Förutsättningar och hinder

Här redovisas erfarenheterna av att möjliggöra inflytande och delaktighet samt hindrande faktorer. Dessa fanns på olika nivåer och följande tre kommer tas upp: förutsättningar och

hinder hos brukaren, personalen och i verksamheten/ledningen.

7.2.1 Förutsättningar i verksamheten/ledningen

Den förutsättning som mest framhävdes var vikten av en chef som hade intresse för brukarinflytande och delaktighet då det hade en inspirerande effekt på personalgruppen.

Vår chef är väldigt mycket för brukarinflytande, sen vi fick henne har det lyft […] det är lättare för verksamheten om chefen uppmuntrar till det. (Informant 5)

Detta ligger i enlighet med vad Eriksson (2015) hävdar, att en viktig förutsättning är engagemang från ledningen. Författaren menar vidare att brukarinflytande och delaktighet inte är något som kan tas för givet. Det bör planeras, organiseras och följas upp, vilket ledningen bör ansvara för. Det framgick bland annat från en informant att det i dennes verksamhet planeras att utse någon i personalgruppen som ska vara ansvarig, i form av ett ombud, för brukarinflytande och som aktivt ska arbeta för att lyfta dessa frågor. Utöver Eriksson (2015) går det sin tur att koppla med vad Sagsveen m.fl. (2018) menar. Att brukarinflytande och delaktighet ständigt behöver lyftas upp i personalgruppen för att diskuteras. Det lyftes i intervjuerna att ett forum där dessa diskussioner kunde föras var på de pedagogiska konferenserna och på teammöten. På dessa möten träffades hela personalgruppen där brukarna var i fokus samt att arbets- och synsätt diskuteras och att dessa frågor ibland mynnar ut i delaktighet och inflytande.

Vi har ju rätt bra förutsättningar. Vi har pedagogiska konferenser, vi har teammöten där vi lyfter fram brukaren så den får stå i fokus. (Informant 6)

7.2.2 Hinder i verksamheten/ledningen

Vad som kunde utgöra hinder var bland annat tidsbrist, personalbrist samt materiella begränsningar. Några informanter uttryckte följande:

Tidspress är en sådan grej, har man en halvtimma där så kanske en timma behövs. Personalbrist och stress också. Det är väl det jag känner kan utgöra hinder. (Informant 4) […] vi har en tendens att bunta ihop och där kan jag tänka mig att det kan behövas ses över, man kanske ska dela upp och göra fler små utflykter [...] (Informant 5)

35 I det första citatet förklaras det hur tidspress kunde utgöra hinder. Informanten menade med det att motivationsarbete och att försöka möjliggöra delaktighet tar tid.

Vidare framgick det att stödtillfällena ibland var för korta för att låta brukaren utföra det den kunde. Istället fanns det då en risk att personalen gjorde allt själv för att det gick snabbare, så att denne hann i tid till nästa brukare. Det andra citatet handlar om en begränsning som endast var aktuellt på gruppboendena. Informanten menade att det fanns en tendens till att bunta ihop alla brukare när det kom till gemensamma aktiviteter. Det var då svårt att ge inflytande och delaktighet till varje enskild brukare då aktiviteterna ofta var utifrån generella önskemål och att det slutade med att vissa brukare valde att inte åkte med på dessa. Att tidsbristen utgör ett hinder är även något som bekräftas av Eriksson (2015). Han hävdar att detta är ett utav de största hindren för brukarinflytande och delaktighet. Även Smith m.fl. (2012) tar upp tidsbristen som hinder. De menar att kraven socialarbetaren har på sig att utföra administrativa uppgifter tar mycket tid som egentligen skulle kunna gå till att bygga relation med brukaren, som de även menar är viktigt för att möjliggöra inflytande och delaktighet. Som nämnts innan uppstår hinder i verksamheten om det inte har möjliggjorts förutsättningar för att involvera brukaren. Det har tidigare framgått att brukarens önskemål ibland inte kan tillgodoses utifrån de begränsade resurserna i verksamheten. Det går ihop med Sagsveen m.fl. (2018) som också tar upp den här aspekten, att inflytande- och delaktighetshinder utgörs av begränsningar i verksamheten.

