Studiebesök och heliga texter i undervisningen
En studie om studiebesök och heliga texter som didaktisk metod i religionskunskap i
gymnasieskolan
Författare: Kevin Efverman
Självständigt arbete
Institutionen för kulturvetenskap
Abstract
The purpose of this study is to provide an overview of the research situation regarding study visits and the use of sacred texts as a didactic method in religious education.
With the help of the overview, the methods are combined to investigate whether they can be used in an advantageous way in religious studies teaching at the Swedish upper secondary school. The study is based on a theoretical framework consisting of hermeneutics and John Dewey's pragmatism. With the help of concepts and thoughts from these, the results of the overview and how the methods can be advantageous are discussed. The study shows that both study visits and the use of sacred texts in teaching can bring benefits for students' learning. In combination, many of the challenges that exist can be met, but this requires the teacher to take these into account. The use of a combination of methods of study visits and sacred texts in teaching can have positive effects on the school's educational mission and students role as citizens in a democratic society.
Nyckelord
Hermeneutik, Studiebesök, Didaktik, Pedagogik, Religion, Heliga texter, Religionskunskap, Pragmatism.
Tack
Först och främst vill jag rikta ett stort tack till min handledare Pierre Wiktorin. Tack vare din goda handledning har arbetet kunnat nå sin slutliga form. Genom dina frågor till texten har jag fått fundera över viktiga aspekter inom ett kommande yrkesutövande, vilket har hjälpt mig att utvecklas i det didaktiska arbetet. Jag vill även tacka Kersti Evermyr som har läst, uppmuntrat och engagerat sig i mitt arbete. Ditt engagemang har lyft mig när arbetet har varit som tyngst.
Innehållsförteckning
1 Inledning 1
1.1 Syfte & frågeställningar 2
1.2 Bakgrund 2
1.2.1 Studiebesök som metod 3
1.2.2 Kurserna religionskunskap 1 & 2 i gymnasieskolan 3 1.2.3 Skolinspektionens observationer av religionskunskap 8
1.3 Tidigare forskning 11
1.3.1 Studiebesök, exkursioner och field trips 11
1.3.2 Heliga texter i undervisning 14
1.4 Teoretisk utgångspunkt 15
1.4.1 John Deweys pragmatism 15
1.4.2 Hans-George Gadamer och hermeneutik 19
1.4.3 Pragmatism och hermeneutik om erfarenhet och kunskap 22
2 Metod 23
2.1 Sökstrategi och urval 23
2.2 Etiska överväganden 25
3 Resultat & analys 26
3.1 Studiebesök 26
3.1.1 Förtjänster med studiebesök 26
3.1.2 Utmaningar med studiebesök 30
3.1.3 Sammanfattning av studiebesök 35
3.2 Heliga texter som didaktisk metod 36
3.2.1 Förtjänster med heliga texter 36
3.2.2 Utmaningar med heliga texter 38
3.2.3 Sammanfattning av heliga texter som didaktisk metod 41
4 Diskussion 43
5 Avslutning 49
Referenser 51
1 Inledning
”Eleverna anser kursen vara relevant och intressant när undervisningen ger utrymme för dem att reflektera över sig själva och sina liv” är en av de sammanfattande slutsatserna av Skolinspektionens kvalitetsgranskning av undervisningen i religionskunskap i gymnasieskolan (Skolinspektionen 2012, s.7). Detta är kanske en av de största utmaningar som varje lärare måste tackla i sitt yrkesutövande. Under min utbildning till ämneslärare med inriktning mot arbete i gymnasieskolan har jag fått ta del av många olika metoder, vissa med större framgång än andra. Två metoder som har lämnat ett avtryck hos mig är främst studiebesök och användandet av heliga texter som didaktiska metoder i religionsundervisningen. Det som dessa två metoder har gemensamt är att de får ämnet religionskunskap att bli mer levande.
I ett studiebesök kommer eleverna i kontakt med representanter från olika religioner och samfund. Det är genom studiebesöket som eleverna lämnar den trygga miljön i klassrummet för att få uppleva religion på ett sätt som böcker och klassrumsundervisning inte kan erbjuda. I den icke-konfessionella undervisningen som bedrivs i den svenska skolan möter vi ofta religion från ett utifrånperspektiv. I studiebesök till olika religiösa platser möter vi däremot representanter som beskriver religionerna utifrån ett inifrånperspektiv (Roos 2010, s.147). Jag minns speciellt första gången jag fick möjligheten att kliva in i en moské. Att få se hur det ser ut, att få känna, höra och lukta är intryck som man inte kan få utav bilder, texter eller till och med videos. Det gjorde mitt studieämne mer förankrade i verkligheten, som bara fanns några mil bort.
Även heliga texter som en del av undervisningen har fångat ett stort intresse hos mig.
Genom de olika momenten i utbildningen där heliga texter har tagit en central platts som didaktisk metod har min förståelse för religioners inre mångfald blivit större. Det har varit i mötet med de olika texterna som primärmaterial där förståelse för texternas tolkningsmöjligheter har visat sig. Det har visat på det komplexa förhållandet som finns mellan läsare och text.
Både studiebesök och bruket av heliga texter som didaktisk metod har sina förtjänster.
Däremot finns det även vissa utmaningar som följer och metoderna är inte alltid lätta
att implementera som lärare. Vilka förtjänster och utmaningar som följer är grundläggande att ta i beaktning när man som lärare använder sig utav olika didaktiska metoder. Arbetet som följer kommer därför söka kartlägga dessa förtjänster och utmaningar för att sedan göra ett försök att undkomma dess utmaningar och ta vara på förtjänsterna.
1.1 Syfte & frågeställningar
Arbetet syftar till att ge en överblick över forskningsläget gällande studiebesök och användandet av heliga texter som didaktiska metoder i religionskunskapsundervisningen med en speciell inriktning mot gymnasieskolan.
Genom att skapa en överblick hoppas jag kunna fånga upp de kända effekterna av de två didaktiska metoderna för att skapa en teoretisk metodkombination. Genom att kombinera dessa metoder hoppas jag att de kan väga upp varandras möjliga utmaningar och framhäva respektives förtjänster.
För att avgränsa och möjliggöra arbetet följer tre forskningsfrågor som fungerar som pusselbitar i sökandet efter en helhetsbild. Arbetet utgår således från följande frågeställningar.
- Vilka förtjänster och utmaningar finns det med att använda studiebesök inom religionskunskapsundervisningen på gymnasieskolan?
- Vilka förtjänster och utmaningar finns det med att använda heliga texter inom religionskunskapsundervisningen på gymnasieskolan?
- Hur kan dessa två didaktiska metoder kombineras på ett förtjänstfullt sätt inom religionskunskapsundervisningen på gymnasieskolan?
1.2 Bakgrund
Till att börja med kan det finnas en poäng att understryka vad som menas med studiebesök. Bakgrunden inleds därför med en kort beskrivning av begreppet.
Därefter kommer kursplanen för religionskunskap 1 och 2 att presenteras. För att metoderna ska vara givande krävs det att de möjliggör för elevernas möjligheter att uppnå de mål och kunskapskrav som kursplanerna avser. Kursplanerna för både religionskunskap 1 och 2 har därför en central platts i huruvida metoderna är önskvärda eller inte.
Till sist presenteras en granskning från Skolinspektionen som utfördes 2012.
Granskningen avsåg att undersöka huruvida undervisningen i religionskunskap 1 på gymnasieskolan förhöll sig till styrdokumenten. Med hjälp av granskningen kan olika fallgropar och utmaningar i ämnet synliggöras och möjligen undvikas.
1.2.1 Studiebesök som metod
I detta arbetet kommer studiebesök främst syfta till kortare besök som utförs i samband med studier. Besöken kan vara lärarledda eller lärarlösa och i mindre eller större grupper. Studiebesöken kan även innefatta eller utesluta ett möte med en representant för det besökta samfundet. Studiebesökets centrala plats är främst gudstjänstlokaler eller andra samlingslokaler som är viktiga för de olika religionerna och samfunden. En del litteratur nämner exkursioner eller fältarbete, field trip, som ett samlingsbegrepp för olika studiebesök som kan vara allt från några timmar till flera dagar. På grund av att tid är en begränsad resurs för religionskunskapen på gymnasieskolan så ligger fokus främst på kortare besök som kan vara allt från någon timme till en heldag.
