Första dimensionen

6.3.1.1 Vad är skolans roll i samhället?

Alla kommuner, genom de intervjuade, har i stora drag samma uppfattning om vad skolans roll i samhället är. Dels har skolan en funktion som kunskapsförmedlare i att utveckla och utbilda medborgare till vidare studier och/eller jobb och därmed bidra till samhällets fortsatta utveckling. Dels har skolan ett uppdrag att förmedla de värderingar vårt samhälle vilar på och på så sätt uppfostra demokratiska medborgare. De intervjuade hänvisar till skolans nationella styrdokument och till sina egna övertygelser när de motiverar skolans roll i samhället

(Anonym 2018; Arvidsson Fäldt 2018; Carlsson 2018; Eriksson 2018; Eskilsson 2018; Hoffstedt 2018; Pettersson, B. 2018; Pettersson, K. 2018; Stenström 2018; Sund 2018;

Svalander 2018; Söderblom 2018). Resonemanget rimmar med funktionalismens ursprungliga tankar om skolan som nödvändig institution för att fostra och utbilda medborgarna. De

intervjuades svar innehåller dock inte referenser till skolan som verktyg för sortering av människor in i passande samhällsfunktioner, varken i funktionalistisk eller i konfliktteoretisk anda, alltså att vissa grupper i samhället skulle gynnas av sorteringen eller inte.

Alla kommuner kan dock ses som konfliktteoretiska i sitt vidare resonemang om betydelsen av skolans kompensatoriska uppdrag i samhället. De hänvisar till behovet av att skapa likvärdiga förutsättningar, något som inte kommer per automatik, utan att det behövs funktioner i skolan som kompenserar för elevernas olika förutsättningar i att kunna tillgodogöra sig det skolan ger. Det framstår därmed som att alla de intervjuade värderar strävan efter jämlikhet i förutsättningar högt (Anonym 2018; Arvidsson Fäldt 2018; Carlsson 2018; Eriksson 2018; Eskilsson 2018; Hoffstedt 2018; Pettersson, B. 2018; Pettersson, K. 2018; Stenström 2018; Sund 2018; Svalander 2018; Söderblom 2018).

6.3.1.2 Vilka faktorer hos eleverna ska skolan kompensera för?

Alla intervjuade nämner i stort sett samma faktorer som avgörande för barns förutsättningar att lyckas i skolan. Föräldrarnas utbildningsnivå nämns av samtliga intervjuade som en faktor som skolan måste kompensera för (Anonym 2018; Arvidsson Fäldt 2018; Carlsson 2018; Eriksson 2018; Eskilsson 2018; Hoffstedt 2018; Pettersson, B. 2018; Pettersson, K. 2018; Stenström 2018; Sund 2018; Svalander 2018; Söderblom 2018). Det kan konstateras att det således finns en medvetenhet hos politiker och tjänstemän i alla tre kommuner kring de

faktorer som statistiskt spelar roll för elevers skolresultat i enlighet med uppsatsens avsnitt om tidigare forskning. För att organisationen ska kunna lyckas med sitt kompensatoriska arbete lyfts behovet av bra och behöriga lärare, rektorer och annan personal i skolan, en

undervisning som bygger på heterogenitet samt en medvetenhet kring fördelning av resurser utifrån elevers förutsättningar, både på kommunal nivå och på den enskilda skolan (Anonym 2018; Arvidsson Fäldt 2018; Carlsson 2018; Eriksson 2018; Eskilsson 2018; Hoffstedt 2018; Pettersson, B. 2018; Pettersson, K. 2018; Stenström 2018; Sund 2018; Svalander 2018; Söderblom 2018). I detta avseende resonerar de alla med konfliktteoretiska förtecken där en omedvetenhet och en organisation som inte kompenserar för dessa faktorer leder till att vissa elever får fördelar i skolan framför andra elever.

6.3.1.3 Hur ska kommunen kompensera för ojämlika förutsättningar hos eleverna?

Uppsala och Nyköping har båda en resursfördelningsmodell som har sitt ursprung i statistiska modeller för elevernas förutsättningar att lyckas i skolan (Nyköpings kommun 2016; Uppsala kommun 2015). I och med resursfördelningsmodellerna omsätts de ord och den medvetenhet som framkommer i intervjuerna för de två föregående frågorna, i tydliga organisatoriska ställningstaganden. Uppsala och Nyköping kan därmed sägas ha en organisation som bygger på omfattande modeller för att kompensera för ojämlika förutsättningar hos eleverna.

Ingen av de intervjuade i Nyköping kommenterade kommunens resursfördelningsmodell. Detta kan bero på att de intervjuade upplevde frågan om hur kommunens organisation förhåller sig till likvärdighet som hur just högstadieskolan relaterar till likvärdighet, vilket också var det centrala temat i de fyra intervjuerna i Nyköping. Att kommunen har en resursfördelningsmodell utifrån bland annat socioekonomi gör dock att kommunens

likvärdighetsarbete också berör de elever som inte än går på högstadiet samt de som går på fristående skolor, vilket gör att jag drar slutsatsen att resursfördelningsmodellen ändå är en betydande del av Nyköpings likvärdighetsarbete.

