februari 1797 upplästes i Vetenskapsakadem ien ett memor ial skrivet

110 Sten Lindroth, "Svensk-ryska vetenskapliga förbindelser und er 1700-talet", Löjnant Åhls äventyr: Svenska studier och gestalter (Stockholm, 1967), 183-185. Se även Bengt Jonsell,

"Linnés ryska förbindelser: Glimtar från ett fyrtioårigt verksamhetsfält", i Utur stubbotan rot.

111 Lindroth, Kungl. Svenska Vetenskapsakademien, II, 174.

112 Jonsell, 62, 66, visar på Linnés intresse för Ryssland.

III. Sökandet efter nya reseformer

av Swartz.113 Jag tänker här ge detta memo rial ett betydande utrymme oc h också diskutera dess möjliga betydelse för Akademiens framtida hanterande av resan som kunskapsform. Promemorian komme r därför att närläsas som ett principiellt hållet apodemiskt inlägg kring hur man skulle kunna erhålla specimen och kunskaper genom resor. Den innehåller alltså en hel del förställningar kring vad som utmärker resan som praktik och vilka institutionella yttre villkor som måste uppfyllas för att denna resepraktik skall kunna utvecklas. Denna prome moria är också intressant eftersom den samtidigt kan läsas som en dagspolitisk inlaga över vilka resande forskargrupper Akademien skulle premiera vid denna tid. Memorialet kommer även kopplas till de mer eller mindre klart formulerade forskningsprogram som vid den tiden var aktuella vid V etenskapsakademien.

Som alla historiska aktstycken ingår denna text i en kontext; den har skrivits av en person i ett speciellt syfte och riktar sig också till en avgränsad publik som skall påverkas till att fatta ett beslut. Något av hur denna större kontext kan ha sett ut har redan antytts i diskussionen kring de mindre fallstudierna ovan.

Författaren till pro memorian, Olof Swartz, var år 1797 36 år gammal.

Han hade åren 1778-83 studerat natural historia o ch medicin i Uppsala. I enlighet med den linneanska traditionen gjorde Swartz under somrarna botaniska resor inom rike t. År 17 80 gick färden till Lule lappmark. Under senare inrikes resor besökte Swartz också Åland och Gotland. Höste n 1783 gav sig Swartz iväg utrikes, första anhalten var USA där han uppehöll sig några månader. Sedan reste han vidar e till Jamaica och andra öar i Karib ien.

Enligt den som senast har tecknat hans biografi, Berti l Nordenstam, är de ofta upprepade uppgifterna om att han dessutom besökt Puerto R ico och det sydamerikanska fastlandet felaktiga.114

Hösten 1786 anlände så Swartz till England, där han kom att tillbringa när mare ett år med herbar iestudier, de ls i Linnés herbarium o ch dels i Joseph Banks dito. Banks hade tydligen höga tankar om Swartz. I ett brev till vännen James Edward Smith skrev han "Swartz is the best botanist I have seen since Solander".115 Banks erbjöd också Swartz att bli Travelling Physician i det brittiska Ostindiska Kompaniet, vilket denne emellertid avböjde.116 Swartz amerikanska resa, kompletterad med informa tion hämtad från herabriestudierna i England, lade sedan grunden för flera internationellt uppmärksammade arbeten över Västindiens växtvärld.

År 1789 blev Swartz ledamot i Vetenskapsakademien på uppsalaprofessorn Carl Peter Thunbergs förslag. Han kom snart att

113 Olof Swartz "Rese-P.M." är återgivet i Protokoll 15/2 1797, 9-11. Notera att detta aktstycke ovanligt nog är bifogat direkt till protokollet och därför inte behöv er sökas igen i Bilagorna, vilket kan indikera att det tillmättes en viss betydelse.

114 Bertil Norden stam, "Olof Swartz", i Bergianska botanister: Bergianska stiftelsen och dess professorer under första seklet, ed. Bengt Jonsell, Bidrag till Kungl. Vetenskapsakademiens historia XXIV (Stockholm, 1991), 27.

115 Nordenstam, 28.

116 Ibid., 28.

betraktas som av de mer framstående ledamöterna i Akademien och satt som praeses för första gån gen redan 1790. År 1791 tillträdde han tjänsten som den förste bergianske professorn. Ha n blev därigenom innehavare av en av de få professurerna i botanik i landet och blev dessutom ekonomiskt oberoende. Swartz kan alltså vid tidpunkten för författandet av resemanifestet betraktas som en av Sveriges mer framståend e botanister.

