Rådet har låtit KI räkna på hur den offentliga sektorns netto- förmögenhet utvecklas på lång sikt under olika antaganden om av- kastning på finansiella tillgångar och nivå på det finansiella sparandet. Beräkningarna bygger på en rad förutsättningar.16 BNP-utvecklingen på lång sikt är densamma som i KI:s beräkningar av de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet från den 26 mars 2014.17 Åren 2013–2018 följer det finansiella sparandet KI:s beräkning vid oför- ändrade regler enligt Konjunkturläget (december 2013) och den de- mografiska utvecklingen följer SCB:s befolkningsprognos från 2013. Från 2019 till slutåret för beräkningarna, 2060, antas överskottsmålet vara uppfyllt varje år. Kommunsektorns finansiella sparande liksom värdeförändringar i sektorns finansiella tillgångar antas vara noll för hela perioden. I praktiken innebär detta att kommunsektorn inte på- verkar beräkningarna.
16 Beräkningarna återges i detalj i Konjunkturinstitutet (2014b), avsnitt 7. 17 Se även avsnitt 7.7.
ÅP-systemets nettoförmögenhet kan i princip förändras på tre sätt: genom värdetillväxt på finansiella tillgångar, direktavkastning på till- gångarna eller genom det primära sparandet som består av avgiftsin- komster minus pensionsutbetalningar. Pensionssystemets förmögen- hetstillväxt beror alltså på den totala värdeutvecklingen på AP- fondernas tillgångar och på avgiftsnettot. Förmögenhetsutvecklingen i ÅP-systemet är därmed oberoende av överskottsmålet för den of- fentliga sektorn. Överskottsmålet mäter inte förmögenhetsutveck- lingen utan är endast ett mål för det finansiella sparandet. I detta in- går det primära sparandet och direktavkastningen för både ÅP- systemet och staten. Värdetillväxten ingår emellertid inte i det finan- siella sparandet och därmed inte heller i överskottsmålet. Det finan- siella sparandet i ÅP-systemet bidrar således till överskottsmålet, men vilket sparande som skapas i ÅP-systemet beror inte på överskotts- målets nivå.
Statens nettoförmögenhet kan i princip ändras av motsvarande faktorer, dvs. värdetillväxt och direktavkastning på finansiella till- gångar samt primärt sparande. Det finansiella sparandet i staten ut- görs av direktavkastningen och det primära sparandet. Statens pri- mära sparande fungerar då i princip som en restpost som varierar för att överskottsmålet ska uppnås. Det finansiella sparandet i ÅP- systemet och staten fungerar som kommunicerande kärl. Ju högre sparandet är i pensionssystemet desto lägre sparande krävs i staten för att nå överskottsmålet och vice versa.
Detta innebär att portföljvalsstrategin för de offentliga tillgångar- na, både i pensionssystemet och i staten, påverkar vilket primärt spa- rande som behövs i staten. Ju större andel av avkastningen som be- står av direktavkastning, desto lägre behöver det primära sparandet vara i staten. Även variationer i pensionssystemets primära sparande behöver motverkas av statens sparande för att hålla överskottsmålet. Om belastningen ökar på pensionssystemet till följd av demografiska faktorer så måste statens sparande i princip därför förstärkas i mot- svarande mån. Pensionssystemet har dock en balanseringsmekanism, den s.k. bromsen, som sänker uppräkningen av pensionerna om det behövs för att säkerställa systemets långsiktiga hållbarhet. Ett ökat demografiskt tryck på pensionssystemet leder därför inte nödvän- digtvis till att staten måste kompensera med ökat sparande för att klara överskottsmålet.
Systemet är emellertid asymmetriskt och det finns inte någon om- vänd mekanism som höjer pensionsuppräkningen om systemet är ”överfinansierat”. Om den demografiska utvecklingen är gynnsam för pensionssystemet så växer i stället förmögenheten genom att av- giftsinbetalningarna överstiger pensionsutbetalningarna. Eftersom detta förstärker det offentliga finansiella sparandet så måste det ba- lanseras av ett minskat statligt sparande för att överskottsmålet ska nås, dvs. att sparandet inte ska bli för högt.
KI har gjort beräkningar över hur nettoförmögenheten utvecklas fram till 2060 i staten, ÅP-systemet och hela den offentliga sektorn under olika antaganden om värdetillväxt och vid olika nivåer på över- skottsmålet. I det mest realistiska alternativet antas att avkastningen på räntebärande tillgångar, liksom skuldräntor, är 5 procent, vilket ligger i linje med historiska genomsnitt. Värdestegringen på statens aktier antas vara densamma som BNP-tillväxten: 4 procent per år. Det antas också att staten vare sig köper eller säljer aktier; tillgångar och värdet på statens aktieportfölj är därför oförändrat i relation till BNP. Statens aktier antas också ge en direktavkastning på 2,3 procent per år och denna ingår i det finansiella sparandet. Avkastningen på pensionssystemets aktieinnehav antas vara totalt 7 procent och bestå till cirka en tredjedel av direktavkastning och cirka två tredjedelar av värdestegring. Under dessa förutsättningar beräknas den offentliga sektorns nettoförmögenhet år 2060 uppgå till 69 procent av BNP om överskottsmålet på 1 procent av BNP upprätthålls. Den siffran kan jämföras med 27 procent av BNP 2013. Siffran 69 procent samman- faller också tämligen väl med beräkningen att förmögenhetskvoten på lång sikt konvergerar mot 65 procent av BNP som vi redovisade i avsnitt 7.4 och 7.5. Med ett överskottsmål på 0 procent blir netto- förmögenheten i stället 49 procent, vilket också sammanfaller väl med de 45 procent som vår tidigare kalkyl gav. Resultaten av beräk- ningarna sammanfattas i tabell 7.2.