1.2.2 Kurserna religionskunskap 1 & 2 i gymnasieskolan
Centralt för hela studien är de kunskaper och mål som religionskunskapen i gymnasieskolan ska förmedla till eleverna. Skolan kan vara en av den viktigaste förmedlaren av religionskunskap till barn och unga. Till stor del är det i skolan som många barn och unga får ta del av en grundläggande utbildning i religion. Det är i skolan som barn och unga skapar sin förståelse för historiska och dagsaktuella händelser som är knutna till religiositet (Löfstedt 2011, s.10). I skollagen 1 kap. 4 § fastställs att ”Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden.” (SFS 2010:800). Vilka kunskaper och värden som ska undervisas i skolan regleras i de olika styrdokumenten som är knutna till skolan, det vill säga kursplaner och ämnesplaner (Löfstedt 2011, s.10). Med arbetets ambition att diskutera en metodkombination mellan studiebesök och heliga texter som didaktisk metod i åtanken blir en förankring i styrdokumenten grundläggande för metodernas relevans.
Ämnet religionskunskap i gymnasieskolan behandlar religioner och livsåskådningar och hur dessa kommer till uttryck i ord och handling samt hur människor formulerar
och förhåller sig till etiska och existentiella frågor. I ämnet som helhet behandlas även trons och etikens betydelse för individers upplevelse av mening och tillhörighet.
Undervisningen i ämnet religionskunskap ska i sin helhet ge eleverna möjlighet att utveckla följande:
• Förmåga att analysera religioner och livsåskådningar utifrån olika tolkningar och perspektiv.
• Kunskaper om människors identitet i relation till religioner och livsåskådningar.
• Kunskaper om olika uppfattningar om relationen mellan religion och vetenskap samt förmåga att analysera dessa.
• Förmåga att använda etiska begrepp, teorier och modeller.
• Förmåga att undersöka och analysera etiska frågor i relation till kristendomen, andra religioner och livsåskådningar.
I undervisningen ska eleverna även ges möjlighet arbeta med olika metoder genom att analysera texter och begrepp, kritiskt granska källor i digital och annan form samt diskutera och argumentera (Skolverket 2011a).
Undervisningen i ämnet religionskunskap ska syfta till att eleverna breddar, fördjupar och utvecklar kunskaper om religioner, livsåskådningar och etiska förhållningssätt och olika tolkningar när det gäller dessa. Kunskaper om samt förståelse för kristendomen och dess traditioner har särskild betydelse då denna tradition förvaltat den värdegrund som ligger till grund för det svenska samhället. Undervisningen ska ta sin utgångspunkt i en samhällssyn som präglas av öppenhet i fråga om livsstilar, livshållningar och människors olikheter samt ge eleverna möjlighet att utveckla en beredskap att förstå och leva i ett samhälle präglat av mångfald. Eleverna ska ges möjlighet att diskutera hur relationen mellan religion och vetenskap kan tolkas och uppfattas, till exempel beträffande frågor om skapelse och evolution (Skolverket 2011a).
I kursen religionskunskap 1 ska bland annat kristendomen, de övriga världsreligionerna och olika livsåskådningar, deras kännetecken och hur de tar sig uttryck för individer och grupper i samtiden, i Sverige och i omvärlden behandlas.
Kursen ska även behandla olika människosyn och gudsuppfattningar inom och mellan religioner (Skolverket 2011a). Enligt kommentarmaterialet till ämnet religionskunskap skrivs kristendomen och de övriga världsreligionerna isär för att
markera att kristendomen har en särskild ställning i en svensk kontext.
Kommentarmaterialet till ämnet fastställer att i de övriga världsreligionerna ingår även kristendomen tillsammans med islam, judendomen, hinduism och buddhism.
Däremot går det att tolka begreppet världsreligioner utifrån ett internationellt perspektiv och således innefattar begreppet även andra religioner (Skolverket 2011c).
Andra religioner som kan tänkas lyftas in i kursen är bland annat sikhism, konfucianism, shinto mm. Undervisningen ska därför ge eleverna kunskaper om de olika religionerna och hur de ter sig i dagens samhälle och vilken betydelse dessa har för individer och grupper samt belysa hur trosuppfattningar kan skiljas både inom och mellan olika religioner.
Kursen religionskunskap 1 ska även behandla hur individers och gruppers identitet kan formas i förhållande till religion och livsåskådningar. Exempel på detta är religiösa skrifter, traditioner, sociala medier samt historiska och nutida händelser (Skolverket 2011a). I jämförelse med grundskolan ska gymnasieskolans ämnesplan lägga större vikt vid samtida religioner och livsåskådningar och hur dessa tar sig uttryck i livsstilar och livshållningar. Detta görs möjligt genom det progressiva tänkandet genom att de historiska perspektiven i hög grad återfinnas i grundskolans kursplaner. Men även om det ligger en viss betoning på nutid finns det utrymme att belysa religionshistoriska aspekter i undervisningen (Skolverket 2011c).
I kunskapskraven för kursen återfinns de kunskaper som elever bör uppvisa för att nå ett visst betyg. För att studiebesök och textbruk ska vara väl fungerande didaktiska metoder är det väsentligt att de hjälper eleverna att nå några eller ett flertal av dessa kunskaper. För att en elev ska kunna uppnå betyg A i religionskunskap 1 ska eleven kunna:
utförligt och nyanserat redogöra för och analysera världsreligionerna och några livsåskådningar samt utförligt och nyanserat redogöra för deras kännetecken och uttryck historiskt, i samtiden, i Sverige och i omvärlden. I sin analys förklarar eleven komplexa samband och drar välgrundade och nyanserade slutsatser om världsreligioner och livsåskådningar i relation till individer, grupper och samhällen utifrån olika tolkningar och perspektiv. Vidare kan eleven utförligt och nyanserat redogöra för likheter och skillnader mellan världsreligionernas människosyn och gudsuppfattningar och underbygga sina resonemang med välgrundade och nyanserade argument (Skolverket 2011a).
Eleverna ska därför ges möjlighet att förvärva kunskaper om världsreligionerna och några livsåskådningar och hur dessa kan ta sig uttryck, både historiskt och i samtiden.
Eleverna ska även få möjligheten att analysera världsreligionerna och några livsåskådningar och i dessa analyser ska de kunna förklara komplexa samband och dra välgrundade slutsatser om världsreligionerna och livsåskådningarna i relation till individer, grupper och samhällen utifrån olika tolkningar och perspektiv. Eleverna ska även kunna jämföra olika människosyn och gudsuppfattningar. Vidare ska eleverna kunna ge flera exempel på hur identitet kan formas i relation till religion och livsåskådningar. De ska även kunna redogöra för hur religion kan förhålla sig till etnicitet, kön, sexualitet och socioekonomisk bakgrund (Skolverket 2011a).
I enlighet med religionskunskapens syfte ska ämnet även behandla och låta eleverna diskutera hur förhållandet mellan religion och vetenskap kan tolkas och uppfattas.
Detta speglas i målet i religionskunskap 1 där eleverna utförligt och nyanserat kan redogöra för olika uppfattningar om relationen mellan religion och vetenskap.
Eleverna ska även kunna göra välgrundade och nyanserade analyser av de olika uppfattningarna (Skolverket 2011a).
Till sist ska eleverna kunna utförligt och nyanserat beskriva vad som utmärker några normativa etiska teorier och modeller. De ska kunna använda dessa i välgrundade argument i några frågor och kunna genomföra en komplex analys av modellerna.
Eleverna ska även kunna föra välgrundade och nyanserade resonemang om vad ett gott liv är och vad ett gott samhälle kan vara utifrån dygdetiska och andra moraliska föreställningar (Skolverket 2011a).
