12. Diskussion
12.4. Förslag till framtida studier
För att uppnå bättre förståelse för hållbarhet och kommunikation och dess påverkan på företagets varumärke, kan många fler studier inom ämnet genomföras. Då hållbarhet ännu är ett relativt nytt forsknings- område, kan mer forskning med stor sannolikhet leda till nya spän- nande upptäckter. Hållbarhetsarbete ger fördelar inom flera områden för företag och även om denna studie har sitt fokus på varumärkes- byggande, finns många andra fördelar att utforska.
Studiens slutsatser pekar ut partnerskap som en viktig faktor för att lyckas med hållbarhetskommunikation. För att verifiera denna slut- sats vore det intressant att studera ett hållbarhetsfall där partnerskap inte använts, för att jämföra skillnader och likheter.
Fallstudien i denna rapport valdes ut för att det utgjorde ett lyckat exempel på hållbarhetsarbete och hållbarhetskommunikation. Det vore också intressant att undersöka ett fall som inte nått ett så bra resultat, för att se om hållbarhetsarbetet och kommunikationen varit anledningar till att projektet inte lyckades.
13. Avslutning
Det är tydligt att hållbarhet är en fråga som är här för att stanna och att hållbarhetsarbete och hållbarhetskommunikation kommer få allt större vikt i framtiden. Varje organisation måste se över sin roll i samhället och genom att aktivt arbeta för att bidra positivt till sin omvärld bygga ett starkt varumärke. På så vis skapas värde både för företaget och för samhället.
Även ur akademisk synvinkel bör hållbarhet uppmärksammas. Före- tags arbete med hållbarhet täcker in flera olika områden, såsom stra- tegi, organisation, affärsutveckling, varumärkesbyggande, kommuni- kation med mera. Detta innebär att forskning kring hållbarhet bör ha betydelse för flera olika forskningsområden. Det visar också på vikten av att ta in ett hållbarhetsperspektiv i utbildningen av blivande företagsledare.
14. Referenser
1. Aaker, D., (2004). Leveraging the Corporate Brand. California Management Review, Vol. 46, Nr. 3, ss. 6-18.
2. Alvesson, M., 2011. Intervjuer - genomförande, tolkning och reflex- ivitet. Malmö: Liber AB.
3. Andriof, J., Waddock, S., Husted, B. & Rahman, S. (2002). Unfolding Stakeholder Thinking: Theory, Responsibility and Engagement. 4. Ashford, B. & Gibbs, B. W. (1990). The double-edge of organizatio-
nal legitimation. Organization Science, Vol. 1, Nr. 2, ss. 177-194. 5. Azoulay, A. & Kapferer, J.-N. (2003). Do Brand Personality Scales
Really Measure Brand Personality? Brand Management, Vol. 11, Nr. 2, ss. 143-155.
6. Balmer, J. M. & Greyser, S. A. (2002). Managing the Multiple Identities of he Corporation. California Management Review, Vol. 44 Nr. 3, ss. 72-86.
7. Balmer, J. M. T. (2012). Corporate Brand Management Impera- tives: Custodianship, Credibilty and Calibration. California Management Review, Vol. 54, Nr. 3, ss. 6-33.
8. Balmer, J. M. T., Fukukawa, K. & Gray, E. R. (2007). The Nature and Management of Ethical Corporate Identity: A Commen- tay on Corporate Identity, Corporate Social Responsibility and Ethics. Journal of Business Ethics, Vol. 76, ss. 7-15.
9. Balmer, J. M. T., Powell, S. M. & Greyser, S. A. (2011). Explicating Ethical Corporate Marketing. Insights from the BP Deepwater Horizon Catastrophe: The Ethical Brand that Exploded and then Imploded. Journal of Business Ethics, Vol. 102, ss. 1-14.
10. Balmer, J., Stuart, H. & Greyser, S. (2009). Aligning Identity and Strategy: Corporate Branding at British Airways in the Late 20th Century. California Management Review, Vol. 51, Nr. 3, ss. 6-23. 11. Belfrage, K. (2006). Nestlé-bojkotten. Nedladdad 2013-04-29 från
https://www.vardforbundet.se/Documents/Rapporter/Natio- nella/NESTLE%20bojkotten_0602.pdf
12. Bergelin, E. & Wastesson, M. (2007). Corporate Social Responsi- bility in Vietnam - A Study of the Relation between Vietnamese Suppliers and their International Customers. Minor Field Study Nr. 99, Linköpings universitet, Linköping.
