Första Moseboken kap. 6 – En redovisning i Religion, årskurs 9

Det är sista terminen i årskurs 9 och klassen arbetar med Gamla testamentet, GT, i religionsundervisningen. I klassrummet är bänkarna möblerade som ett U med dubbla bänkar i mitten och längst fram en whiteboard och kateder.

Det är redovisningstillfälle och lektionen inleds med att några elever med fingerdockor gestaltar ett avsnitt ur GT vilket följs av en gemensam diskus-sion i klassen under lärarens ledning. När filmkameran sätts på är nästa grupp, Franz. Olle och Svante, i full färd med att förbereda sig framme vid katedern och det är dem och några klasskamrater vi ser i bild. Några kamra-ter syns bakifrån, en flicka och en pojke som till synes har sin uppmärksam-het riktad mot vad som komma skall. En flicka sitter alldeles invid katedern och tycks skriva eller rita. Ytterligare cirka tjugo elever finns i salen till-sammans med läraren. Det är en lugn och ganska loj stämning, endast ensta-ka småprat hörs från klassen. Franz sätter sig på ensta-katedern och förbereder sig genom att läsa från ett papper. Olle, som stämmer en akustisk gitarr har pla-cerat sig på en stol lite längre bak vid sidan om katedern. När han har stämt färdigt tar han emot Gamla testamentet av Svante som står bredvid, beredd med aktuell sida uppslagen.

Redovisningen startar

Olle som har gitarren i famnen yttrar snabbt några ”okej, okej” för att marke-ra redovisningens start. Under tiden som han börjar läsa går Svante och sät-ter sig bredvid Franz på katedern. Svante drar upp benen och sätsät-ter sig i skräddarställning. Olle tittar stint ner i bibeltexten och läser i ett snabbt tem-po: ”När jättarna nu började bli talrika på jorden och döttrar föddes åt dem, såg gudaväsenden att människornas döttrar var vackra. Och dem de tyckte bäst om tog de till sina hustruar. Då sade Herren: min livsande skall inte bli kvar i människan för alltid hon är dock av kött, hennes livstid skall vara ett-hundratjugo år. På den tiden och ännu senare när gudaväsenden låg med människornas döttrar och fick barn med dom fanns det jättar på jorden. Detta var urtidens hjältar och deras rykte var stort.” Olle lägger ifrån sig Bibeln, sträcker på sig och ser med ett lugnt uttryck mot klassen när han börjar spela, brutna ackord i trioler |Em | D/F#| C | Em|. Flickan framme vid katedern avbryter vad hon har för hand och riktar sig mot Olle och pojkarna på kate-dern som hon sitter alldeles intill.

Efter fyra takter av gitarrens introduktion och samtidigt som Olle reprise-rar de två första takterna för att sedan lägga sig på ett B11-ackord introduce-rar Franz tolkningen, som han i tre korta fraser presenteintroduce-rar med svag men tydlig stämma och med fallande språkmelodi. ”Första Moseboken, sjätte kapitlet, 1:a versen.” Pojkarnas något neutrala uttryck som ibland spricker upp i ett litet leende ger tillsammans med gitarrens mjuka men taktfasta me-lodiska tema ett lugnt intryck. Olle repriserar temat och Franz börjar tala

med en starkare röst i ett något högre register och väl fraserat till musiken:

”När det började komma många människor så blev gudarna kåta på personer av det kvinnliga könet.” Någon eller några i klassen skrattar till vilket besva-ras med ett leende från Olle, som under tiden han spelar tittar ut över klassen med ett öppet ansiktsuttryck. ”Äh …” Franz hakar upp sig en aning, varefter han nästan snubblar över orden ”sen när gudarna våldtog flickor och fick”

han betonar nästa ord och fortsätter ”barn med dem så föddes jättar.” Olle som under tiden landat på ett ackord sätter an ett nytt tema samtidigt som Franz säger ”barn” (figur 5).

Figur 5

Med något dovare röst och fallande språkmelodi med betoningar i slutet fortsätter Franz: ”Att föda dessa varelser kan endast orsakat smärta.” Med sina sista ord lyfter han blicken mot klassen som skrattar. Under tiden som Franz talar tittar Svante ner, ler ibland och tittar kort på Franz. Han tar papp-ret med den skrivna texten från Franz och utan att titta upp säger han ganska

svagt och lite raljant kommenterande: ”Men Franz så du säger” Franz svarar på detta med ett leende, han ser väldigt nöjd ut (figur 6).