Tabell 7.2 Nettoförmögenhet, tillgångar och skulder vid olika över- skottsmål Procent av BNP 2013 2060 2060 2060 Överskottsmål 1 % 0 % -1 % Nettoförmögenhet Offentlig sektor 27 69 49 28 Varav Staten -3 17 -4 -25 Ålderspensionssystemet 29 52 52 52 Tillgångar Staten 36 35 35 35 Ålderspensionssystemet 30 54 54 54 Skulder Staten 39 18 39 60 Ålderspensionssystemet 1 2 2 2 Källa: Konjunkturinstitutet (2014b).
När vi jämför de tre beräkningarna kan vi göra några iakttagelser. Det enda som skiljer alternativen åt är nivån på överskottsmålet. Övriga förutsättningar, vad gäller ekonomisk utveckling, avkastning, demo- grafi m.m., är desamma. Som vi tidigare konstaterade påverkas inte ÅP-systemet av överskottsmålet utan av den makroekonomiska ut- vecklingen, värdetillväxten på fondernas tillgångar, demografin, pens- ionsreglerna m.m. ÅP-systemets utveckling är också identisk i alla tre fallen. Även statens tillgångar är desamma i alla tre fallen. Deras ut- veckling påverkas inte heller av överskottsmålets nivå.
Effekterna av det ändrade överskottsmålet uppkommer i stället genom en svagare nettoställning för hela den offentliga sektorn och tar sig uttryck i en större statsskuld. Detta beror i sin tur på att sta- tens finansiella sparande är den post som varierar för att upprätthålla överskottsmålet. Ju lägre mål för det offentliga finansiella sparandet desto större statlig skuld. Med ett bibehållet överskottsmål beräknas statsskulden 2060 till 18 procent av BNP, och med ett överskottsmål på 0, dvs. ett balansmål, blir statsskulden 39 procent av BNP. Dessa siffror innebär en skuld som är 23 respektive 19 procentenheter större än vad vår överslagsberäkning gav. Det beror på att KI:s be- räkningar innebär att det om ca 20 år kommer att uppstå ett bety- dande finansiellt sparande i pensionssystemet, vilket visas i diagram 7.2.
Diagram 7.2 Finansiellt sparande med ett överskottsmål på 1 pro- cent
Källa: Konjunkturinstitutet (2014b).
Oavsett nivån på överskottsmålet innebär detta att pensionssystemets tillgångar som andel av BNP ökar med 24 procentenheter (från 30 till 54) i förhållande till i dag. Den direkta konsekvensen av detta är att statsskulden ökar med ungefär samma belopp, vilket illustrerar det faktum att överskottsmålet är formulerat för offentlig sektor som helhet. När det uppkommer ett positivt finansiellt sparande i pen- sionssystemet måste detta, för ett givet överskottsmål, kompenseras av ett svagare sparande i staten. Överskott i pensionssystemet balans- eras således av underskott i staten. I diagram 7.2 framgår det tydligt. Från början av 2030-talet minskar det statliga finansiella sparandet och beräknas vara under noll från mitten av 2040-talet ned till under noll trots att överskottsmålet antas vara uppfyllt.
Utvecklingen kan grovt beskrivas som två olika faser. Den första fasen sträcker sig drygt 20 år framåt och den andra ungefär från år 2040 och vidare till slutåret 2060. Om ca 20 år sjunker försörjnings- kvoten enligt SCB:s befolkningsprognos och belastningen på pen- sionssystemet minskar. I kombination med kapitalinkomster uppstår därmed ett stigande positivt finansiellt sparande i pensionssystemet. För att hålla det offentliga sparandet konstant behöver detta motsva- ras av minskande sparande i staten, vilket i sin tur leder till en gradvis stigande bruttoskuld (statsskuld). Statens nettoförmögenhet planar ut
-2,5 -2,0 -1,5 -1,0 -0,5 0,0 0,5 1,0 1,5 2,0 -2,5 -2,0 -1,5 -1,0 -0,5 0,0 0,5 1,0 1,5 2,0 2012 2017 2022 2027 2032 2037 2042 2047 2052 2057
Offentlig sektor, varav Staten
Ålderspensionssystemet Kommunsektorn
kring 2040 och är därefter stabil kring 20 procent av BNP. Netto- förmögenheten i pensionssystemet ligger stabil på knappt 30 procent av BNP men börjar stiga kring 2040 för att nå upp till drygt 50 pro- cent av BNP år 2060 (diagram 7.3).
Diagram 7.3 Nettoförmögenhet med ett överskottsmål på 1 procent
Källa: Konjunkturinstitutet (2014b).
Utvecklingen med lägre mål för det offentliga finansiella sparandet följer samma mönster. Förstärkningen av sparandet i pensions- systemet balanseras av en försvagning i staten, som är större ju lägre nivån är på överskottsmålet. I fallet med ett balansmål beräknas sta- tens nettoförmögenhet övergå till en nettoskuld på ca 4 procent av BNP. Pensionssystemets förmögenhet påverkas inte utan uppgår till drygt 50 procent av BNP 2060, precis som med ett överskottsmål på 1 procent (diagram 7.4). Det finansiella sparandet förstärks efter 2040 i pensionssystemet och försvagas på motsvarande sätt i staten.
-10 0 10 20 30 40 50 60 70 80 -10 0 10 20 30 40 50 60 70 80 2012 2017 2022 2027 2032 2037 2042 2047 2052 2057
Offentlig sektor, varav Staten
Ålderspensionssystemet Kommunsektorn
Diagram 7.4 Nettoförmögenhet med ett balansmål
Källa: Konjunkturinstitutet (2014b).