Han var dessutom en av de mer beresta både inom och utom landet. Säkert torde hans kontakter med den vittberömde resenäre n Banks ha bidragit till Swartz' intresse för resan som metod för kunskapsinsamli ng. Nu känner vi mannen bakom manifestet närmare.

Inom vilken samtida kontext skrevs detta memorial? Vad kan Swartz haft för dagspolitiska syften med sitt inlägg? Lindroth påpekar i sin akademihistorik att Swartz redan 1796 varit intresserad av den prestigefulla tjänsten som Akademiens sekreterare vilken då utlysts. Denna gång förbigicks han emellertid av den åldrige fysikern Melanderhielm, som dessutom försågs med två hjälpredor, fysikerna och matematikerna Jöns Svanberg och Carl Gustaf Sjöstén.117 Swartz var vid denna tid missnöjd med det allmänna tillståndet vid Vetenskapsakademien. Än mer missnöjd var Swartz över det faktum att den främsta av vetenskaper, botaniken, verkade vara satt på ständigt undantag. Viktiga tjänster föreföll att allt som oftast tillfalla de exakta vetenskapernas företrädare. Han klagade i ett brev till vännen Johan Gadolin i Åbo över att Akademien höll på att förvandlas till en matematisk inrättning. Som Lindroth träffande påpekat var Swartz' farhågor över att de av honom så illa sedda "a + b männerne" helt skulle ta över inte alldeles överdrivna.118 Men Swartz satt säkert på sin tjänst som bergiansk professor och bidade sin tid.

Swartz viktiga aktstycke förtjänar att återges in extenso. I Vetenskapsakademiens Protokoll för sammanträdet av den 1 5 februari 1797 står det alltså följande under moment 5:

Uplästes et av Professoren Svartz til Kongl.

VetenskapsAcademien ingifvit memorial lydande som följer.

Kongl. Vetenskaps Academien har så ofta ifrån dess första början gifvit öfvertygande prof af dess omsorg för alla nyttiga och fäderneslandet gagnande saker. Den har befordrat och upmuntrat Landtculturen slögderne och Vetenskaperne i allmänhet, och til dessas förmån har den ofta sträckt en hjelpsam hand, äfven til mycket ifrån hembygden aflägsne tracter af Jordklotet. Jag men ar ansenliga summor hafva icke blifvit sparade til understöd för resande lärde personer. Man bör väl icke neka, at vetenskaperne häraf dragit någon fördel, men at ändamålet hafver fullkomligen vunnits, läres väl ick e kunna påstås. En älskare af sin foste rbygd skulle väl icke utan skäl hafva önskat at en sådan Kongl.

117 Om Melanderhielms politiska manovrar vid Akademien, se Widmalm (1990), kap. 15.

118 Lindroth, Kungl. Svenska Vetenskapsakademien, II, 43-46.

III. Sökandet efter nya reseformer

Academiens gifmildhet blifvit njuten ofta mera til sjelfva landets nytta, til dess nogare kännedom, undersökning och följakteligen til icke ringa båtnad för dess inbyggare.

Sverige jemnförel[se]vis betraktat med fiere andre länder är ännu nog ofullkomligen kändt. Beskrifningar finnas väl om visse Landskaper, större och mindre Districter, städer, socknar, mm Men i desse förekomma blott få och oftast otilräckligen utredde ämnen, och bland desse uptager väl kyrkoförfattningen det främsta rummet. En grundlig utläggning öfver andr a ämnen skulle också och kanske mera gagna. Inom sin vida utsträckning eger Riket et ansenligt falt för Oeconomen, Topografen, Naturalisten och Antiquarien. Utan at nämna de snart sagt okände trackter af Finland och Lappmarken, saknas icke i de mera bebodde landskaper ställen, hvilkas undersökning skulle både förtjena och gagna. Ledd af egen öfvertygelse hämtad af resor under förloppet af förbigångne år, torde jag endast f å anföra de senare årens uptäckter a f obekante naturalier, stenkålsb rott, eldfas t lera, piplera, takskifver, måssornes användande med mera. Slumpen har nästan gjordt flera af dylika fynd, och det vore väl ej otroligt at med noggrannare under-sökningar, skulle af en med städade begrepp och liflighet försedd resande ännu mera åtminstone i längden vinnas.

