IBIC

Nedan kommer resultat och analys kring IBIC presenteras. Frågor som tas upp är IBICs förtjänster kopplat till inflytande och delaktighet, brister samt att vissa frågor diskuteras i ett historiskt perspektiv utifrån hur verksamheterna arbetade innan och efter IBIC infördes. 7.3.1 Vad är IBIC och hur har det möjliggjort ett ökat inflytande och delaktighet för brukaren?

Den samlade bilden av vad IBIC är för något är att det ses som ett redskap som ska underlätta för socialarbetaren när det kommer till arbetet med brukarens genomförandeplan. Sedan IBIC infördes har varje brukares genomförandeplaner brutits ner på ett mycket tydligare sätt, då brukarens olika livsområden står var för sig och att det framförallt framgår vad livsområdet innebär, var brukarens förmågor i detta är och vad socialarbetarens roll i livsområdet blir. Informanternas uppfattning av IBIC går således ihop med dess syfte som Socialstyrelsen (2016) tar upp, att genomförandeplanen ska bli tydligare samt att brukaren ska få ökade möjligheter att få redogöra för sina behov. Jämfört med innan IBIC användes, erfar informanterna att brukaren har getts mer möjligheter till inflytande och delaktighet. Det framgår bland annat att socialarbetaren förväntas involvera brukaren i varje livsområde och på vilket sätt denne behöver hjälp samt att det ska framgå på i genomförandeplanen på vilket sätt brukaren har varit delaktig. Detta för att säkerställa dennes inflytande och delaktighet kring varje del i brukarens liv.

Ett verktyg för att brukaren ska få större inflytande i sin genomförandeplan, det ska bli tydligare, lättare att följa upp och se den röda tråden […] alla får frågan om de vill ha någon med sig under upprättandet av genomförandeplanen. Man ska även förklara hur brukaren varit delaktig. (Informant 1)

41 IBIC är ett nytt sätt att skriva genomförandeplaner på som egentligen leder till ännu mer

ökad delaktighet för det finns så mycket undergrupper i varje grupp, så målen plockas ner till så mycket mindre […] nu skriver man om brukaren har varit aktivt eller passivt delaktig […] det var upp till varje personal att komma ihåg förr, så nu säkerställs delaktigheten på ett bättre sätt. (Informant 2)

De främsta förtjänsterna som IBIC har haft med sig verkar således vara en större tydlighet i genomförandeplanerna och ett säkerställande av delaktigheten hos brukaren. Genomgående beskrivs det hur genomförandeplanerna såg ut förr, att det var mer otydligt och att dessa framförallt kunde se väldigt olika ut beroende på vem som skrev dem. Detta då det inte fanns lika tydliga mallar förr i hur genomförandeplanen skulle utformas, samt att varje område i brukarens liv var bredare och mer öppna för tolkning. Vidare framgick det att livsområdena som kom med IBIC har underlättat för många socialarbetare att få till en tydlig och strukturerad genomförandeplan. Vad de olika livsområdena kan innefatta framgår i nedanstående citat:

Det är allt möjligt ifrån hemliv, matinköp, städ, inlärning, kognitiva funktioner, allmänna uppgifter och krav, god man, sysselsättningar. Alla möjliga aspekter i personens liv […] Allt en person skulle kunna ha stöd i. (Informant 6)

Vidare framhävs även tydligheten runt varje livsområde. Utifrån genomförandeplanerna enligt IBIC står nu varje livsområde uppstaplat på ett tydligt sätt i tabellform. I varje livsområde står det vad målet är, vilka förmågor brukaren under just det området har samt hur och på vilket sätt personalen ska hjälpa eller stötta brukaren. Den nya delen där det står om på vilket sätt personalen ska vara delaktig framhävs som mycket positiv. Detta ansågs minimera risken för att personalen ska ta över och göra saker som brukaren redan kan, vilket i sin tur stärker brukarens delaktighet. En ytterligare aspekt i att IBIC tar upp i stort sett varje tänkbar del i en brukares liv är att det har en ”kartläggande” effekt. Tanken är att vid en uppstart med en ny brukare tar socialarbetaren med sig en tom genomförandeplan där alla livsområden står med. Meningen med det är att socialarbetaren tillsammans med brukaren går igenom varje punkt, oavsett om vissa är aktuella eller inte, där brukaren då förväntas ge sina åsikter och tankar. Det här tillvägagångsättet genererar då i en kartläggning av brukarens alla behovsområden och att dessa sedan skulle styra hur stöden såg ut. Vidare skulle det också generera i att planen framförallt byggdes på brukarens åsikter och inte personalens. Jämfört med tidigare var inte genomförandeplanerna så detaljerade, vilket innebar att vissa behovsområden kunde missas eller att det framförallt hängde på att socialarbetaren var mycket noggrann med att försöka identifiera alla behov hos brukaren. Utifrån den nya strukturen IBIC har bidragit med upplevs det således att kvalitén och rättssäkerheten har ökat.

