Faktorer som hämmar ordningsvakternas begriplighet i arbetet

Även om ordningsvakterna generellt sett har en bild av att mycket i yrket är förutsägbart så finns det även händelser och situationer som ordningsvakterna upplever oförutsägbara vilket hämmar begripligheten i ordningsvakternas arbete. En ordningsvakt lyfter fram terrorhot mot exempelvis köpcentret han arbetar i som något som han upplever är helt oförutsägbart, som bara kan dyka upp när som helst utan någon som helst förvarning och som är helt oförståeligt. En ytterligare faktor som hämmar begripligheten i ordningsvaktsyrket handlar om det faktum att allmänheten många gånger har väldigt höga förväntningar på dem, vilket följande citat påvisar:

Rent generellt sett så är vi ordningshållare punkt. Men i allmänhetens ögon har vi ju uniform och ska kunna allt, inte bara att ingripa, sjukvård, brand utan vi ska även veta vart allt finns och vad allt kostar. Men vi är ju människor vi också, så såklart vi inte vet allt.

Flera ordningsvakter upplever att människor från allmänheten många gånger förväntar sig väldigt mycket av dem, i form av att de exempelvis ska kunna mycket sjukvård och tillochmed kunna agera brandmän samt att de tror att de har betydligt fler befogenheter än vad de faktiskt har. Flera ordningsvakter upplever att det är väldigt jobbigt att inte känna sig tillräcklig utifrån allmänhetens förväntningar på dem. Några ordningsvakter lyfter dock fram att människor från allmänheten även har uppfattningen av att de har betydligt färre befogenheter än vad de faktiskt har många gånger. Ordningsvakterna beskriver att allmänheten gärna vill lägga sig i vid olika ingripanden och att de gärna vill framföra kritik mot ingripandena, även fast de inte har en aning om vad som faktiskt har skett. Vanliga kommentarer från allmänheten som ordningsvakterna brukar få höra vid ingripanden är exempelvis “ni brukar övervåld”, “han har inte gjort något” och “ni kan inte bli poliser”. Ordningsvakternas upplevelser av att allmänheten har en väldigt dålig förståelse för deras arbete och för vilka befogenheter de besitter stämmer väl överens med den tidigare studien utförd av Hansen Löfstrand et al (2016 s. 304) som även den visade att ordningsvakterna upplevde att allmänheten hade en felaktig syn på vad deras yrkesroll faktiskt innebär samt vilka befogenheter de besitter. Att ordningsvakterna uppger att allmänheten brukar kalla dem för misslyckade poliser stämmer även det överens med den tidigare studien av Hansen Löfstrand et al. (2015 s. 304) som visade att ordningsvakter ses på som ett lågkvalificerat yrke där personer som har misslyckats med att bli poliser arbetar.

4.3.3 Faktorer som främjar ordningsvakternas hanterbarhet i arbetet

Det som främjar hanterbarhet i arbetet handlar om en god belastningsbalans.

Belastningsbalans syftar till att de krav man ställs inför inte får överskrida de resurser man

har till sitt förfogande. Krav i arbetet utgörs av sådant som skapar spänningar i arbetet och

som kräver resurser för att man ska kunna hantera dem medans resurser i arbetet handlar om

att man har tillräckliga färdigheter, kunskaper samt en tillräcklig utrustning för att kunna utföra sitt arbete på ett tillfredsställande sätt (Antonovsky 2005 s. 154). Samtliga

ordningsvakter upplever att de idag har tillräckliga kunskaper för att kunna utföra ett bra arbete. Några ordningsvakter påpekar dock att de alltid skulle kunna bli bättre och att det

främst handlar om konflikthantering och sjukvård som de gärna skulle lära sig mer av. Ordningsvakterna lyfter fram att de har fått sina kunskaper genom erfarenhet och att de har

fått testa sig fram för att få se vad som fungerar. Upplevelsen av tillräcklig utrustning råder

det delade meningar om men några ordningsvakter menar att befintlig utrustning duger bra och att fler redskap endast skulle medföra klumpighet. Resurser kan även utgöras av organisatoriska resurser, det vill säga att man upplever att cheferna har gjort ett bra arbete med att förse arbetstagarna med rätt utbildning, samt sociala

resurser i arbetet, som handlar om att man har kollegor som man kan lita på och som hjälper

till om man själv misslyckas med något i arbetet (Antonovsky 2005 s. 154). Angående de

organisatoriska resurserna så är det endast en ordningsvakt upplever att utbildningen för att

bli ordningsvakt är tillräcklig och att utbildningen inte behöver ha ett större innehåll eller vara

längre än den är. Angående de sociala resurserna så upplever dock alla ordningsvakter att de

