Förutsättningar

Utifrån materialet syns stora skillnader mellan kommunerna trots att de ligger varandra så nära. Den ena förskolan har fått förutsättningar att delta i projektet Undif, medan den andra förskolan inte haft samma förutsättningar att delta i projektet. Utifrån förutsättningarna blir det en annan oro inför nya läroplanen och dess begrepp. En nyexaminerad förskollärare säger “det är

egentligen omöjligt att det bara är jag som förskollärare som ska genomföra undervisningen, då vi är en förskollärare på 24 barn”.

En annan förskollärare svarar,

Kan tänka mig att det kan bli svårt på vissa ställen att bedriva undervisning om de kanske bara har en förskollärare per enhet eller så, men i och med att där jag jobbar har en hög procent på

förskollärare blir det inte så svårt att genomföra

kontra “de avdelningar som inte har någon förskollärare, vem ska undervisa de barnen då”. Utifrån både förskolorna syntes vikten av att ha förutsättningar för att arbeta mot de mål som är uppsatta. Samt att förutsättningar ges till att diskutera begreppet undervisning och befästa det. Vilket syns tydligt ur detta citat “Jag har möjlighet att planera en undervisning och reflektera tillsammans med barn och arbetslag för att utmana barnen och oss själva vidare”.

Vidare lyfter förskolorna ord som “likvärdig förskola”, alla barn ska ha samma förutsättningar och ges samma möjligheter i förskolan. Resultatet visar dock att förskollärarna känner att det inte kan ge alla barn en likvärdig förskola med samma möjligheter när förutsättningarna för

förskolorna ser så olika ut. En förskollärare säger “Förutsättningarna måste finnas där, för att ge barnen en god undervisning” hen fortsätter med att “när ledningen trycker in mer krav på

förskollärarna som är så få ute i verksamheten, är det lätt att vi måste prioritera och därmed lyfter bort något som är viktigt för barnen som till exempel leken”.

Vidare säger en förskollärare från den andra förskolan

Vi har haft fördelen att ha lärspridare som delgett oss och introducerat oss i övergången till den nya läroplanen, det har gett många intressanta diskussioner som vi fått diskutera och analysera.

Utifrån den didaktiska frågan varför samt med hjälp av förskollärarnas didaktiska kompetens blir det tydligt att förskolan som inte haft samma förutsättningar känner att uppdraget som

34

förskollärare nu innebär högre krav och att de känner en osäkerhet kring begreppet undervisning. Vidare svarar respondenterna att det är mest ordet som är ändrat men arbetet är detsamma.

6.3.1 Trygghet kontra osäkerhet

På olika sätt framkommer det ur intervjuer att förskollärarna känner ett större krav på sig efter att undervisningen blivit ett centralt begrepp i läroplanen för förskolan 18. Den största skillnaden mellan respondenterna visar att de förskollärare som arbetat länge inom yrket är de som känner sig mest bekväma med de nya begreppen. “Det har blivit en trygghet, man äger läroplanen mer nu än innan” kontra de nyexaminerade som känner sig obekväma samt osäkra.

Vidare synliggör respondenterna att förskollärarens uppdrag blivit tydligare samt förskollärarens roll. “Det känns mer betydelsefull” säger en förskollärare och vidare säger en annan “det är lättare att veta vad som förväntas av en och vilka mål som ska uppfyllas”.

Utifrån empirin och de frågor som ställdes i intervjuerna framgick det att de flesta förskollärarna tyckte sig vara undervisande lärare,

Jag ser mig som en undervisande lärare eftersom jag är utbildad och arbetar som förskollärare, det ingår i mitt uppdrag att undervisa och utbilda.

En annan förskollärare säger “ja jag är ju det men använder mig inte av de orden”.

Respondenterna svarar att de undervisar på den nivå som är anpassad till förskolan, men även utifrån det som står i skollagen.