13. Björk, A. (2011). One Tonne Life? Greenhouse gas mitigation in a household perspective – a system approach. Opublicerad master- uppsats Nr. 471302, Chalmers University of Technology.
14. Blowfield, M. & Murray, A. (2011). Corporate Responsibility. New York: Oxford University Press.
15. Borglund, T. (2012a). CSR-strategier. I Borglund, T., de Geer, H. & Sweet, S. (red.), CSR - en guide till företags ansvar (ss. 235-353). Stockholm: Sanoma Utbildning.
16. Borglund, T. (2012b). Strategisk CSR-kommunikation. I Borg- lund, T., de Geer, H. & Sweet, S. (red.), CSR - en guide till före- tags ansvar (ss. 255-272). Stockholm: Sanoma Utbildning.
17. Borglund, T., de Geer, H. & Sweet, S. (2012). CSR - en guide till företagens ansvar. Stockholm: Sanoma Utbildning.
18. Brown, T. & Dacin, P. (1997). The Company and the Product: Corporate Associations and Consumer Product Responses. Jour- nal of Marketing, Vol. 61, ss. 68-84.
19. Busnelli, G., Shantaram, V. & Vatta, A. (2012). Battle for the Future Home: How Utilities Can Win, McKinsey on Sustainabi- lity and Resource Productivity, Summer 2012.
20. Christensen, L. & Cheney, G. (2000). Self-absorption and self- seduction in corporate identity game. The expressive organiza- tion, ss. 246-270.
21. Cosnier, M. (2013). Konsten att ta ansvar på rätt sätt. MiljöAktu- ellt, Mars, ss. 42-43.
22. Dubois, A. & Gadde, L-E. (2002). Systematic combining: an abductive approach to case research. Journal of Business Research, Vol. 55, ss. 553-560.
23. Dubois, A. & Gibbert, M. (2010). From Complexity to Trans- parency: Managing the Interplay Between Theory, Method and Empirical Phenomena in IMM Case Studies. Industrial Marke- ting Management, Vol. 39, ss. 129-136.
24. Easton, G. (2010). Critical Realism in Case Study Research. Indu- strial Marketing Management, Vol 39, ss. 118-128.
25. Eisenhardt, K. & Graebner, M. E. (2007). Theory Building from Cases: Opportunities and Challenges. Academy of Managemnt Journal, Vol. 50, Nr. 1, ss. 25-32.
26. Eisenhardt, K. M. (1989). Building Theories from Case Study Research. Academy of Management Review, Vol. 14, Nr. 4, ss. 532-550.
27. Enell, M. (2009). Miljökommunikation och hållbar utveckling - stärk ditt varumärke och skapa affärsnytta. Kristianstad: SIS Förlag. 28. Enell, M. (den 22 februari 2013). Senior advisor Vattenfall Sustai-
nability. (S. Eriksson & R. Wennerstål, Intervjuare).
29. Epstein, M. J. (2008). Making Sustainability Work: Best Practices in Managing and Measuring Corporate Social, Environmental and Economic Impacts. San Francisco: Berrett-Koehler Publishers Inc. 30. Ethical Performance. (2006). Explorers discover at least 147 dif- ferent species of CSR. Nedladdad 2013-02-21 från http://www. ethicalperformance.com/news/article.php?articleID=3699
31. Finansdepartementet. (2012). Staten som bolagsägare. Nedladdad 2013-02-21 från http://www.regeringen.se/sb/d/2819/a/16065 32. Finansdepartementet. (2013). Förvaltningsorganisationen. Nedlad-
33. Fredriksson, M. (2008). Företags ansvar, Marknadens retorik - En analys av företags strategiska kommunikationsarbete. Göteborg: Livréna AB.
34. Friedman, M. (1970). The Social Responsibility of Business is to Increase its Profit. The New York Times Magazine, 13 September. 35. Gadde, L.-E., Huemer, L. & Håkansson, H. (2003). Strategizing in
industrial networks. Industrial Marketing Management, Volume 32, pp. 357-364.
