Litteratursökning

Den litteratur som legat till grund för denna studie har erhållits från främst vetenskapliga artiklar, men även böcker, hemsidor och årsredovisningar, vilka enligt Mälardalens Högskola (2020) anses vara sekundärkällor. Den vetenskapliga litteraturen har sökts fram via “Google Scholar” och Örebro Universitetsbiblioteks databas “Primo”. Nyckelord som använts för att finna relevant litteratur är exempelvis: “agency costs”, “profitability”, “family firms”, “family firm performance” , “measure agency costs”, “agency theory”, “return on assets” och “return on equity”.

31

3.3 Undersökningsobjekt

En rad val och avgränsningar har gjorts för att ta fram denna studies undersökningsobjekt. Inledningsvis gjordes valet att enbart studera företag som är aktiebolag, då det är den mest förekommande bolagsformen för flera personer (Bolagsverket 2020) samt för att nästan hela “familjeföretags-bidraget” till BNP och arbetstillfällen kommer från just aktiebolag (Andersson et al. 2018). Vidare exkluderas statligt ägda företag eftersom dessa inte kan vara familjeföretag (Andersson et al. 2018).

3.3.1 Vald definition på familjeföretag respektive icke-familjeföretag

Fortsättningsvis har en specifik definition valts för att definiera familjeföretag. Denna studie följer Lwango, Coeurderoy och Roche (2017), Minichilli, Corbetta och MacMillan (2010) samt Martin-Reyna och Duran-Encalada (2012) och definierar företag som familjeföretag när en familj äger mer än 50 procent av aktierna i företaget. Lwango et al. (2017) menar att om familjen innehar majoritetsägande är det också vanlig att familjen leder företaget. Martin- Reyna och Duran-Encalada (2012) menar att ett 50 procentigt aktieinnehav är en förutsättning för att familjen ska kunna kontrollera ledandet av företaget och alla beslut som tas. Eftersom privata företag vanligtvis har få ägare och är därmed väldigt ägarkoncentrerade (Bjuggren, Nordström & Palmberg 2018), vilket även författarna till denna studie observerat, anses det lämpligt med ett tröskelvärde där familjen har majoritetsägande.

Förutom att denna definition har använts i tidigare forskning samt säkerställer att familjen har ett tillräckligt stort inflytande i företaget, väljs definitionen också för att den definierar företag på ett objektivt sätt. Ett exempel på en mer subjektiv definition återfinns i Westhead och Cowlings (1998) studie, vilken klassificerar företag som familjeföretag baserat på om vd:n eller styrelseordföranden anser att företaget är ett familjeföretag. Om en sådan eller liknande definition hade använts hade det krävts att vi tog kontakt med samtliga företag för att fråga företagen om vad de anser företaget vara innan en klassificering hade kunnat göras. Det hade försvårat genomförandet då företagen inte längre hade kunnat klassificeras direkt utifrån mer lättillgängliga uppgifter på nätet. En subjektiv bedömning hade även kunnat innebära ett mindre urval då vissa företag som exempelvis uppfyller den tidigare nämnda 50 procent- tröskeln möjligen inte hade ansett sig vara ett familjeföretag.

32

För att säkerställa att familjeföretagen inte endast var familjeägda, utan också var ledda av ägarfamiljen utökades definitionen med ett kriterium om att vd:n i företaget skulle tillhöra ägarfamiljen. Vd:n är den högsta chefen i ett företag och har det sista ordet när beslut tas, vilket gör att vd:n har tillräcklig befogenhet att påverka driften och ledningen i ett företag (Liu, Chen, Wu & Zhao 2020). Med andra ord antas vd:n ha tillräcklig befogenhet att påverka samt tillräckligt handlingsutrymme för att kunna orsaka agentkostnader för aktieägarna.

Familjeföretagen specificerades ytterligare utifrån hur sammanflätade ägandet och ledningen var i dessa företag, baserat på hur stor aktieandel vd:n hade. I familjeföretagen har vd:n mer än 50 procent aktierna i företaget, vilket innebär att familjeföretagen är mer ägarledda än vad icke- familjeföretagen är. Med andra ord är ägandet och ledningen mer sammanflätat i familjeföretagen. På så vis blir det empiriska fenomenet även grundat i ett agentteoretiskt problem. Ang, Cole och Lin (2000) menar nämligen att ägarledda företag upplever lägre agentkostnader än företag som är mindre ägarledda. Denna gränsdragning baserades på hur Farooq och Aguenaou (2013) definierar koncentrerat ägande (>50 procent av aktierna) respektive spritt ägande (maximalt 50 procent av aktierna).

