inte vet eller förstår vad slutprodukten i form av officerare, kunskaps- och
färdighetsmässigt, består av och använder dessa på ett felaktigt sätt, ett sätt där den nyexaminerade fänriken skall leverera full effekt från dag ett. Är det så att Försvarsmakten inte beställer den produkt/utbildning som förbanden efterfrågar och därigenom så uppfattas de unga officerarnas kompetens som bristfällig?
9
I denna diskussion blir det intressant att förstå en officers lärande i yrkesutövandet. När skall officeren vara fullärd och vad skall då officeren kunna? Finns det en målbefattning, det vill säga en specifik grad eller befattning som kräver en specifik nivå av expertis? Officersyrket beskrivs ofta som det livslånga lärandet, exempelvis av Cattelin och Kinander. Det innebär att officeren inte är fullärd och färdigutvecklad efter genomförd officersutbildning (Cattelin & Kinander, 2019). Vem ansvarar för den utvecklingen i yrket och kan det vara så att det är denna del av officerens
utveckling som brister, det livslånga lärandet? Men återigen, vad är målbefattningen och vad är det en officer skall kunna och göra?
Utifrån ovanstående beskrivna problembild kring OP diskuterar författarna Holmdahl och Landin i sin uppsats ”Den svenska officersutbildningen, problematiken kring OP och Försvarsmaktens förväntningar på officeren, Gör vi saker rätt eller gör vi rätt saker?” problemet vidare.
Författarna refererar till en intervju med chefen för programledningen för OP, kommendör Johan Brorson, denna intervju på Försvarshögskolans hemsida:
"Idag finns ibland ett glapp mellan förbandens förväntningar på de nyutbildade officerarna och
den utbildning som bedrivs av Försvarshögskolan på uppdrag av regeringen." (Holmdahl &
Landin, 2019).
Vidare uttrycker Brorson i samma intervju ”[…]att detta innebär att antingen måste officersutbildningen ändras eller så måste förväntningarna göra det.” (Holmdahl & Landin, 2019).
Professionen i sig eller dess definitioner är intressanta ur synvinkeln att förstå vad en anställd i Försvarsmakten har att göra på jobbet. Ännu hellre att förstå vad individer och organisationen skall kunna använda dessa begrepp till, rent praktiskt, i yrkesutövningen. Inte minst behöver vi själva som officerare förstå och implementera begreppen i vår yrkesutövning. Detta för att vi skall bli trovärdiga och kunniga och därigenom kunna bidra till professionsutvecklingen på det sätt som det moderna professionsbegreppet kräver, vi skall vara ”[…] relativt autonoma bärare och förmedlare
[…]” av vår egen profession som Thomas Brante säger (Brante, 2009).
Att utreda och utforska officersprofessionen som begrepp, dess praktiska tillämpning i
yrkesutövningen och vad som både förenar och skiljer den från andra kategorier inom den militära professionen blir därför intressant. Särskilt hur officersprofessionen skall implementeras, förstås och tillämpas i en framtida växande försvarsmakt. Att då förenklat anta ett ”det var bättre förr”-perspektiv anser vi både vara förminskande och inte särskilt konstruktivt. Vi vill studera vad som verkligen kan förändras för att göra oss bättre och farligare för en motståndare. En av våra respondenter beskrev ett synsätt som vi förhåller oss till gällande det som tidigare varit i Försvarsmakten:
”Man kan inte gå tillbaks till något som var, men man kanske kan hitta saker som gått förlorat
och ta tillbaka valda delar” (Respondent).
Det vi har funnit intressant och vill utreda är frågeställningen: Vad består officersprofessionen av i ord och vad skall dess utövare göra på jobbet – expertis i handling? Vad är idealet och hur ser det ut i verkligheten, i officerens yrkesutövande?
Utifrån denna diskussion och dessa olika frågor och problemformuleringar påbörjade vi vår studie. En ansats att initialt utreda ett antal centrala begrepp för att senare fördjupa oss inom
10 1.2. Studiens syfte
Studien som vi genomför syftar till att tydliggöra professionsbegreppet och begreppets användande inom officersprofessionen. Därefter empiriskt undersöka och påvisa en eventuell glidning och fokusförskjutning, en så kallad mål-medelförskjutning (Alvehus & Jensen 2015 s.244) mellan vad officerarna skall göra inom yrket kontra det de faktiskt gör idag. Därigenom så kan vi också säga något om eventuella rekommendationer till Försvarsmakten för att komma tillrätta med
fokusförskjutningen.
