Ordningsvakternas upplevelser av centrala moment inom yrkesrollen

4.1.1 Ordningsvakternas upplevelser av konflikter i kontakt med allmänheten

En konflikt innebär en interaktion mellan två parter där den ena parten har önskemål som anses för betydelsefulla för att släppas och där den andra parten blockerar detta önskemål (Jordan 2006 s. 10). Ordningsvakterna är enade om att majoriteten av alla konflikter som uppstår i deras arbete uppstår när de utför ingripanden, vilket tydligt kan kopplas till att personerna vid ingripanden får sina betydelsefulla önskemål blockerade av ordningsvakterna. Ordningsvakterna uppger att många som de ingriper mot blir frustrerade och ifrågasätter ingripandet. Flera ordningsvakter påpekar dilemmat med att utföra en tvångshandling på en människa, exempelvis avvisa eller gripa någon, och hur det vanligtvis leder till starka reaktioner varav en naturlig reaktion utgörs av ilska.

Intervjuerna visade att det är tydligt att yrkesrollen som ordningsvakt innehåller många konflikter men att det ser väldigt olika ut på olika arbetsplatser. Ordningsvakterna arbetar vanligtvis på flera olika arbetsplatser, exempelvis ett köpcentrum på vardagarna, olika krogar på helgerna och på olika evenemang då och då. Ordningsvakterna uppger att ett arbete inom domstolen innehåller relativt lite kontakt med allmänheten och således ganska få konflikter. Ett arbete på exempelvis krog eller köpcentrum innehåller dock betydligt fler konflikter, vilket beror på att de arbetsplatserna innefattar mer kontakt med allmänheten. Att ordningsvakterna upplever att konflikter tydligt hänger ihop med hur pass mycket kontakt de har med allmänheten går i linje med studien av Leino et al. (2011 s. 148) som även den visade att konflikter och i synnerhet fysiska motstånd har en tydligt koppling till arbeten med mycket kontakt med allmänheten. En ordningsvakt som arbetar mycket på ett köpcentrum uppger följande angående vilka konflikter han handskas med i vardagen:

Allt mellan himmel och jord, ett köpcenter är ju som ett tvärsnitt av samhället, alla går igenom, är här och handlar eller sitter här, så vi får ett väldigt tvärsnitt av samhället.

Ordningsvakterna uppger även att olika arbetsplatser ger upphov till väldigt olika reaktioner hos de personer de ingriper mot. En ordningsvakt som arbetar mycket på ett köpcentrum uppger att personer de ingriper mot på köpcentrumet vanligtvis är betydligt lugnare än personer som de ingriper mot på krogen. Gemensamt för alla intervjuer med ordningsvakterna är att de uppger att det är vanligare att en konflikt blir fysisk på krogen, vilket en ordningsvakt förklarar med att “förståndet försvinner mer för varje klunk alkohol”. Alkoholen (och även andra berusningsmedel) bidrar således till att personer de ingriper mot gör motstånd i en högre grad än de skulle ha gjort när de var nyktra.

4.1.2 Ordningsvakternas upplevelser av arbetsrelaterat våld

Arbetsrelaterat våld handlar om allt från att en arbetstagare blir verbalt hotad till att han eller hon får utstå fysiskt våldsamma händelser i sitt arbete. Den tidigare studien av Leino et al. (2011 s. 143) visade att verbala hot vanligtvis utgörs av dödshot och/eller hot om att skada arbetstagaren. Ordningsvakternas upplevelser av de vanligaste verbala hoten stämmer överens med den tidigare studien av Leino et al. då de upplever att att de vanligaste verbala hoten handlar om just dödshot och hot om att skada dem. Majoriteten av ordningsvakterna uppger dock att de inte tar åt sig av dessa verbala hot, då de är medvetna om att det är deras uniform som blir hotad och inte dem personligen vilket citatet nedan illustrerar:

Jag är nog överlag ganska duktig på att borsta av mig sånt här (verbala hot), det blir liksom som en kränkning mot uniformen för jag är ju ganska medveten om att de här människorna inte känner mig och inte har en aning om vem jag är, men sen känns det ju såklart inte bra - man blir ju irriterad men det är ingenting som går ut över mig mer än så.

Majoriteten av ordningsvakterna uppger dock att de upplever att det gått alldeles för långt när deras familjer blir hotade. Att personer hotar deras fru och barn är inte ovanligt enligt ordningsvakterna, vilket flera ordningsvakter upplever är bland det jobbigaste i deras yrkesroll som ordningsvakter.