Vidare i kursen religionskunskap 2 byggs de förvärvade kunskaperna på genom det centrala innehållet för kursen. Dels lyfter religionskunskap 2 nyreligiösa rörelser och strömningar, vad som kännetecknar dem och vad de har för förhållande till världsreligionerna som en central del i kursens innehåll (Skolverket 2011a). Med nyreligiositet kan dels nya religiösa rörelser lyftas så som Scientologikyrkan och Krishnarörelsen (ISKCON). Men enligt kommentarmaterialet så ligger det ett större fokus på det som kan kallas för New age (Skolverket 2011c).
Det påbyggda centrala innehållet återfinner vi även i kunskapskraven för religionskunskap 2. För att uppnå betyg A ska eleven bland annat kunna utförligt och
nyanserat redogöra för och analysera några religioner, nyreligiösa strömningar och livsåskådningar. Likt tidigare kunskapskrav ska eleven kunna redogöra för kännetecken samt hur de tar sig uttryck i samhället. Kunskapskraven nämner även elevens förmåga att redogöra för likheter och skillnader mellan å ena sidan nyreligiösa rörelser och strömningar och å andra sidan världsreligioner (Skolverket 2011a).
Eleven kan utförligt och nyanserat redogöra för och analysera några religioner, nyreligiösa strömningar och livsåskådningar samt utförligt och nyanserat redogöra för deras kännetecken och hur de tar sig samhälleliga uttryck. I sin analys förklarar eleven komplexa samband och drar välgrundade och nyanserade slutsatser om hur de förhåller sig till aktuella samhällsfrågor.
Dessutom kan eleven utförligt och nyanserat redogöra för likheter och skillnader mellan å ena sidan nyreligiösa rörelser och strömningar och å andra sidan världsreligioner samt underbygga sina resonemang med välgrundade och nyanserade argument. Vidare kan eleven utförligt och nyanserat redogöra för hur religioner och livsåskådningar kan ha betydelse för människors upplevelse av identitet (Skolverket 2011a).
Kursen religionskunskap 2 ska även behandla individuella tolkningar av religiösa trosuppfattningar i ett samhälle som präglas utav mångfald i form av privatreligiositet.
Det ligger även ett visst fokus på religioner och livsåskådningars betydelse för människors identitet, tillhörighet, gemenskap och syn på jämställdhet (Skolverket 2011a). Eleven ska även kunna utförligt och nyanserat redogöra för olika uppfattningar om relationen mellan religion och vetenskap. De ska även kunna dra välgrundade slutsatser om vilken betydelse dessa kan ha för individers uppfattning om sig själva och omvärlden. Slutligen ska elever kunna diskutera etiska frågor och använda etiska begrepp utifrån olika etiska teorier och modeller samt omsätta dessa till praktiska argument (Skolverket 2011a).
Kursplanerna är inte helt oproblematiska och det gäller att man som lärare förhåller sig till dessa för att hålla en god kvalité i elevernas utbildning. Religionskunskap 1 och 2 omfattar 50 poäng vardera vilket resulterar i att de omfattar ungefär 50 timmars studier var (Skolverket 2015 s.35–36). Det betyder att eleverna ska ha möjlighet att nå kunskapskraven i de båda kurserna, om 100 poäng, på ca 100 timmar. Vilket motsvarar ungefär 2,5 veckas heltidsstudier. Religionskunskap 1 är en gymnasiegemensam kurs vilket gör att den i normala fall är obligatorisk för de flesta
eleverna. Religionskunskap 2 är däremot en valbar kurs och således läser alla elever inte 100 poäng i religionskunskap. Läroplanen och kursplanerna kan även uppfattas som mångtydiga och öppna för tolkning. Det blir därför viktigt att identifiera de fallgropar som kan finnas i utformandet och utförandet av olika undervisningsupplägg.
1.2.3 Skolinspektionens observationer av religionskunskap
I samband med införandet av läroplanen från 2011, Gy 11, genomförde Skolinspektionen en granskning om huruvida undervisningen i religionskunskap 1 genomfördes i enlighet med styrdokumenten och om den fångar elevernas intressen för de kunskapsområden som kursen omfattar (Skolinspektionen 2012, s.9). I den utförda granskningen var de religionskunskapslärare som deltog, med några få undantag, utbildade för att undervisa i ämnet på gymnasieskolan. Lärarna som deltog uttryckte även förståelse för syftet med kursen och hade ambitionen att utforma sin undervisning så syftet kunde nås. Trots detta var det flera lärare som genomförde undervisningen som separata delar med målet att knyta ihop delarna i ett slutskede.
Detta är något problematiskt då Skolinspektionens granskning tyder på att lärare som låter de olika momenten fortlöpa och stärka varandra är mer framgångsrika (Skolinspektionen 2012, s.10–11). Granskningen 2012 visade att det utgjorde en utmaning för lärarna att låta innehållet i kursen ses som fortlöpande snarare än block av mål som ska betas av.
Skolinspektionen identifierade även att det förkommer för lite undervisning om världsreligionerna och livsåskådningar i samtiden och hur de formar identitet.
Undervisningen som granskades utformades i stor utsträckning att innefatta världsreligionerna utifrån ett historiskt perspektiv. På så vis missar eleverna möjligheterna att utveckla sin förmåga att redogöra och analysera världsreligionernas uttryck i samtiden, i Sverige och omvärlden. Granskningen visar även att elevernas intresse avtar när undervisningen i hög grad behandlar det generella i religionerna.
Eleverna upplever då att innehållet inte berör dem då de redan har mött detta i grundskolan och undervisningen ses som repetition. Undervisningen om hur religioner tar sig uttryck i människors sätt att tänka och handla samt hur individers och gruppers identitet formas får, enligt granskningen, ett betydligt mindre utrymme.
Till följd av ett för stort fokus på världsreligionernas historiska kontext blir även andra livsåskådningar lidanden, i synnerhet de icke-religiösa (Skolinspektionen 2012, s.11–
12). En utmaning är således att få en mer samtidsorienterad och intersektionellt utformad undervisning där både världsreligioner och olika livsåskådningar i samtiden får ta utrymme. I undervisningen bör det även finnas en betoning på just religioners och livsåskådningars betydelse i samtiden och hur dessa tar sig uttryck i formandet av individers och gruppers identitet (Skolinspektionen 2012, s.11).
Undervisningen om etik skedde oftast som ett eget fristående moment och därmed riskerar undervisningen att missa existentiella frågor som även utövare av religioner och livsåskådningar söker besvara. Skolinspektionen identifierade även att etiska frågor som behandlas i samband med undervisning om olika religioner och livsåskådningar ökar risken att undervisningen bidrar till en generalisering av religioner och livsåskådningar (Skolinspektionen 2012, s.12–13).
Många lärare uppfattar en viss tidspress och svårigheter med att hinna med allt i religionskunskapen. Som vi såg tidigare utgörs religionskunskap 1 och 2 av 50 timmar vardera vilket begränsar elevernas möjligheter att uppnå kunskapskraven. Detta är ett problem som, enligt Skolinspektionen, är ett direkt resultat för de lärare som delar upp kursens olika delar en i taget. När kursens olika mål istället kombineras och arbetsområdet genomförs med flera mål i kursplanen uppfattar lärare inte samma tidspress. Ett sådant upplägg ökar även möjligheten att nå syftet med kursen som vi kan se i föregående exempel angående etiska diskussioner (Skolinspektionen 2012, s.13).
Något som framställs som positivt med kursen i religionskunskap 1 är att den erbjuder eleverna möjligheten att lära om och lära av religion. Enligt Skolinspektionen utför lärarna i stor utsträckning undervisningen i enlighet med kurs- och ämnesplanen. Det ger eleverna möjligheten att bredda och fördjupa sina kunskaper samt till att utveckla förmågan att analysera religioner och livsåskådningar utifrån olika perspektiv. Ett flertal lärare i Skolinspektionens granskning genomförde även undervisningen på ett sådant sätt att eleverna fick möjligheten att reflektera över sig själva och sina egna liv. För att nå detta krävs det, enligt Skolinspektionen, att skolan överväger vissa förutsättningar. Skolinspektionen ser ett samband mellan omfattningen av lärarledd
undervisning och förutsättningen för att undervisningen ska både bredda och fördjupa elevernas kunskaper samt att nå en kvalité där eleverna skapar sig en större förståelse för olikheter. Lärare i granskningen berättar om inslag som kan vara tidkrävande men som samtidigt är berikande för eleverna som exempelvis studiebesök (Skolinspektionen 2012, s.14–15).