Figur 6.

Olle sätter an ett lätt och luftigt tema i tretakt. Samtidigt lyfter Svante blick-en och riktar dblick-en någonstans ovanför klassblick-en, som mot himmelblick-en. Han bör-jar leende berätta men med en smula ironiskt tonfall, som ligger i ett ganska högt talregister: ”Man måste komma ihåg att Bibeln den ska inte tolkas or-dagrant.” Under det att han uttalar de två sista orden i meningen tittar han lite åt Olles och Franz håll och det glimtar till i ögonen på honom.

Han fortsätter med dramatisk röst med betoningar, korta fraseringar och snabba dynamikförändringar till ett nytt musikaliskt tema i tvåtakt: fallande skala spelat med kvinter i sextondelar med skarpa accenter på första, fjärde och sjunde sextondelen i varje takt. ”Hela stycket kan förvrängas om man tolkar det på ett naivt och okristet sätt.” Olle och Svante har snabbt utbytt

blickar. Franz tittar fortfarande förnöjt ut över klassen och klasskamrater skrattar till. Svante fortsätter med sin dramatiska röst till det accentuerade temat i gitarren. Med ett stort leende tittar han ömsom upp mot taket och ömsom på sin text, ibland mot publiken. ”Berättelsen berättar helt enkelt på ett tänkvärt sätt hur barn blir till.” Olle upprepar det luftiga temat i tretakt och Svante går ner i en lite mjukare och rytmiskt jämnare språkmelodi:

”Tack vare dom framstående gudaväsendena i sagan så föds de ännu idag”

han tittar leende ut över publiken och talar med ett mjukt men samtidigt iro-niskt tonfall: ”små jättar.” Olle sätter an sextondelstemat igen och nu stegras Svantes intensitet i tonfallet både rytmiskt markerat i korta snärtiga frase-ringar och dynamiskt, ett crescendo. ”Guds underverk som innerst inne även är Guds avbild, hjältar” Svante ökar intensiteten och sträcker på sig ”även om det kanske inte alltid märks ty Gud gav människan en fri vilja så genom-syras jorden alltid av så länge människor lever.” Olle har börjat med en upp-gång mot dominanten. Svante sjunker tillbaka och riktar blicken lite ovanför publiken. Han fortsätter lugnt och med ett lite leende ”av Guds godhet” men med ett något ironiskt tonfall (figur 7).

Figur 7.

Ordet ”Guds” landar exakt på dominanten och ”godhet” får klinga ut till-sammans med gitarren. Pojkarna håller i frasen och tittar mot klassen som skrattar.

Olle avslutar med en kort rytmisering på tonikan samtidigt som Svante vänder sig en aning mot Franz och säger ganska svagt liksom kommenteran-de: ”eller kanske inte”. En leende Franz tar sig om hakan samtidigt som han nästan mumlande svarar: ”Nä jag vet inte”. Klassen applåderar och jublar.

Pojkarna ombeds kommentera sin tolkning och Svante svarar med en ut-läggning, som behandlar hur många sätt det finns att tolka Bibeln. Han me-nar att Bibeln används olika beroende på uttolkarens syfte. Svante fortsätter med att de i redovisningen ville ta fram motpoler och ställa dåtid mot nu.

Här leder läraren in dem på kvinnosynen i Bibeln, då Franz menar att jättar-na gör kvinnorjättar-na illa och Svante fortsätter med att sönerjättar-na är gudasönerjättar-na.

Männen är alltså gudomliga inte kvinnorna. Olika klasskamrater bidrar med exempel på männens dominerande ställning i Bibeln, vilket vidare diskute-ras. Lektionen avslutas med att en pojke undrar varför inte Gud skapade hermafroditer istället, en fråga som uttalas på ett väldigt roligt sätt varvid alla närvarande brister ut i skratt. Det är en munter samling som går ut ur klassrummet.

5.1.4 Stockholm ger mig smärta – En redovisning i Svenska,