Förtjänster med studiebesök

Några av de viktigaste anledningarna till exkursioner enligt lärare på högskolor och universitet i Roos undersökning (2010) var att exkursioner är inspirerande, allmänbildande, studenterna får träna sin observationsförmåga samt ställa frågor och följdfrågor. Roos använder exkursioner i sitt kapitel som ett generellt begrepp som innefattar studier utanför det ’vanliga’ klassrummet. Det kan vara allt från kortare studiebesök till längre exkursioner. En av de kanske viktigaste aspekterna som lärare lyfte i undersökningen var att exkursioner och mötet med obekanta miljöer minskar rädslan för dem. I fall där studenter tidigare inte har besökt en moské, en synagoga eller en kyrka finns möjligheten att de gärna drar sig från att göra det. Det kan finnas en osäkerhet kring hur man bör uppföra sig i dessa heliga platser och man vill således inte riskera att göra fel (Roos 2010, s.145–146).

Även Brynsett skriver om hur eleverna påverkas av att stiga in i obekanta miljöer. I det studiebesök som ligger till grund för Brynsetts studie besöker eleverna en synagoga. Eleverna uppvisar initialt ett avvaktande beteende för att undvika felsteg i en, för många av eleverna, obekant miljö. Efter en stund med dialog tillsammans med

representanten acklimatiserar eleverna sig allt mer till synagogan och blir mer avslappnade (Brynsett 2020, s.49–50).

Og jeg opplevde at den noe trykkende og forsiktige atmosfæren forduftet under den innledende samtalen, når elevene ble bedre kjent med vertene og rommet de befant seg i (Brynsett 2020, s.50).

Någon annan som skriver om hur elevers fördomar om det obekanta är Jeffery D.

Long. Long kommer fram till att genom studiebesök till religiösa platser har elevernas fördomar eller förutfattade meningar utmanats. När eleverna inte möter det förväntade så utmanades deras föreställningar och således behövde de tänka om och reflektera över vad den faktiska religionen är eller hur de kan porträtteras. Även om undervisning i klassrummet kan vara upplysande och transformerande tror Long att embodied pedagogy kan bidra till att fördjupa elevernas perspektiv (Long 2018, s.90–

91).

Studiebesök fungerar som ett verktyg för eleverna att möta religionen ute i

’verkligheten’. Det är i mötet med det obekanta som eleverna kan skaffa sig en uppfattning om de olika fenomenen, i detta fall religion, som inte enbart bygger på andras upplevelser och iakttagelser. Besöket blir ett sätt att utmana elevernas förförståelse för att stärka den befintliga uppfattningen eller förändra den.

Roos liknar studiebesök vid att titta in i ett fönster i en stor katedral. Vad man ser begränsas av vilket fönster man väljer att titta igenom. Det leder till att vissa saker hamnar i förgrunden, medans andra saker bara kan anas eller inte ses alls. Däremot menar Roos att det alltid är värdefullt att titta in snarare än att bara luta sig mot andras beskrivningar (Roos 2008, s.133). Något som många lärare framhävde i Roos undersökning var att det även är bra för studenterna att de görs medvetna om skillnaden mellan läroböckers generaliserade bild av religion och verklighetens mångfald och variation (Roos 2010, s.146). I den svenska skolan bedrivs en icke-konfessionell undervisning om religion. Undervisningen ska även bedrivas på olika nivåer och utifrån olika perspektiv men oftast genomförs undervisningen från ett utifrånperspektiv. När studiebesök och exkursioner till olika religiösa platser används som en didaktisk metod möter gruppen oftast religiösa representanter. Dessa

representanter beskriver dess religiösa tillhörighet från ett inifrånperspektiv och således får eleverna möta nya perspektiv (Roos 2010, s.147).

Studiebesöket med dess inifrånperspektiv står då som en tydlig kontrast till det ensidiga utifrånperspektiv som skolböcker oftast ger. För Svahns intervjuperson är det viktigt att eleverna inte bara får möta en levande person som tillhör samfundet utan även får möta miljön och de artefakter som finns där. Syftet med det, enligt intervjupersonen, är att visa på artefakternas betydelsefulla roll och bemöta synen av dessa hos eleverna som exotisk kuriosa (Svahn 2010, s.47).

