7 Resultat och analys av delstudie 1 och delstudie 2
7.2 Delstudie 2 – Barnskötares normkreativa arbetssätt i förskolan
7.2.2 Hur barnskötare definierar och arbetar normkreativt
När jag i intervjuerna nämnde ordet normkreativt var alla barnskötare osäkra på begreppet. De kunde inte relatera till begreppet och hade inte arbetat aktivt med detta innan. Ingen av barnskötarna jag intervjuade kunde ge en klar beskrivning av vad normkreativt arbetssätt innebar. Nedan är några citat som illustrerar hur barnskötarna reagerade när intervjufrågan om normkreativt arbetssätt ställdes.
36
Oj, ska man förstå orden här också? (Barnskötare 1, 2020). Jag känner inte igen det ordet (Barnskötare 5, 2020). Jag har inte hört det begreppet (Barnskötare 2,2020).
Jag känner igen det men kan inte förklara vad det innebär (Barnskötare 3, 2020). Jag känner inte igen det begreppet (Barnskötare 4, 2020).
Eftersom ingen av barnskötarna var bekanta med begreppet normkreativitet eller arbetssätt runt detta förklarade jag grundläggande vad begreppet innebär. Jag beskrev att normkreativitet innebär att man ser normer i samhället och verksamheten och arbetar aktivt för att vidga dessa. Man använder sin kreativitet till att skapa mer plats i normerna för att ta bort det negativa kring ett annorlundaskap och att det ska vara okej och naturligt att alla får vara olika. När jag hade förklarat detta för barnskötarna gjorde de flesta tolkningar till hur de arbetar på detta sätt i verksamheten. Barnskötarnas svar implicerade att normkreativt arbete var något pedagogerna gjorde i vardagen och inte som särskilda aktiviteter, men att det var något som de inte var helt säkra på och kopplade det till trygghet, värden och att vara en god förebild. De ville vara förebilder för barnen och försöka tänka på hur man pratar och agerar runt barnen, och även att barnen är positiva och bryr sig om varandra.
Jag försöker vara en god förebild, prata lugnt med barnen (Barnskötare 3, 2020). Ja, nämen, vi vill gärna att man ska vara artiga och trevliga mot varandra. Vara positiva mot varandra. Bry sig om varandra (Barnskötare 1, 2020).
Utifrån intervjusvaren tolkar jag det som att barnskötarna arbetar till viss del normkreativt och hade en god grund för fortsatt arbete med normkreativitet, då det behöver trygghet och gemenskap för att arbete utifrån ett normkreativt perspektiv. Däremot hade barnskötarna svårigheter att koppla ihop arbetssättet med just begreppet normkreativitet. Till exempel citatet under som gjordes av barnskötare 2. Där hen nämner att de inter arbetar med normer. Vi jobbar inte riktigt så just med normer, vi jobbar med trygghet till barnen och med språket. Vi jobbar inte med normer (Barnskötare 2, 2020).
Men tidigare under intervjun har barnskötare 2 givit några exempel på arbetssätt med att vidga normer men hen verkar ha svårt att koppla det till begreppet normkreativitet. I citatet under tolkar jag det som att hen arbetar med att behandla alla lika trots olikheter, vilket ger en trygghet och gemenskap som är en grund i ett normkreativt arbetssätt.
Vi försöker se varje barn, behandla alla barn lika oavsett kön. Utgå ifrån barns egna förutsättningar (Barnskötare 2, 2020)
Barnskötarna hade svårt att ge tydliga exempel på ett normkreativt arbetssätt med koppling till diskrimineringsgrunderna, men när barnskötarna gav exempel var det exklusivt om genus och kön. Barnskötarnas svar indikerar att det var den kopplingen barnskötarna gjorde när de
37
fick veta vad ett normkreativt arbetssätt innebär. I min tolkning av deras svar menar barnskötarna att det är viktigt att inte behandla någon olika på grund av kön utan de ska behandla pojkar och flickor likadant. Nedan följer ett citat som styrker denna slutsats.
Genustänket försöker vi, såsom att killarna kan leka med dockorna till exempel. Det här är så små barn så vi gör det genom att vara med i leken (Barnskötare 4, 2020). Jag tycker inte vi har några negativa normer så, vi försöker jobba könsneutralt och utgå ifrån varje barns egna förutsättningar (Barnskötare 2, 2020).
Barnskötare 5 och 4 gav exempel på konkreta arbetssätt när de arbetade med genus i vardagliga situationer.
[…] att man kanske tänker på att inte säga ”åh va söt!” till tjejer och ”va häftigt” till pojkar. Det har jag försökt tänka på. Men man kommer på sig själv ibland att göra det, så det är något jag tänker på. Vi har ett syskonpar där det vanligtvis blir att man säger ”åh har mamma klippt dig?” men där är det pappan som klipper barnen och då kommer man på sig själv (Barnskötare 5, 2020).
[…] om man tänker på genus till exempel som är så stort. Så försöker man ju tänka på det med allt. Leksaker från förrådet, vad man säger, tänker på hur man säger till liksom (Barnskötare 4, 2020).
Jag tolkade detta som att de menade att man måste vara medveten och självreflekterande eftersom könsnormer är en del av samhället och det är lätt hänt att man säger något som styrker normer istället för att vidga dessa. Båda gav språkande som exempel, att man bör vara uppmärksam på vad man säger och hur man använder sitt språk för att inte säga något som stärker en uteslutande norm.
