Faktorer som påverkar individualiseringen

Under detta avsnitt redogörs resultatet utifrån de faktorer som framkommer med avseende på vad som påverkar individualisering.

6.4.1 Styrdokument som ramfaktor

Lärarna säger att målen som finns i kursplanen styr undervisningen, eftersom det är något som alla elever måste nå. Alice, Agneta och Gudrun lyfter skollagen och läroplanen som anledning till att individualisera. De hänvisar till att det står att undervisningen ska anpassas efter varje enskild elevs behov och förutsättningar. Agneta och Gudrun påpekar emellertid att det, utifrån detta, är en tolkningsfråga hur undervisningen utformas. Gudrun anser att bedömning, skriftliga omdömen och administrativt arbete är något som styr undervisningen väldigt mycket idag. Hon tycker att det kan leda till en negativ individualisering i och med att elevens individuella

prestationer hamnar i fokus och inte inlärningssammanhangen. Karolina och Johanna nämner att bland annat skriftliga omdömen är en förändring som skett de senaste åren och som innebär att allt ska visas på ett annat sätt än tidigare. Tidigare var utvecklingssamtalen det som tog tid, men nu är det ingenting i jämförelse med den tid som läggs på att skriva skriftliga omdömen, poängterar Karolina.

Johanna och Alice ser en motsägelse i rådande styrdokument. Kunskapskraven talar om vad eleverna ska uppnå i årskurs 3 och i årskurs 6, således att alla elever ska nå samma mål i respektive årskurs. Samtidigt ska undervisningen individualiseras genom att eleverna får utgå från sin egen nivå. Eleverna ska få utvecklas från sin nivå, men samtidigt vara på samma nivå vid en viss tidpunkt. Det är ett stort bekymmer, menar de.

6.4.2 Klassrummet som ramfaktor

Lärarna har olika förutsättningar när det kommer till klassrumsmiljö. Som nämnt tidigare har alla lärare möjlighet att i sina klassrum, eller i direkt anslutning, placera eleverna enskilt, i par eller grupper om tre och fyra. Fem av lärarna har traditionella, rektangulära klassrum medan två av lärarna har jämförelsevis ovanligt utformade klassrum. Detta beror på att klassrummen tidigare har varit bostadshus eller lärarbostäder. Alice klassrum är indelat i två avgränsade rum där vardera rum i sin tur är indelat i två delar med hjälp av valv. Mellan rummen finns en dörr som stängs vid behov, exempelvis under mattelektioner. Eleverna sitter utplacerade i de fyra delarna vid enskilda bänkar, eller bord om fyra. Det finns dessutom extra enskilda platser som elever i behov av avskildhet kan nyttja. Sonjas klassrum är L-format och i klassrummet finns även en scen och en murvägg. Varken Sonja eller Alice kan se alla elever samtidigt när eleverna sitter vid sina platser, vilket de framhåller som en nackdel. På grund av detta kan de heller inte bryta av mitt i lektionen och ge kompletterande information, om det skulle behövas. Bägge lärarna har dock funnit lösningar på detta problem. I Alice klassrum finns en öppen samlingsplats framför en whiteboardtavla där de har samlingar och genomgångar. I Sonjas klassrum finns två tavlor och hon kan samla eleverna framför endera av dem, eller framför scenen. Båda Sonja och Alice tycker att de annorlunda klassrummen ger en möjlighet att sprida ut eleverna efter behov och att det på ett naturligt och enkelt sätt går att ordna avskilda arbetsplatser. Sonja har ordnat bänkarna och borden i klassrummet så att det finns möjligheter för eleverna att sitta två och två, enskilda eller i grupper om tre och fyra. De som vill sitta enskilt får göra detta, men för att det ska bli rättvist har Sonja ett turordningsschema som hon följer. Karolina menar att lokalerna kan vara ett hinder för individualisering, eftersom vissa elever behöver ha knäpptyst när de räknar, medan andra gärna vill småprata med varandra för att hjälpas åt i räkneprocessen. Om det inte finns tillgång till mindre avskilda rum eller platser är detta dock svårt att genomföra, och därmed blir eleverna lidande.