7.2.3 Förutsättningar hos personalen

Informanterna hade många tankar och erfarenheter om hur delaktighet och brukarinflytande kunde möjliggöras. Utifrån empirin kunde tre viktiga aspekter av möjliggörandet identifieras; engagemang, relation och förhållningssätt. Sett till engagemang handlade det om att vilja och intresse krävs för att främja delaktighet.

Det är ju att man orkar vara där och motivera, det kan vara lite trögt […] Det kräver att man själv är lite motiverad till att hjälpa till, att vara nyfiken på vad som kan vara fel. (Informant 4)

Man får inte ge sig […] Men man måste ju tänka längre och större mer på sikt. Ha tålamod och att man är genuint intresserad. (Informant 5)

Ovan beskrivs situationer där personalen behövde vara tålmodig för att inte ta över under stödtillfällena, att inte göra åt brukaren bara för att tjäna tid. Det förklarades på så vis att vinsterna med sitt engagemang behöver ses i ett längre perspektiv. Bland annat framgick en

36 situation där en socialarbetare hade svårt att få med en brukare under stödet och att denne då fick arbeta i många år med att endast gå till brukaren och prata en kort stund. Till slut resulterade det i att de kunde ha dialoger om vad brukaren kunde och hur stödtillfällena skulle läggas upp så brukaren kunde vara så delaktig och ha så stort inflytande som möjligt. Det gäller således för socialarbetaren att investera tid i att möjliggöra inflytande och delaktighet, vilket är den största förutsättningen, dennes attityd och engagemang (Solbjør & Steinsbekk, 2011).

[…] jag tror relationen är superviktigt för att alla brukare inte vågar göra sin röst hörd, den måste vara trygg med mig som personal […] (Informant 1)

Att få förtroende, att brukaren känner sig lyssnad på och hörd på och förstår att personalen faktiskt är där för att hjälpa till och ge stöd. [..] Att man känner sig respekterad och lyssnad på. Då tror jag det blir lättare att utveckla stöden sen, att komma åt de där andra sakerna som också kan vara bra att få gjort. […] Men även att det finns en viss transparens, att det är såhär på ett gruppboende, att vi måste göra vissa saker, det ingår i det här uppdraget. (Informant 6)

Ovanstående citat handlar om informanternas syn på att relationen mellan dem och brukaren är viktig för att möjliggöra inflytande och delaktighet. Likväl nämns vikten av att vara transparent i sitt arbete, att vara tydlig med sina intentioner. Deras resonemang går att koppla till vad Sagsveen m.fl. (2018) hävdar kring en öppen och ärlig relations betydelse för inflytande. De menar att det var en stor fördel om socialarbetaren kunde se brukaren som en kompanjon samt att sträva efter att denne ska få bli sedd och hörd. Med detta skulle förtroendet till personalen öka vilket bör underlätta för brukaren att få komma till tals. Även Smith m.fl. (2012) menar att relationen är viktig för att möjliggöra inflytande och delaktighet. De menar att kommunikation, tillit, ömsesidig förståelse och stöttning under stödet är viktigt för att bygga en god relation.

Det handlar ju mycket om hur jag ställer frågor […] man vet vad man kan kräva och inte, när tar vi nästa steg och när backar jag. Det handlar om min yrkeskunskap och fingertoppskänsla i det. (Informant 2)

[…] vi ska vara där och stödja, inte göra åt dom och ta över, det är nog det, det är så vi jobbar. Vi ska vara behjälpliga, visa, vägleda, som ska resultera så den boende kan lära sig hur man ska göra. (Informant 3)

Här understryker informanterna hur viktigt förhållningssättet är. Under alla intervjuer framgick det att det var den här aspekten som var den viktigaste för att möjliggöra inflytande och delaktighet. Det talades bland annat om fingertoppskänsla, att inte komma med egna lösningar på brukarens problem, hur man ställer frågor och att anpassa sina insatser utefter brukarens