Ungefär hälften av de granskade lärarna genomför studiebesök. Dessa studiebesök sker för att komplettera deras egna utifrånperspektiv på religionen med aktiva utövares inifrånperspektiv. Lärarna berättar att för- och efterarbetet är viktigt när det kommer till studiebesök. Många känner också att det är viktigt att ha kännedom om företrädarna som eleverna kommer att möta i besöket (Skolinspektionen 2012, s.15).
Skolinspektionens granskning som idag har några år på nacken synliggör några potentiella fallgropar som lärare i religionskunskapsämnet står inför. När lärare står inför att planera och genomföra olika undervisningsmoment blir det därför viktigt att ta dessa i beaktning. Dessa fallgropar, eller utmaningar, tillsammans med kursens mål och innehåll är några av de faktorer som ligger till grund för hur undervisningen bör utformas. För att se hur väl studiebesök och textbruk står sig som didaktiska metoder kommer kursens mål och innehåll vara en central faktor för dessa metoders framgång.
Med det sagt så står inte Skolinspektionens granskning helt oproblematisk. Även om en stor del av Skolinspektionens arbete genomförs utifrån bedömningar baserade på fastslagna kriterier så finns det betydande tolkningsutrymme i varje steg av granskning. För att kunna göra skolan granskningsbar menar Ivarsson Westerberg, professor i offentliga organisationer och förvaltningspolitik, att det sker en översättning i operationaliseringen av skollag och läroplan till vad som ska upptäckas i skolpraktiken. Detta resulterar i en översättningskedja som innehåller många steg av tolkning och personlig bedömning (Ivarsson Westerberg 2016, s.95; Lindgren 2014, s.79). Även om Skolinspektionen är en professionell myndighet med anställda som, enligt Ivarsson Westerberg, besitter hög kompetens kan skolkompetensen hos dessa överskuggas av rollen som tjänstemän (Ivarsson Westerberg 2016, s.96). Det kan därför resultera i att de pedagogiska färdigheterna får ge vika för mål- och kunskapsuppfyllelsen som läroplanen syftar till inom en given tidsram.
1.3 Tidigare forskning
I följande avsnitt presenteras forskning som ligger till grund för följande arbete.
Centrala namn genom arbetet presenteras och vilka publikationer som ligger till grund för hur studiebesök och heliga texter som didaktiska metoder behandlas och vilka förtjänster samt utmaningar dessa har. Hur urvalet av texterna har gått till kan läsas under rubriken Metod där urvalet motiveras och tillvägagångssättet redovisas samt diskuteras.
1.3.1 Studiebesök, exkursioner och field trips
Thérèse Halvarson Britton är doktorand i de humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnenas didaktik med inriktning på religionsdidaktik. Hennes forskning behandlar främst studiebesök i religionskunskapsundervisningen. I hennes licentiatstudie undersöker hon genom en fallstudie de religionsdidaktiska förtjänster och utmaningar som följer studiebesök i undervisningen. Studien har ett elevfokus där hon analyserar elevers yttrande i samband med ett studiebesök. Studien äger rum i en gymnasieklass som genomför ett besök till en moské. I studien har Halvarson Britton gjort klassrumsobservationer, låtit eleverna skriva loggar vid tre tillfällen samt genomför individuella elevintervjuer (Halvarson Britton 2014, s.7). I hennes avhandling behandlar hon huruvida studiebesök kan vara ett verktyg för att öka elevers förståelse av levd religion. Licentiatuppsatsen Studiebesök i religionskunskapsundervisningen (2014) utgör inspiration till min egen uppsats och fungerar även som ett stadigt bidrag i litteraturen. Halvarson Brittons avhandling består av två delar där ena delen utgörs av licentiatstudien. Den andra halvan utgörs av studien Att möta det levda:
Möjligheter och hinder för förståelse av levd religion i studiebesöksorienterad religionskunskapsundervisning (2019). I den andra delen bygger Halvarson Britton vidare på sin licentiatstudie och undersöker elevers förståelse av levd religion inom ramen för en studiebesöksorienterad religionskunskapsundervisning (Halvarson Britton 2019, s.1).
Lena Roos är professor vid Södertörns högskola i Stockholm. Hennes forskningsområde består huvudsakligen av judendom, religionsdidaktik samt religion och sexualitet. Roos bidrag till det religionsdidaktiska området är det som kommer att belysas här. I kapitlet ’Den sanna religionen”. Exkursioner som metod inom
religionsvetenskap’, från boken Att undervisa med vetenskaplig förankring - i praktiken: universitetspedagogisk utvecklingskonferens 8 oktober 2009, (2010) diskuterar Roos exkursioner som komplement till andra undervisningsformer och läraktiviteter. I detta kapitel utgår Roos från högskole- och universitetsundervisning med underlag från en undersökning som genomförts lärare på olika högskolor och universitet (Roos 2010, s.145). Enkätstudien som ligger till grund för Roos diskussion genomfördes 2009 och skickades ut till 63 undervisande lärare på kurser som behandlar världsreligionerna på grundnivå inom ämnena religionsvetenskap/religionshistoria på svenska högskolor och universitet. Enkäten som skickades ut besvarades av sammanlagt 40 stycken aktiva lärare (Roos 2010, s.146). Andra publikationer som används av Roos är dels hennes kapitel ’Gäst hos verkligheten - Studiebesök som pedagogisk metod’ i Hermeneutik, didaktik och teologi: en vänbok till Björn Skogar (2008) samt ’Ansikte mot ansikte’ i Religionsdidaktik – Mångfald, livsfrågor och etik i skolan (2011). Även i ’Gäst hos verkligheten’ (2008) skriver Roos om studiebesök utifrån högskole- och universitetsundervisning. I ’Ansikte mot ansikte’ (2011) utgår Roos, även där, delvis från sin undersökning från 2009. Däremot sker resonemangen och diskussionen utifrån religionskunskapsundervisningen på gymnasieskolan. I samma bok har Roos även bidragit med kapitlet ’Närkontakt och nätkontakt’ (2011) där användningen av heliga texter i undervisningen belyses.
Annan litteratur som ligger till grund för arbetet är religion didaktikern Celine Brynsetts avhandling Betydningen av ekskursjon i KRLE-undervisningen (2020). Här undersöker Brynsett hur studiebesök kan bidra till inlärning och förståelse hos elever i ämnet KRLE, kristendom, religion, livssyn og etikk, i norska skolan. Brynsetts avhandling utgörs av kvalitativa metoder i form av observation, enkäter samt fokusgruppsintervjuer (Brynsett 2020, s.31–38).
I Kyrkopedagogik i Munkfors - En utvärdering av samarbetsprojekt skola-kyrka av Sören Dalevi och Christina Osbeck (2012) redovisas och utvärderas ett projekt med kyrkopedagogik i Sverige. Kyrkopedagogik har implementerats i en svensk version med inspiration från den tyska ursprungsversionen (Dalevi & Osbeck 2012, s.7). En bred definition av den tyska kyrkopedagogiken är att det är en metod som äger rum i en kyrka som rymmer teologi, konstvetenskap och pedagogik. I den svenska
versionen som testades i Munkfors förekommer inte någon direkt konstvetenskaplig inriktning. I projektet har utgått från att ’ta del av’ snarare än att ’delta i’ eller ’utöva’.
Kyrkopedagogiken innehåll moment där eleverna fick möjlighet att delta i olika övningar och praktiska moment. En viktig distinktion som gör är däremot att eleverna aldrig tog del i några ceremoniella praktiker för att behålla en icke-konfessionell ställning (Dalevi & Osbeck 2012, s.83–84).
Studentuppsatsen Möten i det mångreligiösa Sverige – En hermeneutisk studie av samfundsföreträdares erfarenheter av elevbesök av Anders Svahn (2010) undersöks vilka funktioner mötet mellan elever och samfundsföreträdare kan ha. I studien intervjuas åtta samfundsrepresentanter från olika samfund som regelbundet tar emot elever som är på studiebesök. Resultatet visa på hur olika samfundsrepresentanter har olika syften och mål med besöken. Dessa mål är bland annat ett existentiellt samtal, upplevelse och inifrånperspektiv, förståelse för andra kulturer samt religionen i den enskilde individens liv.
