Varför redovisa med musik?

”Så händer det nåt!” säger Lärare 2 när han ser filmen av religionsredovis-ningen. I bild syns de som redovisar tillsammans med ryggarna på några klasskamrater. En flicka sitter nedböjd och skriver eller ritar något när Olle börjar redovisningen med att läsa innantill ur 1:a Mosebok. När Olle lägger ifrån sig Bibeln och börjar spela gitarr reagerar hon med att rikta uppmärk-samheten åt de redovisande. Läraren syftar på att redovisningen bröt av mot vardagens normala lunk vilket fick klassen att vakna till och bli engagerade.

Samtliga i studien, inklusive lärarna, har en mycket bestämd uppfattning om vad som är skillnaden mellan deras redovisningar och, som de uttrycker det, ”vanliga”. Vanliga redovisningar är när någon ”rabblar” från ett papper och ”kanske pekar på en bild” och ”ingen lyssnar eller kommer ihåg vad som sagts”. Eller som Svante beskriver: ”Att man typ läser nån text typ och visar upp nån bild bara” han låtsas hålla upp något och säger med förställd röst ”ja här har vi, hur vi har tolkat.” Och i värsta fall, vilket inte är ovanligt enligt Lärare 2 är arbetets förberedelse och resultat ett ”skräckscenario […] elever i grupparbeten ”forskar” och producerar avskrifter från nätet som sedan läses upp”.

Vad är då skillnaden mellan informanternas redovisningar och redovis-ningar de benämner som vanliga samt varför gör de som de gör i studiens redovisningar? Det här är ”kul” och ”roligt” eller som Axel säger: ”musik är lika med roligt, alltså blir det roligt” och följden av det roliga blir att de har kul själva, resten av klassen blir uppmärksamma och lyssnar samt att ”man kommer ihåg bättre”. När det sistnämnda ifrågasätts av mig menar både ungdomar och lärare att de här kommer de ”i alla fall ihåg någonting av” till skillnad mot vanliga redovisningar. Det är informanternas övertygelse att får de göra någonting, som de tycker är roligt och som i skolans värld upplevs som annorlunda blir det mer intressant och lättare att minnas, både för dem själva och för dem som lyssnar.

Om jag gör på ett annorlunda sätt, kanske de kommer ihåg mig då och kom-mer ihåg det jag sa. Det som sticker ut från mängden det som inte händer vardagligen kommer man ju lättare ihåg. (Laban)

[…] om man gör nåt minnesvärt så lär vi oss, lär man sig bättre. (Leo) På frågan om det inte bara är själva presentationsformen som blir kvar i minnet svarar Lärare 2, att presentationen blir något att hänga upp ämnesin-nehållet på, en krok, som hjälper minnet. Lärare 1 svarar att det är hans över-tygelse att eleverna kommer att komma ihåg mera, när de jobbar aktivt med redovisningsformen. Om det inte stämmer, menar han att eleverna i alla fall har fått en upplevelse och erfarenhet av en bra redovisning. När eleverna som i dessa arbeten får välja en inriktning att fördjupa sig i, är det viktigt med presentationen, att den kommer alla andra till del anser Lärare 1. Hade eleverna skrivit något med avsikt att endast läsas upp skulle varken de eller kamraterna komma ihåg något menar han: ”Det här tror jag ingen glömmer egentligen, utan alla kommer att komma ihåg det”. Lärare 2 ser arbetssättet som en metod, att använda musik och teater är i de här elevernas fall lämpli-ga metoder som kan användas för att lära sig ämnesstoffet. Det skulle lika gärna kunna vara något annat som intresserar eleverna som fungerar som krokar menar han. ”Metoden lockar fram tankar som annars inte skulle ha skett.” Några av eleverna menar att det handlar om mer än att ha kul och

göra något annorlunda och antyder att musik och teater har specifika egen-skaper:

Jag tror man kommer ihåg en redovisning mer om det är någonting mer som en teater eller musik i bakgrunden än om några bara sitter och pratar. (Måns) Det är ju liksom lättare och lyssna på om det är mera en rytm i det som det ofta blir i teater och särskilt i musik om man har det. (Josefin)

Typ gör det intressant, det blir mycket mer liksom [kort paus] känslobetonat om man har musik i. (Olle)

Det gör det andra ämnet mer intressant, det blir ett annat driv liksom. (Leo) Eleverna lyfter med andra ord musikens textuella funktioner som hjälp för lärandet men syftar också på interpersonella funktioner, hur känslor som förmedlas av musiken väcker intresse.

Både lärarna och eleverna framhåller att om eleverna får göra det de själ-va tycker är roligt i skolan, smittar det av sig på dem som är åskådare, eller som Jonas uttrycker det: ”Då tycker nog de som tittar att det är kul ”. Lärar-na anser också att det inspirerar andra att våga prova olika redovisningssätt.

Det blir en tyngd i det, det blir för övriga då som inte framgår på filmen som sitter och lyssnar så blir det ju jättehäftigt och det sätter ju nivå för övriga också som inte hade redovisat. Det tog ju en annan sväng liksom efter dom här hade redovisat. […] att dom andra börja tänka till också ”jamen vänta nu vi kan göra så här också” Så det blev lite teater och det blev även lite mer musik. (Lärare 1)

Resultaten visar dock att det primära för eleverna inte är att minnas det andra ämnet bättre, vilket snarare ses som en effekt som erhålls på köpet, dock en effekt som gärna framhålls. Det viktigaste för ungdomarna är att ha kul och/eller för många av dem att få möjlighet att spela. Det är också viktigt för dem att bli uppmärksammade, ”sätta avtryck” och ungdomarna är tydliga med att när de eller andra redovisar på ett mer vanligt förekommande sätt är det ingen förutom lärarna som bryr sig om vad de gör:

Då hade folk kollat ner i bänken och tyckt, jaha, som allt annat. (Svante) Leo: Man kanske skulle få fram mer om man bara ställde sig och pratade.

Jonas: Samtidigt kanske alla glömmer bort det om man håller en torr presen-tation.

Som det antyds av Leos uttalande ovan finns det en viss osäkerhet bland ungdomarna huruvida de presenterar tillräckligt med fakta i det andra ämnet men det ”roliga” och att få uppmärksamhet är viktigare för många av dem.

Laban: Vi var törstiga efter skratt.

Filip: Det är sjukt kul att göra bort sig.

Av utsagorna att döma kan uppmärksamhet erövras genom att vara en duktig musiker, göra något annorlunda eller att inte uppfylla normen om hur en högstadieelev ska bete sig.