37 förmågor. Det handlade således om att som personal ta flera steg tillbaka för att låta brukaren få utföra och utvecklas. Som exempel på hur förhållningssättet kan komma till uttryck beskrevs det hur socialarbetaren har flera olika roller under ett och samma arbetspass. Om denne har träffat fem olika brukare under en dag har hen då också intagit lika många roller. När det kom till genomförandeplanerna var en framgångsrik metod att komma med tomma planer till brukaren och låta denne fylla i hur den ville ha sitt stöd utformat. Vidare framgick det att utan ett förhållningssätt som främjar delaktighet och inflytande begränsas brukarens möjligheter till det avsevärt. Något som också nämndes var att möjliggöra delaktighet genom att använda samtalsmetodiken MI – motiverande samtal. Enligt informanterna syftade dessa till att motivera brukaren till handling och att själv komma fram till lösningar på sina problem. Mycket av detta går att koppla till Sagsveen m.fl. (2018). Enligt författarna är två viktiga förutsättningar just MI-samtal och att anpassa vården utefter brukarens förmåga. Sett till MI-samtalen är meningen med dessa i enlighet med vad informanterna uttrycker, att få brukaren att själva komma med lösningar. Utifrån informanternas svar när det kom till att anpassa brukarens stöd utefter dennes behov är den samlade bilden att det nås genom ett tillbakahållande förhållningssätt hos personalen. Att arbeta med och inte åt brukaren var en viktig del i förhållningssättet, att backa när brukaren hade förmåga att klara ett visst moment själv. Sammanfattat är det många avhängigt hur socialarbetaren ställer sig till inflytande och delaktighet vilket även är i enlighet med vad Solbjør & Steinsbekk (2011) hävdar, att socialarbetarens attityd och inställning är av vikt för att möjliggöra inflytande och delaktighet.

7.2.4 Hinder hos personalen

Att utgå från sig själv och inte gå efter vad brukaren tycker och tänker utgjorde det största hindret för inflytande och delaktighet. Likväl nämndes det även om situationer där viss personal ville få stödtillfället gjort snabbt och smidigt, vilket ledde till att personalen gjorde allt själva och brukaren fick titta på.

Man gör det enkelt för sig själv. Det handlar om hur vi tänker. Tänker jag utifrån mig, vilket man inte ska göra, då får inte brukaren samma möjligheter till inflytande. Arbetar man däremot utifrån brukaren och vad denne vill så blir det utifrån dennes mål (Informant 1) De vill gärna gå och göra åt istället. För det går snabbare och är mer effektivt. Speciellt på ett annat boende jag varit på, där var det mycket så. Man tog över fast att brukarna kunde göra själva, för att tjäna tid. (Informant 4)

Shortus m.fl. (2011) tar upp det som informanterna ovan nämner. Att ett hinder för brukarinflytande och delaktighet är att personalens önskemål inte går ihop med vad personalen

38 anser är bäst. Ovan redogör informanterna för situationer där personal har gått sin egen väg och inte tagit brukarens vilja eller förmågor i beaktning för att göra det smidigt för dem själva. Shortus m.fl. (2011) menar att socialarbetaren behöver väga in flera aspekter när det kommer till frågor om brukarens insatser, däribland egen kunskap, forskning samt brukarens åsikter. Kopplat till första citatet kan det tänkas som att det där uppstått konflikter mellan vad personalen anser är det bästa och vad brukaren tycker.

7.2.5 Förutsättningar hos brukaren

När det kom till brukaren är den samlade bilden att vilja och motivation hos denne var en viktig del för inflytande och delaktighet. Vissa brukare hade inget som helst intresse av att vara med och ta beslut eller göra något under stödtillfällena, dessa upplevdes ha en mer passiv inställning. Andra förutsättningar hos brukaren var dagsform och funktionsnedsättningar och att dessa spelade stor roll, men mer i egenskap av hinder vilket tas upp längre fram i arbetet. En annan aspekt som nämndes var att det var lättare att få brukaren delaktig och erhålla inflytande om denne själv hade ansökt om stödinsatsen. Nedan menade informanten att vissa brukare har haft en press från närstående om att söka hjälp och när det inte var sökt på eget initiativ hade brukaren sällen ett intresse av att få inflytande och vara delaktig.

Har de själv ansökt om det så vill de ju vara delaktiga och då ser jag tydligt att det är lättare att lyckas och det är mycket lättare att få med brukaren på det […] Det handlar ju ofta att de vill, har ett intresse, att de vill lyckas. (Informant 1)

Detta går att koppla till vad Sagvseen m.fl. (2018) hävdar, att brukarens motivation och känsla av att äga sin genomförandeplan kan vara faktorer för möjliggörande av inflytande och delaktighet. Utifrån citatet ovan går det att tolka det på så vis att en brukare som själv ansökt om hjälp ofta har en större motivation till att ha inflytande och delaktighet i frågorna som berör dennes insatser. Likväl hävdar Smith m.fl. (2012) att ett meningsfullt engagemang hos brukaren också utgör en viktig faktor för dennes inflytande.