36. Gad, T. (2000). 4D Branding - Cracking the Corporate Code of the Network Economy. Stockholm: Bookhouse Publishing AB. 37. Gad, T. (2008). The Second Wave of Sustainability Hits Swedish
Brands. Journal of Brand Management, Vol. 16, Nr. 1-2, ss. 110-115. 38. Gad, T. (den 20 februari 2013). Ägare, Brandflight, Branding
Advisor. S. Eriksson & R. Wennerstål, Intervjuare)
39. Galbreath, J. (2009). Building corporate social responsibility into strategy. European Business Review, Vol. 21, Nr. 2, ss. 109-127. 40. Halme, M. & Laurila, J. (2009). Philantropy, Integration or
Innovation? Exploring the Financial and Societal Outcomes of Different Types of Corporate Responsibility. Journal of Business Ethics, Vol. 84, ss. 325 - 339.
41. Hatch, M. J. & Schultz, M. (2001). Are the Strategic Stars Aligned for Your Brand? Harvard Business Review, February, ss. 128-134. 42. Hatch, M. J. & Schultz, M. (2010). Toward a Theory of Brand
Co-Creation with Implications for Brand Governance. Brand Management, Vol. 17, Nr. 8, ss. 590-604.
43. Hedén, E. (den 26 februari 2013). Senior Partner Sustainable Brand Insight. (S. Eriksson & R. Wennerstål, Intervjuare).
44. Hutton, J. G., Goodman, M. B., Alexander, J. B. & Genest, C. M. (2001). Reputation management: the new face of corporate public relations? Public Relations Review, Vol. 27, Nr. 3, ss. 247-261. 45. Ihre, E. (den 20 februari 2013). Affärsnyttan med strategiskt SR-
arbete. Föreläsning under Social Responsibility Day, Stockholm. 46. Jutterström, M. & Norberg, P. (2013). Företagsansvar - CSR som
en managementidé. Lund: Studentlitteratur AB.
47. Joubert-Westling, E. (den 16 maj 2013). Partner/Strategist The Good Guys. (S. Eriksson & R. Wennerstål, Intervjuare).
48. Keller, K. L. (2008). Strategic Brand Management: Building, Mea- suring and Managing Brand Equity. Upplaga 3. Upper Saddle River: Pearson Education.
49. Keys, T., Malnight, T. W. & van der Graaf, K. (2009). Making the Most of Corporate Social Responsibility. Lausanne, Switzer- land: McKinsey & Company December 2009.
50. Kiron, D., Reeves, M., Kruschwitz, N., Goh, E. & Haanaes, K. (2013). The Innovation Bottom Line - How Companies that See Sustainability as Both Necessity and Opportunity, and Change their Business Models in Responsw, are Finding Success. MIT
51. Klee, I. (2011). Elmarknadens aktörer - Svenska kraftnät. Ned- laddad 2013-02-25 från http://www.svk.se/Energimarknaden/El/ Elmarknadens-aktorer
52. Kotler, P. (2011). Reinventing Marketing to Manage the Environ- mental Imperative. Journal of Marketing, Vol. 75, ss. 132-135. 53. Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund:
Studentlitteratur.
54. Lekvall, P. & Wahlbin, C. (2001). Information för marknadsfö- ringsbeslut. Upplaga 4. Göteborg: IHM Publishing.
55. Lubin, D. A. & Esty, D. C. (2010). The Big Idea - The Sustainabi- lity Imperative. Harvard Business Review, Vol. 88, Nr. 5, ss. 42-40. 56. McKenna, R. (1985). Market Positioning in High Technology.
California Management Review, Vol. 27, Nr. 3, ss. 82-108.
57. Moir, L. (2001). What Do We Mean by Corporate Social Respon- sibility? Corporate Governance, Vol. 1, Nr. 2, ss. 16-22.
58. Morsing, M. & Schultz, M. (2006). Corporate Social Respon- sibility Communication, Response and Involvement Strategies. Business Ethics: A European Rewiew, Vol. 15, Nr, 4, ss. 323-338. 59. Morsing, M., Schultz, M. & Nielsen, K. U. (2008). The ‘Catch 22’
of Communicating CSR: Findings from a Danish Study. Journal of Marketing Communications, Vol. 14, Nr. 2, ss. 97-111.
