Hur förskollärare arbetar med normkreativitet i material och inredning

Genom intervjun har majoriteten av förskollärarna i stor utsträckning utgått från ett genusperspektiv. När förskollärarna beskrev hur de arbetar normkreativt med miljö och material indikerade deras svar att genusperspektivet blev mest påtagligt. Majoriteten av förskollärarna diskuterade hur de strävar efter att alla miljöer och allt material ska ses som könsneutralt och ska kännas tryggt för alla barn att leka med allt material.

Vi tänker ju att vare sig man är pojke eller flicka, att det ska finnas material för alla. Jag försöker introducera att alla ska våga prova allt, oavsett om man är tjej eller kille (Förskollärare 2, 2020).

Att ha leksaker som alla känner sig hemma med, så som lego, duplo, byggklossar, magnetbyggrejor och överhuvudtaget böcker (Förskollärare 3, 2020).

Jag frågade hur de arbetar för att barnen ska känna att de har rätt till att leka med allt material oberoende av kön. En förskollärare beskrev att de arbetade utifrån de intressen barnen visar och anpassar miljön utifrån det. En förskollärare nämnde att deras ”hemvrån” som ett exempel, då hen anser detta vara är en könsneutral zon. Några andra förskollärare lyfte litteratur och boksamtal som en stor del i det normkreativa arbetet, framförallt när det kom till att skapa diskussioner bland barnen runt könsnormerna och etniciteter.

Vad det gäller hemvrån, så består det som det klassiska förskoleköket av bord, stolar, kök och plastmat. Men vi har ju även plockat in så att vi kan gå på utflykt direkt och sätta sig i gräset. Det ser ut som att man är ute i naturen. En hemmiljö är ju inte direkt tjejig eller pojkig (Förskollärare 4, 2020).

Mycket intressant att diskutera omslag och bilder på böcker. Särskilt med de äldre barnen, hade samtal med en äldre barngrupp under hela lässtunden om bara omslaget när jag skulle introducera en ny bok. På omslaget var det många olika barn som alla hade olika utseende, då blev det

31

intressant att höra barnen diskutera vilka de trodde var tjejer och killar och varför det. (Förskollärare 3, 2020).

Det var två förskollärare som diskuterade hur de blandade materialen på förskolan. De hade två olika synsätt på hur materialen kunde användas och placeras ut. Förskollärare 3 förklarade att de hade observerat hur barnen hade börjat använda materialen på andra sätt än vad de var menade från början. I detta exempel använde barnen lego som mat i köksvrån. Detta menar förskolläraren var positivt och gjorde att hen började reflektera över hur materialen placeras ut och används och varför det egentligen är så. Förskollärare 5 inledde med att berätta om att hen ansåg att varje material har sin plats, maten ska vara i köket osv. Men hon reflekterar själv över detta och kom fram till att detta tankesätt inte var normkreativt.

På tal om det så har vi nu en hylla vi en plattform och på andra sidan hyllan har vi vårt barnkök, detta gör att materialet i hyllan är tillgängligt från båda hållen. Vilket har gjort att barnen använder lego och byggklossar som mat och använder detta material även i den leken. Vilket jag tycker är väldigt bra. Det var inte medvetet, men vi har reflekterat över det nu i efterhand och uppmärksammat det (Förskollärare 3, 2020).

Sen är materialen uppdelade ändå, det känns svårt att på något vis blanda säg dockorna med lego. För man vill ju på något vis ändå ha lite ordning och reda på avdelningarna. Fast då tänker man kanske inte riktigt ur ett normkreativt perspektiv utan mer att det är skönt med ordning (Förskollärare 5, 2020).

En annan aspekt som lyftes, utöver det genusrelaterade, var att en förskollärare visade upp dockor med olika hudfärg och berättade att hen ville köpa in dockor med funktionshinder.

Sen har vi ju också nu köpt in dockor med olika etniska bakgrund […] men vi har dock tyvärr inga dockor med funktionshinder (Förskollärare 4, 2020).

