Försäkringskassans vägledning avseende personlig assistans

Försäkringskassan har utfärdat en vägledning avseende personlig assistans, vilken uppdateras fortlöpande. Vägledningen är i första hand ett stöd för

39

försäkringskassans medarbetare vid ärendehandläggning samt utbildning och den ska bidra till att SFB, förordningen (1993:1091) om assistansersättning och tillhörande författningar tillämpas på rätt sätt.111 Denna vägledning kan ge en övergripande bild av vilka överväganden som Försäkringskassans handläggare har att se till vid frågan om assistansersättning, samt hur Försäkringskassan ser på och hur den tolkar rätten till personlig assistans. Utöver vägledningen har Försäkringskassan även utfärdat ställningstaganden kring olika ämnen, definitioner och rekvisit, vilka benämns som rättsliga ställningstaganden. De rättsliga ställningstagandena kommer även vara en del av kommande analys då de innehåller ställningstaganden som ska vara bindande för den interna tillämpningen.

I vägledningen beskrivs först och främst att bedömningen av om någon ska beviljas assistansersättning eller inte ska ske utifrån olika steg i lagstiftningen. Dessa steg är:

1. om ålderskriteriet enligt 51 kap 8 § SFB är uppfyllt?

2. Om personens boende- eller vistelse-förhållanden om assistansersättning kan lämnas enligt 106 kap 24 § 1-3 SFB?

3. Om personen tillhör LSS personkrets enligt 51 kap 2 § SFB och 1 § LSS? 4. Om hjälpbehovet är en hälso- och sjukvårdsinsats enligt HSL (kap 51 5 § SFB)?

5. Om personen behöver ett personligt utformat stöd som ges av ett begränsat antal personer för att han eller hon på grund av stora och varaktiga funktionshinder behöver hjälp med sin personliga hygien, måltider, att klä på och av sig, att kommunicera med andra eller annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade enligt 51 kap 2 § SFB och 9 a § LSS?

6. Om det finns rätt till assistansersättning (de grundläggande behoven överstiger i genomsnitt 20 timmar per vecka enligt 51 kap 3 § SFB)?

7. Finns rätt till assistansersättning för andra personliga behov enligt 51 kap 3 § SFB och 9 a § LSS?

40

8. Hur många assistanstimmar per vecka, månad eller längre tid om högst sex månader har personen behov av personlig assistans för sin dagliga livsföring enligt 51 kap 3 och 9 §§ SFB?¹¹²

Här kommer jag dock att främst fokusera på punkt 5 och 6 i Försäkringskassans bedömning, då punkterna tar sikte på bedömningen av de grundläggande behoven.

För det mesta använder sig Försäkringskassan av och hänvisar till förarbeten och domstolspraxis gällande frågan om vad som ska ingå i de grundläggande behoven. Till att börja med klargörs det i vägledningen att det är karaktären av hjälpbehovet som avgör frågan om assistansersättning och att det därför är viktigt att utreda både vilka behov den enskilde har och vilken hjälp som behövs.113 Det är inte all hjälp med de grundläggande behoven som ska ge rätt till personlig assistans, utan det måste vara fråga om hjälpbehov som är av mycket personlig karaktär. Personlig hygien, måltider och av- och påklädning ger endast rätt till assistansersättning om behoven består av praktisk hjälp i situationer där assistenten måste vara nära den försäkrade för att kunna hjälpa personen. Hjälpen ska vara av mycket privat karaktär och uppfattas som mycket känslig för den personliga integriteten.114 Hjälp med förflyttning anses som regel inte ingå i de grundläggande behoven men kan i undantagsfall ändå ingå i beräkningen om förflyttningen är en del av de grundläggande behoven och mycket privat och känslig för den personliga integriteten.115

I vägledningen påpekas det att det inte finns någon enhetlig eller tydlig definition av begreppet personlig hygien vilket föranleder att ett eget rättsligt ställningstagande görs. Enligt Försäkringskassan handlar personlig hygien typiskt sätt om att hålla sig ren och liknande behov. Det är sådant som man normalt inte avstår från och hjälpen med det kännetecknas av att den är mycket privat och

112A.a. s. 43.

113 A.a. s. 86.

114 A.a. s. 88.

41

uppfattas som mycket känslig för den personliga integriteten.116 Definitionen avgränsas ytterligare till att endast gälla behov som att tvätta sig, sköta toalettbehov samt viss egen kroppsvård som tandborstning och att klippa naglarna.117

Gällande behovet av hjälp med måltider tar Försäkringskassan ställning till HFD 2018 ref. 21, och menar precis som domstolen i målet att det som är avgörande är att kroppen tillförs den näring som behövs och att hur detta går till inte spelar någon roll.118 Mer precist innebär detta enligt Försäkringskassan att den enskilde ska behöva hjälp med att tillföra maten till munnen, tugga och svälja maten samt hjälp om den enskilde satt i halsen.119 Hjälp med sondmatning kan ingå i begreppet om utförandet är särskilt privat och integritetskänsligt i det enskilda fallet.120 Enligt Försäkringskassans rättsliga ställningstagande ska vanligen hjälp med på- och urkoppling och justeringar av slangar ses som tillräckligt privat.121 Till skillnad från vad domstolen säger i HFD 2018 ref. 21 ska själva näringstillförseln enligt Försäkringskassan inte ses som tillräckligt privat och integritetskänsligt.122 Försäkringskassans förklaring till detta är att sondmatning utförs på annat sätt än matning genom munnen och att motsvarade nära samspel mellan den enskilde och assistenten vanligen inte förekommer.123 I vissa fall kan dock sondmatningen förutsätta att assistenten övervakar matningen och den enskilde på ett så intensivt och närgånget sätt att själva sondmatningen bör betraktas som tillräckligt privat och integritetskänsligt, exempelvis när det finns en förhöjd risk för att vätska och mat hamnar i lungorna.124

116 A.st.

117Försäkringskassans rättsliga ställningstagande 2017:02 s. 2.