60. Motwani, S. (2012). Communicating CSR is More Challenging than Paying CSR. International Journal of Research and Deve- lopment - A Management Review, Vol. 1, Nr. 1, ss. 41-45.
61. Peloza, J., Loock, M., Cerruti, J. & Muyot, M. (2012). Sustainabi- lity: How Stakeholder Perceptions Differ from Corporate Reality. California Management Review, Vol. 55, Nr. 1, ss. 74-97.
62. Piekkari, R., Plakoyiannaki, E. & Welch, C. (2010). ‘Good’ Case Research in Industrial Marketing: Insights from Research Prac- tice. Industrial Marketing Management, Vol. 39, ss. 109-117. 63. Porter, M. E. & Kramer, M. R. (2011). The Big Idea - Creating Sha-
red Value. Harvard Business Review, Januari-Februari, ss. 62-77. 64. Preutz, H. (2013). Mörker för Vattenfall. Dagens Media, Nr. 6, s. 6. 65. Schultz, M., Hatch, M. J., Larsen, M. H. & Keller, K. L. (2002).
Building and Managing Corporate Brand Equity. Expressive Organization, ss. 113-137.
66. Shannon, C. (1948). Communication, A Mathematical Theory of. The Bell System Technical Journal, Vol. 27, ss. 379–423, 623–656. 67. Suchman, M. (1995). Managing Legitimacy: Strategic and Insti- tutional Approaches. Academy of Management Review, Vol. 20, Nr. 3, ss. 571-601.
68. SIS. (2010). ISO 26000 - en internationell standard för socialt ansvarstagande. Nedladdad 2013-02-21 från http://www.sis.se/ tema/iso26000/varfor-iso-26000/
69. Statens energimyndighet. (2010). Kärnkraften nu och i framtiden ER 2010:21. Eskilstuna: Statens energimyndighet.
70. Statens energimyndighet. (2010). Vindkraftsstatistik 2009 ES 2010:03. Eskilstuna: Statens energimyndighet.
71. Sustainable Brand Insight. (2013). Nedladdad 2013-02-23 från http://www.sb-insight.com/
72. Sweet , S. (2012). Hållbarhet och företagande. I Borglund, T., de Geer, H. & Sweet, S. (red.), CSR - en guide till företags ansvar (ss. 133-153). Stockholm: Sanoma Utbildning
73. Svensk energi. (2011). Vattenkraftproduktion. Nedladdad 2013- 04-02 från http://www.svenskenergi.se/sv/Om-el/Vattenkraft/Sa- tillverkas-el---vattenkraft/
74. Tapscott, D. & Ticoll, D. (2003). The Naked Corporation - How the Age of Transparency Will Revolutionize Business. New York: Free Press.
75. Thorstensson, M. (2012). Elmarknaden - Svensk energi. Nedlad- dad 2013-02-25 från http://www.svenskenergi.se/sv/Om-el/Fakta- om-elmarknaden
76. Tärnström, C. (den 15 februari 2013a). Omvärldsanalytiker Vat- tenfall. (S. Eriksson & R. Wennerstål, Intervjuare)
77. Tärnström, C. (den 6 mars 2013b). Omvärldsanalytiker Vattenfall. (S. Eriksson & R. Wennerstål, Intervjuare)
78. United Nations. (2013). The Ten Principles. Nedladdad 2013-02- 21 från http://www.unglobalcompact.org/AboutTheGC/TheTen- Principles/index.html
79. Universum. (2013). Företagsbarometern 2013 - Employer Bran- ding-rapport - Vattenfall - Teknik (civilingenjör). Intern rapport hos Vattenfall.