Sammanfattningsvis definierades alltså företag som familjeföretag när en enskild person eller familj tillsammans innehar mer än 50 procent av företagets aktier, där vd:n är från ägarfamiljen samt där vd:n innehar mer än 50 procent av företagets aktier. Detta innebär alltså att det räcker med att företagets vd:n innehar majoriteten av aktierna för att det ska klassificeras som ett ett familjeföretag. Vidare definieras företag som icke-familjeföretag om varken någon enskild person eller familj tillsammans innehar mer än 50 procent av företagets aktier. Vad som räknas som familj är inte självklart, men denna studie definierar familj utifrån hur Bolagsverket (2018) definierar “närstående”; maka, make, sambo, registrerad partner, föräldrar, barn samt barnens makar, sambor och registrerade partner.

3.3.1.1 Syskonrelationer

Som nämnt i föregående avsnitt användes Bolagsverkets (2018) definition av närstående för att därmed kunna säkerställa att ett familjeföretag faktiskt var ett familjeföretag. Anledningen till att författarna till denna studie valde att definiera familj på det sättet, var att det till deras kännedom inte fanns något annat alternativ för ändamålet, bortsett från att personligen fråga företagen. En brist med Bolagsverkets (2018) definition på närstående är att den utesluter syskonrelationer. Om två syskon har aktieinnehav i ett företag framgår det alltså inte i registret

33

att de är närstående, vilket innebär att det finns en risk att vissa företag har definierats som icke-familjeföretag, trots att de enligt andra definitioner hade kunnat betraktas vara familjeföretag. Även om denna studie krävde att ägarna i icke-familjeföretagen har olika efternamn kan det ändå ha inneburit att företag med syskon som ägare, med olika efternamn, definierats som icke-familjeföretag.

Det fanns annat som minskade risken för att “syskonföretag” klassificerats som icke- familjeföretag. Under insamlingen av företagen observerades det att byggbranschen, vilken är den bransch som denna studie har utgått från, är väldigt mansdominerad. Detta styrks även av Regeringen (2019) som menar att färre än en av tio personer i byggbranschen är kvinnor. Detta innebär att om syskon förekommer som ägare i företagen är det mest sannolikt att det handlar om bröder. Vidare är det i Sverige också vanligare att kvinnan tar mannens efternamn, det vill säga att männen normalt inte ändrar sina efternamn vid giftermål. Eftersom byggbranschen är mansdominerad och männen vanligen behåller sina efternamn minskade således risken för att eventuella syskonföretag klassificerats som icke-familjeföretag. Det råder dock fortfarande en osäkerhet då författarna till denna studie inte kan vara 100 procent säkra på att de inte har klassificerat syskonföretag som icke-familjeföretag. Det kan givetvis finnas bröder som har olika efternamn, men utifrån tidigare resonemang förväntas i alla fall sannolikheten för detta vara mindre än sannolikheten för förekomsten av bröder med samma efternamn. Att syskon inte ingår i studiens definition av familjeföretag är dock inget unikt i familjeföretagsforskningen. Även Andersson et al. (2018) exkluderar syskonrelationer ur familjeföretagsdefinitionen, då forskarna definierar familjeföretagen genom att utgå från personen som har grundat företaget och om denne eller någon av dennes make/maka, föräldrar, barn eller barnens direkta arvingar äger företaget.

3.3.2 Vald företagsstorlek

Ursprungligen var idén att studera både små och medelstora företag, eftersom forskningen på små och medelstora familjeföretag är sparsam (Heck, Hoy, Poutziouris & Steier 2008 se De Massis et al. 2015) samt för att dessa företag särskiljer sig på flera sätt från större, publika företag, genom att exempelvis ha en annorlunda kommandokedja (Johannisson & Huse 2000 se De Massis et al. 2015). En högre koncentration av familjeägarskap förväntas även vara vanligare i små företag jämfört med i större företag (Andersson et al. 2018). Enligt Tillväxtverket är nästan alla företag i Sverige, närmare bestämt 99,9 procent, små eller

34

medelstora företag (0-249 anställda). Det innebär att bara en promille av företagen i Sverige är stora företag, alltså företag med minst 250 anställda. De små och medelstora företagen bidrar dessutom till ungefär 60 procent av såväl omsättningen som förädlingsvärdet, och ungefär två tredjedelar av alla jobb finns i dessa företag (Tillväxtverket 2020).