Jeffery D. Long redogör för vikten av embodied pedagogy i sin artikel från 2018.
Embodied pedagogy är en pedagogik som inte bara engagerar eleverna intellektuellt, utan elevernas kroppar får ta en fysisk plats i fysiska aktiviteter där de kan ta in sensoriska upplevelser och erfarenheter. Long argumenterar för att en sådan inlärning har sina förtjänster som inte alltid är möjliga att nå i det slutna klassrummet. Long är professor i religion på Elizabethtown college i USA (Long 2018 s.78–79).
I artikeln ’Expanding the learning experience beyond the classroom walls for developmental immigrant students’ (2012) skriver Myra Goldschmidt, Debbie Lamb Ousey och Christine Brown om hur studiebesök och arbete utanför klassrummet kan hjälpa immigrerade studenter som är oförberedda för svårigheterna i amerikanska college. I artikeln förs snarlika resonemang som Long för. Fokus ligger på hur elevers upplevelser utanför klassrummet berikar de kunskaper som de förskaffar sig i klassrummet, men även hur eleverna får öva andra färdigheter som kommunikation i processen.
Max Hopes ’The importance of direct experience: A philosophical defence of fieldwork in human geography’ (2009). Department of geograpy and development studies, University of Chester, UK. I artikeln undersöker Hope ett fältarbete, field
trip, som varar mellan 7–10 dagar för andraårsstudenter i en kurs som kallas sustainable community i geografiämnet. Även om det varken berör religionskunskapsämnet eller den svenska skolan tas Hopes artikel med som ett bidra till möjligheterna med studiebesök och hur mötet med verkligheten spelar roll för elevers lärande.
1.3.2 Heliga texter i undervisning
I Hellige skrifter: en kvalitativ undersøkelse av elevers arbeid med hellige skrifter i videregående skole (2020) undersöker Geir Magne Flø, mastersstudent i erfarenhetsbaserad KRLE/religion och etik, med hjälp av semistrukturerade intervjuer vilka faktorer som bidrar till elevers engagemang i heliga skrifter i undervisning i norska motsvarigheten till det svenska gymnasiet. I Fløs studie visar det sig att medier har en stor påverkan på elevers för-förståelse av heliga skrifter där arbetet med heliga texter blir ett verktyg för att utmana den förskaffade förståelsen.
Julia Ipgraves artikel ”From storybooks to bullet points: Books and the Bible in primary and secondary religious education” (2013) behandlar hur olika skolor i England har ett bristande sammanhang i hur man hanterar Bibeln mellan den primary och secondary school, engelska motsvarigheten till grundskola och gymnasieskola.
Där grundskolan har ett mer positivt klimat för utvecklandet av elevernas förmåga till att tolka bibliska texter än gymnasieskolan där det finns en negativ syn, både hos elever och lärare, på böcker i religionskunskapsundervisningen. Ipgrave utgår från Ricoeurs teoretiska ramverk om worlds behind och in front of the text. Där worlds behind the text refererar till alla historiska och sociala aspekter som texten skapades i, så syftar worlds in front of the text till hela perioden efter att texten skapades.
Johan Wickströms bidrag i Religionsdidaktik – Mångfald, livsfrågor och etik i skolan (2011) behandlar främst didaktisk textkompetens inom religionskunskapen i den svenska skolan. Han diskuterar även möjligheterna för användandet av heliga texter och andra primärkällor för ett vidgat textbegrepp i undervisningen. Wickström är teologie doktor i religionshistoria och arbetar som pedagogisk utvecklare vid Uppsala universitet. I Religionsdidaktik – Mångfald, livsfrågor och etik i skolan (2011) hittar vi även Lena Roos bidrag om heliga texter i undervisningen.
Torsten Löfstedt är docent och har skrivit ett flertal religionsdidaktiska artiklar.
Löfstedt skriver i ett av sina kapitel i Religionsdidaktiska studier (2015) om utmaningar som följer i texters olika översättningar. Här redogör Löfstedt för olika utmaningar som följer översättningar generellt, översättningar innan tryckkonsten, översättningar från främmande kulturer och några specifikt för heliga texter.
En kvalitativ studie om hur fyra norska lärare undervisar om bibliska texter presenteras i ’Beyond the bullet point: Teaching the Bible in Norwegian upper secondary religious education’ (2020). I artikeln utgår Kirsten Marie Hartvigsen och Kristina Tørresen från hermeneutik och Paul Ricoeurs tankar. Artikeln fungerar som vidare forskning på Julia Ipgraves tidigare nämnda artikel.
1.4 Teoretisk utgångspunkt
Det teoretiska ramverket för denna uppsats grundar sig i John Deweys pragmatiska pedagogik samt Hans-George Gadamers hermeneutik. Dessa teorier kommer att presenteras för att lägga en teoretisk grund som uppsatsen vilar på.
1.4.1 John Deweys pragmatism
Enligt Skolverket och läroplanen för gymnasieskolan i religionskunskap ska undervisningen syfta till att eleverna utvecklar ”kunskaper om religioner, livsåskådningar och etiska förhållningssätt och olika tolkningar när det gäller dessa.”
(Skolverket 2011a). Undervisningen i religionskunskap ska även ta sin utgångspunkt i en samhällssyn som präglas av öppenhet i frågor som rör livsstilar, människors olikheter och ge eleverna möjligheten att utveckla en beredskap att förstå och leva i ett samhälle som präglas av mångfald (Skolverket 2011a). Läroplanen har således en viss tonvikt vid elevers roll som individer i ett samhälle.
I sin pedagogik betonar John Dewey nödvändigheten att arbete med de praktiska problem som elever kommer att möta i samhället under slutet på 1800-talet och början på 1900-talet. Skolan ska därför förbereda elever till att bli aktiva medlemmar i det samhälle som skolan bör tjäna. Enligt Dewey är skolan samhällets styrinstrument både gällande elevernas egen utveckling och samhällets framtid (Dewey 2004, s.19).
Pedagogik handlar, enligt Dewey, om en kulturell reproduktion. Det är genom
utbildning och uppfostran som vi överför värderingar, språk och kunskaper som gör det möjlig att utveckla och reproducera samhället (Dewey 2004, s.40).
Utbildningsprocessen är en process som fortgår oavsett om man vill det eller inte. Det är därför svårt att styra ungas utbildningsprocess och det enda sättet som vuxna medvetet kan styra ungas utbildningsprocess är genom att kontrollera den miljö som de verkar i. Skolan är därför det främsta exemplet på en miljö som utformats för att medvetet påverka de ungas utbildningsprocess. En central del i skolan är det nedtecknade och skrivna materialet som utgörs av symboler. Dessa symboler är, enligt Dewey, mer artificiella än muntliga. Det skrivna tenderar även att välja ut sådant som är jämförelsevis främmande för vardagslivet. När samhället väl är beroende av det som faller utanför dess egna tid måste det tillförlita sig till att skolan överför dessa resurser. Ett tydligt exempel, enligt Dewey, är det stora inflytande som antikens Grekland och romarriket har över våra liv, men kanalerna för dess påverkan är inte tydliga i våra vanliga erfarenheter. Denna påverkan sträcker sig inte bara över tid utan även geografiskt och rumsligt i en allt mer internationaliserad värld (Dewey 1999 [1916], s.54–55).
Jämfört med det vanliga umgänget har den institutionaliserade skolan tre specifika funktioner. För det första är samhället alldeles för komplext för att assimileras som helhet och därför måste det delas upp i mindre avsnitt som införs gradvis. Skolan har således i uppdrag att erbjuda en förenklad miljö som präglas av ett progressivt system där de först uppnådda faktorerna används som redskap för att vinna insikter i det mer komplicerade (Dewey 1999 [1916], s.55). Det progressiva tänkandet är något som synliggörs i läroplanen och hur varje läroplan bygger på de kunskaper och färdigheter som eleven tidigare har förvärvat. Enligt kommentarmaterialet till religionskunskap i gymnasieskolan har ämnesplanen exempelvis en större betoning på samtiden vilket möjliggörs av grundskolans historiska perspektiv på religioner och livsåskådningar (Skolverket 2011c).