80. Vattenfall AB. (2012a). Hållbarhetsredovisning 2011. Stockholm: Vattenfall AB.
81. Vattenfall AB. (2012b). Vattenkraft - energikälla med lång historia. Nedladdad 2013-03-25 från http://newsroom.vattenfall.se/2012/01/28/ vattenkraft-%E2%80%93-energikalla-med-lang-historia/
82. Vattenfall AB. (2012). Årsredovisning 2011. Stockholm: Vattenfall AB. 83. Vattenfall AB. (2012c). Ivo Banek utsedd till ny Head of External
Relations & Communications på Vattenfall. Nedladdad 2013-03- 25 från http://www.vattenfall.se/sv/nyheter_65655.htm?newsid=5E 0C39FBFF244D6EA1FE82AF9F8E0198&WT.ac=search_success 84. Vattenfall, 2013a. Environmental Reports. Nedladdad 2013-02-21
från http://www.vattenfall.com/en/environmental-reports.htm 85. Vattenfall, 2013b. Om Vattenfall. Nedladdad 2013-02-21 från
http://newsroom.vattenfall.se/om-vattenfall/
86. Vattenfall, 2013c. Om Vattenkraft. Nedladdad 2013-04-02 från http://www.vattenfall.se/sv/om-vattenkraft.htm
87. Vattenfall, 2013d. Om vindkraft. Nedladdad 2013-04-02 från http://www.vattenfall.se/sv/om-vindkraft.htm
88. Vattenfall, 2013e. Sustainability at Vattenfall. Nedladdad 2013-02-21 från http://www.vattenfall.com/en/corporate-social-responsibili.htm
89. Vattenfall, 2013f. Så här fungerar elproduktionssystemet. Nedlad- dad 2013-02-25 från http://www.vattenfall.se/sv/sa-har-fungerar- elproduktions.htm
90. Vattenfall, 2013g. Koncernorganisation. Nedladdad 2013-03-25 från http://www.vattenfall.se/sv/organisation.htm
91. Vattenfall, 2013h. Årsredovisning inklusive hållbarhetsredovisning 2012. Stockholm: Vattenfall AB.
92. Hedén, E. (den 26 februari 2013). Senior Partner Sustainable Brand Insight. (S. Eriksson & R. Wennerstål, Intervjuare).
93. Welander, H. & Almqvist, T.(den 27 februari 2013). Human resources Vattenfall . (S. Eriksson & R. Wennerstål, Intervjuare). 94. Widell, K. (2012). Företags ansvar. I Borglund, T., de Geer, H.
& Sweet, S. (red.), CSR - en guide till företags ansvar (ss. 12-29) Stockholm: Sanoma Utbildning.
95. Wirtén, H., Klum, M., Lakso, J., Nyberg, H & Holmgren, P. (2013). 80 procent av Sveriges unga har klimatångest. Svenska Dagbladet. Nedladdad 2013-03-18 från http://www.svd.se/opi- nion/brannpunkt/80-procent-av-sveriges-unga-har-klimatang- est_8007724.svd.
96. World Commission on Environment and Development, 1987. Report of the World Commission on Environment and Develop- ment: Our Common Future. Nedladdad 2013-02-21 från http:// www.un-documents.net/wced-ocf.htm.
97. Yin, R. K. (2009). Case Studey Research. Thousand Oaks, Cali- fornia : SAGE inc.
98. Zadek, S. (2004). The Path to Corporate Responsibility. Harvard Business Review, ss. 125 - 132.
99. Öberg, C., Grundström, C. & Jönsson, P. (2011). Acquisitions and network identity change. European Journal of Marketing, Vol. 45, Nr. 9-10, ss. 1470-1500.
Bilaga 1. Intervjuguide
• Bakgrundsfrågor
• Har du jobbat med projektet One Tonne Life? • Vad jobbar du med nu?
• Var på hållbarhetsskalan passar One Tonne Life in? • Vilket tycker du är projektets huvudsakliga syfte? • Varför var projektet viktigt för Vattenfall?
• Vilka långsiktiga fördelar ger projektet för Vattenfall? • Varifrån kom initiativet till One Tonne Life?
• Hade projektet något syfte att utveckla affärsmöjligheter och/eller arbetssätt? • Var på kommunikationsskalan passar kommunikationen av One Tonne
Life in?
• Hur såg relationen mellan samarbetspartnerna ut i projektet? • Hur skedde kommunikationen sinsemellan?
• Vad kunde Vattenfall lära av de andra företagen i One Tonne Life? • Vad gjorde styrgruppen?
• Hur upplevde du att kommunikationen gentemot allmänheten i projektet såg ut?
• Varför valde ni denna typ av kommunikation? • Hade ni erfarenheter från tidigare som ni använde?