Under studiens gång gjordes dock valet att enbart studera små företag. Orsaken till att enbart studera små företag var att exkludera de absolut minsta företagen, dvs. mikro företagen då de inkluderar företag med noll anställda, alltså företag med bara en person. Dessa företag skulle nämligen per automatik bli familjeföretag i enlighet med studiens familjeföretags-definition samt även vara utan agentkostnader (Jensen & Meckling 1976 se Ang, Cole & Lin 2000). Valet gjordes också att exkludera de medelstora företagen och således fokusera fullt ut på en företagsstorlek, vilket dels berodde på en begränsad tidsram och dels på att kunna studera ett större antal företag av samma storlek.

I denna studie definierades små företag i enlighet med Europeiska kommissionen (2003/361/EG). Företag klassificerades som små om de hade färre än 50 anställda och en balansomslutning eller omsättning som maximalt uppgick till 10 miljoner euro per år (Europeiska kommissionen 2003/361/EG). Den 17 november 2020 var en euro värd 10,23 SEK (Dagens industri 2020) och det var således denna valutakurs som denna studie utgått ifrån. I den nämnda definitionen inkluderades dock även mikroföretag, vilka hade färre än 10 anställda och en balansomslutning eller omsättning som maximalt uppgick till 2 miljoner euro per år (Europeiska kommissionen 2003/361/EG). För att exkludera mikroföretagen och således enbart inkludera små företag adderades definitionen med minimivärden. I den reviderade definitionen utgörs maxvärdena av siffrorna som definierar små företag respektive minvärdena av siffrorna som definierar mikroföretag, båda i enlighet med hur Europeiska kommissionen (2003/361/EG) definierar respektive storlek. Företagen i denna studie definierades som små företag om de hade 10-49 anställda och en omsättning eller balansomslutning som under år 2019 uppgick till 20 460 001-102 300 000 SEK. Förutsatt att företagen hade 10-49 anställda, räckte det alltså med att omsättningen eller balansomslutningen uppgick till det ett belopp inom det nämnda intervallet för att företagen skulle klassificeras som små företag.

3.3.3 Val av bransch

Andersson et al. (2018) menar att familjeföretag finns i samtliga branscher i Sverige förutom i den offentliga sektorn där familjeföretag exkluderas. Vi har uppmärksammat att det finns en

35

avsaknad av jämförelser mellan familjeföretag och icke-familjeföretag på branschnivå. Att studera företag från samma bransch antas vara mer rättvisande, då skillnader i lönsamhet och agentkostnader mellan företagsgrupperna inte kan förklaras av att företagen tillhör olika branscher. Andersson et al. (2018) och Singapurwoko (2013) menar att det är viktigt att beakta vilken bransch företagen tillhör vid jämförelser av familje- och icke-familjeföretags lönsamhet. Denna studie har därför avgränsat sig till företag som är verksamma inom byggbranschen i Sverige. Andersson et al. (2018) visar att 78 procent av de anställda i byggbranschen arbetar i familjeföretag, vilket motsvarar totalt 192 973 anställda. Det innebär att enbart familjeföretagen i jordbruk-, jakt- och skogsbruksbranschen respektive fiskebranschen har en högre andel sysselsatta. Byggbranschen är således en starkt familjedominerad bransch, i jämförelse med exempelvis energibranschen där andelen endast uppgår till 21 procent. Byggbranschen är inte enbart viktig ur familjeföretagsperspektiv, utan har också en samhällsviktig funktion. Öcal, Oral, Erdis och Vural (2007) menar att branschen är en viktig del i ett lands nationella ekonomi, både som bidragsgivare i form av exempelvis skattebetalare, men även för att stabilisera ett lands ekonomi vid lågkonjunkturer. Staten kan öka/minska byggarbeten i samhället beroende på om landet befinner sig i en låg- eller högkonjunktur. Sammantaget är byggbranschen alltså en viktig bransch både ur ett familjeföretagsperspektiv men även ur ett samhällsperspektiv.