4. Hantering av upplevda felbeteenden
5.5 Förmågan att hantera signaler om felbeteenden
Rapportförfattaren kan konstatera att det som presenterats i detta kapitel, beträffande polisens förmåga att hantera signaler om felbeteenden, är förhållanden som återkommit under de 20 år rapportförfattaren bedrivit deltagande observation och intervjuer. Ett exempel är polis C12 som arbetar på en mindre ort. Polis C12 ställde sig kritisk till den våldsanvändning mot en person som kommit i fråga vid flera tillfällen. Istället blev polis C12 ifrågasatt. När polis C12 diskuterat problem med vissa polisers attityd och beteende med poliser i sin omgivning, och som också fått upp ögonen för problemet, har de kommit fram till att det inte skulle gå att föra fram det till de närmsta cheferna. De bedömde att kritiken skulle avfärdas och de själva skulle ifrågasättas och bli angripna. Polis C12
64
hade i samtal med hög chef vid ett tillfälle tagit upp ett dåligt agerande från en polis som hade kunnat resultera i att en person dog. Den högre chefen lyssnade på ett bra sätt. Polis C12 fick bakvägen reda på att den som kritiken gällde förklarade det hela med bland annat att polis C12 var mesig och inte agerade på det sätt som man kan förväntas av en polis. Den högre chefen verkade ha accepterat dessa argument, med tanke på hur denne hanterade den kritik som C12 kommit med, menade C12 (polis C12, september 2018).
I en bok framkommer hur Polismyndigheten lägger resurser på att förfölja och straffa poliser som vågat höja sina röster för att kritisera slarv, övervåld och lagbrott. Ett av dessa fall gällde en polis som kände en stor förtvivlan efter att en insats resulterat i att en person sköts ihjäl (ett av de fall som beskrevs i föregående kapitel). Polisen skrev ett två sidor långt brev som hen skickade till chefen för den enhet som gjort ingripandet. Författaren till boken uppfattade att tonen i brevet var lågmäld, där inga anklagelser riktades mot någon enskild person. Frågorna i brevet var konstruktiva – inte destruktiva eller dömande och polisen skrev: ”Min förhoppning är att denna skrivelse ska mynna ut i fortsatta diskussioner kring ärendet som sådant, men framförallt rörande problematiken i gränslandet mellan etik och taktik” (Kjöller, 2016, sidan 223). Chefen ringde upp polisen som skrivit brevet och sade att det fanns ett stort värde att diskutera frågorna och att han skulle återkomma. Men det gjorde han inte (Kjöller, 2016).
Förundersökningen angående fallet lades senare ned, men på grund av att polisen som skrivit brevet hittade motsägelser och luckor begärde hen en överprövning av nedläggningsbeslutet. Överåklagaren framförde med anledning av detta att: ”Den analys som du presenterat är enligt min mening ett exempel på hur man kan dra lärdom av ett komplicerat händelseförlopp för att göra verksamheten ännu bättre i framtiden.” (Kjöller, 2016, sidan 226)37. Överåklagaren fann dock att det inte fanns skäl
att återuppta förundersökningen:
”Polisarbete innebär ofta att svåra bedömningar måste göras, ibland under tidspress. Olika beslut kan stundom i efterhand utsättas för kritik. Det ligger i sakens natur att det måste finnas en marginal innan straffrättsliga förfaranden blir aktuella.” (Kjöller, 2016, sidan 226) 38
Efter påstötningar av en journalist yttrade sig polisen som begärt en överprövning av förundersökningen i en tidning och berättade om händelsen och hur den gnagde inom hen. Hen poängterade i artikeln att hens syfte inte var att hänga ut någon enskild utan att få till ”en självkritisk diskussion om hur vi inom poliskåren ser på människor” (Kjöller, 2016, sidan 229)39
Efter artikeln i tidningen och begäran om överprövning blev polisen uppkallad till polismästaren i Malmö för ett ”korrigeringssamtal” och blev föremål för en utredning om sin roll vid dödsskjutningen. Var poliserna stod i samband med dödsskjutningen fanns dokumenterat på en grafisk skiss. Det framgick att polisen som begärde överprövning stod med en kollega intill ett fönster på en långsida. De kunde därifrån snett bakifrån se fåtöljen framför TV:n där den som blev ihjälskjuten satt. De kunde inte se hans ansikte, men såg piketpoliserna som senare sköt ihjäl personen. Dessa poliser såg personen framifrån. I ovan refererad bok ifrågasatte författaren de anklagelser som riktades mot polisen som begärde överprövning. Författaren sammanfattade anklagelserna mot polisen som begärt överprövning med att denna polis inte meddelat piketpoliserna att ”hon såg den man som hon såg att de såg. Framifrån, och mycket bättre än hon.” (Kjöller, 2016, sidan 230). I kommunikationscentralens logg finns det till och med noterat att mannen var vaken, vilket polisen som begärde överprövning inte
37 Hänvisar till skrivelse angående begäran om omprövning av ärende AM-13837-09. 38 Hänvisar till skrivelse angående begäran om omprövning av ärende AM-13837-09.
39 Hänvisning sker till Hanna Younes: ”Vi får aldrig bli robotar som bara lyder order” Sydsvenskan 26 januari
65
kunde se från sin position (Kjöller, 2016). Författaren av boken som analyserat efterspelet av händelsen fann att det var en nonsensanmälan, men skrev att polisen som begärde överprövning undslapp fortsatta trakasserier, med passusen ”att vi ännu inte sett slutet” (Kjöller, 2016). Något år senare visade det sig att denna passus var viktig. Hen bodde under en period utomlands med sin familj på grund av sin mans arbete. Polismyndigheten avslog en ansökan om tjänstledighet som fick stora konsekvenser för denna polis familjesituation genom att hen var tvungen att arbeta långt från sin familj (civilanställd C1, september 2018).
I samband med utbildning i polisiär konflikthantering (POLKON) är det flera poliser som reagerat på att deras kollegor inte kunnat behärska sig under olika utbildningsmoment. De har varit rädda för att skada sig på grund av dem. En polis (C14) menade att förutom att man kan ställa frågan hur dessa kollegor beter sig ute i verkligen när de inte ens klarar att hålla sig inom gränserna för en övning, har framförda farhågor från polispersonal i samband med dessa utbildningar inte hanterats av ledningen: ”Man väntar till att något skiter sig totalt eller att det uppstår en brottsmisstanke […] och tar inte tag i det lilla när det finns chans att bryta ett olämpligt beteende innan något går riktigt snett”. Hen menade att det finns beröringspunkter mellan olämpligt beteende i yttre tjänst och det som framkom vid Metoo: ”Min känsla är att bägge har ett samband med en macho-kultur”. Hen konstaterade att inom polisen blev Metoo till stora delar bara en pappersprodukt, där man inte tog något nationellt samlat grepp utan accepterar att det fungerar olika på olika ställen. ”Det blir ett problem när de som skulle ta hand om den här kulturen är en del av kulturen”. Hen menade vidare att det inte pågår ”en levande intern diskussion kring hur vi beter oss både mot varandra och andra.” och ”Om man inte kan reflektera kring sitt eget beteende i sin närmsta omgivning hur ska det då gå att reflektera kring annat?” (polis C14, november 2018).
I en pågående granskning av Polismyndighetens kultur (A458.144/2017) påpekas att om kulturer med en negativ påverkan lever kvar i myndigheten och om det inte dras nytta av kulturer med en positiv verkan kan det medföra ”stora negativa konsekvenser för verksamheten” (Polismyndigheten, 2018j, sidan 15).
67