Kongl. Academien har under tiden utsatt prisämnen, som blifvit besvarade oc h belönte. Förmodligen sker äfven detta framdeles i följe af gjorda författningar. K. Academien torde dock ej obenägit uptaga mit förslag, at en liten summa äfven til resor inom fäderneslandet måtte användas , Jag är öfvertygad, at mera nytta skulle småningom häraf vinnas, än ge nom svar, som kan hända ej altid svara emot K. Academiens önskan. Updagandet af nya alster, äfven användbare i hushållningen. Uplysningar om särskilte Fäderneslandets historia o ch oeconomie rörande saker, skulle ofelbart blifva lysande vedermälen om Kongl. Academiens omtanka för landets och även vetenskapernas bästa.

Min tanke är vist icke at ogilla prisfrågors besvarande, men öfvertygad at mycket godt genom resor kunde ernås tager jag mig friheten, at til Kongl. Academiens egen granskning föreslå, om icke någon liten del af prismedlen kunde, om ej annan tillgång blefve funnen, användas. 50 -60 Riks. [daler] blefve under sommarmånaderne, då resor anstäldes til mycken hjelp, kanske äfven ibland tilräckl ige. Detta jemte inflytandet af det anseende Kongl. Academien eger i Landsorterne, skulle, tror jag et så önskansvärt ändamål, [sic!]

Den synnerligen prisvärde Patriotisme Herr BergsRådet Baron Hermelin visat genom anstalter til vissa Provincers närmare kännedom, gör honom särdeles och altid berättigad til medborgares upriktiga erkänsla.

Rikets Lärosäten sakna icke ynglingar som ej mindre utm ärka sig genom goda kunskaper än åtrå at gagna det allmänna Reslusten åtföljer ej sällan den lifligare åldern, och att se sig hedrad med et förtroende i denna del, skal ännu mera utan tvifvel spänna krafterna at göra skäl för sig. Kongl. Academien skulle härigenom än vidare kunna tilskapa nyttiga ämnen, så mycket mera som den fördelen at hafva egt dess förtroende, måtte säkert framdeles någon gång, til deras förmån yrka förtjänstens rätt.

Som kunskaperna om Landet i flera fall kunna utvidgas, så vore ej olämpeligt, at vetenskapsidkare borde, i anseende til resorne alternera, så at det ena året en mineralog, e t annat en botanicus eller alius partis naturalis cultor, det tredje en oeconom, o. s. w. gjorde resan åt de orter eller trakter och med de vilkor som blefvo föreslagen. Jag nämner hvarje och en särskilt, emedan jag af erfarenhet tror mig kunna pås tå, at fiere sådane saker, ehuru nära förbundne med noggranhet af en ensamt ej så väl skötas.

Varm för fädemesbygdens och Vetenskapernes väl, har jag härmed förslagsvis yttrat mina tankar, samt önskar at Kongl.

Academien täcktes taga detta fö remål i benägen öfverlägg ning.

O. Svartz

I anledning af detta memorial beslöts at det communiceras med Herrar Inspectores aerarii, som behagade til Kongl Vetenskaps Academien med sitt utlåtande deröfver inkomma119

Swartz inleder sitt memorial med en i dessa sammanhang näst intill obligatorisk anspelning på Vetenskapsakademiens viktigaste uppgift.

Denna kan enkelt läsas i formuleringen: "omsorg för alla nyttiga och fäderneslandet gagnande saker", vilket fint fångar både den utililism och den patriotism som var Akademiens officiella ledstjärna120 Att vetenskapen var medlet för detta för att uppnå denna omsorg säge r sig självt.

Jag avser dock här att försöka problematisera dessa inte alls självklara begrepp, utilism och patriotism. Sven Widmalm för i sin avhandling en diskussion kring vad han betecknar som två former av nationalistisk vetenskap aktuella i Sverige under perioden 1695 till I860.121

Han inleder med att redogöra för vad han kallar för den patriotiska vetenskapen, vilken han kopplar till 1700-talets början och till tidens göticistiska ideîd. Det var konkreta vetenskapliga bedrifter som skulle

119 Protokoll 15/2 1797, 9-11.

120 Protokoll 15/2 1797, 9.

121 För ett mer ingåend e resonemang kring "pa triotisk" och "utilistisk " vetenskap i Sverige, se Widmalm (1990). kapitlen 2,4, 5, och 7. För en utmärkt sammanfattning av resonemanget, se även idem, "Instituting Science in Sweden", The Scientific Revolution in National Context, eds. Roy Porter & Mikulâs Teich (Cambridge, 1992). Om baroc k och goti cisti sk vetenska p skriver G unnar Eriksson i The Atlantic Vision: Olaus Rndbeck and Baroque Science, Uppsala Studies in History of Science 19 (Canton MA, 1994).

