Förmedling av pojkar och flickors psykiska ohälsa

Huruvida medias framställning av psykisk ohälsa bland barn och unga är normaliserande eller stigmatiserande är dikotomt. I den tidigare forskningen uttrycks det att media generellt sett talar om psykisk ohälsa bland barn och unga som ett normalt skeende i livet. Däremot kan vi i flera av denna studies tidningsartiklar se att media framställer psykisk ohälsa som något onormalt och därmed spär på stigmat. Vad som är den “korrekta” bilden av medias

framställning av barn och ungas psykiska ohälsa är tvetydig. Dock går det att, med hjälp av gestaltningsteorin, urskilja de olika framställningarna. Att media framställer psykisk ohälsa på ett normaliserande eller ett stigmatiserande sätt bygger på hur skribenterna och tidningarna ser på fenomenet. Media vinklar en bild och kommunicerar ut den i samhället. Tidningarnas politiska utgångspunkter kan spela en roll i vad de väljer att publicera utifrån sin egen fördel (Tuchman 1978, s. 1-2). Läsarens förutfattade meningar kan påverka hur innehållet tas emot, vilket i sin tur kan påverka vinklingen som sker (Goffman 1986, s. 10). Whitley och Wang fann att det har skett en förändring över tid hur mycket och på vilket sätt media framställer psykisk ohälsa. År 2015 fann dem att det hade skett en ökning med antalet artiklar angående psykisk ohälsa från tidigare år. De fann även att fler av artiklarna var mindre stigmatiserande och stereotypiska än vad det hade varit tidigare. Detta tyder på att det har skett en förändring på hur media framställer psykisk ohälsa, dock visade studien även att majoriteten av artiklarna fortfarande var stigmatiserande och stereotypiska (Whitley & Wang 2017, s. 283).

5.4 Förmedling av pojkar och flickors psykiska ohälsa

Detta tema handlar om hur kön förmedlas i kontext till barn och ungas psykiska ohälsa i empirin. Av de 14 artiklar empirin består av är det 6 stycken där kön är en faktor som tas upp.

I tidningsartikeln Ungas psykiska ohälsa ökar igen (Aftonbladet 2016) beskrivs ökningen av psykisk ohälsa bland barn och unga. Trots rubrikens indikation på att det handlar om unga som grupp är det främst fokuserat på flickor, pojkar nämns inte specifikt i artikeln. Det förmedlas att flickor rapporterar återkommande ledsamhet, magsmärtor och huvudvärk, samt att 57% av de tillfrågade 15 åriga flickorna upplever psykosomatiska besvär, det vill säga psykiska besvär som visar sig genom fysiska symptom. Hur detta ser ut bland pojkar förmedlas inte i artikeln. I tidningsartikeln Forskare: Ungas vardagsproblem blandas ihop

34

med psykisk ohälsa (Ejefalk 2019) förmedlas bilden av att 66% av flickorna och 85% av

pojkarna som medverkat i Folkhälsomyndighetens enkät om skolbarns hälsovanor som upplever högt eller mycket högt välbefinnande. Det beskrivs även att det är vanligare att flickor än pojkar i åldrarna 11, 13 och 15 års upplever minst två psykosomatiska besvär mer än en gång i veckan. I tidningsartikeln Unga mår allt sämre - sömnbesvären ökar (SvD 2019a) beskrivs det hur psykisk ohälsa bland unga ökar och hur det skiljer sig mellan pojkar och flickor. Det har skett en markant ökning av individer som upplever stress, både bland pojkar och flickor. Under 2007 var det 42% av flickorna som upplevde stress, under 2018 var det 60%. Av pojkarna var det 26% som upplevde stress under 2007, vilket ökat till 36% under 2018. I artikeln beskrivs det även att flickor upplever mer prestationskrav samt för lite fritid, medan pojkar uppger sig vara nöjda med sin fritid. Ny studie följer stress och hälsa hos 2.000

unga i tio år (Lerner 2019) beskriver en studie som genomförts på ungas mående. I artikeln

beskrivs det hur pojkar och flickor verkar uppleva olika besvär. Flickor tenderar att uppleva sömnproblem och nedstämdhet medan pojkar tenderar att lida av högt blodtryck. Bland 11-åriga flickor har andelen med flera psykosomatiska besvär på några få år ökat från 29 till 41%, medan andelen bland pojkar har ökat från 20 till 30%. Det beskrivs även att flickorna är mer stressade än pojkarna.

I tidningsartikeln Depression i unga år kan prägla vuxenlivet (SvD 2019b) beskrivs det att psykisk ohälsa ökar bland både pojkar och flickor. I en undersökning av

Folkhälsomyndigheten var det 60% av de 15 åriga flickorna och 30% av pojkarna som har upplevt minst två psykosomatiska besvär mer än en gång i veckan det senaste halvåret. Under året 2017 var det 1387 per 100 000 invånare bland pojkar och 2548 per 100 000 invånare bland flickor som fick antidepressiva läkemedel. Det har även skett en markant ökning av de 15-17 åringar som diagnostiserats med depression eller ångest från 2006 till 2017. Bland pojkar har det skett en ökning från 430 till 1591 per 100 000 invånare. Bland flickor har det skett en ökning från 1217 till 4695 per 100 000 invånare. Tidningsartikeln Rapport:

Ensamkommande unga mår sämre (Kullving 2017) behandlar den uppmärksammade

försämringen av ensamkommande barn och ungas psykiska mående. I artikeln beskrivs det hur ensamkommande flickor inte tar kontakt eller kommer i kontakt med vården i samma utsträckning som ensamkommande pojkar. Flickorna syns inte lika mycket, de tenderar att hålla sitt mående inom sig medan pojkarna tenderar att söka sig till vårdkontakter.