7.2.6 Hinder hos brukaren

Hos brukaren fanns det många faktorer som kunde hindra dennes inflytande och delaktighet. Brukarens funktionsnedsättning och dagsform var många gånger avgörande.

Den psykiska ohälsan är olika kännbar olika dagar tänker jag. En person kan ha fler problem med paranoia en dag än en annan, mer röster, ångest eller tvång vissa dagar. Det kan ju ha och göra med hur mycket personen ha gjort det sista, allt ifrån att personen ha

39 varit för inaktiv till allt för aktiv. Det kan handla om utmaningar som varit jobbiga,

någonting som personen går runt och grubblar på. Dålig nattsömn, biverkning av mediciner, inte fått i sig tillräckligt med mat, dåligt med pengar. Ja massa som kan påverka. (Informant 6)

Som nämnts innan verkade dagsformen hos brukaren vara det som spelade störst roll. Citatet ovan belyser faktorer som påverkar denna, bland annat medicinering, ångest och sömn. I vidare mening var detta ofta något som sågs som sviter av dennes funktionsnedsättning. Dagar då brukaren hade en sämre dagsform var det svårt att involvera brukaren i stödet och frågor som berörde detta, det innebar således att inflytandet och delaktigheten dessa dagar begränsades. Det framgick även att om personalen ställde frågor till brukaren som syftade till att ge denne inflytande, på dagar som brukaren mådde sämre, kunde det snarare ge motsatt effekt. I dessa fall kunde frågorna snarare förstärka paranoian och misstänksamheten hos brukaren som ofta utgjorde ett hinder, gentemot personalen. Bland annat kunde motfrågor som ”vad ska ni med

den informationen till?” uppstå. Dessa erfarenheter går att koppla till vad Eriksson (2015) och

Sagsveen m.fl. (2018) hävdar, att brukarens personliga förmågor spelar en viktig roll. De menar vidare att brukare med mer omfattande problematik ofta har svårare att sätta sig in i frågor och beslut som rör dennes liv.

7.2.7 Teoretisk koppling

Till att börja med framgår det att personalgruppen under möten diskuterar och reflekterar över sitt förhållnings- och synsätt. Enligt Payne (2015) kan det ses som en del av den participativa praktiken, vilket utgör en viktig aspekt av empowerment och innefattar just förhållnings- eller synsättet hos personalen. Genom att diskutera dessa frågor kan det ses som ett sätt för att upprätthålla empowermentpraktiken i verksamheten. När det kom till förutsättningar för brukarinflytande från personalens sida framgick det tydligt att det många gånger handlade om den enskildes fingertoppskänsla, med andra ord förhållningssättet. Författaren hävdar att den participativa praktiken består av fyra beståndsdelar och dessa har identifierats under frågorna som berört förutsättningar och hinder. Bland annat ska socialarbetaren stötta brukaren i frågor som berör denne, att ta kontroll över sitt liv samt att denne ska involveras i planering av insatser och få definiera sina egna behov. Likväl ska självförtroendet och brukarens färdigheter och kunskaper ökas med stöttningen från personalen. Ovan har vikten av att inte ta över under brukarens stödtillfällen tagits upp, likväl att socialarbetaren ska anpassa sin delaktighet utefter brukarens dagsform. Vidare förklarades det som att arbeta med händerna bakom ryggen för att möjliggöra ett så stort deltagande för brukaren som möjligt. Genom det förhållningssättet var

40 målet således att stärka brukaren i att utvecklas och öka sin självständighet vilket är i linje med vad den participativa praktiken syftar till, att öka brukarens självförtroende och förmåga. Det framgick likaså att det var viktigt att få låta brukaren utforma och styra sina insatser vilket också går ihop med Paynes (2015) resonemang.

Tidsbrist utgjorde som tidigare nämnts hinder för brukarens inflytande och delaktighet, då detta många gånger ledde till att socialarbetaren tog över under stödtillfället för att få snabba på exempelvis städet. Den samlade bilden var att det kunde ta tid att stärka en brukare i något denne hade svårt med. Utifrån empowerment innebär tidsbristen ett hinder, då förstärkningen av brukaren försvinner. Likväl kan brukarens möjlighet till att stärkas bero på vilken inställning och attityd socialarbetaren har till att aktivt arbeta för att främja dennes utveckling.