Förutsättningar på arbetsplatsen

Även om socialsekreterarna är sitt eget verktyg finns det flera andra faktorer som påverkar det dagliga arbetet, bland annat arbetsplatsens förutsättningar. Det framkom tydligt i samtliga intervjuer att metodanvändningen i barnsamtal på arbetsplatsen snarare berodde på enskilda individer än arbetsplatsen i sig. Det fanns inga särskilda riktlinjer eller enskilda metoder som samtliga anställda använde sig av, det tycktes snarare bero på tidigare genomförda utbildningar eller erfarenheter. Annika beskrev hur hon kunde samarbeta med kollegor om den ena var utbildad inom exempelvis tejping men inte hon för att komplettera varandras kunskaper. Mona arbetar som inhyrd konsult men nämnde Signs of Safety som en metod som används på hennes arbetsplats. Hon själv kunde använda sig av Mina tre hus-modellen som är en del av Signs of Safety, även skalfrågor använde hon sig av i barnsamtalen. Flera socialsekreterare nämnde i

intervjun att BBIC används som ett arbetssätt och struktur i arbetet och inte som en arbetsmetod. Lilian menade att BBIC kunde användas för att strukturera samtalsämnen med barnet men att fokuset i övrigt låg på att följa barnet i samtalet. Även Jasmine nämner att BBIC inte ger några specifika frågor som kan ställas eller tekniker som kan användas i samtalen, något hon vill lära sig mer utav. Flera socialsekreterare gav exempel på olika redskap som används i kommunikationen med barn. På både Lilian och Annikas arbetsplats fanns nallekort och känslokort att använda i barnsamtalen. Även bildstöd nämns som ett vanligt redskap, bildstöd kan till exempel användas när barnet har svårigheter med att kommunicera. Jasmine hade tillsammans med en kollega tagit initiativ till att framställa bildstöd och material till arbetsplatsen eftersom behovet hade identifierats. Annika berättade att hennes val av redskap och hjälpmedel baseras på det enskilda barnet och vilka behov som tycks finnas. I de fall där hon inte träffat barnet tidigare tar hon med sig en ryggsäck full med saker för att ha många valmöjligheter.

Samtliga socialsekreterare fick frågan om de erbjuds kompetensutveckling på arbetet i form av utbildningar. Av svaren framkommer att majoriteten erbjuds flera utbildningar inom olika ämnen som berör barnsamtal. Lilian beskriver att hennes arbetsplats erbjuder kompetensutveckling inom många olika områden, exempelvis hedersvåld och missbruk. Hon framförde vidare att “ … det är svårt att prata med ett barn om barnet har mer kunskap än vad

du har”. Olivia har utbildats inom LVU och hur barnkonventionen kan implementeras i arbetet

men ingenting inom barnsamtal specifikt. Hon menar att Covid-19 kan ha en inverkan på detta eftersom alla kurser inte har kunnat hållas som vanligt. På Annikas arbetsplats har socialsekreterarna genomgått en traumautbildning, vilken hon lyfter som givande eftersom hon kan använda kunskap därifrån för att utbilda familjehemsföräldrar som kommer ha en fortsatt kontakt med barnet. Under intervjuerna noterar vi att de socialsekreterare som har kortast erfarenhet har inte blivit erbjudna utbildning inom barnsamtal utan att det är de med längst erfarenhet som utbildats. Jasmine som har kortast erfarenhet uttrycker ett behov av kompetensutveckling men att utbildning erbjuds enligt turordning.

Ja men jag vet att det är i turordning på det, utifrån erfarenhet tror jag att det är. Att har man jobbat ett tag då ska man få gå liksom en sådan barn, alltså kurs i barnsamtal eller liksom så. (Jasmine)

Även Olivia som hör till de som har kortare erfarenhet i yrket sa att hon inte erbjudits utbildning inom barnsamtal ännu. Hennes teoretiska kunskap av att samtala med barn utgörs av en barnkurs på socionomprogrammet samt dokument från Socialstyrelsen. Här framgår det att Oliva erhållit en viss teoretisk kunskap genom hennes socionomutbildning och att hon genom egna ansträngningar sökt upp kompletterande teoretisk kunskap. Både Olivia och Jasmine som har kortast erfarenhet som utredande socialsekreterare uppger att det är turordning på att genomgå utbildning i barnsamtal. Två former av en socionoms samlade kompetenser utgörs enligt Hammare (2004) av psykomotoriska färdigheter som erhålls i det praktiska arbetet och kognitiva kunskaper som ges av teori och forskning. I intervjuerna framkommer att de med längst erfarenhet i yrket erbjuds utveckling inom de kognitiva kunskaperna medan de med kortast erfarenhet förlitar sig på de psykomotoriska kunskaperna. Det kan utläsas att de praktiska kunskaperna utökas med hjälp av teori, snarare än att erbjuda en teoretisk bas som start i arbetet som barnavårdsutredare.