För det andra är skolans uppgift att i så stor mån som möjligt eliminera den befintliga miljöns, samhällets, negativa särdrag. Varje samhälle belastas med trivialiteter som Dewey benämner det. Det är skolans plikt att motarbeta sådant negativt inflytande som den vanliga miljön har på de unga för att sträva mot ett bättre samhälle. Skolan
är således en huvudaktör att föra vidare samhällets positiva inflytande och motarbeta det inflytandet som inte tjänar till samhället (Dewey 1999 [1916], s.55–56). Något som framhävs som önskvärt i läroplanen är öppenhet mot olikheter i ett samhälle som präglas av mångfald som nämndes tidigare (Skolverket 2011a). Detta återfinns på ett flertal ställen i både ämnesplanen och läroplanen i sin helhet med den stora betoningen på värden. Religionskunskap i gymnasieskolan ska exempelvis ge eleverna möjlighet att utveckla respekt och förståelse för olika sätt att tänka och leva (Skolverket 2011a). Skolan ska även utforma en utbildning som enligt skollagen överensstämmer med grundläggande demokratiska värderingar och människors lika värden (Skolverket 2011b).
För det tredje har skolmiljön ett ansvar att balansera den sociala miljöns olika element. Det är skolans ansvar att ge elever möjligheten till att sträcka sig över de begränsningar som finns i den sociala grupp som hen föddes och således få goda kontakter med andra miljöer. Detta uppdrag bygger Dewey på att samhället oftast ses som något enhetligt och specifikt. Men faktum är att samhället kan ses som en sammansättning av flera olika små samhällen som har olika starka anknytningar till varandra. Dessa mindre samhällen kan utgöras av religiösa grupper, yrken, familjer, etnicitet mm. Tillsammans kan dessa grupper eller minisamhällen tillsammans sägas utgöra hela det samhället i stort. Varje sådan grupp påverkar sina medlemmar genom den miljö som tillhör. Genom att de olika miljöerna möts i skolan skapas nya, mer öppna, miljöer där de övas på att vänja sig vid ett gemensamt perspektiv och en vidare horisont. Detta är inte möjligt i slutna grupper och för att samhället och miljön ska utvecklas krävs det interaktion mellan de befintliga miljöerna (Dewey 1999 [1916], s.56–57).
Erfarenheter har en viktig roll i utbildningen. Erfarenhetens karaktär kan förstås genom två delar, en aktiv och en passiv. Genom den aktiva delen av erfarenheter gör man saker för att pröva på och försöka. Den aktiva delen av erfarenheter ser vi tillexempel i experiment. Den passiva delen består av det som vi går igenom eller finner oss i. I det vi erfar så är vi således aktiva genom att vi gör något och passiva genom det vi iakttar. Sambandet mellan den aktiva och den passiva delen utgör tillsammans hur värdefull eller givande erfarenheten är. Aktivitet kan således inte ensam bilda erfarenhet. Dewey drar två slutsatser om erfarenhet. För det första är
erfarenhet huvudsakligen en aktiv-passiv angelägenhet. För det andra så ligger måttet på en erfarenhets värde i den större eller mindre kunskap om relationer som den leder till (Dewey 1999 [1916], s.183–184). Alla våra erfarenheter kan sägas vara beprövade i form av trial and error. Eftersom ingen meningsfull erfarenhet är möjlig utan tänkande krävs det att människor ständigt testar sig fram för att få de önskvärda utfallen i olika situationer. När individer gör något och misslyckas provar de, enligt Dewey, således något annat tills de når det önskvärde resultatet. En något idealistisk tanke där både kunskap och misslyckande kan hämma ytterligare försök. Om individen däremot kommer fram till en metod som fungerar för att nå det önskvärda resultatet blir det sedan en tumregel för hur liknande situationer ska hanteras. Dewey skiljer på två olika typer av erfarenheter beroende på hur stor del reflektion som går att finna. (1) individen förstår inte sambandet mellan detaljerna och kopplingarna saknas. Individen inser hur ett sätt att handla hör ihop med konsekvensen men hen inser inte hur det hänger ihop. (2) individen analyserar för att förstå orsak och verkan och vad som sammankopplar dessa (Dewey 1999 [1916], s.189).
1.4.1.1 Sammanfattning av Dewey
John Dewey menade att skolan fungerar som ett styrinstrument för att reproducera och utveckla det samhället som den befinner sig i. Genom att utbildning överföra värden, språk och kunskaper möjliggörs denna reproduktion och utveckling av samhället. Enligt Dewey har skolan tre specifika funktioner.
För det fösta ska skolan som är verksam i en komplicerad värld ge eleverna en förenklad bild och greppbara kunskaper och verktyg för att vinna insikter i det mer komplicerade. En progressivism som återfinns i kommentarmaterialet till religionskunskapen i gymnasieskolan där kurserna ska ha en större betoning på samtiden snarare än grundskolans historiska perspektiv på religioner och livsåskådningar.
För det andra ska skolan i så stor mån som möjligt eliminera den befintliga miljöns negativa särdrag. Skolan agerar således som en av huvudaktörerna för att föra vidare positiva inflytanden och motarbeta det negativa inflytande som inte tjänar till samhället. Skolans uppdrag att föra vidare positiva och önskvärda normer återfinner
vi i samtliga styrdokument som skollagen, läroplanen och ämnesplanen. Det finns således ett stort fokus i skolans styrdokument på normer och värden.
För det tredje ska skolan ansvara för en balanserad miljö där eleverna får möjlighet att sträcka sig över den egna sociala miljöns begränsningar. Eleverna ska därför få möjlighet att bekanta sig med andra sociala grupper och få kunskaper om deras normer och värden som bygger på respekt och förståelse.
Erfarenheter har en central roll i utbildning och kan sägas bestå av två delar, en aktiv och en passiv. Sambandet mellan den aktiva och den passiva delen av erfarenheter utgör tillsammans hur värdefull och givande erfarenheten är. Aktivitet kan inte bilda erfarenhet på egen hand utan reflektion.
1.4.2 Hans-George Gadamer och hermeneutik
I religionskunskapsundervisningen ska eleverna även ges möjlighet att möta och analysera olika texter och begrepp. De ska få kritisk granska källor i såväl digital som annan form. De ska även få öva sin förmåga att diskutera och analysera dessa texter och begrepp (Skolverket 2011a). Med hjälp av Gadamers tankar kring begrepp som hermeneutiska cirkeln och horisont kommer följande text visa på hur erfarenhet och text kan spela roll för tolkandet och förståelsen.
Utifrån den hermeneutiska traditionen tar vi för givet att för att nå förståelse måste vi förstå det hela ur det enskilda och det enskilda ur det hela. Detta cirkulära förhållande kan ses som ”Den mening, som föregrips som helhetlig, blir till uttrycklig förståelse när de delar, som bestämts av helheten, själva bestämmer denna helhet.” (Gadamer 2015, s.137). Gadamer synliggör detta genom hur språket och text fungerar. Vi konstruerar meningen med den meningsförväntan som vi får från det redan givna sammanhanget. Det vi redan vet om texten utgör således den kommande förväntningen på texten. Förväntan modifieras följaktligen efterhand för att skapa en enhetlig mening i ljuset av det vi redan läst. Vår förståelse rör sig därför ständigt mellan helheten och delarna för att förstå sammanhanget (Gadamer 2015, s.137).
Det vi lär, är att vi först måste ’konstruera’ satsen innan vi försöker förstå dess samlade språkliga betydelse. Denna konstruktion är i sig själv dock motiverad av en meningsförväntan, som kommer av det redan givna sammanhanget.
Givetvis måste denna förväntan kunna korrigeras, när texten så kräver. Det betyder att förväntan modifieras så att texten kan sluta sig till enhetlig mening i ljuset av en annan meningsförväntan. Sålunda rör sig förståelse ständigt från helhet till del och tillbaka till helhet. Uppgiften är att vidga den enhetligt förstådda meningen i koncentriska cirklar. /…/ Uteblir sammanfogningen havererar förståelsen. (Gadamer 2015, s.137).