Enligt Goldschmidt, Ousey och Brown (2012, s.31) hade eleverna i deras undersökningen svårt att beskriva och föreställa sig tidigare okända religioners lokaler och mötesplatser. Genom ett studiebesök och ett möte med en religiös representant fick de inte bara en bild av hur den religiösa miljön kunde se ut, de fick även öva på att kommunicera och ställa frågor till representanten. Även Long lägger betoning på att låta elever få uppleva och erfara religiösa platser. Genom embodied pedagogy får eleverna inte bara engagera sig intellektuellt utan även möjligheten att inta en fysisk plats och således få flera sensoriska upplevelser. Genom att eleverna får en egen erfarenhet och inte bara tolkar genom textens erfarenheter får de en mer berikad uppfattning än vad de kan få i det stängda klassrummet (Long 2018, s.78).

Det är när vi engagerar oss i världen som vi möter den i både tanke och med oss själva i den (Hope 2009, s.180).

Brynsett drog även slutsatser att eleverna ”Gjennom kroppsliggjort læring” fick nya kunskaper efter besöket i synagogan. Vilket hon bygger på elevintervjuer där en elev gick från att inte kunna så mycket till att kunna reflektera över utsmyckningen i synagogan i relation till judarnas förbud mot att avbilda Gud (Brynsett 2020, s.52).

Eleverna har även nära till att jämföra kyrkan, som tidigare är känd för dem, med synagogan. Detta leder till att eleverna reflekterar över hur utsmyckningen i respektive byggnad skiljer sig. Således har eleverna inte bara tagit till sig nya kunskaper utan även byggt på den förförståelse som de besitter. Eleverna lärde sig även saker som läraren förmodligen inte hade lagt tid på själv att lära ut som exempelvis att medlemmar i denna synagogan hade fasta platser. Besöket har bidragit till att eleverna knyter kunskaperna till något mer existerande och verkligt. Det har

skett en kroppslig inlärning där eleverna har fått känna på, och blivit mer bekanta med, något verkligt (Brynsett 2020, s.53).

I artikeln ’The importance of direct experience: A philosophical defence of fieldwork in human geography’ (2009) skriver Hope att fältarbete, fieldwork, är ett viktigt pedagogiskt verktyg som ger eleverna direkta erfarenheter. Med dessa direkta och levande möten kunde studenterna förändra sina uppfattningar om Skottlands västra öar som de besökte. Den fördjupade förståelsen som studenterna fick var ett resultat av möten som väckte emotionell respons. Studenter som deltog på fältarbetet visade i större utsträckning en större förståelse för lokala problem än studenter som inte deltog. Däremot fanns det undantag där deltagande studenters förutfattade meningar inte utmanades, utan möjligtvis förstärktes. Enligt Hope fick en stor del av studenterna ut en positiv affektiv respons som hjälpte dem att koppla samman teori och praktik samt en djupare förståelse för de problem som människorna på de västra öarna står inför. Det var däremot en student som var oberörd efter fältarbetet och vars initiala föreställning bestod efter besöket och kanske, enligt Hope, till och med förstärktes (Hope 2009, s.175).

Hope föreslår att om förståelse är kopplat till direkta upplevelser och erfarenheter så är fältarbete och studiebesök en högst aktuell metod. Det är i klassrummet som eleverna utvecklar teoretiska kunskaper som sedan kan fördjupas och omsättas till den ’verkliga’ världen och få en mer praktisk innebörd. Vid fältarbete eller studiebesök möter eleverna ’de andra’ som utmanar dem att tänka över deras förkunskaper och förutfattade meningar (Hope 2009, s.180).

Där studiebesök främst vinner mark är att metoden låter eleverna själva erfara verkligheten snarare än att se den genom andras erfarenheter så som böcker, lärare, videos mm. I studiebesök får eleverna möta obekanta och bekanta miljöer och personer som utmanar och/eller förstärker deras förkunskaper om världen och dess fenomen. Studiebesöken kan även fungera som ett komplement till den ensidiga och generella bild som många läroböcker ger av olika religioner och livsåskådningar. Det kan även bidra till att eleverna får ta del av ett inifrånperspektiv av religionen eller livsåskådningen snarare än det utifrånperspektiv som läroböcker och undervisningen i skolan oftast ger. Det blir främst ett tillfälle för eleverna att uppta en fysisk plats i

inlärningen och uppta flera sensoriska upplevelser. Eleverna får helt enkelt praktisera det som de lär i en verklig miljö där kunskapen bli användbar.