6.4.3 Resurser som ramfaktor

Av lärarnas intervjusvar framkommer fyra olika aspekter av resurser; resurser i form av personal, resurser i form av material, resurser i form av tid och resurser i form av halvklassundervisning. Sonja, Olivia, Karolina och Agneta har alla halvklasstimmar någon gång i veckan och anser det vara en förmån och en stor tillgång, då detta ger dem mer tid med varje enskild elev.

Lärarna framhåller att extra personalresurser i klassen skulle påverka individualiseringsmöjligheterna i en positiv riktning. Agneta säger att hon nästan alltid är ensam i klassrummet och att en extraresurs skulle göra en betydande skillnad för henne. Nu hjälper hon i första hand de elever som riskerar att inte nå upp till målen, medan de elever som inte ligger i denna riskzon får klara sig mer på egen hand. Olivia har tillgång till en speciallärare två till tre gånger i veckan, som då undervisar eleverna utanför klassrummet. Hon tycker att denna tillgång är väldigt betydelsefull, eftersom hon märker att eleverna som får detta stöd utvecklas. I klassen finns en elev som är i behov av svenska som andraspråk. Eleven får viss undervisning av en lärare i svenska som andraspråk, men skulle enligt Olivia behöva ännu mer. I Alice klass finns två elevassistenter och även om de är kopplade till enskilda elever ger de stöd till dessa enskilda elevers bänkkamrater. Dessutom tycker hon att två extra vuxna gör stor skillnad i klassrummet, speciellt eftersom en av assistenterna även arbetar på fritids och därför känner alla elever. Johanna har stöd två gånger i veckan från antingen en lärare eller en fritidspedagog. För att kunna individualisera undervisningen menar hon att det inte räcker med att ha vuxna i klassen, utan att dessa måste vara välutbildade för att fylla en funktion. På Johannas skola finns en speciallärare dit några av eleverna går i vissa perioder, men det rör sig sällan om mer än en gång i veckan. Filip arbetar på en liten skola med ett litet arbetslag. De har ibland svårigheter att få in vikarier om någon blir sjuk och måste då täcka upp för varandra. Ett par gånger i veckan samt en kvart före varje lunch har Filip extra lästräning med några elever, något som blir lidande när någon är sjuk. På skolan finns speciallärarekompetens, men den läraren arbetar framför allt som klasslärare. Då elever behöver hjälp från en speciallärare blir Filip coachad av denna lärare, men utför specialhjälpen på egen hand. Från och med nästa läsår ska de dock få en speciallärare, som kommer att ha sin tjänst på tre olika skolor.

Sonja ser en relation mellan resurser, tid och styrmedel som ramar för undervisningen. I skollagen står det att hon har skyldighet att erbjuda alla barn den hjälp de behöver, men samtidigt finns inte pengar till speciallärare eller den extrapersonal som krävs för att kunna ha fler halvklasstimmar. Det är stora klasser och få lärare, vilket innebär att tiden för individualisering fattas och detta ofta går ut över de svaga eleverna, som skolan enligt skollagen har skyldighet att hjälpa. På så vis har de olika faktorerna med varandra att göra, och Sonja menar att om ekonomin inte hade varit ett hinder, hade inte heller tiden varit det.

Tillgången till material påverkar individualiseringsmöjligheterna, anser lärarna. Eftersom elever lär på olika sätt kan material i form av datorer, klockor och plockmaterial vara till hjälp, och om det då inte finns material kan elevernas inlärning bli lidande. Filip anser att det finns gott om

material på hans skola och att lärarna är fria att köpa in material när det behövs. Sonja menar att det skulle behövas mer, men att hon klarar sig. Hon lyfter även fram att det i längden är billigare att köpa in material än att lägga lärartid på att konstruera det material som behövs. Lärarna berättar att de på sina respektive skolor, har ett gemensamt material som är samlat i exempelvis ett matteskåp, som de delar med övriga lärare på skolan. Johanna lyfter även fördelen med att eleverna vet var de kan hämta material om de skulle behöva det som stöd. På Filips skola har dock inte eleverna denna möjlighet.