Socialsekreterarna berättar att de erbjuds kompetenshöjande utbildning inom olika ämnen som berör barnsamtal, vilket bidrar till socialsekreterarnas förutsättningar att hålla barnsamtal. Samtidigt framgår det att vissa ännu inte blivit erbjudna utbildning i barnsamtal då det är turordning för vilka som får gå utbildning. Det framgår å ena sidan att olika arbetsplatser har olika hjälpmedel socialsekreterarna kan använda sig av i barnsamtalen, å andra sidan framgår det att vissa socialsekreterare på egen hand tar fram bildstöd som de kan använda i barnsamtalen. Utifrån arbetsplatsens förutsättningar kan det förstås att socialsekreterarna har vissa hjälpmedel som står till deras förfogande samt att de tillhandahålls viss kompetenshöjande utbildning. Det uppfattas dock som att arbetsgivare tycks stärka socialsekreterares formella kompetens utifrån deras arbetslängd istället för vilka behov som föreligger. Utifrån intervjuerna upplevs socialsekreterarna själva få identifiera sina kunskapsbrister inom barnsamtal för att tillgodose dessa självmant men att de utbildas kontinuerligt inom andra områden i det sociala arbetet.

Utöver socialsekreterarens yrkeskompetens finns det flera faktorer som kan påverka barnsamtalet, bland annat samtalsmiljön. På samtliga socialkontor där socialsekreterarna i studien arbetar fanns barnanpassade samtalsrum att använda, på dessa rum finns leksaker och annat material som kan användas i samtalen. På Lilians arbetsplats fanns även ett ungdomsanpassat rum med wifi, rummet beskrevs vara mer “klatschigt” jämfört med de andra rummen. Samtalsrummen beskrivs vara av varierande storlek för att möjliggöra olika typer av samtal. Lilian beskrev vidare att Covid-19 pandemin hade varit något hämmande i kommunikationen med barnen. Dels behöver samtliga leksaker desinfekteras, vilket har resulterat i ett mindre utbud, dels har kontoret satt upp glasväggar vilket enligt Lilian kan ses som ytterligare en mur att ta sig igenom för att nå barnet. En annan faktor som kan påverka barnsamtalet är arbetsplatsens möjliggörande av kreativa lösningar. Socialsekreterare i barnavårdsärenden behöver göra anpassningar för att säkerställa en god kommunikation, det kan bland annat handla om att samtala under en bilresa eller en promenad istället för att vistas på socialkontoret. Lilian hade en positiv syn på arbetsplatsens möjliggörande, hon beskrev hur hon exempelvis kunde ta med barnet för att köpa glass eller fika om barnet var hungrigt. Hur arbetsplatsen möjliggör socialsekreterarnas arbete med barn på kontoret kan förstås utifrån ett barnperspektiv. Halldén (2003) skriver att barnperspektivet är att kunna tolka barnets perspektiv utifrån den vuxnes perspektiv och på så sätt kunna förstå barnet. Den vuxne behöver även anstränga sig för att skapa förståelse för barnets upplevelser. Enligt Øvreeide (2010) innebär barnperspektivet att tillgodose barnets rättigheter, att barnet bland annat får komma till tals samt att uttrycka sina tankar och åsikter. Med barnperspektivet som utgångspunkt uppfattas det att socialsekreterarna anpassar barnsamtalen utifrån barnets behov. Socialsekreterarna berättar om olika förutsättningar de har på sina arbetsplatser, en av dessa förutsättningar är barnanpassade samtalsrum som kan användas för att skapa en mer barnvänlig känsla i samtalen. Vissa socialsekreterare har även möjlighet att ha sina samtal med barnen på andra ställen än på socialtjänsten för att skapa bekvämlighet för barnet. Socialsekreterarna berättade vidare att de använder olika hjälpmedel i samtalen med barn, därigenom kan barnet få hjälp att lättare uttrycka sina tankar och känslor. Det bidrar i sin tur att socialsekreterarna lättare kan förstå och sätta sig in i barnets perspektiv. Det kan sammanställas att alla socialsekreterare tycks ha ett barnperspektiv i barnsamtalen när förutsättningar ges av arbetsplatsen.

8 Diskussion

Diskussionsavsnittet är uppdelat i rubrikerna resultatdiskussion och metoddiskussion. Under rubriken resultatdiskussion kommer studiens resultat att diskuteras utifrån teoretiska begrepp, lagstiftning och tidigare forskning. Metoddiskussionen berör studiens metodval samt dess förtjänster och begränsningar. Avslutningsvis diskuteras studieresultatet i förhållande till det befintliga forskningsfältet med förslag på framtida forskning.