1.3. Författarnas bakgrund och kopplingen till officersprofessionen Varför är det ens intressant vilka som gör en undersökning och deras eventuella motiv? Vår bakgrund och erfarenheter behöver beskrivas då vi valt att studera ett fenomen utifrån ett inifrånperspektiv. Detta inifrånperspektiv bör kunna granskas och värderas av andra
professionsutövare, därigenom blir det intressant vilka som gör undersökningen. Ett grundkriterium för vetenskaplig kunskap enligt Eriksson och Widersheim-Paul är att ange vem eller vilka som ställer frågan (Eriksson & Widersheim-Paul 2014 s.68). Detta har vi tagit fasta på och därför beskrivs författarnas bakgrund kort.
Vi som skriver denna uppsats har tillsammans tjänstgjort drygt 40 år inom Försvarsmakten som officerare. Vi har varit med under reformeringen från ett invasionsförsvar, med ett personalsystem som byggde på värnplikt, till ett mindre yrkesförsvar med fokus på internationell tjänst och därefter tillbaka till värnplikt samt en försvarsmakt som åter fokuserar på det nationella försvaret. Under denna period har dessutom befälssystemet genomfört omfattande förändringar.
Vi båda har under de senaste åren varit direkt involverade i officersutbildningen och OP vid
Militärhögskolan Karlberg och vid Försvarshögskolan. Detta både på den rent akademiska sidan av utbildningen (Försvarshögskolan) samt även i den praktiska inomverksutbildningen som
Försvarsmakten bedriver. Utbildningen, som gemensamt mellan två myndigheter, skall genomföras och bygga på det som Försvarsmakten och Försvarshögskolan kallar […]”vetenskap och beprövad erfarenhet” (Brehmer 2011 s.23-32).
Vi ser tecken på en identitetskris i Försvarsmakten och inom officersprofessionen. Vi vill därför förstå vad individer och organisationen skall använda professionsbegreppet till rent praktiskt i yrkesutövningen. Ofta beskrivs en känsla av att vi inte gör rätt saker; att producera och
vidmakthålla krigsförband och genom det främja den väpnade stridens genomförande och ledning. Att det vi gör som officerare i vardagen har ett annat huvudfokus än det önskade.
Vi har sett flertalet officerskullar inom ramen för utbildningen och har dessutom tjänstgjort minst halva vår tjänstgöringstid på insatsförband i Försvarsmakten. Vi båda har sett ett ökande behov av att undersöka och förtydliga officerens roll och profession i dagens samhälle och Försvarsmakt. Det perspektiv som vi tillför till diskussionen och teoribildningen inom forskningsområdet är ett inifrånperspektiv, det finns för och nackdelar med detta inifrånperspektiv men om det går att problematisera över dessa för- och nackdelar kan något nytt tillföras. Tidigare forskning inom området har framförallt tillfört kunskap med ett utifrånperspektiv, hur andra uppfattar vår
profession och dess utövande. Exempelvis intar Sofia Ledberg ett kritiskt utifrånperspektiv i sin bok Staten, officeren och samhället som har tjänat som en forskningsöversikt för oss i denna studie (Ledberg 2019).
11
Många hävdar att det finns olika delar av officersprofessionen, ibland beskrivna som logiker. Sofia Ledberg nämner i sin bok både en ”[…]militär konfliktlogik och en förvaltningspolitisk logik”
(Gyllensporre 2014 s.28 citerad i Ledberg 2019 s.74). Ett annat äldre exempel där logiker används är i forskaren och reservofficeren Karl Ydéns avhandling som beskriver ”en konfliktlogik och en samverkanslogik” inom samma professionsbegrepp (Ydén 2008 s.31).