Detta är det som kallas för den hermeneutiska cirkeln. Detta, enligt Gadamer, cirkulära förhållande har av andra diskuterats huruvida det är mer som en spiral (Back
& Berterö 2019, s.170). Då vår förståelse inte återvänder till cirkelns start utan snarare likt en spiral kan fortsätta mellan delar och helheten och på så sätt skapa ny förståelse.
Enligt Gadamer är för-förståelse den första av all hermeneutiks grundprinciper. Med den hermeneutiska cirkeln och det Gadamer kallar för föregripen fullkomning visar han på för-förståelsens betydelse för hermeneutiken. Föregripen fullkomning innebär att vi bara förstår det som verkligen föreställer en fullständig och enhetlig mening. Vi förutsätter därför alltid när vi läser en text att den är fullständig. Däremot när denna förutsättning inte möts tvivlar vi på förutsättningen och söker därför lista ut hur den ska göras hel. Den föregripna fullkomningen som styr vår förståelse är således redan innehållsligt bestämd. Det är följaktligen inte bara en inneboende mening som vägleder läsaren. Även de hela tiden närvarande transcendenta meningsförväntningar som väller fram ur det sanningsförhållande som texten syftar till vägleder läsaren. Det fungerar på samma sätt som när vi litar på utrikeskorrespondentens information på nyheterna. Hon eller han har ju trots allt vart där eller vet bättre, vilket gör att vi är mer öppna för att en traderad text vet bättre än vår egen för-förståelse (Gadamer 2015, s.140–141).
Ett annat begrepp som tas med från Gadamer är hans användning av horisont.
Horisont-begreppet avser att beskriva det perspektiv som omfattar allt det som är iakttagbart från en viss position. Med denna användning av horisont på det tänkande medvetandet kan vi tala om horisonter i olika storlekar där det finns mindre eller större horisonter. Det finns även möjlighet att utvidga horisonten och öppna nya (Gadamer 2015, s.149).
Begreppet ’horisont’ är ett lämpligt uttryck för den överlägsna vidsynthet, som man måste ha för att förstå. Att öppna horisont betyder alltid att man lär sig att se utöver det som är nära och alltför nära, inte för att bortse därifrån men för att bättre se till den större helhetens riktigare proportioner. (Gadamer 2015, s.153)
Precis som människans historiska rörelse präglas av en tillvaro som saknar en positionsbestämning är horisonten inte helt sluten. Horisonten är något som är öppen och som vi vandrar in i och som vi sedan tar med oss. När Gadamer skriver om hur horisonter fungerar använder han sig av en historisk horisont och hur samspelet ser ut med en egen, en personlig, horisont. För att försätta sig i ett historiskt medvetande så försätter personen sig i den föreställda historiska horisonten. Genom att försätta sig i denna horisont kopplar vi inte ifrån den egna utan vi bildar snare en enhetlig bild av de båda. Genom att redan ha en horisont ges möjligheten att försätta sig i en ny situation. Det är när man tar med sig själv i den andra situationen som man verkligen kan tala om att försätta sig. När man försätter sig i en annan människas situation kommer man bli medveten om den andras annan-het och oupplösliga individualitet först genom att försätta sig i hennes läge. Att försätta sig i en annans situation betyder således inte att man lever sig in i en annan individualitet eller att den egna måttstocken sätter sig över den andres. Det är snarare en höjning till en högre gemenskap som överbygger de båda egenarterna (Gadamer 2015, s.152).
1.4.2.1 Sammanfattning av hermeneutik
I hermeneutiken som presenteras här finner vi en del grundprinciper som kommer att spela en stor roll i följande arbete. En grundprincip som Gadamer presenterar är den hermeneutiska cirkeln och hur förståelse pendlar mellan delar och helhet för att skapa sammanhang. Den förståelse som vi har sedan tidigare utgör de förväntningar som vi har och kommer därför spela roll för hur ny förståelse skapas.
För-förståelse är en viktig utgångspunkt för hermeneutiken och det är denna förståelse som hjälper oss att skapa den förväntade helheten som måste finnas för att göra delarna begripliga och vice versa. Denna för-förståelse kallas för föregripen fullkomning. När dessa förväntningarna inte möts tvivlar vi på förväntningen och söker då hur den kan göras hel. Den föregripna fullkomningen som styr vår förståelse är således redan innehållsligt bestämd och genom att utmana den kan förståelsen förändras.
Genom studiebesök och användandet av heliga texter i undervisningen möter eleverna förhoppningsvis nya horisonter. Genom att möta nya horisonter kommer eleverna att utveckla sin egen för-förståelse och således utveckla sin egen horisont.
1.4.3 Pragmatism och hermeneutik om erfarenhet och kunskap
Syftet med studien är att ge en överblick över forskningsläget gällande studiebesök och användandet av heliga texter i undervisningen i religionskunskap. Genom överblicken undersöks sedan huruvida metoderna går att kombinera på ett förtjänstfullt sätt för elevernas inlärning. Studiebesök kan hävdas vara ett praktiskt moment i religionskunskapsundervisningen där elever får användning av sina tidigare kunskaper i mötet med nya miljöer och främmande människor. Från regler som gäller i olika församlingslokaler till vilka ikoniska betydelser som konst och artefakter har för församlingen. All den kunskap som elever införskaffat sig i skolan omsätts i praktiken och utmanas eller förstärks i mötet med verkliga erfarenheter. För att ta tillvara på de praktiska element som studiebesök innehåller grundar sig arbetet i Deweys pragmatism som betonar vikten av praktiska erfarenheter tillsammans med tidigare erfarenheter och reflektion.
Deweys tankar om utbildning synliggör även viktiga element i skolans uppdrag och utbildning i sin helhet. För att studiebesök och heliga texter som didaktisk metod ska vara önskvärt är det av stor betydelse att dessa på ett förtjänstfullt sätt bidrar till elevernas inlärning samt möjligheter till att nå de mål och kunskapskrav som skolans styrdokument tillhandahåller.
Tidigare i texten ser vi hur Dewey värdesätter erfarenhetens roll i utbildningen. För att komplettera de praktiska element som Dewey behandlar lyfts hermeneutiken och Gadamers tankar om för-förståelse. Hermeneutiken används för att förklara textens betydelse för inlärning och förståelse men även hur elever för-förståelse har en central roll i skapandet av ny förståelse. Hermeneutiken hjälper oss inte bara med hur den didaktiska metoden bör fungera för att ge eleverna möjlighet till förståelse, utan även hur elevernas för-förståelse kan utmanas för att metoden ska lyckas förhålla sig till skolans fostrande uppdrag. Detta synliggörs genom de olika hermeneutiska principerna som hermeneutiska cirkeln, horisonter och föregripen fullkomning.
2 Metod
För att svara till syftet och frågeställningarna ligger en del litteratur som rör vid studiebesök och textbruk som didaktiska metoder till grund för studien. Utifrån frågeställningarna som rör vid respektive metods förtjänster och utmaningar krävs det att tidigare forskning både grävs fram och presenteras. Nedan följer det tillvägagångssätt som studien har följt.
2.1 Sökstrategi och urval
I sökandet efter tidigare forskning och studier som kan ligga till grund har olika typer av källor använts för att få ett större upptagningsområde. I början av arbetet utgick sökandet från tidigare, för mig, kända studier. Dessa studier var exempelvis Thérèse Halvarson Brittons licentiatarbete Studiebesök i religionskunskapsundervisningen (2014) som tidigare var känt genom ett egenintresse för studiebesök som didaktisk metod. Även boken Religionsdidaktik – mångfald, livsfrågor och etik i skolan av Malin Löfstedt (2011), som tidigare har varit kurslitteratur under min utbildning till ämneslärare, har bidragit med en fingervisning mot religionsdidaktiker i Sverige.