Ordningsvakterna upplever att arbetsplatser med desto mer kontakt med allmänheten, det vill säga om man arbetar på en krog snarare än på en domstol, ger upphov till betydligt mer arbetsrelaterat våld. Detta stämmer överens med Leino et al. (2011 s. 148) som menar att det finns en tydlig koppling med en ökad risk för att utsättas för fysiskt våld i arbeten med mycket kontakt med allmänheten. Enligt 2 kap. 2 § ska arbete utföras i en sund och säker miljö. I motsats till detta upplever dock samtliga ordningsvakter att deras arbete innehåller en stor risk för våldsamma situationer i deras arbete. En ordningsvakt som har varit i yrkesrollen i 18 år beskriver hur våldsanvändningen bland allmänheten har trappats upp och att ordningsvaktsyrket skiljer sig rejält idag till skillnad för för 18 år sedan. Han upplever att människor idag är betydligt mer kapabla att bruka våld och att det faktum att personer de

ingriper mot har kniv på sig snarare är regel än undantag i dagens samhälle. Flera ordningsvakter lyfter fram det faktum att deras arbete går ut på att ständigt möta nya personer och att hantera olika situationer. Med detta kommer således olika människor i olika sinnelag och som har olika tillhyggen på sig. Citatet nedan illustrerar en ordningsvakts tankar kring våldsamma situationer i arbetet:

Man tänker inte så mycket på känslor utan går in för att lösa situationen. Man får ju ha omgivningskontroll så att det inte kommer någon mer som ger sig in. Det är klart att det alltid finns en viss underliggande rädsla för att man ska hamna underst eller att det ska gå dåligt men det försöker man ju tyvärr bortse från, för det är vi som syns det är vi som hörs och det är vi som ska hjälpa allmänheten och då gör vi det. Vi vet ju mycket väl att vi kan behöva få ta en tur till sjukhuset, det ingår ju i jobbet tyvärr. Men vi vill ju kunna komma hem till vår familj i slutet av dagen.

Citatet ovan tyder på att ordningsvakterna upplever att våldsamma situationer är en del av deras arbete och något som ingår i yrkesrollen. Att situationer i deras arbete kan leda till att de hamnar på sjukhus är något de är medvetna om och har accepterat, då de vet att deras yrkesroll kommer med ett stort ansvar, att hjälpa allmänheten oavsett situation. Detta stämmer överens med Proposition 2000/01:68 (s. 50) som beskriver att vissa yrkesgrupper, exempelvis ordningsvakter, innehar ett arbete som innebär ett hanterande av våldsamma och stökiga personer och att dessa yrkesgrupper därav förväntas “tåla” och acceptera våldsamma situationer i en högre grad i deras arbete.

Majoriteten av ordningsvakterna beskriver att de anser att de allra våldsammaste situationerna uppstår vid ingripanden. Detta kan kopplas till att konflikter innebär en interaktion mellan två parter där den ena parten har önskemål som anses för betydelsefulla för att släppas och där den andra parten blockerar detta önskemål (Jordan 2006 s. 10). När ordningsvakterna genom ett ingripande exempelvis avvisar eller griper någon så kan han eller hon ha så pass betydelsefulla önskemål att han eller hon väljer att bruka våld för att försöka få sina önskemål uppfyllda. Endast en ordningsvakt har dock använt sin batong i sitt arbete men gemensamt för samtliga ordningsvakter är att de anser att användandet av batong är det absolut sista alternativet man tar till. Vissa ordningsvakter upplever tillochmed att de har misslyckats med sitt uppdrag om de behöver bruka mycket våld, och då exempelvis använda sin batong. Den tidigare utförda studien av Leino et al. (2011 s. 148) visade att de ordningsvakter som löper störst risk för att utsättas för fysiskt våld är unga män som är nya i yrkesrollen som ordningsvakt (Leino et al. 2011 s. 148). Detta stämmer överens med samtliga ordningsvakternas upplevelse av att allmänheten, i synnerhet missbrukare, testade dem när de var nya i yrkesrollen som ordningsvakt. En ordningsvakt beskriver detta med att “ju mer

osäkerhet du utstrålar, desto mer försöker allmänheten testa dig för att se vad du går för, vilket de inte skulle ha gjort på en ordningsvakt med mycket erfarenhet”. Att vara ny i yrkesrollen som ordningsvakt verkar således vara en stor prövning och en ordningsvakt påpekar problematiken att få nya ordningsvakter att vilja stanna kvar i yrket, då många blir skrämda av denna prövning.

Den tidigare studien utförd av Leino et al. (2011 s. 148) visade å andra sidan att de ordningsvakter som var som mest utsatta för verbala kränkningar var de mest erfarna ordningsvakterna, vilket inte stämmer överens med denna studie. I denna studie uppger ordningsvakterna att de var mer utsatta för verbala kränkningar när de var väldigt nya i deras yrkesroll som ordningsvakt. Ordningsvakterna i denna studie uppger att allmänheten sa emot dem och kränkte dem verbalt och således utnyttjade deras osäkerhet i en betydligt högre utsträckning när de var nya än vad de gör idag.