Analys

Under samtliga intervjuer så talade förskollärarna om miljön och materialet ur ett genusperspektiv. Jag tolkar det utifrån intervjusvaren som att förskollärarna strävar efter att göra materialen och miljöerna könsneutrala, det vill säga att dessa inte ska förmedla några värderingar för vad som anses vara ”flickigt” respektive ”pojkigt”. Dolk tar upp just miljö och material som en viktig del i arbetet med jämställdhet på förskolan. Författaren menar att genom ett aktivt normkreativt arbete med miljö och inredning utifrån ett genusperspektiv bidrar förskolan till att vidga könsnormerna (2012, s. 38–40). Min studie visar emellertid att trots att könsneutralitet är det eftersträvade målet är processen att nå dit inte helt tydlig. Till exempel lyfter förskollärare 3 att hen ansåg att miljön var en komplicerad del på förskolan, men att det var en pågående diskussion inom arbetslaget. Denna osäkerhet i det praktiska arbetet gick att urskilja i majoriteten av förskollärarnas svar. Detta för att förskollärarna uttryckte att de arbetade för att vidga könsnormerna men när frågan om vad de aktivt gjorde för att uppnå detta blev majoriteten osäkra. Det svaret som var mest frekvent

32

var att de inte lade någon värdering i vilka barn som lekte med materialen och att allt skulle vara tillgängligt för alla barn. Vilket överensstämmer med ett normkreativt arbete till viss del, men jag anser utifrån förskollärarnas svar att de skulle behövas en djupare analys över vilka värderingar som medförs till barnen. Att pedagogerna på förskolan analyserar den påverkan som miljön och materialet har på barnen blir av extra vikt, då det är pedagogerna som har makten att påverka vad och hur dessa framställs till barnen. Björklund beskriver hur normer och maktordningar upprepas och manifesteras i hur förskolorna är uppbyggda, inredda och vilket material som finns. Författaren menar även att pedagogernas maktposition är av största vikt, då de styr möblernas placering, utformning och utsmyckningar eller brist på detta (2019, s. 146–147). Även Davidsson skriver hur laddade med värderingar förskolans lekrum är, då man kan se de sociala och kulturella reglerna och förväntningarna som äger rum på förskolan. Detta kan identifieras genom möblering, materialen barnen möter och vilka regler som påverkar barnens interaktioner i rummen (2008, s. 13). Allwood och Erikson menar att det är svårt att nå dessa insikter om hur ett visst material är könskodat eftersom, vad vi kopplar till kön är socialt konstruerat, och att dessa konstruktioner har befästs genom sociala processer med roller och handlingsmönster. Vilket gör att det blir svårt för oss människor att se dessa konstruktioner då de redan är etablerade. De socialt skapade konstruktionerna gör att det finns en generell bild för vad som anses vara normalt och onormalt (2010, s. 145–153)

Under intervjuns gång nämndes dock några konkreta exempel på hur de arbetade normkreativt. Exemplet som förskollärare 3 gav om hur hen hade analyserat att materialen kan användas till så mycket mer än vad vi vuxna kategoriserar in dem, anser jag vara väldigt intressant eftersom Salmson och Ivarsson lyfter just detta exempel i sin bok. De diskuterar varför materialen är uppdelade som de är och varför vi pedagoger omedvetet kategoriserar ihop vissa material med varandra som egentligen inte har en självklar koppling (2015, s. 297–298). Lego som förskollärare 3 använde som exempel är en bra start, då vi ofta kategoriserar ihop lego med till exempel bilar. Men förskollärare 3 såg och reflekterade över varför lego inte står med maten eftersom barnen kan använda lego till att bygga mat. Några av pedagogerna lyfte även litteratur och dockor som bra strategier för att vidga normerna på förskolan. Salmson och Ivarsson tar också upp just dockor med varierande hudfärg och funktionsvariationer som viktiga delar i det normkreativa arbetet (2015, s. 177–178 & 119).

7.1.4 Förskollärare kompetens och vidareutbildning inom