• Vilken roll hade du i kommunikationen av det här projektet? • Direkt eller indirekt involverad?
• Vilka pratade du med? • Vilka lyssnade du på? • Varför dessa?
• Hur gjorde du? • Vad pratade ni om?
• Hur skulle du vilja att det här projektet kommunicerades?
• Vad var mindre lyckat? Vad är svårigheten i kommunikationen av detta projekt?
• Vad var lyckat? På vilket sätt har kommunikationen av det här projektet varit framgångsrik?
• Vad kan man ta med sig/använda sig av i framtiden? • Projektets struktur
• Kommunikationen i projektet gentemot allmänheten
• Hur tror du att utfallet påverkades av att projektet var ett experiment? • Hur påverkas Vattenfalls varumärke av kommunikationen av projektet? • Vilket bemötande upplever du att projektet fått hos de du kommunicerat med?
Bilaga 2. Matris över företags hållbarhets
arbete.
Bilaga 3. Introduktion i den svenska energi
branschen
För att förstå problematiken kring energifrågor och hållbarhetsarbete i energibranschen behövs en viss förståelse för hur elproduktionssys- temet fungerar och hur branschen ser ut. Det här är en övergripande introduktion till området.
Aktörer
Den svenska elmarknaden består av många aktörer. Dessa kan kategori- seras i elanvändare, elhandelsföretag som har rollen som elåterförsäljare och/eller balansansvarig, elproducenter, nätägare och systemansvariga. Vattenfall finns med som elhandelsföretag, elproducent och nätägare.
I figuren ovan visas i det övre flödet en schematisk bild av de finan- siella relationerna mellan de olika aktörerna på elmarknaden och i det undre flödet visas den fysiska transporten av el.
Elanvändare är alla de som konsumerar el, både privata hushåll och industrier. Elanvändaren måste ha ett leveransavtal med en elåterför- säljare för att kunna köpa el. Balansansvar innebär att företaget har ansvar för att produktion och förbrukning av el alltid är i jämvikt. För att ha balansansvar krävs att företaget har avtal med Svenska Kraftnät. Den fysiska handeln med el sker på Nord Pool Spot som är den nord- iska elbörsen. Marknaden omfattar produkterna elspot och elbas. Elspot är en marknad för kortsiktig handel med fysiska elkontrakt. Systempriset eller spotpriset fastställs 24 timmar i förväg för varje timme på dygnet. Spotpriset ett jämviktspris som baseras på de sam- lade köp- och säljbuden i området. Elbas är en justeringsmarknad för timkontrakt på el, handel sker fram till en timme innan leverans under hela dygnet.
Elaktörerna är de som äger anläggningarna där elen produceras. De olika anläggningarna delas in utifrån olika kraftslag beroende på hur elen produceras. Nätägare ansvarar för att elen transporteras från produk- tionsanläggningarna till slutkunderna. Själva elnätet delas in i stamnät, regionnät och lokalnät och innan elen förs in i en ny del så måste den transformeras till en lägre spänningsnivå. Stamnätet ägs av Svenska Kraftnät som är ett statligt affärsverk och myndighet. Större delen av regionnätet ägs av de tre elnätsföretagen E. ON Elnät Sverige, Vattenfall Eldistribution och Fortum Distribution. Totalt finns omkring 170 före- tag som äger elnät i Sverige och varje företag har inom sitt geografiska område ensamrätt att tillhandahålla elnätet till kunderna.
Svenska Kraftnät har även rollen som systemansvarig och ser till att produktionen motsvarar förbrukningen i landet samt reglerar export och import av el.
Marknaden för elhandel
Elmarknaden i Norden, med undantag för Island, är idag gemen- sam och målet är att skapa en europeisk elmarknad. 1996 avreglerades den Svenska elmarknaden och handel med el blev möjlig. Syftet med avregleringen var att öka valfriheten för konsumenterna och öka kon- kurrensen inom elförsörjningen. Idag är det möjligt för elanvändare att välja vilket elhandelsföretag som ska få sälja el men det är inte möjligt att välja elnätsföretag. Eldistributionen bedrivs inom lokala monopol och elkunden är hänvisad till det elnätsföretag som äger det lokala elnätet.