42 Ovanstående stycke går att koppla till bland annat Sagsveen m.fl. (2018). Författarna hävdar en viktig förutsättning för brukarinflytande är just att kartlägga brukarens behov. Vidare menas det att det är en fördel om socialarbetaren bedömer brukarens behov för att sedan anpassa vården därefter. Likväl är det av vikt att få brukaren att känna att denne äger sin genomförandeplan samt att denne har varit med och kommit fram till olika lösningar. Utifrån hur socialarbetarna förväntas arbeta med IBIC och den nya genomförandeplanen går dessa resonemang väl ihop med varandra. Solbjør & Steinsbekk (2011) talar om en viktig aspekt i brukarinflytande, att brukarens erfarenheter och åsikter kan ses som ett viktigt komplement till socialarbetarens kunskaper. De menar vidare att när socialarbetaren låter brukaren få komma till tals, som sker vid upprättande av genomförandeplaner med IBIC, lämnar också denne över sin makt till brukaren vilket författarna kallar maktöverföring. Även Eriksson (2015) tar upp den här aspekten av brukarinflytande. Han hävdar att få låta brukaren komma till tals genererar en maktutjämning samt en anpassning av brukarens stöd, vilket i sin tur ökar effektiveten i verksamheterna. Smith m.fl. (2012) tar likaså upp att brukarinflytandet bör öka optimeringen av insatser utifrån att utformningen av dessa bygger på brukarens önskemål.

7.3.2 Brister

IBIC har inneburit mer omfattande genomförandeplaner. Det framgår att en nackdel med detta är att det blivit mer text och att det ibland kan ta tid att hitta vissa specifika delar i genomförandeplanen.

Nackdelen för personalen är att det kan bli mycket text. Man går in och läser att man ska dit på tisdag klockan 09, då ska man hitta vad man ska göra på tisdag klockan 09. Det är en nackdel, då är det mycket text. (informant 1)

Flera informanter beskriver att det kan ta tid att läsa genomförandeplanerna, när dessa består av mycket text. Det framgick likaså att vissa av de tidigare genomförandeplanerna var uppbyggda i kronologisk ordning, vilket gjorde det lättare att få en överblick dag för dag på vad som skulle göras hos brukaren. I den nya genomförandeplanen behöver man således leta upp vad som exempelvis ska göras hos brukaren på onsdag eftermiddag, förut kunde man se det mycket snabbare i planen. I och med att målen nu står var för sig är det svårare att identifiera vad som ska ske vid vissa tidpunkter. En annan nackdel var att det går åt mer tid till att skriva i planerna i och med den ökade omfattningen på dessa. Enligt Eriksson (2015) kan just tidsbrist för personalen utgöra hinder för brukarinflytande och delaktighet. Likväl nämner Smith m.fl. (2012) att administrativa uppgifter också kan utgöra hinder, om dessa tar mycket tid.

43 7.3.3 Teoretisk koppling

Som tidigare nämnts menar Payne (2015) att finns det tre viktiga delar som verksamheterna behöver arbeta med för att möjliggöra empowerment. Den första aspekten är att brukarens delaktighet kring beslut som berör denne möjliggörs. Med tillvägagångssättet som socialarbetarna hade, att komma till brukaren med en tom genomförandeplan som utifrån IBIC innehåller alla tänkbara livsområden, går det att anta att IBIC möjliggör brukarens delaktighet. Här ges brukaren möjlighet att få påverka beslut avseende vilka livsområden denne anser är aktuella samt hur dessa ska vara utformade. Den andra aspekten går ut på att ta tillvara på brukarens åsikter genom att brukaren blir sedd och hörd i hur denne vill ha insatserna utformade. Utifrån de två delarna i den nya genomförandeplanen som innehåller just vad brukaren ska göra respektive vad personalen ska göra och att dessa ska bygga på brukarens åsikter bör IBIC även bidra till den här aspekten. Den tredje aspekten som möjliggör empowerment handlar om att ta tillvara på brukarens rättighet till olika tjänster och att dessa ska vara av god kvalitet. Även här kan tillvägagångssättet med den tomma genomförandeplanen anses bidra till empowerment. Brukaren får således möjlighet att välja vilka sorters insatser denne vill ha, genom att den får välja vilka livsområden den anser är relevanta att arbeta med. Om brukaren anser att den vill ha hjälp med att få ordning på sin ekonomi samt förbättra sina matlagningsförmågor blir det också dessa ”tjänster” den får utav socialarbetarna, då det kommer ingå i genomförandeplanen. Utifrån att IBIC möjliggör för brukaren att få komma till tals och att insatserna väljs och anpassas därefter går det att dra kopplingar till vad Smith med kollegor (2012) hävdar, att det ökar kvalitén på dessa. Med det sagt, går det även att anta att IBIC möjliggör för den tredje aspekten av empowerment. Sammanfattat menar Payne (2015) att dessa tre aspekter ses som grundbultar i en verksamhet för att möjliggöra empowerment och utifrån ovanstående text kan IBIC tänkas bidra till samtliga aspekter. Likväl kan IBIC sägas möjliggöra viktiga delar i den participativa praktiken. Genom utformningen av brukarens genomförandeplan med stöd av IBIC kan det tänkas att brukaren getts ökade möjligheter att få definiera sina egna behov. Som nämnts innan ges brukaren möjlighet att få berätta om sina tankar kring varje livsområde i planen och hur denne vill att det ska läggas upp.

44