Försäkringskassans beslut avseende assistansersättning

Försäkringskassans beslut angående assistansersättning har använts för att undersöka hur Försäkringskassan i stort förhåller sig till den egna vägledningen, förarbeten och praxis. I och med att detta inte är en empirisk undersökning har endast tio slumpmässigt utvalda beslut från maj 2018 valts ut. Utrymmet i detta arbete begränsar också möjligheten till att undersöka ett större antal beslut. Av dessa tio beslut beviljar fem stycken assistansersättning och fem stycken avslår ansökan om assistansersättning. Besluten är också tagna i olika delar av landet.

Vid en genomgång av besluten kan det snabbt konstateras att de innehåller en klar systematik vid bedömningen angående assistansersättning. Först görs en bedömning om den sökande ingår i LSS personkrets och i så fall vilken typ av personkrets. Därefter gås alla grundläggande hjälpbehov igenom var för sig för att utreda om och i så fall hur mycket hjälpbehov den sökande har. Sist tas eventuella andra personliga behov som kan ge rätt till assistansersättning utöver de grundläggande behoven upp. Denna systematik stämmer väl överens med hur Försäkringskassans vägledning är utformad.

Rent materiellt skiljer sig besluten från varandra. I vissa beslut följer en längre motivering och beskrivning av de regler som gäller för rätten till

135 A. st.

136 A. st.

45

ersättning, medan motiveringen i andra beslut är mycket kortfattade eller saknas helt. I alla beslut ligger fokus på de grundläggande behoven, men beskrivningen av vad som ska räknas som det är varierad. Där det finns en motivering till beslutet och uträkningen av tiden som beviljas assistansersättning följs Försäkringskassans interna vägledning nära inpå ordagrant. I endast ett av besluten hänvisas det till förarbeten och praxis. I detta beslut skrivs det dock att Försäkringskassan tolkar nämnda förarbeten och praxis på ett visst sätt, vilket överensstämmer med det som står i vägledningen. Vad som alla besluten har gemensamt är att vid beräkningen av hur många timmar den sökande har rätt till assistans för görs det alltid en skönsmässig bedömning. Uträkningen av tiden som det tar att utföra de olika grundläggande hjälpbehoven tycks dels utgå från vad den sökande enligt utredning behöver, men också dels från en standard som Försäkringskassan i förväg har satt.

I två av besluten hänvisas det till rätten till goda livsvillkor för den sökande. I det första av de två besluten nämns det i fråga om hjälpbehovet hygien och om avtvättningar under dagen utöver dusch en gång per dag ska anses vara ett grundläggande behov. Här ansåg handläggaren att den tid som beviljades assistansersättning för dusch var tillräcklig för att tillgodose behovet att hålla sig ren och för att uppnå goda levnadsvillkor. I det andra beslutet nämns goda levnadsvillkor i samband med bedömningen av behovet av assistans vid fritids- och samhällsaktiviteter. Handläggaren ansåg att genom att godta sju timmar per vecka som ett annat personligt behov, utöver den tid som godtogs för kommunikation under aktiviteter som kräver mer kvalificerad hjälp, tillförsäkras den sökande goda levnadsvillkor. Mer utförligare resonemang angående vad som menas med goda levnadsvillkor saknas i båda besluten.

Ett av besluten ska nämnas särskilt, då detta i sammanhanget öppnar upp för en del frågor. Den sökande nekades assistansersättning då Försäkringskassan bedömde att hjälpbehovet endast uppgick till 13 timmar och 43 minuter per

46

vecka. Av vad som framgår i beslutet hade den sökande en psykisk utvecklingsstörning, var dövstum [sic] och hade nedsatt syn. Den sökande kunde enbart kommunicera när denne ville på toaletten eller äta, men var i övrigt oförmögen till några exekutiva funktioner. Till följd av detta ansåg Försäkringskassan att den hjälp som den sökande behövde vid de grundläggande behoven var av fysisk karaktär, då denne inte var mottaglig för motivations och aktiveringsinsatser.

Tid för hjälp med personlig hygien och av- och påklädning godtogs då hjälpen som behövdes var handgriplig. Tid för hjälp med måltid godtogs inte då det framgick att den sökande kunde äta och dricka själv. Försäkringskassan bedömde att den sökandes hjälp med kommunikation var av sådan karaktär att det skulle räknas som ett grundläggande behov. Dock godtog Försäkringskassan endast 15 minuter per vecka för hjälp med kommunikation istället för det yrkade 3 timmar per dag, då det var visat att den sökande inte hade några omfattande sociala kontakter utanför familjen. Samtidigt som Försäkringskassan verkade godta att den sökande för att få hjälp med kommunikation behövde en assistent med särskild kunskap om den sökande, funktionsnedsättningen och sättet att kommunicera skrivs det senare i beslutet att någon ingående kunskap om den sökande inte behövs och att det femte grundläggande behovet därmed inte är uppfyllt. I anslutning till detta påstående menade Försäkringskassan också att det inte framkommit något frekvent aggressivt utåtagerande som kräver aktiv tillsyn av övervakande karaktär och att andra situationer som skulle behöva föranledas av tillsyn skulle kunna tillgodoses av andra säkerhetsåtgärder. Även om det inte helt tydligt framgår vilka behov den sökande har, skulle det här resonemanget kunna ifrågasättas. Enskild som uppfyller LSS krav i övrigt har rätt till personlig assistans om inte behovet tillgodoses på annat sätt. Detta betyder att det faktiskt

ska vara tillgodosedda, inte att det skulle kunna tillgodoses på annat sätt.138

47

I övrigt ter sig resonemanget kring beviljandet av 15 min hjälp med kommunikation i veckan som knapphändig och märkligt. Det tas ingen hänsyn till den sökandes önskan om att kunna upprätthålla sociala relationer, vilket Försäkringskassans själva skriver i sin vägledning ska vägas in i bedömningen. Det är heller inte konstigt att en person med så pass stora kommunikations-svårigheter inte har något annat socialt umgänge än närmsta familjen om inte hjälp med kommuniceringen ges. Det är ju bland annat för att ge en person möjlighet att utöka sin umgängeskrets, och därmed även ge den enskilde goda levnadsvillkor, som hjälp med kommunikation ges.

Längre resonemang angående assistansersättning för kommunikation och nekande av assistansersättning för det femte grundläggande hjälpbehovet saknas, vilket gör att det är svårt att mer ingående diskutera beslutets legitimitet.