35

I tidningsartiklarna Ungas psykiska ohälsa ökar igen (Aftonbladet 2016), Forskare: Ungas

vardagsproblem blandas ihop med psykisk ohälsa (Ejefalk 2019), Unga mår allt sämre- sömnbesvären ökar (SvD 2019a) samt Ny studie följer stress och hälsa hos 2.000 unga i tio år

(Lerner 2019) beskrivs flickors psykiska ohälsa i högre grad än pojkars. I den förstnämnda tidningsartikeln nämns inte pojkar alls. Fokus ligger på att flickor upplever psykosomatiska besvär i hög utsträckning, men hur detta ser ut när det kommer till pojkar nämns inte. Trots att rubriken tyder på att artikeln ska fokusera på barn och unga som helhet går det istället över till att ha ett perspektiv mer riktat mot flickor. Majoriteten av artiklarna lägger större vikt på flickors mående. Pojkars mående tas upp i sammanhang där det visar att pojkar inte är lika utsatta eller inte upplever samma besvär som flickor. Framställningen av pojkars mående blir att pojkar inte är lika utsatta som flickor. I tidningsartikeln Depression i unga år kan prägla

vuxenlivet (SvD 2019b) beskrivs däremot pojkar och flickors psykiska mående och

problematik i samma utsträckning. I den här artikeln framstår det, trots den jämna

fördelningen av redovisning, som att pojkar är mindre utsatta för psykisk ohälsa än flickor. I tidningsartikeln Rapport: Ensamkommande unga mår sämre (Kullving 2017) beskrivs det att det är färre ensamkommande flickor som kommer i kontakt med vård, orsaken till det nämns inte. Det framkommer inte heller hur många pojkar respektive flickor som tar vårdkontakt. Uppdelningen mellan pojkar och flickor är en social konstruktion som skapats av samhället. Enligt socialkonstruktivismen finns det inte större skillnader mellan könen i sig än vad det skiljer mellan andra kroppsliga fenomen. Det handlar snarare om föreställningar som skapades för länge sedan som därefter format de könsroller och normer som finns i dagens samhälle (Burr 1995, s. 3).

Tidningsartikeln “Vården är inte anpassad efter män och deras behov “(Svenson 2019) handlar om pojkar och mäns psykiska ohälsa. Överläkaren Kyriaki Kosidou menar att pojkar och män uttrycker sig på annat sätt än flickor och kvinnor. Det beskrivs även hur det psykiska måendet kan yttra sig på olika sätt och att kvinnor och män tar hjälp av vården i olika

utsträckningar. Pojkar och män tenderar att inte vara lika verbala i sina uttryck av psykisk ohälsa som flickor och kvinnor. Flickor tenderar att vara mer verbala om sin psykiska ohälsa vilket resulterar i att flickor syns mer. Beroendeproblematik eller destruktiva handlingar tenderar att vara vanliga manliga uttryck av psykisk ohälsa. Pojkar löper även större risk för

36 självmord, missbruk och kriminalitet senare i livet. I artikeln förmedlas det att många pojkar under 18 år får vård för psykisk ohälsa, där den vanligaste diagnosen är ADHD.

Neuropsykiatriska diagnoser såsom ADHD är framträdande bland pojkar i jämförelse med flickor. Att det inte är så många pojkar och män som söker psykiatrisk vård tror Kosidou beror på att det inte anses manligt att be om hjälp samt att vården inte är anpassad efter deras behov då deras mående tenderar att ta andra uttryck än flickor och kvinnors. Att pojkar och män inte är lika verbala i sina uttryck som flickor och kvinnor är, skulle kunna vara en anledning till varför de självrapporterade resultaten kring psykisk ohälsa visar att flickor är särskilt utsatta. Beroende på vad som definieras som psykisk ohälsa kan även resultaten påverkas. I vissa avseenden anses ADHD vara psykisk ohälsa och av den diagnosen finns det en överrepresentation av pojkar medan i andra kontexter är det främst flickor.

I den tidigare forskningen framkommer det att det finns olika framställningar av

flickors/kvinnors och pojkars/mäns psykiska ohälsa. Bland annat förmedlas detta av Yang, Tang och Bie (2017). Ofta beskrivs psykisk ohälsa utifrån de traditionella könsnormerna. Pojkar och mäns psykiska ohälsa tenderar att beskrivas utifrån att pojkar och män ska vara manliga och starka (Yang, Tang & Bie 2017, s. 797). Dessa könsnormer uppmärksammas även i Jenney och Exner-Cortens artikel, bland annat föreställningen att pojkar och män ska skydda flickor och kvinnor.

Enligt socialkonstruktivismen är de könsnormer och föreställningar som finns i samhället en konsekvens av sociala konstruktioner som vuxit fram under en lång tid. Normerna är ständigt föränderliga och påverkar synen på bland annat psykisk ohälsa beroende på kön (Meeuwisse & Swärd 2013, s. 98-99). Det som framgår av empirin är framställningen att flickor har en förmåga att uttrycka sitt psykiska mående medan pojkar inte har den förmågan i samma utsträckning. Det framstår även att det förväntas att pojkar är mer utåtagerande i sina uttryck av psykisk ohälsa. Enligt gestaltningsteorin har media en vägledande roll i människors tolkning och associationer (Shehata 2015, s. 361). Gestaltningen av respektive kön och uttryck av det dåliga måendet i dessa artiklar bidrar till upprätthållandet av traditionella stereotyper och könsroller. Media spelar en stor roll i att forma läsarens uppfattning och tolkning av de könsroller som förmedlas (Tuchman 1978, s. 2). Genom framställningen som

37 sker i empirin upprätthålls föreställningar om stereotyper och könsroller som är befintliga i samhället.