Vem är försteläraren?

Deltagarna berättar i intervjuerna om olika sätt att vara i sin roll som förstelärare och utifrån det kommer vi att presentera fyra olika förhållningssätt. Dessa egenskaper står inte i motsats till varandra, utan kan snarare ses som olika sidor av samma mynt. Flera egenskaper kan alltså förekomma i en och samma berättelser. Den femte kategorin redogör för förstelärarnas kollektiva identitet och avslutningsvis fokuserar vi på vilka aktörer som stärker respektive försvagar förstelärarens identitet.

Ledaren

Att utveckla mina kollegor [...] och få handleda, att påverka, att vara en del av ledningen…

Att vara ledare är en funktion som är kopplad till rollen som förstelärare och

återkommer ofta i intervjuerna. Begrepp som ”utveckla”, ”påverka” och ”handleda” är centrala när förstelärarna talar om sitt uppdrag. I samtalen framgår det att se sig själv som en förebild där ledarskap handlar om att vara drivande genom att starta nya projekt eller att sätta igång nya tankeprocesser hos personalen. Några av dem berättar hur de tidigare haft positioner i utvecklingsgrupper, förändringsprojekt eller handlett studenter vilket är erfarenheter som de tagit med sig in i sin nya roll. På så vis blir inte ledarskap och handledning helt främmande arbetsuppgifter utan påverkas av tidigare erfarenheter, vilket Svensson et al (2008) menar är betydelsefullt i skapandet av yrkesidentiteten. Förstelärarna pratar också om att vara en god ledare utifrån ett annat perspektiv där de betonar vikten av att inte ”köra över” sina medarbetare, utan vara lyhörd och mottaglig för andra förslag.

37

Specialisten

Jag får tekniker som jag kan använda och sedan är meningen att vi som går nu ska lära våra kollegor då på arbetsplatserna så att vi får denna metoden spritt.

Funktionen som specialist är tätt sammankopplad med föregående kategori men här handlar det om att försteläraren utvecklar särskilda kompetenser genom att delta i olika fortbildningar. I samband med dessa erövras ny kunskap vilka blir viktigt för identitetsutvecklingen (jfr Wenger 1998). Kurser inriktade till deras tjänst beskriver deltagarna underlättar funktionen som ledare och förebild eftersom de ges fler verktyg i att förbättra verksamheterna och handleda sina medarbetare. Deltagarna pratar om processledarutbildningens som ett verktyg i den professionella- och individuella utvecklingen.

Vitaminsprutan

Men ja, jag vill gärna vara den som kanske tillför lite energi, eller visar att det funkar. Att det faktiskt står i min uppdragsbeskrivning att jag ska vara en förebild.

Här visar deltagarna på att rollen som förebild också innebär att ses som en positiv kraft som genomsyrar verksamheterna. Att tillsammans med sina kollegor utmana varandra i den dagliga verksamheten och visa på att det går att utföra olika

arbetsuppgifter i verksamheterna trots att förutsättningarna inte alltid är de bästa beskriver förstelärarna som en viktig del av arbetet. En förskollärare ser rollen som ”pedagogiska vitaminsprutor” som går in och kickar igång arbetslag mot att tänka i nya banor.

Ensamvargen

Jag saknar ett arbetslag, att få vara en del av, alltså jag jobbar ju väldigt ensam som det är nu även om man har en ledningsgrupp så träffas ju vi bara på fredagar.

Här beskriver en deltagare rollen ifrån ett annat perspektiv. Att inte arbeta

38

uppkommer i samband arbetsbeskrivningens komplexitet eller hur väl mottagen rollen är på förskolan. Genom dessa berättelser tolkar vi det som att det blir betydelsefullt för förstelärarnas identitet att ha gemenskap med andra av samma yrke för att kunna hitta stöd och lättare identifiera sig med uppdragets krav och egenskaper.

Förstelärarnas berättelser pendlar mellan de fyra olika kategorierna, vilka de identifierar sig med olika mycket. Som ledare, vitaminspruta eller specialist får försteläraren bevisa vad det innebär att vara en förbild på olika nivåer men samtidigt betonas vikten av att lyssna in och inte köra över medarbetarna. I de berättelser där deltagaren i vissa sammanhang känner sig osäkra inträder ensamheten där gemenskap blir av stor betydelse. I formandet av yrkesidentiteten är alla fyra kategorierna

beroende av chefens stöd och vägledning. Att yrkesrollen ibland upplevs förvirrande kan återkopplas till Aspelins (2013) resonemang om att en ny tjänst behöver arbetas in innan individen hittar sin yrkesidentitet. Vissa av förstelärarna har haft befattningen under knappt ett år till två års tid vilket kan vara en av orsakerna till att de ännu inte hittat in i sin position. En annan anledning tycks vara yrkesrollens komplexitet där

försteläraren behöver agera på olika vis beroende på situationen.

Den kollektiva yrkesidentiteten

Identitet finns på olika nivåer, såväl den individuella som den kollektiva. I förra delen beskrevs förstelärarens egenskaper utifrån vem ”den” är medan denna del fokuserar på berättelserna utifrån vilka ”vi” är (Hammarén & Johansson 2007). Känslan för hur man lyckats identifiera sig med sin nya befattning är beroende av olika aktörer och blir av betydelse i deltagarnas historier.

Det hände mycket med oss som förstelärare som grupp då när vi tittade på varandras processer, gav feedback och ja, liksom nyfiket kritiska på varandras sätt att arbeta.

Genom försteläraren ser vi att yrkesidentiteten påverkas av att skapa en gruppkänsla, genom att hjälpas åt eller ge varandra råd. Att få vara en del av ett nätverk fungerar som ett hjälpmedel för att både diskutera sitt uppdrag men också för att få feedback ifrån olika kollegor berättar förstelärarna leder till att de stärker varandra.

39

de hela tiden delger varandra information och tillvägagångssätt, leder till att de kan identifiera sig med sin yrkesroll på ett annat sätt. Utveckling av en verksamhet är inte alltid lätt eller positivt mottaget ifrån annan personal och genom att träffas menar förstelärarna att de finner tryggheten i varandra att i kunna utföra uppdraget.