Denna uppdelning i logiker har, med olika innebörd och benämning av logikerna, använts i tidigare studier av officersprofessionen, både i svensk kontext men framförallt i anglosaxisk kontext, med namn som Huntington, Snider med flera (Ledberg 2019 kapitel 3). Karl Ydén uttrycker följande:
”temat med skilda logiker inom militären har gradvis fått ökad uppmärksamhet inom militärsociologin, men detaljerade empiriska studier saknas.” (Ydén, 2008 s.12). Detta är visserligen skrivet för mer än tio år sen och militärsociologin i en svensk kontext måste rimligtvis ha utvecklats sedan dess med
empiriska studier, men vi tar ändå fasta på Ydéns ord och gör en empirisk studie av just det han beskriver och efterfrågar.
Att diskutera hur dessa logiker och deras inbördes fördelning påverkar yrket och professionen i en svensk officerskontext är således intressant och relevant. Vi som professionens utövare och proffs utifrån dessa logiker (och vår tolkning av dessa) undersöker och utforskar den svenska
officersprofessionen utifrån ett inifrånperspektiv, utifrån vårt expertisområde och vår
professionstillhörighet. För en längre diskussion om logikers användning i en professionskontext se kapitel 4.1.2.
Som officerare och så kallade ”autonoma bärare” (jmf Brante 2009) av professionen är vår vilja och ambition med denna studie att utforska och förtydliga professionen som begrepp. Vidare vill vi också belysa en problematik inom yrkets tillämpning som fortsättningsvis kan främja professionens utveckling. En profession och ett yrke som har format oss som officerare och människor och som vi därför har mer än en yrkesmässig relation till, den är en del av vår identitet.
1.4. Historisk återblick
För att förstå Försvarsmakten som organisation och den utveckling som den har genomgått är det på sin plats att börja med en historisk återblick över vad som har förändrats inom organisationen de senaste decennierna. Som vi resonerar blir det som varit, historien, en viktig aspekt i vår ambition att beskriva och förstå professionen. Förändringar som har skett inom myndigheten som kan ha påverkat professionen, officeren och dess yrkestillämpning i vardagen. Försvarsmakten har under denna tidsperiod genomfört ett antal fundamentala system- och organisationsförändringar inom myndigheten. De största förändringarna har varit inom organisationsvolym, uppgifter,
personalförsörjningsystemet samt förändring av officerssystemet (befälssystemet).
Utifrån Försvarsmakten som myndighet och organisationen har kraftiga nedskärningar genomförts under denna tidsperiod. Under nedskärningarna har framförallt försvarsbudgeten kraftigt minskat och som en följdeffekt av det har antalet förband och personalvolymen kraftigt reducerats. Gällande Försvarsmaktens uppgifter och målsättningar, Försvarsmaktens strategiska inriktning, är den huvudsakliga förändringen att fokus har flyttats från det nationella försvaret till att fokusera på internationella konflikter. Konflikter inom vilket svenska tillfälligt sammansatta förband försvarade demokratiska värden och nationella intressen genom fredsbevarande och fredsframtvingande insatser internationellt. En tydlig fokusförskjutning från nationellt till internationellt, samt från kvantitet till kvalitét. Från nationella värnpliktiga brigader med uppgifter inom landet till mindre anställda förband optimerade för den uppgift den var framtagen för att lösa utanför landets gränser under en tidsbegränsad period. Ett fokus på individuella kunskaper och färdigheter, ”operatörens era” (förf. egen benämning).
12
Under de senaste åren har det säkerhetspolitiska läget i vårt närområde förändrats och hotbilden mot Sverige har ökat. Försvarsmakten har fått uppgiften att åter fokusera på det nationella territoriella försvaret, att återgå till att producera brigader som skall verka inom landet. Den nationella
försvarsförmågan är åter i fokus. Myndigheten skall nu växa med fler förband och större personalvolymer.
Den troligen största förändringen, utifrån påverkan på professionsbegreppet, är
personalförsörjningen. Försvarsmakten har transformerats från att producera förband som bygger på värnpliktiga soldater och befäl till anställda soldater, kontinuerligt anställda och tidvis anställda soldater sjömän och gruppbefäl. Vi lämnade ett personalförsörjningssystem som byggde på värnplikt till att anta ett system som bestod av ett yrkesförsvar. Utifrån förändringar i det