Ett antal sökmotorer har använts i sökandet efter litteratur på området. Sökmotorer som har använts är ERIC som besitter utbildningsvetenskaplig litteratur från 1966 och framåt. Material som finns här är i form av tidskrifter, avhandlingar, konferenser och myndighetsrapporter. Några andra sökmotorer som har använts flitigt är Google Scholar som innehåller en mängd olika vetenskapliga publikationer, sökmotorn vid Linnéuniversitets bibliotek samt LIBRIS som innehåller information om titlar på svenska bibliotek. Sökord som användes via de olika sökmotorerna var både engelska och svenska begrepp för att göra en så bred sökning som möjligt och samtidigt för att hålla mig inom de språk som jag själv behärskar. Det förekommer även norsk litteratur i listan. Även om norska inte är ett språk som jag behärskar talande har läsningen varit givande. Med detta i åtanken har den norska litteraturen lästs med en större försiktighet och en del hjälpmedel för översättning. Detta för att undkomma begrepp som jag inte känner till på norska men också för att inte hamna i fällan med så kallade falska vänner, ord i olika språk som låter eller stavas liknande, men som har olika betydelser.
Ord som användes vid litteratursökning på de olika sökmotorerna var exempelvis:
studiebesök, field trip, study visits, field visits, text, religion, religionsdidaktik samt holy texts.
I anslutning till att litteratur har hittats har även respektive referenslista sökts igenom i ett försök att identifiera återkommande forskare och publikationer. Till min stora hjälp har även de flesta sökmotorerna och publikationssidorna uppdaterad statistik om de olika publikationernas artikelläsningar och hur ofta de refereras till i andra publikationer.
Urvalsprocessen har varit relativt enkel med ett fåtal faktorer som avgörande för huruvida publikationerna är relevanta. För det första har publikationer med svensk bakgrund prioriterats. Med detta avser jag publikationer som behandlar studiebesök och heliga texter som didaktisk metod i anslutning till den svenska skolan. Dessa texter har en nära koppling till arbetets syfte och således utgör dessa publikationer en väsentlig grund. Med det sagt så har även publikationer på engelska och norska varit välkomna bidrag. Dels som nämns tidigare för att det är språk som jag någorlunda behärskar och för att skapa en bredd i den tidigare forskningen som finns inom ämnet.
Även tillgängligheten har varit en central aspekt i sökandet efter tidigare forskning och litteratur. Artiklar och publikationer som har gömt sig bakom en så kallad paywall, ett sätt att begränsa åtkomsten, förekommer inte i arbete. Även om många av artiklarna hade varit välkomna bidrag står arbetet utan ekonomiska medel. Artiklar och publikationer som inte har varit tillgängliga av andra skäl, exempelvis tillgänglighet vid bibliotek eller att möjligheten till att beställa inte finns, har också blivit uteslutna ur arbetet. Ett sådant exempel är Lars Naeslunds artikel ’Visiting the Others.: Interpreations of Written Reports from Students´ Individual Study Visits to Religious Communities.’ som tyvärr inte har varit tillgänglig vid genomförandet av detta arbete.
2.2 Etiska överväganden
För att arbetet ska ha en så etiskt försvarbar ställning och forskningssed som möjligt förhåller arbetet sig till Mertons Cudos-krav. Detta innebär att arbetet och dess resultat ska vara öppet och tillgängligt för såväl forskarsamhället som samhället i stort. De framsteg och resultat som presenteras här bygger även på tidigare forskning från forskare som lagt ner obeskrivlig tid på sina arbeten och därför hoppas jag kunna ge adekvata referenser för att ge credit where credit's due. Den litteratur som ligger till grund för arbetet har valts på grund av dess vetenskapliga betydelse och inget annat. Avsikten med detta arbete är att söka ge bidrag till den aktuella forskningen och den befintliga kunskapen i den samtida forskningen. Arbetet som föreligger för denna studie avses att präglas av diskussion för att ge så grundade slutsatser som möjligt (Vetenskapsrådet 2017, s.13).
3 Resultat & analys
Nedan följer den sammanställda litteraturen som ligger till grund för det egna arbetet.
För att besvara frågeställningarna om vilka förtjänster respektive utmaningar som studiebesök och heliga texter som didaktiska metoder har, presenteras de olika förtjänsterna och utmaningarna för sig. Till en början presenteras studiebesök som didaktisk metod med de kända förtjänster och utmaningar som litteraturen och forskningen för fram. Därefter presenteras heliga texter som didaktisk metod med dess kända förtjänster och utmaningar som den sammanställda litteraturen och forskningen för fram. Tematiseringen avser att göra stoffet mer lättillgängligt men även för att tydliggöra de förtjänster och utmaningar som respektive metod innefattar.
De utmaningar som presenteras är de som av olika anledningar kan ses som problematiska, vilket läraren behöver beakta i sin undervisning.
3.1 Studiebesök
3.1.1 Förtjänster med studiebesök
Några av de viktigaste anledningarna till exkursioner enligt lärare på högskolor och universitet i Roos undersökning (2010) var att exkursioner är inspirerande, allmänbildande, studenterna får träna sin observationsförmåga samt ställa frågor och följdfrågor. Roos använder exkursioner i sitt kapitel som ett generellt begrepp som innefattar studier utanför det ’vanliga’ klassrummet. Det kan vara allt från kortare studiebesök till längre exkursioner. En av de kanske viktigaste aspekterna som lärare lyfte i undersökningen var att exkursioner och mötet med obekanta miljöer minskar rädslan för dem. I fall där studenter tidigare inte har besökt en moské, en synagoga eller en kyrka finns möjligheten att de gärna drar sig från att göra det. Det kan finnas en osäkerhet kring hur man bör uppföra sig i dessa heliga platser och man vill således inte riskera att göra fel (Roos 2010, s.145–146).
Även Brynsett skriver om hur eleverna påverkas av att stiga in i obekanta miljöer. I det studiebesök som ligger till grund för Brynsetts studie besöker eleverna en synagoga. Eleverna uppvisar initialt ett avvaktande beteende för att undvika felsteg i en, för många av eleverna, obekant miljö. Efter en stund med dialog tillsammans med
representanten acklimatiserar eleverna sig allt mer till synagogan och blir mer avslappnade (Brynsett 2020, s.49–50).
Og jeg opplevde at den noe trykkende og forsiktige atmosfæren forduftet under den innledende samtalen, når elevene ble bedre kjent med vertene og rommet de befant seg i (Brynsett 2020, s.50).
Någon annan som skriver om hur elevers fördomar om det obekanta är Jeffery D.
Long. Long kommer fram till att genom studiebesök till religiösa platser har elevernas fördomar eller förutfattade meningar utmanats. När eleverna inte möter det förväntade så utmanades deras föreställningar och således behövde de tänka om och reflektera över vad den faktiska religionen är eller hur de kan porträtteras. Även om undervisning i klassrummet kan vara upplysande och transformerande tror Long att embodied pedagogy kan bidra till att fördjupa elevernas perspektiv (Long 2018, s.90–
91).
Studiebesök fungerar som ett verktyg för eleverna att möta religionen ute i
’verkligheten’. Det är i mötet med det obekanta som eleverna kan skaffa sig en uppfattning om de olika fenomenen, i detta fall religion, som inte enbart bygger på andras upplevelser och iakttagelser. Besöket blir ett sätt att utmana elevernas förförståelse för att stärka den befintliga uppfattningen eller förändra den.
Roos liknar studiebesök vid att titta in i ett fönster i en stor katedral. Vad man ser begränsas av vilket fönster man väljer att titta igenom. Det leder till att vissa saker hamnar i förgrunden, medans andra saker bara kan anas eller inte ses alls. Däremot menar Roos att det alltid är värdefullt att titta in snarare än att bara luta sig mot andras beskrivningar (Roos 2008, s.133). Något som många lärare framhävde i Roos undersökning var att det även är bra för studenterna att de görs medvetna om skillnaden mellan läroböckers generaliserade bild av religion och verklighetens mångfald och variation (Roos 2010, s.146). I den svenska skolan bedrivs en icke- konfessionell undervisning om religion. Undervisningen ska även bedrivas på olika nivåer och utifrån olika perspektiv men oftast genomförs undervisningen från ett utifrånperspektiv. När studiebesök och exkursioner till olika religiösa platser används som en didaktisk metod möter gruppen oftast religiösa representanter. Dessa