4.1.3 Ordningsvakternas upplevelser av stress och stressreaktioner i arbetet

Den tidigare studien utförd av Ogínska-Bulik (2005 s. 238) i Polen visade att ordningsvakter lider av en omfattande stress i deras arbete. En av de faktorer som bidrog till en stor stress i ordningsvakternas arbete handlade om hot, konflikter och att man bar ett stort ansvar för den allmänna ordningen (Ogínska-Bulik 2005 s. 238). Stress skapas vid obalans mellan upplevda krav/ambitioner och de resurser/den förmåga individen anser sig ha för att uppfylla dessa krav/ambitioner (Johansson 2005 refererad i Larsson & Lindgren 2012 s. 44). I motsats till den tidigare studiens resultat så uppger inte någon av ordningsvakterna i denna studie att de upplever en omfattande och konstant stress i deras arbete. Detta tyder på att ordningsvakterna vanligtvis anser sig ha de resurser/den förmåga för att kunna klara av de krav de ställs inför. Detta kan kopplas till att samtliga ordningsvakter anser sig ha kollegor som de kan lita på och att de har de kunskaper som behövs för att lösa situationer på ett tillfredsställande sätt. Samtliga ordningsvakter anser att de går in i situationer i tron om att de ska lösa den på ett bra sätt. Att ordningsvakterna bär ett stort ansvar för den allmänna ordningen är således inte något som ger dem en omfattande stress i deras arbete.

Även om ordningsvakterna inte upplever en omfattande och konstant stress i deras arbete så upplevde majoriteten av dem att de vid akuta hotsituationer kunde uppleva en kortvarig stressreaktion. En stressreaktion uppstår för att höja individers förmågor att klara sig ur olika situationer och uppstår vid hotsituationer (Levi 2005 refererad i Larsson & Lindgren 2012 s. 44). Exempel på situationer som bidrar till stressreaktioner hos respondenterna handlar om väldigt våldsamma situationer och/eller när man knappt orkar hålla i en väldigt våldsam person. Vissa ordningsvakter upplever även att väldigt allvarliga sjukvårdsärenden, så som hjärtstopp, överdoser eller liknande kan ge upphov till stressreaktioner. Detta beror på att ordningsvakterna inte anser sig ha tillräckliga resurser i form av exempelvis kunskap för att klara av de krav de ställs inför i ett allvarligt sjukvårdsärende.

4.1.4 Ordningsvakternas upplevelser av rädsla i arbetet

Rädsla uppstår vid konkreta hot (Larsson & Lindgren 2012 s. 100) men kan även hålla i sig ett tag efter att man blivit utsatt för en hotfull och/eller våldsam situation (AFS 1993:2 s. 5). Ordningsvakterna har olika upplevelser när det kommer till att uppleva rädsla i deras arbete. Några ordningsvakter menar att de kan känna en viss rädsla där och då i exempelvis en väldigt våldsam situation om de ingriper mot en person som de exempelvis vet brukar ha vapen av olika slag på sig. På frågan om de någonsin är så rädda att gå in i en situation så att de väljer att backa säger en ordningsvakt följande:

Nej för den dagen jag inte går fram och hjälper någon eller löser en situation så kommer jag inte jobba kvar. Mitt jobb är att alla ska känna sig trygga och kan inte folk känna sig trygga för att de såg att jag inte ingrep så kan jag inte vara kvar i jobbet.

Några andra ordningsvakter menar dock att de inte upplever rädsla där och då eftersom de är så pass fokuserade, lösningsorienterade och fulla av adrenalin. Några ordningsvakter upplever att de kan känna sig rädda ett tag efter en hotfull situation ifall de exempelvis tror att personen de ingripit mot är kapabel till att komma tillbaka för att “hämnas” på dem. Rädslan efter situationen kan även bero på att ordningsvakterna tänker på hur illa det hade kunnat gått i situationen och vad som faktiskt hade kunnat hända. En gemensam faktor för de ordningsvakter som ibland arbetar ensamma handlar om en större rädsla av att ingripa vid just ensamarbete. Enligt 8 § AFS 1993:2 om våld och hot i arbetsmiljön får inte ensamarbete utföras om det finns en tydlig risk för att utsättas för hot om våld eller våld i arbetet, i motsats till detta arbetar dock ordningsvakterna själv ibland vilket de upplever problematiskt. Ordningsvakterna lyfter fram det faktum att det tenderar att bli både mer våldsamt samt mer hotfullt när de går in i en situation själv jämfört med om man är två stycken ordningsvakter som går in i en situation, då det blir betydligt lättare att få övertaget om man är två stycken.