Analys
Ingen av barnskötarna visste vad begreppet normkreativitet var och visste inte själva om de arbetade med det i förskolan. Att de inte har denna medvetenhet av normer påverkar hur normer konstrueras på förskolan och vilka erfarenheter barnen tar med sig. Björklund nämner att det är i de vardagliga interaktionerna pedagoger har möjlighet att med medvetna normkreativa handlingar faktiskt förändra hur barnen uppfattar samhälleliga normer (2019, s. 137–138). Eftersom barnskötarnas svar implicerade att de saknade den medvetenheten förefaller det svårt för dem att aktivt arbete med det i verksamheten. Bengtsson och Sotevik tar även upp svårigheterna att arbeta normkreativt när pedagoger bär med sig normer från sina egna erfarenheter och då omedvetet återskapar dessa normer i förskolan. För att kunna arbeta normkreativt måste barnskötare vara medvetna om vilka normer de vill vidga och hur man gör detta, samt kunna reflektera över sitt eget handlande (2019, s. 99). Eftersom barnskötarna inte visade en medvetenhet om normskapande på förskolan tolkar jag det, utifrån deras svar och forskningen, att de omedvetet återskapar normer som är snäva på
38
grund av de (socialt konstruerade) normer som finns i samhället och som de har erfarenheter av.
Barnskötare 5 nämnde att det kan bli fel i vissa interaktioner och att man säger något på grund av inlärda snäva normer i samhället. Jag tolkade hens kommentar som att man blir uppmärksam på sina egna brister och på så sätt skapar en medvetenhet kring detta för att göra annorlunda i framtiden. Detta skriver Salmson om, att man inte ska vara rädd för att göra misstag i det normkreativa arbetet. Om man gör ett misstag kan man uppmärksamma detta, reflektera över det och göra annorlunda i framtiden (2017, s. 72–74). Utifrån barnskötare 5 svar drar jag slutsatsen att när hen uttalar sig på ett sätt som stärker de könsnormer som finns i samhället, uppmärksammar barnskötare 5 detta, reflektera och tänker på det i framtida situationer i förskolan. Barnskötare 5 gav här exempel på att vidga könsnormer genom språkande, och det gjorde även barnskötare 4. Utifrån deras svar kan jag konkludera att man måste reflektera och vara uppmärksam på vad man säger och hur man utrycker sig för att inte säga något som gör könsnormer mer snäva istället för att vidga dessa. Andersson Tegnér menar att språkande är en stor del i ett normkreativt arbetssätt då det finns många värderande ord som pedagoger använder sig av i vardagen och att använda detta på rätt sätt hjälper att vidga normer för barnen (2017, s. 31). Enligt Salmson och Ivarsson är språkande inom normkreativitet något som behöver uppmärksamhet och övas på för att pedagoger ska kunna styra över detta (2015, s. 44). Barnskötare 5 gav tydliga exempel på detta med att tjejer är ”söta” medan killar är ”häftiga”. Detta blir värderande ord som stärker könsnormer om flickor och pojkar. När detta hände uppmärksammade hen det när hen använde dessa värderande ord och försökte att undvika det i framtida interaktioner. Genom att aktivt använda andra värderande ord kan barnskötarna istället göra normerna bredare och att både pojkar och flickor kan vara söta och häftiga.
Att vara en bra förebild är något som barnskötarna strävade efter och arbetade med i den vardagliga verksamheten. Deras svar indikerade att de arbetade för att ha en positiv stämning, trygghet och att alla ska bry sig om varandra. Salmson och Ivarsson tar upp detta, att pedagogen ska vara en förebild då både kreativitet och attityder är smittsamt. Barnskötarna bör därför vara lika accepterande mot sig själva som de vill att barnen ska vara mot varandra och sig själva. Hur barnskötarna agerar och handlar i vardagen på förskolan, som förebilder, bidrar till att barnen får en större förståelse för det som är annorlunda och vara mer accepterande (2015, s. 304–305). Genom att arbete med en medvetenhet och förståelse för att man är en förebild som pedagog, arbetar barnskötarna då till viss del utifrån ett normkreativt perspektiv. Jag tolkade det även utifrån respondenternas svar att trygghet och gemenskap var viktigt för barnskötarna och något de arbetade med. Enligt Salmson och Ivarsson är trygghet och gemenskap viktiga byggstenar i det normkreativa arbetet och gynnar barnets känsla för frihet och samhörighet och miljön blir mer tillåtande för olikheter (2015, s. 269–272). Detta menar även Johansson som skriver att barnens moral är sammanvävd med det sociala sammanhanget, erfarenheter och samspel mellan barn och vuxna (2008, s. 155 & 193). Eftersom barnskötarna nämnde att de arbetade med trygghet, gemenskap och som goda förebilder drar jag slutsatsen att de skapar en grund för att börja arbeta normkreativt. Eftersom de har detta grundarbete är det min tolkning utifrån forskning
39
och barnskötarnas svar att de behöver samla mer kunskap om normkreativitet och arbetssätt kopplat till det, samt reflekterar över sitt eget handlande och beteende i förskolan så de kan arbeta aktivt med normkreativitet.
För att sammanfatta tolkar jag det som att barnskötarna hade svårigheter med att förstå begreppet normkreativitet och till viss del även arbetssättet kring detta. Trots detta visade deras svar att de hade ett arbetssätt som är grundläggande för normkreativt arbetssätt i och med att de arbetade med trygghet och gemenskap. Samt var de några barnskötare som arbetar med att vara en god förebild kontinuerligt i vardagen, vilket är viktigt inom ett normkreativt arbetssätt. Men barnskötarna hade svårigheter med att koppla detta till ett normkreativt arbetssätt och även att ge exempel från verksamheten.