111. Sökan det efter nya reseformer

imponera på utlänningarna, däri bestod det patriotiska inslaget i vetenskapen. Sveriges nordliga läge var förutsättningen för dessa bedrifter, läget och det för den nordliga breddgraden ändå gynsamma klimatet möjliggjorde t. ex. astronomiska undersökningar som inte kunde genomföras någon annanstans.

Widmalm argumenterar för existensen av något som kan betecknas som ett patriotiskt forsknings program, vilket han knyter till kr etsarna kring Vetenskapssocieteten i Uppsala. Han betraktar sällskapets finansering av Linnés lapplandsresa år 1732 som kulmen på detta patriotiska program.

Lappland var en sådan nordlig vetenskaplig resurs vars utforskande och beskrivning var en speciell svensk angelägenhet. Resultaten från denna forskning skulle dock i första hand tillhand ahållas en internationell publik, alltså ett exempel på patriotisk vetenskap där forskningens kulturella o ch kanske också symboliska betydelse enligt Widmalm betonades,122

Den påföljande frihetstida utilistiska vetenskapen var enligt Widmalm ekonomiskt och praktiskt inriktad och vände sig närmast uteslutande till en inhemsk publik. Men även för den stod förstås Sverige och svenska förhållanden i blickpunkten för intresset. Den utilistiska vetenskapssynen kan institutionellt kopplas till Kungl.

Vetenskapsakademien i Stockholm som inrät tas 1739. Med rätta betonar Widmalm att Akademien till en början lika mycket betraktades som en ekonomisk akademi som en vetenskaplig sådan.123

I Samuel Gustaf Hermelins naturresursinventerande projekt från sekelskiftet 1800 stod åter Norrland och Lappland i förgrunden för intresset.124 Widmalm kopplar explicit Swartz förslag av år 1797 om vad den förre betecknar som "patriotiska forskningsresor" till bergsr ådet Herme lins patriotiska inventeringsp rogram.125 Säkert ligger det mycket i detta, Swartz skriver ju också i sitt memorial: "Den synnerligen prisv ärde Patriotisme Herr BergsRådet Baron Hermelin visat genom anstalter til vissa Provincers närmare kännedom, gör honom särdeles och altid berättigad til medborgares upriktiga erkänsla."¹²⁶ Hermelin framställs alltså av Swartz som något av ett patriotiskt föredöme på området.

Widmalm för fram begreppet "patriotis k botanik" som en del av det forskningsprogram som var aktuellt vid Akademien. Jag vill själv beteckna programmet som ett slags "nypatriotiskt forskningsprogram". Den främste representanten för denna botanik är enligt Widmalm Göran Wahlenberg.

Widmalm förknippar denna patriotiska gren av naturalhistorien med Wahlenbergs växtgeografiska nydaningar inom botaniken och i synnerhet med hans klimatologiska undersökningar vilka ingår som ett fundament för all växtgeografi. Men Widmalm har en poäng också då han hävdar att

122 Widmalm (1990), 18-19 ,35-37, 41-42,46-48.

123 Ibid., 53-60. Ett intres sant resonemang som också kop plar det linnea nska re sandet till både ekonomiska och patiiotiska orsaker för Lisbeth Koerner i "Purposes of Liimaean Travel: A Preliminary Research Repo rt", i Visions of Empire: Voyages, Botany and Representations of Nature, eds. David Philip Miller & Peter Hanns Reill (Cambridge, 1996).

124 Widmalm (1990), 90-98. Se ävenSörlin (1988), 39-42, 115-117

125 Widmalm (1990), 94, not 18.

126 Protokoll 15/2 1797, 10-11. Jmf. Widmalm (1990), 94-95.

Wahlenberg i någon mening kan sägas ha betraktat de svenska fjällen som ett slags botaniskt laboratorium, ett geografiskt rum där växtlivet hade att existera under de mest extrema av klimatologiska villkor, något som var av universellt intresse att studera för vetenskapen. De svenska fjällen gav möjlighet till unika svenska bidrag till den internationella vetenskapen, en föreställning som i mycket påminner om det tidiga 17 00-talets patriotiska vetenskapssyn. Widmalm betonar också att mycket av den frihetstida utilistiska andan lever kvar i Wahlenbergs nordliga reseföretag.127