118Försäkringskassans Vägledning 2003:6 (Version 22), s. 89

119 A.st.

120 A.a. s. 90.

121Försäkringskassan rättsliga ställningstagande 2018:04, s. 1.

122 A.st.

123 A.st.

42

Försäkringskassan fastställer att hjälpbehovet av- och påklädning endast gäller hjälp med att klä av och på sig kläder som är närmast kroppen, som underkläder, tröja och byxor samt vissa proteser. Utanför begreppet står hjälp med ytterkläder och skor om inte den enskilde har allvarlig smärtproblematik där hjälp med dessa typer av kläder, som på grund av smärtan, kan kännas som en kontakt nära inpå kroppen.125

Beskrivningen av hjälpbehovet att kommunicera stämmer i stora delar överens med tidigare beskrivna gällande rätt. Utöver detta beskriver Försäkringskassan att kommunikationshjälpen ska ha syftet att upprätthålla och skapa sociala kontakter med andra människor för den enskilde.126 Det behöver inte vara visat att den enskilde har många sociala relationer, men man behöver bedöma sannolikheten utifrån den enskildes önskan att upprätthålla sociala relationer.127

Vidare ställs fem frågor upp, vilka ska besvaras vid en bedömning av hjälpbehovet kommunikation; Vilken särskild kunskap behövs om personen som har svårt att kommunicera? Kan vem som helst förstå personen enbart genom att ha kunskap om funktionsnedsättningen och kommunikationsformen eller behövs en mer specifik kunskap om personen? Vilken specifik kunskap behövs om funktionsnedsättningen? Vilken specifik kunskap behövs om kommunikations-sättet? I vilka situationer behöver personen hjälp med kommunikation?128

När det gäller det femte grundläggande behovet, annan hjälp som förutsätter ingående kunskap, konstateras först och främst att det endast blir aktuellt om den enskilde har en psykisk funktionsnedsättning av samma anledning som beskrivs i gällande rätt.129 Angående definitionen av psykisk funktionsnedsättning har Försäkringskassan gjort ett rättsligt ställningstagande. Där dras kopplingar till andra lagar som definierar psykisk funktionsnedsättning som en nedsättning av

125Försäkringskassans Vägledning 2003:6 (Version 22), s. 91

126 A.a. s. 92.

127 A.a. s. 93.

128 A. st.

43

någon psykisk funktion.130 Även om det skulle bli mer förutsebart att definiera begreppet utifrån fastställda diagnoser, bör detta inte göras enligt Försäkringskassan då enskildas förutsättningar kan variera så pass mycket inom en och samma diagnos.131 Här nämns också ICF:s definition på funktion och funktionsnedsättningar. Funktionsnedsättning benämns där som ett problem i kroppsfunktioner i form av en påvisbar avvikelse eller förlust. Även olika typer av psykiska funktioner kroppen har beskrivs, såsom hjärnans och det centrala nervsystemets funktioner, såväl som övergripande funktioner som medvetande, energi och drift samt specifika funktioner som minne, språk och kalkylerande psykiska funktioner.132

Försäkringskassan berör vidare i sin vägledning frågan om aktiv tillsyn av övervakande karaktär som förutsätter ingående kunskap i samband med det femte grundläggande behovet. Detta innebär att tillsynen ska vara kvalificerad och syfta till att förmå den enskilde att själv utföra något av de andra grundläggande behoven eller begränsa allvarliga konsekvenser av ett utåtagerande beteende (att egendom skadas eller att den enskilde skadar sig själv eller andra).133 I det senare fallet krävs det enligt Försäkringskassan i princip att det finns behov av hjälp med att kommunicera med andra, vilket gör att det i båda fallen handlar om insatser som hjälper den enskilde med de andra grundläggande behoven. Att insatserna ska vara kvalificerade innebär att det inte är tillräckligt med allmänna motivations- och aktiveringsinsatser, som exempelvis påminner om praktiska instruktioner.134 Utan det ska vara frågan om situationer där det krävs, på grund av den enskildes psykiska funktionsnedsättning, sådan aktiv tillsyn som har

130 A.a. s. 2.

131 A. st.

132Svensk version av International Classification of Functioning, Disability and Health (ICF), Socialstyrelsen, s. 51.

133Försäkringskassans Vägledning 2003:6 (Version 22), s. 94.

44

karaktären av övervakning.135 Behovet av aktiv tillsyn av övervakande karaktär kan vara begränsad till vissa situationer eller aktiviteter och ska innefatta frekventa ingripanden och kräva att assistenten är i närheten och kan ingripa omedelbart. Det är enligt Försäkringskassan konsekvensen av utebliven tillsyn, frekvensen av ingripandena och tillsynens karaktär som har betydelse för bedömningen.136 Det ska utifrån det enskilda fallet dessutom bedömas vara fråga om tydlig risk för fara för att det femte grundläggande behovet ska ses som uppfyllt.137