Hur tror du att du har påverkats av sociala faktorer under utbildningens

gång?

Det här är en fråga som lades till enkäten i syfte att vidga undersökningens perspektiv och för att ta del av informanternas synpunkter om sociala aspekter som oftast påverkar språkinlärningen.

Med undantag för fyra, anger de övriga tolv informanterna att de är gifta eller sambor med svenskar vilket också är anledningen till varför de kom till Sverige.

Svaren på enkäten visar att informanterna som tillhör den här ”majoritetsgruppen” har mycket gemensamt när det gället umgängesmönster, hemförhållanden och kontakt med svenskar utanför skolan.

Utmärkande för deras umgänge är att de har både en svensk familj och svenska vänner omkring sig som Manuel berättar:

Jag bor tillsammans med min flickvän och vi besöker hennes föräldrar varje helg där vi träffar hennes syskon också. Hon har många kompisar som kommer hem till oss och vi pratar så jag har jätte bra möjligheter att praktisera svenska och lära känna svenskarna!

De här informanterna anger att de är nöjda med sina liv och är mycket positivt inställda till Sverige. Tanja berättar om en resa hon och hennes sambo har gjort under en helg:

Vi flög till Stockholm och där promenerade vi i Gamla Stan. Jag tycker att Stockholm är mycket underbar vacker och också naturen med skärgården. På kvällen gick vi på teaterföreställning och vi tittade på svensk pjäs. Allt var mycket fint.

De flesta kvinnliga informanterna i den här gruppen upplever att de får mycket hjälp av sina svenska sambor eller män både med hushållsarbetet och samhällslivet och trots att de saknar släktingar och vänner känner de sig hemma i Sverige, som Silvia anger:

Min sambo och jag gör allt tillsammans och han berättar olika saker för mig så jag förstår hur skola och andra myndighet fungera i Sverige. Men han kan inte hjälpa med svensk grammatik och det är konstig!

Nuria berättar dock om skillnaden hon har märkt i sättet hon har bemötts på en vårdcentral när hon gick dit ensam respektive tillsammans med sin sambo:

Igår när cyklade hem hade jag olycka och slog mig så jag gick till vårdcentralen. Jag vänta i receptionen men kvinnan där sa att jag ska hem, hon kan inte hjälpa mig. Jag hade sår på panna och hade mycket ont och vänster fot och knä och jag tyckte kvinnan var mycket otrevlig. Jag berättade för min sambo och vi gick tillbaka till vårdcentralen och då kvinnan var mycket snäll och hjälpsam. Jag var mycket iriterad på henne därför i mitt hemland också fattiga människor är behandlade dålig!

Som nämns ovan har fyra informanter en annan språksituation i familjen på så sätt att tre är gifta med personer från hemlandet medan den fjärde är ogift och bor hos släktingar.

De tre som är gifta anger att de också får mycket hjälp med orienteringen ute i samhället och arbetslivet av maken/makan men till skillnad från ”majoritetsgruppen”

har de tätare kontakt med modersmålet än med svenska både i hemmet och i umgängeskretsen:

Min man kom till Sverige för fem år sedan och han har läst sfi också. Han har sina föräldrar och sin syster här i staden och vi träffas ofta men vi pratar inte svenska tillsammans. När jag är med dem känner jag mig inte ensam.

Informanten som inte är gift berättar på intervju att hans släktingar kämpar hårt för att skaffa sig jobb och bygga upp ett bra liv i Sverige och att de har det svårt:

Jag ska studera maximalt så jag får bra utbildning sen. Min familj har det svårt också och de hjälper mig som de kan men jag måste kämpa också. Jag har inga svenska kompisar bara mina gruppkamrater. Och läraren förstår oss och hjälper oss alltid.

En annan manlig informant i den här gruppen anger att han umgås med svenskar men att de då talar engelska som är det gemensamma språket.

Å andra sidan söker han vägar för att träna sin svenska:

Min son går på dagis och jag vill prata bättre med fröken. Jag har börjat läsa i en bok för min son varje kväll. Det är viktigt att brukar prata med mitt barn på svenska.

En annan aspekt som lyfts upp av Ramon har att göra med möjligheten till att få ekonomisk hjälp under sfi-utbildningen.

Även de andra männen som inte har ett arbete berättar på intervjun att de känner sig som den ovannämnde orättvist behandlade:

Jag trodde att jag kan arbeta medan jag går på sfi-utbildningen men det får man inte. Och sedan vi kan inte låna studiemedel som andra vuxna elever i Sverige! Systemet i Sverige är konstigt och orättvist mot oss, tycker jag.

Bland de kvinnliga informanterna är det flera som också anser att de borde ha rätt till studiemedel men bara en upplever att hon har det svårt ekonomiskt:

I mitt hemland jag arbetade varje dag efter skolan och hade mina pengar. Här måste jag be min man och jag gillar inte det! Jag vill arbeta och få pengar!

Alla informanterna anger läraren som en viktig social faktor.

Många informanter förklarar detta med att läraren ofta står för den vuxna invandrarens första kontakt med landet eller med utbildningssystemet i Sverige. Lei uttrycker sig så här:

Jag tycker att min grupp har fungerat bra för att vi har en duktig lärare. Vi diskuterar ofta med alla andra elever om vi har problem av lära sig svenska. Läraren respekterar oss och är mycket snäll och positiv så vi är också snälla med varandra och har roligt.

Nuria säger så här:

Vi gör många fel för svenska är svårt men om man har en bra lärare skrattar inte andra i gruppen och man känner sig inte dum inför klassen. Det är jätte viktigt!

Jane nämner arbetsmetoder:

Jag är nöjd med min grupp och jag tro vår lärare är en utmärkt ”pro-active” lärare mycket engagerad i vår inlärning av svenska. Hon lyssnar på våra önskningar om det gäller tempot på lektionerna eller vad vi vill diskutera kring. Jag tycker också att hennes konstant positiv feedback ger oss motivation och incitament för att studera mer.

Henri berättar att han uppfattar läraren mest som en ledare:

Jag var imponerad när jag kom till ”akademiker”-gruppen att här alla eleverna kom i tid och att det var lugn och ro i klassen. I min föra klass hade vi en bra lärare också men så kom många för sent och många pratade och skrattade hela tiden! Jag hörde inte vad läraren sa många gånger, det var ingen disciplin!

Slutligen uttrycker sig Franz så här:

Jag kan säga att jag har uppnått min mål i svenska vilket betyder att jag kan snabbt läsa och förstå tekniska texter på svenska och detta under en kort tid! Jag vill tacka läraren för detta hon har förklarat svensk grammatik mycket tydligt för oss!