Vilka förväntningar har du på sfi-

Enkäten visar att majoriteten av informanterna, nämligen 62 % har medelstora förväntningar på sfi-utbildningen i och med att de väljer siffran 3 på skalan mellan 1 och 5. Samtidigt anger fyra informanter högsta siffran på skalan medan två andra informanter väljer siffran 2.

Svaren på enkäten har utvecklats och förtydligats under intervjuerna som jag utförde med informanterna och redovisas härunder.

Eftersom svaren som transkriberats från intervjuerna är relativt långa väljer jag att här avgränsa mina citat till det mest relevanta i dessa svar. Informanterna som utgör den största gruppen det vill säga de som väljer siffran 3 i enkäten förväntar sig framför allt att få en mycket bra lärare på sfi-utbildningen samt att ta sfi-provet inom den närmaste framtiden. Under intervjuerna preciserar dessa informanter att de räknar gå på sfi- utbildningen mellan 6 månader och ett år. Sedan anger de olika anledningar till varför de har just valt den här siffran 3 i enkäten.

Således berättar Carlos att hans största förväntning på sfi-utbildningen var att få en bra lärare i akademikergruppen och därmed en högkvalitativ undervisning vilket han motiverar på följande sätt:

För mig har läraren alltid varit mycket viktig i skolan. Här alla har universitetstudier och därför är det viktig att ha en kompetent lärare. Om vi inte har en bra lärare, missar vi starten och förlorar mycket tid innan vi lyckas komma igång med språket.

På frågan om han kunde förklara sitt val i enkäten svarade han att han givetvis hoppas lära sig svenska så bra som möjligt men att han ser sfi-utbildningen som en början på ett betydligt längre arbete med språket.

Lei som också tillhör majoriteten anser att under sfi-utbildningens gång har han förväntat sig att dels få mycket bra undervisning dels möjligheter att komma i kontakt med det svenska samhällslivet och även med skolpersonalen:

Jag hoppades att i sfi-utbildningen skulle planeras ett nära samarbete med arbetsförmedlingen och svenska elever som läser här på skolan och andra som arbetar här. Jag var mycket glad när vår lärare bjöd in en kollega som undervisar i samhällskunskap och pratade lite med oss. Tyvärr kom ingen fler men jag pratade lite ibland med städerskan i korridoren på raster. Vi läser på en stor skola men vi är mycket ensamma.

Flera informanter i ”majoritetsgruppen” har förväntat sig att få mer hjälp med valideringen av egna betyg och planeringen av fortsatta studier eller hitta genvägar till arbetslivet, vilket uttrycks mycket tydligt av Julia:

Min man har berättat för mig att på sfi-utbildningen vi skulle få hjälp med våra betyg från universitetet, validering och planering eller hur vi hittar jobb men jag tycker att skolan var dålig på detta. Läraren informerade oss vilka vi kan kontakta, men de var nästan alltid upptagna så det fungerade inte bra. Varför kommer de inte i klassen och informerar och förklarar saker till oss? Det är som i mitt hemland, fina ord på papper!

Nuria berättar att hon har förväntat sig att i akademikergruppen inom sfi-utbildningen skulle finnas flera ”moduler” för träning av olika färdigheter t.ex. skrivning, konversation, högläsning som kursdeltagarna ibland kunde välja emellan enligt önskemål:

Trots att vi alla är högutbildade har vi olika sätt att lära oss språk och därmed olika behov. Jag behöver till exemple mycket konversation men tiden räcker inte till allt. En annan grupp här har en lärarassistent och han arbetar ensam med några elever och hjälper dem. Vi har ingen lärarassistent i vår grupp kanske därför att vi är akademiker och vi måste ta mera ansvar!

Andra svar har innehållit synpunkter på arbetsmiljön som följande utdrag som tillhör Silvia visar:

Jag trivas inte i den här klassen eftersom halva klassen består av datorer och halva av bord. Vi har ett ovalt bord och sedan ett litet rund bord men platserna räcker inte för alla. En del måste sitta vid datorerna trots att man vill inte. De som vill öva uttal på datorer kan inte koncentrera sig när andra diskuterar eller läser. Det är alltid kallt i klassen och vi kan inte öppna någon fönster på raster och få luft.

Som nämns ovan har dock fyra informanter markerat siffran 5 på skalan i enkäten på frågan om vilka förväntningar de har på sfi-utbildningen. Alla fyra är män men kommer från olika länder och är i olika åldrar.

Intressant nog ingår både den yngste och den äldste bland informanterna i den här lilla gruppen. Dessa berättar på intervjuerna att de tror att de kommer att klara sfi-provet efter fyra-fem månader.

Två av dessa informanter anger liknande svar som sina gruppkamrater nämligen att de är mycket motiverade att lära sig tala och skriva bra svenska eftersom de vill validera och eventuellt komplettera sina utbildningar från hemlandet genom universitetsstudier och dessa kräver mycket goda kunskaper i svenska.

Samtidigt talar de om ett slags uppmaning och känsla av ansvar mot sig själva och mot de närmaste när det gäller deltagandet i sfi-utbildningen som Ramon säger:

Jag har valt att flytta hit för att leva med min fru och detta betyder att jag måste lära mig språket snabbt och förstå vad människor runt mig pratar. Jag har flyttat till akademikergruppen från en annan grupp och tror att det är rätt plats för mig här. Vi har en mycket bra lärare och jag förväntar mig att lära mig mycket innan vi tar sfi-provet om några månader.

Den yngste informanten förklarar att han förväntar sig att få mycket bra undervisning men att han har höga förväntningar när det gäller att bli likabehandlad som de andra. Han berättar så här:

Man har det mycket svårare när man är svart här i Sverige också. Min store bror har också studerat på den här skolan men svenskläraren gillade inte honom. Jag tänker jobba jättehårt med svenska och klara sfi-provet nästa gång och inte låta någon lärare behandla mig som de gjorde med min bror.

Den äldste informanten knyter sina höga förväntningar på sfi-utbildningen till familjesituationen och dess sociala liv:

Jag har största förväntningar på att få en hög kvalitet på undervisningen. Jag har ett bra arbete här och mina barn går i skolan så jag behöver svenska språket både på min arbetsplats i skolan och hemma. Dessutom har vi många vänner som vi umgås med. Alla pratar mitt modersmål men jag känner att jag vill prata svenska med dem. Jag ska studera intensivt nu och jag tror att jag kommer att prata svenska när jag är klar med sfi.

Den sista lilla gruppen som skiljer sig i sitt svar från majoriteten består av två kvinnliga informanter som har angivit 2 på skalan i enkäten. Under intervjuerna med dem berättar dessa informanter att vad de menar med den här siffran egentligen har att göra med deras egen förmåga att lära sig språk.

De tror nämligen att de behöver mer än ett år innan de kan klara sfi-provet:

Jag tycker också att det är viktigt att ställa höga krav på en utbildning och på att man ska ha en bra lärare och böcker. Men jag tycker att varje person måste tänka lite också på hur duktig man var i skolan. Jag hade svårt för språk och skämdes för mina fel. Så jag tror inte att jag ska ha stora förväntningar på sfi-utbildningen därför att svenska är svårt för mig och jag måste studera mycket innan jag får bra resultat.

Fråga 3 0 2 4 6 8 10 12 Antal elever