6.4.4 Tid som ramfaktor

Samtliga lärare framhäver att tillgången till tid är en av de mest avgörande faktorerna i undervisningen och för möjligheten att individualisera. De uttrycker att tiden inte räcker till och att de skulle kunna individualisera mer och bättre om de hade mer tid till sitt förfogande. Karolina och Olivia kan se att det skett en förändring av lärarens tidstillgång genom åren. De menar att tid som förut kunde ägnas åt planering nu går åt till möten, skriva åtgärdsprogram och skriftliga omdömen. Olivia nämner att hon på grund av tidsbrist ofta måste planera hemmavid på sin fritid. Både Karolina och Olivia önskar att de hade mer tid för varje elev, för att kunna hjälpa och hinna planera en mer individuell studiegång utifrån elevers behov och nivå. Men ju större gruppen är, desto svårare är det att hinna med alla elever. Agneta tycker att en svårighet med individualisering är att hinna med alla elever. Ofta läggs mycket tid och fokus att hjälpa de elever som är svaga och behöver mycket hjälp, eller på de starka eleverna för att stimulera dem. De elever som varken är utpräglat starka eller svaga, de i mitten, glöms ofta bort eftersom tiden inte räcker till åt alla.

Med sina första elevgrupper gjorde Sonja individuella scheman till alla elever, för att de skulle få utgå från sina förkunskaper och nivå, men detta blev en alltför stor arbetsbelastning och hon orkade inte med det. Nu har hon istället ett grundkoncept som hon kör med hela klassen, men individualiserar det för enskilda elever, efter behov. Gudrun menar att det av tidsbrist inte går att göra en planering för varje enskild individ, men att det går att skapa ett sammanhang där eleverna är delaktiga i planeringen och där elevernas olikheter kan utnyttjas. Vid en sådan organisering av undervisningen blir det individualisering utan att läraren behöver göra en planering för varje enskild elev. Filip och Karolina menar att det bara är i en drömvärld de skulle hinna gör en individuell planering för varje elev.

6.4.5 Eleven och elevens föräldrar som ramfaktorer

Något som Karolina, Agneta och Sonja tar upp som en faktor som påverkar individualiseringsmöjligheterna och undervisningsmöjligheterna är elevernas föräldrar och deras inställning. Agneta menar att vissa föräldrar motsätter sig att deras barn får gå ifrån klassrummet och sitta med exempelvis minnesträning eller dator. Om en elev behöver utredas för

diagnostisering eller åtgärdsprogram är ett bristande föräldrastöd ett stort hinder. Men Agneta framhåller även att föräldrarna kan vara ett hjälpmedel som stöttar och hjälper till. När elever stöter på svårigheter med ett visst område och behöver extrahjälp kan Sonja ta hjälp av föräldrarna så att de kan öva på det området hemma. Karolina menar att föräldrarna styr genom att vara eller inte vara aktivt engagerade i sitt barns skolgång.

Karolina väljer arbetssätt utifrån vad eleverna tycker om och på så vid är eleverna en given ram, eftersom undervisningen utgår från dem. Hon väljer att ha med vissa mattesånger och vissa uppgifter eftersom både hon och eleverna tycker att de är roliga. En del klasser gillar att träna tabeller, och då utgår undervisningen mycket från det. Karolina försöker även få eleverna att förstå att matematik inte bara är att räkna i matteboken, men det är svårt. Karolina tror att detta kommer från föräldrarna och hur det var när de gick i skolan. Även Olivia har märkt att boken är viktig för eleverna och hon tror att det beror på att eleverna genom matteboken vill visa att de kan, samt att de i matteboken tydligt ser sina framsteg eftersom de blir klara med de sidor som hör till ett visst område. Flera av lärarna menar att elevens inställning till skolan och undervisning utgör en faktor som påverkar.

Något som Agneta, Filip och Gudrun lyfter som en nackdel kan vara den individualisering som blir exkluderande eller utpekande för en elev. Detta kan vara om någon måste lämna klassrummet för att gå till speciallärare eller på grund av koncentrationssvårigheter måste sitta avskiljd från resten av klassen.