En del olikheter mellan förskollärarna fanns såsom att vara en undervisande lärare till att inte vara en undervisande lärare “nej jag vill inte kalla mig lärare, jag är förskollärare”. Det som tydligt framgick ur vårt empiriska material var, att de förskollärare som var “nya” i verksamheten inte såg sig som undervisande lärare utan de ansåg att ordet lärare tillhörde skolan. Vilket ur ett fenomenografiskt perspektiv kan handla om ens livsvärldar och erfarenheter. Respondenterna utgick från egna erfarenheter efter deras tolkning av ordet lärare. Svaren ovan visar att de direkt kopplade ordet lärare till skolan. Utifrån ett fenomenografiskt synsätt är det utifrån

35

6.3.2 Krav och ansvar

En del likheter med föregående kapitel “Trygghet kontra osäkerhet” kommer att lyftas i detta kapitel eftersom det går hand i hand, men anses behöva en egen rubrik för att förtydliga

respondenternas svar. Det framkommer av många respondenter en känsla av större krav nu efter nya läroplanen för förskolan 18.

Olikheter mellan respondenter kring krav och ansvar syns utifrån deras svar. Kraven känns större efter att undervisningen blivit en central del i läroplanen. Det finns fortfarande en osäkerhet kring begreppet samt att det är förskolläraren som planerar all undervisning men har stöd av sitt

arbetslag. Några respondenter känner en positivitet till att begreppet blivit en central del i

läroplanen för förskolan 18, “visst har det inneburit mer krav på mig som förskollärare, men det

känns som man äger läroplanen på ett annat sätt”. En annan förskollärare nämner att om kraven och ansvaret ska öka måste förutsättningar finnas. “För att uppnå de krav och mål vi har i

förskolan måste vi även få förutsättningar till det, vi behöver tid för reflektion och detta ligger på chefernas ansvar att se till att ge oss tid”

Baserat på den didaktiska frågan varför syns kopplingen mellan krav/ansvar till

osäkerhet/trygghet. Det är högst individuellt, men utifrån empirin visar resultatet att det måste till vissa förutsättningar för att alla förskollärare ska känna sig trygga i sin yrkesroll samt begreppen i

läroplanen för förskolan 18.

6.3.3 Status

Yrkesspråket synes vara av stor vikt utifrån respondenternas svar från båda förskolorna. Det krävs dock att alla förskolor får samma förutsättningar vilket inte upplevs mellan dessa två kommuner. Respondenterna från båda förskolorna betonar att om statusen i förskolan ska höjas måste det finnas en samsyn och ett gemensamt yrkesspråk för alla förskolor. Följden av att använda rätt begrepp och att styrdokumenten följs hoppas respondenterna att förskolans status ska höjas. ”Äntligen blir vårt arbete mer betydelsefullt och förskolan kan bli accepterad som en skolform”.

36

Vidare synliggör respondenterna önskan om att samhället inser det viktiga och betydelsefulla arbetet i förskolan och får en förståelse för vad det är som görs i förskolan. Respondenterna säger, det är i förskolan de framtida medborgarna formas och det som förskollärarna gör är viktigt. Några förskollärare benämner att “det känns som vi kan få upp statusen på vårt läraryrke genom att belysa att vi undervisar i förskolan, och att det är en utbildning vi bedriver på

förskolan”. En annan förskollärare säger“vi måste ge den tid, medveten tid, för att befästa kunskap, gemensamma begrepp och få en samsyn”.

För att statusen ska höjas bör det finnas vissa förutsättningar som till exempel, tid samt att begreppen måste diskuteras, reflekteras och analyseras i förskolan. Det är av stor vikt att pedagogerna i förskolorna använder de rätta begreppen både inför barnen och inför vårdnadshavarna, är beskrivningar som respondenterna lyfter i intervjuerna.

Med hjälp av detta begrepp så synliggör vi vad det är vi gör i förskolan, vilket gör att människor förstår hur viktigt vårt arbete är, vi är inget dagis, vi är barns första skola.

Trots en del olikheter mellan respondenterna såsom åsikter om krav, oro, samt olika

förutsättningar, så tillför undervisningsbegreppet en positivitet för respondenterna. De didaktiska frågorna vem och varför hjälper förskollärarna att förstå undervisningsbegreppet. Även om respondenterna är oroliga över förändringen i nya läroplanen för förskolan 18 så uppfattas deras tonläge i intervjuerna som positiva. De uttrycker en glädje över vad begreppet kan göra för förskolans status. Även om kraven ligger på förskollärarna så är det positivt att veta vem och

varför de ska bedriva undervisning i förskolan. Respondenterna menar på att plötsligt blir

förskolan mer betydelsefull, förskollärarens yrke blir mer än “barnpassning”. Respondenterna uttrycker dock att“begreppet undervisning kan fortfarande kännas lite jobbigt att uttala, men det handlar om att befästa det och samtala om det”.