Utöver den empiriska forskningen kan också agentteorin hjälpa till att förstå och förutsäga det fenomen som denna studie avser att studera. Agentteorin och dess antaganden kan mer specifikt hjälpa till att förutsäga vilka företag som har högst respektive lägst agentkostnader.
Det förekommer ett flertal karaktäristika hos familjeföretagen som skulle kunna tala för att de har lägre agentkostnader än icke-familjeföretagen. Till att börja med är familjeföretagen i denna studie mer ägarledda än icke-familjeföretagen. Med andra ord är principal och agent i större utsträckning desamma, till följd av ägandet och ledningen i företaget är mer sammanflätat i dessa företag. En högre grad av ägarledning talar alltså för lägre agentkostnader, men innebär inte nödvändigtvis att familjeföretagen har noll agentkostnader. Ett företag utan agentkostnader, ett så kallat “no agency-cost base case”-företag, föreligger endast när företaget ifråga ägs till 100 procent av en enda ägar-chef (Jensen & Meckling 1976 se Ang, Cole & Lin 2000). I sådana företag är ledningens och ägarnas intressen därmed helt i linje med varandra (Ang, Cole & Lin 2000). Eftersom chefen och ägaren är samma person går det att sätta likhetstecken mellan ägaren (principalen) och ledningen (agenten). När agenten och principal är samma person kan alltså agenten förstås inte agera i strid med principalens intressen.
En större tillit och en mer gemensam värdegrund bland familjemedlemmar är också positivt utifrån ett agentkostnadsperspektiv (Gibb Dyer 2006). Gibb Dyer (2006) menar att ett företag förväntas ha lägre agentkostnader om cheferna (agenterna) och ägarna (principalerna) är familj. Om agenterna i företaget utgörs av exempelvis barn eller syskon till ägarna behöver ägarna alltså inte övervaka dessa på samma sätt som om de hade varit utomstående agenter. Vidare finner Ensley och Pearson (2005 se Gibb Dyer 2006) i sin studie att högsta ledningsgruppen är mer sammanhållen i familjeföretag jämfört med ledningsgruppen i icke-familjeföretag, vilket visar sig i form av gemensamma mål, mer tillit, gemensamma värderingar och enhetlig styrning. På så vis försvinner behovet av dyra och besvärliga övervakningsmekanismer, vilket är positivt utifrån ett agentkostnadsperspektiv. Mindre intressekonflikter i styrningen innebär även att mindre resurser behöver förbrukas för att förena olika intressen, vilket också bidrar till att minska agentkostnaderna.
28
Familjeföretag kan givetvis också ha motstridiga mål och värderingar (Hilburt-Davis & Dyer 2003 se Gibb Dyer 2006). Exempelvis kan oenighet i frågor rörande ägarfördelning, kompensation, risker, roller och ansvar medföra en viss konkurrens internt inom familjen (Gibb Dyer 2006). Vidare hävdar Gibb Dyer (2006) att familjer vanligtvis kännetecknas av altruism och att detta kan medföra att familjemedlemmar inte vill övervaka, utvärdera eller disciplinera andra familjemedlemmar, vilket i sin tur kan leda till att familjemedlemmar agerar opportunistiskt och inte tar ansvar. Familjemedlemmar kan alltså utnyttja denna altruism och därmed ge upphov till agentkostnader.
Att familjeföretag i större utsträckning betonar icke-finansiella mål i jämförelse med icke- familjeföretag (Davis & Stern 1988; Littunen & Hyrsky 2000; Riordan & Riordan 1993, Samuelsson 1999; Sharma, Chrisman & Chua 1997 se Brundin, Florin Samuelsson & Melin 2008) tyder på att familjeföretag generellt är mindre affärsmässigt styrda, vilket skulle kunna innebära att familjeföretagen är mer benägna att exempelvis anskaffa icke-produktiva tillgångar. Sådana anskaffningar skulle mer sannolikt betraktas som agentkostnader i icke- familjeföretagen än i familjeföretagen, då anskaffningarna i familjeföretagen mer sannolikt ligger i både principalens och agentens intresse. Chrisman, Chua och Litz (2004) menar att agentkostnader enbart tillkommer om agentens handlingar står i strid med principalens intressen eller när principalen förbrukar resurser för att förebygga att agenten vidtar sådana handlingar. Sådana anskaffningar kan givetvis även ligga i både agentens och principalens intresse i icke-familjeföretagen, även om det alltså kan antas vara mindre troligt till följd av företagens tendenser till att ha olika målsättningar.
Andra karaktäristiska i familjeföretagen respektive icke-familjeföretagen som också har agentteoretisk relevans är antalet anställda i företaget och företagsålder. Andersson et al. (2018) menar att de svenska företagen i deras studie skiljer sig i dessa parametrar, då familjeföretagen är äldre och har färre anställda. Att familjeföretag generellt kännetecknas av långsiktighet (Lumpkin, Brigham & Moss 2010) och är äldre, vilket i sig kan vara ett uttryck på långsiktighet, talar för lägre agentkostnader. I långsiktiga agent-relationer kan principalen nämligen lära sig mer om agenten (Lambert 1983 se Eisenhardt 1989) och därmed bli bättre på att utvärdera agentens beteende. Långsiktiga relationer kännetecknas alltså sannolikt av mindre informationsasymmetri mellan principal och agent, jämfört med mer kortsiktiga agent- relationer (Eisenhardt 1989). I och med att en anställd kan betraktas som en agent, kan det
29
totala antalet anställda i ett företag ha betydelse för företagets agentkostnader. Fler agenter bör nämligen öka sannolikheten för att det förekommer mer informationsasymmetrier och mer intressekonflikter. Att familjeföretag då har färre antal anställda talar alltså för lägre agentkostnader.
Sammantaget kan det tidigare nämnda tala för en lägre grad av informationsasymmetri och intressekonflikter i familjeföretagen, vilket i så fall innebär att mindre resurser behöver förbrukas för att övervaka agenten samt för att förena agentens och principalens intresse. Detta talar alltså i sin tur för lägre agentkostnader i familjeföretagen, även om det inte innebär att de nödvändigtvis har noll agentkostnader. Vidare förväntas företag med lägre agentkostnader även vara mer lönsamma, då de företagen kan betraktas vara mer resurseffektiva med hänsyn till att exempelvis mindre resurser behöver gå till att samordna motstridiga intressen och/eller på att övervaka parter som man inte har förtroende för. Allt som allt föranleder de agentteoretiska antaganden och resonemangen som redogjorts för tidigare att följande hypoteser formuleras avseende agentkostnaderna hos små familje- och icke-familjeföretag i Sverige:
Hypotes 5: familjeföretag har lägre agentkostnader (dvs. högre AU) än icke-familjeföretag
Hypotes 6: familjeägarskap och familjeledning påverkar agentkostnaderna negativt (dvs. AU positivt)
Hypotes 7: det finns ett negativt samband mellan agentkostnader och lönsamhet, dvs. ett positivt samband mellan AU och lönsamhet, i familjeföretag
Hypotes 8: det finns ett negativt samband mellan agentkostnader och lönsamhet, dvs. ett positivt samband mellan AU och lönsamhet, i icke-familjeföretag