Alla de intervjuade i Uppsala betonar betydelsen av resursfördelningsmodellen för

kommunens likvärdighetsarbete (Anonym 2018; Eskilsson 2018; Hoffstedt 2018; Pettersson, B. 2018). Centrala enheter med resurser och uppföljning för att stötta skolor, rektorer och lärare, lyfts också fram av de intervjuade i Uppsala som betydande för kommunens likvärdighets- och kompensatoriska arbete (Anonym 2018; Eskilsson 2018).

En av de intervjuade tjänstemännen i Uppsala beskriver resursfördelningsmodellen som ett i grunden statligt beslut som finns till kommunala politikers förfogande:

”Om man tittar i skollagen så är ju det här med omfördelning av pengar en av de lagmöjligheter som kommunala politiker som hemkommun kan nyttja, det vill säga att fördela resurser efter exempelvis socioekonomiska förutsättningar vilket gäller fördelning till alla skolor i en kommun, kommunala som fristående. Så det är ju egentligen en statlig styrning som kan nyttjas av de kommunala politikerna” (Pettersson, B. 2018).

Borås saknar i nuläget en resursfördelningsmodell som tar hänsyn till elevernas

socioekonomiska bakgrundsfaktorer. Per Carlsson, ordföranden för nämnden med ansvar för grundskolan, beskriver processen mot en resursfördelningsmodell:

”Modellen kommer att jobbas fram under våren, det finns en plan att den ska klubbas på juninämnden. Om vi klarar det är oklart, för det är mycket som ska göras, det är en del vägval som ska göras som är politiskt ganska känsliga” (Carlsson 2018).

Per Carlsson förklarar hur organisationen innan januari 2017, med stadsdelar, såg helt annorlunda ut, hur stadsdelarna då fördelade pengarna till sina respektive skolor och kunde omfördela pengar efterhand som behov uppstod. Per Carlsson säger att det gjordes ett försök med att ta fram en resursfördelningsmodell inför det nya året 2018 men att den gav en fördelning som slog snett och att det inte verkade vara en mogen modell.

”När man började på rent bord nu med nya förutsättningar så kunde inte den nya modellen täcka alla de kostnaderna som stadsdelen täckt upp med på annat sätt. Och då skulle man ställas inför väldigt dramatiska nedskärningar, och det ville vi inte göra, i synnerhet inte jag som politiker, man vill inte ha nedskärningar i augusti, valåret” (Carlsson 2018).

De intervjuade tjänstemännen i Grundskoleförvaltningen i Borås berättar om den modell som togs fram i början av året på initiativ av tjänstemännen. Tjänstemännen beskriver det som att politikerna blev ängsliga och inte ville genomföra modellen när de såg hur vissa skolor fick

mindre pengar än tidigare (Arvidsson Fäldt 2018; Stenström 2018). Högsta tjänstemannen inom förvaltningen, Per Arvidsson Fäldt, beskriver hur man nu inom förvaltningen och en projektgrupp i nämnden jobbar med att ta fram en ny modell. Han beskriver modellen med samma begrepp och uppbyggnad som tillämpas i Uppsala och i Nyköping, det vill säga med en strukturersättning som fördelas utifrån statistiskt säkerställda socioekonomiska

påverkansfaktorer för elevernas resultat. Per Arvidsson Fäldt poängterar att han ser resursfördelningsmodellen som grunden i likvärdighetsarbetet i kommunen.

”Den här typen av fördelningsmodell är nog så nära man kommer likvärdighet, man ska basera det på vetenskap. (…) Det finns inget annat sätt att arbeta i min värld. Du måste som politiker vara väldigt fast i den tanken och motivera.

Politikerna pratar mycket om särintressen, om en brukare som vill ha en assistent till sitt barn, och det kan vara lätt för en politiker att säga att det är klart du ska ha, men man får inte glömma att tänka på likvärdigheten i staden, det är

allmänintresset” (Arvidsson Fäldt 2018).

6.3.1.4 Sammanfattning

Alla kommuners tjänstemän och politiker ger utryck för att skolan är en viktig institution i samhället som bör kompensera för ojämlika förutsättningar.

Alla kommuners tjänstemän och politiker visar på en medvetenhet kring vilka faktorer som spelar roll för elevers förutsättningar att lyckas i skolan.

Nyköping och Uppsala kan båda anses ha en kompensatorisk organisation med en resursfördelningsmodell som strävar efter att väga upp för ojämlika förutsättningar hos eleverna. Ambitioner och organisation sammanfaller på detta sätt då jämlikhet i

förutsättningar eftersträvas och Nyköping och Uppsala kan båda anses kategoriseras vid Jämlika förutsättningar måste skapas.

Borås organisation saknar en övergripande kompensatorisk funktion då ingen officiell resursfördelningsmodell finns på plats som väger upp för ojämlika förutsättningar hos eleverna. Det finns dock en ambition om att skolan ska kompensera för ojämlika

förutsättningar samt en medvetenhet kring vilka bakgrundsfaktorer som är avgörande för elevernas förutsättningar att lyckas i skolan. Kommunen vill inkludera dessa faktorer i en

kommande resursfördelningsmodell för skolan men än så länge motsvarar inte organisationen detta resonemang varför Borås placeras vid Jämlika förutsättningar finns i systemet.