Rapporter från Högskoleverket (2006:45R; 2006:46R), Skolverket (2005:286) och Ungdomsstyrelsen (2006) visar att många ungdomar ser en examen från högskolan en ”nödvändighet” för att över huvud taget komma in på arbetsmarknaden. Det politiska målet att 50% av en årskull skall få vi- dare till högre utbildning förre 25 års ålder medför att motivationen och mo- tiven för att studera varierar kraftigt hos studenterna inom såväl som mellan olika program och kurser. Om förväntningarna hos en enskild student är att ”få en examen” så är det snabbaste sättet att klara en utbildning att anpassa sig till rådande system, lära sig de koder som gäller och göra som man för- väntas göra. Såväl lärare som studenter beskriver detta som ett ytligt, instru- mentellt lärande, men många studenter ser det också som pragmatiskt och rationellt (HSV 2006:46R). Ett lärande som bygger på utvecklandet av kri- tiskt tänkande genom reflektion, diskussion, sökande och prövande, tar tid och ställer krav på relevans och meningsfullhet.
2005 presenterade Skolverket en utvärdering av gymnasieskolan, baserad på hur lärare vid universitet och högskolor samt potentiella arbetsgivare skat- tade gymnasieelevernas kunskaper och färdigheter (Skolverket 2005:268). Ca 1000 arbetsledare med egen erfarenhet av unga medarbetare tillfrågades om de ansåg att de gymnasieutbildade var väl förberedda för arbetslivet. Arbets- ledarna fick bedöma sammanlagt 23 olika förmågor.
De förmågor som arbetsledarna rankade högst var ordningssinne, enga- gemang och initiativförmåga. De förmågor som rankades lägst var kunska- per som var kopplade till skolämnen och till kunskapssamhället. Arbetsle- darna ansåg över lag att de unga i deras arbetsgrupper var väl förberedda för arbetslivet. Drygt var tredje arbetsledare uppgav att de tyckte att de unga medarbetarna var bättre rustade för arbetslivet än för 5-10 år sedan, medan nästan lika många tyckte att de var sämre rustade idag.
I rapporten drar man slutsatsen att arbetsledarnas omdömen kan ha sin grund i att de unga får tämligen okvalificerade arbetsuppgifter där kraven på kunskaper är ganska låga medan kraven på mer traditionella "dygder" av ty- pen komma i tid, följa regler och vara noggrann värderas högt. Troligtvis blir
kraven på kunskaper större ju mer kvalificerade arbetsuppgifter de unga får. Skolverkets slutsats är att som medborgare i ett allt mer komplicerat samhäl- le behöver de unga också andra kunskaper och färdigheter än de som arbets- livet i första hand efterfrågar.
I samma undersökning tillfrågades drygt 1 600 akademiska lärare om de ansåg att de gymnasieutbildade hade tillräckliga kunskaper för att klara hög- skolestudier. Lärarna fick bedöma 22 olika förmågor. Studieförmåga och en- gagemang rankades högst av högskolelärarna. Förkunskaper i svenska språ- ket framhölls som viktiga för att klara studierna. Ordningssinne värderades lägst av lärarna. Oavsett ämnesområde var lärarna tämligen överens om att studenterna visade bristande förmåga när det gällde att analysera och pro- blematisera. För att klara högskolestudier ansåg också flertalet lärare att stu- denterna borde ha bättre förkunskaper i att skriva och att läsa svenska. Många lärare som undervisade i ämnen med direkt anknytning till gymna- sieskolan t.ex. matematik och moderna språk, var missnöjda. Mer än varan- nan lärare uppgav att de unga studenterna var sämre förberedda än för 5-10 år sedan. Endast var tionde anser att de var bättre. Två lärare av tre inom ämnesområdena teknik, naturvetenskap och humaniora ansåg att studenter- na var sämre rustade idag. Utifrån dessa resultat kan man ställa sig frågan vad ”anställningsbarhet” innebär!
Denna jämförelse mellan vilka kunskaper, färdigheter och förmågor som akademiska lärare respektive arbetsgivare värderar högt och bedömer som viktiga för ungdomars framtid, visar sig också i lärares och studenters syn på examinationens betydelse (HSV 2006:45R). Författarna till rapporten menar att examinationen och examinationsprocesserna tycks leva sitt eget liv inom högskolan, skilt från undervisning och planering. Kraven på studentaktive- rande arbetsformer och att studenterna själva skall ta ansvar för sitt lärande ställs på sin spets i frågan om studenterna också själva har något inflytande över vilka kunskaper, färdigheter och bedömningsförmåga de kommer att behöva i sitt framtida arbete på en arbetsmarknad där rörlighet, flexibilitet och förändring kommer att vara ledord.
Sammanfattningsvis visar flera studier på en klyfta mellan vad akademis- ka lärare och intressenter utanför akademin, inklusive studenter, anser att studenter med en akademisk utbildning bör kunna. Examinationerna inom högskolan ger studenterna tydliga signaler om vad det är som kommer att bedömas och betygssättas och därmed styr lärarnas organisering av under- visningen de studerandes sätt att ta sig an sina studier och hantera sin stu- diesituation. Förmåga till kritiskt tänkande eller ett kritiskt förhållningssätt till kunskap lyfts inte explicit fram som viktiga kunskaper, vare sig av de aka-
demiska lärarna eller arbetsgivarna, däremot problemlösnings- och analytisk förmåga. Om studenter redan från början upplever att lärarna inte förstår el- ler är kritiska till de kunskaper, färdigheter, erfarenheter, mål och ambitioner som studenterna har, finns en risk att det skapas en polarisering, en upplevd motsättning, mellan ”studenter” och ”lärare”. Om studenterna i en sådan si- tuation också uppfattar att de hänvisas till varandra i studentgrupperna att tolka och hantera den information de får, med hänvisning till att de skall ta ansvar för sitt eget lärande finns också en risk att ”gruppen” i snarare blir ett forum för social gemenskap och trygghet i en ny och osäker omgivning, än ett forum för lärande och kritiska diskussioner.