Det pris en kund betalar för sin el består av tre delar; kostnader för elhandel, elnät samt skatter och avgifter. Konsumentpriset varierar mellan olika kundkategorier och geografiska lägen där olika faktorer påverkar. Här spelar varierande distributionskostnader, skatteskillna- der, subventioner, statliga regleringar och elmarknadens struktur in. Sverige är sedan år 2011 indelat i fyra elområden efter ett beslut från EU-kommissionen. De ansåg att Svenska Kraftnät behövde förändra överföringsbegränsningar i det svenska elnätet då det missgynnade utländska kunder. Gränserna mellan elområdena går där det finns begränsningar i överföringen i stamnätet. För elkunderna innebär infö- randet av elområden att elpriset kan skilja sig åt i de olika områdena beroende på variation i tillgång och efterfrågan. Den mesta elen genere- ras ur vattenkraftverk i norra Sverige medan efterfrågan är högst i södra delen av landet. I och med att investeringar i elnät och ny elproduktion görs så kommer skillnaderna i elpriserna mellan områdena att minska.
Olika kraftslag
El är en produkt som förbrukas i samma ögonblick som den tillver- kas och efterfrågan varierar mycket beroende på tid på dygnet och årstid. De olika kraftslagen delas in i kategorierna baskraft, regler- kraft och reservkraft. Baskraftverken har en jämn leverans av el över året och utgör grunden i elproduktionen och svarar idag för 90 % av elproduktionen. Ökar efterfrågan snabbt så behövs anläggningar som omedelbart kan öka produktionen av el, vilket kallas reglerkraft. Vid störningar av elnätet eller vid extrema elbehov behövs reservkraft. Det är Svenska Kraftnät som ansvarar för att balansen mellan produktion och förbrukning av el är tillfredsställd. I Sverige utgörs baskraften främst av kärnkraft och vattenkraft men hit räknas även kraftvärme, det vill säga verk med samtidig produktion av el och värme. Då vat- tenkraften klarar sekundsnabba variationer i elförbrukningen så fungerar även den som reglerkraft i Sverige. Tillgången på vattenkraft beror på nederbörden under året och det är även den som styr om Sve- rige behöver importera el eller om det finns utrymme för export. Som reservkraft utnyttjas oljeeldade kraftverk. Att använda tillfällig kraft som vindkraft fungerar bra om det används i kombination med exem- pelvis vattenkraft som kan reglera produktionen då vinden varierar. Vattenfall genererade 75 TWh el i Sverige under 2011. 98 % av detta kom från kärnkraft och vattenkraft och resterande från vindkraft och biobränslen. Totalt för koncernen genererades 166 TWh, där hälften kom från fossilkraft, en fjärdedel från kärnkraft, en femtedel från vat- tenkraft och resten från vindkraft och biobränsle.
Vattenfall driver sju av Sveriges tio kärnkraftsreaktorer, tre i Forsmark och fyra i Ringhals. Forsmark drivs genom bolaget Forsmarks Kraft- grupp AB där ägarskapet ser ut enligt följande: Vattenfall 66 %, Mellan-
svensk Kraftgrupp 25,5 % (Fortum Power Generation 87,7 %, Skellefteå Kraft 7,7 %, E. ON kärnkraft Sverige 5,3 %), E.ON kärnkraft Sverige 8,5 %. Även Ringhals ägs på liknande sätt av Ringhals AB som består av Vattenfall (70,4 %) och E.ON kärnkraft Sverige (29,6 %). Övriga finns tre reaktorer finns i Oskarshamn, som ägs av E.ON och Fortum. Vattenfall driver 92 vattenkraftverk i Sverige . Totalt finns 1800 vatten- kraftverk i Sverige, de allra flesta i Norrland. Den mesta energin genere- ras ur Luleälven, där Sveriges största vattenkraftverk Harsprånget finns. Vattenfall driver 102 vindkraftverk i Sverige . Totalt fanns 2009 i Sve- rige 1359 vindkraftverk, de flesta i Skåne och Västra Götaland. Många vindkraftverk är relativt små sett till effekt (upp till 2 MW jämfört med världens största vindkraftverk som har en effekt på 7,5 MW) men allt fler större vindkraftverk byggs även i Sverige. Den största vind-