kan lita på deras ordinarie kollegor i svåra situationer. Ordningsvakterna upplever att det är

viktigt att ha en bra kommunikation och ett bra samarbete för att man ska kunna lita på sina

kollegor. 4.3.4 Faktorer som hämmar ordningsvakternas hanterbarhet i arbetet Som tidigare nämnt är inte alla ordningsvakter eniga om att de har en tillräcklig utrustning i

deras arbete vilket leder till en minskad hanterbarhet i arbetet. Några ordningsvakter anser att

de som arbetar inom större områden borde få använda pepparspray för att bättre kunna

försvara sig själva. En ordningsvakt lyfter fram problematiken kring ifall ordningsvakter på

krogen skulle använda pepparsprej och att många gäster skulle bli drabbade, men att han inte

ser några problem med användandet av pepparsprej på större ytor så som gator och torg.

Några menar även att spotthuva borde ingå i deras utrustning då det skulle vara av stort värde

vilket går i linje med den tidigare studien utförd av Löfstrand Hansen et al. 2016 (s. 305) som

visade att ordningsvakter utsätts för kroppsvätskor och därav särskilt sårbara för smittsamma

sjukdomar. En ordningsvakt uttalar sig som följande angående utrustning i arbetet: Pepparspray borde ingå i vår utrustning för att busets förråd har utvecklats, de

kunna hålla dem på avstånd. Om man möts av en kniv vill man inte vara där och fäktas med batongen på nära håll. Vissa vakter kanske inte ska ha det, men om man bedöms lämplig så bör man ha det. Spotthuva för att man inte ska få spottloska full av sjukdomar på sig, då det finns de som spottar på en.

Citatet ovan visar dock att han inte anser att alla ordningsvakter borde få vara utrustade med pepparsprej eftersom att vissa kanske skulle missbruka det. En annan ordningsvakt menar dock att det finns många försvårande omständigheter som gör att det inte är möjligt att använda pepparspray i arbetet, vilket beror på att den är vapenklassad och skulle behöva förvaras i ett vapenskåp samt att någon skulle behöva stå för kostnaden att köpa in pepparsprejen.

En annan faktor som majoriteten av ordningsvakterna anser minskar hanterbarheten i deras arbete handlar om utbildning. Enligt 3 kap. 3 § AML är det arbetsgivarens ansvar att arbetstagarna har god kännedom om de risker som finns i arbetet samt att se till att arbetstagarna har tillräcklig utbildning för att kunna utföra deras arbete på ett tillfredsställande sätt. Även 4 § AFS 1993:2 tydliggör att arbetstagare ska ha tillräcklig utbildning för att kunna utföra sitt arbete på ett betryggande sätt. Som tidigare nämnt upplever dock majoriteten av ordningsvakterna att utbildningen för att bli ordningsvakt inte är tillräcklig vilket följande citat illustrerar:

På två veckor så får du en polismans befogenheter och ska kunna lagar och förordningar, du ska kunna boja och ha våldsanvändning, du ska kunna försvara dig själv i tinget. Det är helt orimligt.

Ordningsvakterna lyfter i synnerhet fram att det borde finnas en vidareutbildning om man ska arbeta inom paragraf 3 områden, det vill säga i stadskärnan och/eller i köpcentrum. Ordningsvakterna lyfter fram att det finns specifika utbildningar om man exempelvis ska arbeta i arenor, en så kallad arenautbildning, eller om man ska arbeta inom domstolen, en så kallad tingsutbildning - men ingen specifik utbildning finns när det kommer till arbete inom paragraf 3 områden.

En annan faktor som majoriteten av ordningsvakterna dock upplever hämmande för hanterbarheten i deras arbete handlar om de sociala resurserna, när man arbetar med personer som man inte tidigare arbetat med eller som man arbetat väldigt lite med. Som ordningsvakt kan du ha flera arbetsplatser, exempelvis ett köpcentrum på veckodagarna, krogen på helgerna och olika evenemang då och då. Detta innebär att ordningsvakterna ständigt arbetar med nya personer som de inte känner och som de inte vet hur de brukar arbeta. Ordningsvakterna upplever att de inte alltid är säkra på om de får uppbackning i svåra situationer när det kommer till nya kollegor vilket följande citat illustrerar:

Mina närmsta kollegor kan jag lita på i alla situationer men på andra arbetsplatser så kan jag inte riktigt alltid lita på dem (kollegorna). Man har nog inte den relationen på evenemang och krogar. Jag tror det hjälper till i svåra situationer att man har en god kontakt med kollegorna och då blir det lättare att kollegorna kommer in och stöttar för jag vet att dem tar bra beslut.