Låt o ss därför s e på vad Swartz skriver om resandets lämpligaste geografiska inriktning. I börja n av sin promemoria ifrågasätter han, precis som Linné tidigare gjort i sina apodemiska arbeten, den hittillsvarande satsningen på resandet till utrikes orter. Detta hade väl något gynnat vetenskapen men knappast varit en helt framgångsrik policy. Swartz föreslår istället en omläggning av resandet till inr ikes resande med följande argument: "En älskare af sin fosterbygd skulle väl icke utan skäl hafva önskat at en sådan Kongl. Academiens gifmildhet blifvit njuten ofta mera til sjelfva landets nytta, till dess nogare kännedom, undersökning och följagteligen til icke ringa båtnad för dess inbyggare."128

Swartz framställer sig här som en god patriot i Widmalms mening och menar att både vetenskapen i sig men även nationen kunde ha vunnit betydligt mer på att man försökt lära känna fäderneslandets alla dolda förmåner, vilket då också samtidigt kunde ha kommit landets invånare till nytta. Den patriotiska och utilistiska vetenskapssynen, uppgår här i en större "nypatriotisk" helhet för Swartz. Samma argumentation använder sig ju också Paykull av i sitt förslag.

För att ytterligare argumentera för en omläggning av resandet hävdar Swartz att Sver ige i jämförelse med andra länder änn u i mycket var ok änt.

De få topografiska arbeten som fanns var alltför ensidigt inriktade på sådant som kyrkoförfattningar och annat enligt Swartz föga gagneligt. Sverige var vidare ett stort land som utgjorde ett viktigt fält för ekonomer, topografer, naturalhistoriker o ch antikvarier fortsätter han. Man kan här notera vilka forskargrupper Swartz räknar upp och vilka han antagligen medvetet utelämnar: hans arga konkurr enter om en plats i solen vid Akademien, dvs.

fysikerna, nämns inte ens. Men även de kunde behöva genomföra forskningsresor och de gjorde det också på Akademiens bekostnad.129

Något som än mera stödjer Widmalms antagande om att Swartz bekände sig till det "nypatriotiska forskningsprogrammet" är hans resonemang kring vilka delar av Sverige som skulle underkastas hans föreslagna utilitiska inventering. Som näst intill okända regioner utpekar han delar av Lappmarken och Finland. Dessa landsdelar kunde mycket väl betraktas som okända områden för vetenskapen, men lika viktigt var säkert att de till stora delar också utgjorde gränsområden mot främmande makt,

127 Widmalm (1990), 96-97.

128 Protokoll 15/2 1797, 9.

129 Ibid., 9-10. Om samtida svenska fysikers resor, se Widmalm (1990), kap. 6 och kap. 12-14. För en överblick över den geografiska och topografiska litteraturen i tiden, se Herman Richter, Geografins historia i Sverige intill år 1800 , Lychnos-Bibliotek 17:1 (Uppsala, 1959).

III. Sökandet efter nya reseformer

dvs. mot ärkefienderna Danmark-Norge och Ryssland. Inte minst därför kan det av politiskt-strategiska skäl ha varit viktigt att mark era ett vetenskapligt intresse för de ssa områden fö r att både reellt och symboliskt stärka deras band till den övriga nationen. Gustaf von Paykull var ju också i sitt memorial av år 1 799 överens med Swartz om vilket område det var som Akademien skulle inventera, nämligen den nordligaste lappmarken och delar av Finland. Vad gäller d e lämpligaste geografiska inriktningen på forskningen var de således överens, kanske både utifrån delade nypatriotiska bevekelsegrunder och ett allmänt norrlandsintresse.130

Sedan för Swartz en argumentation för resandets omläggning till inrikes resande utifrån sina egna erfarenheter av ett sådant resande: "Ledd af egen öfvertygelse hämtad af resor under förloppet af förbigångne år, torde jag endast få anföra de senare årens uptäckter af obekante naturalier, stenkålsbrott, eldfast lera, piplera, takskifve r, måssornes användande med mera."131 Vi känner igen detta argument från de apodemiska litteraturen som alltid betonade de egna erfarenheternas betydelse på alla områden. Han menar att i synnerhet det inhemska resandet under de senaste åren visat sig vara mycket fruktbart och nyttigt. Dels hade man funnit en del okända naturalier men det vanliga utilistiska inventerandet som lett till fynd av diverse nyttigheter såsom leror , skiffer, mossor etc. poängteras ju också. En viktig poäng här är att alla d essa nyttigheter samtidigt kan betraktas som naturalier. Ett och samma objekt kan således samtidigt vara både vetenskapligt och ekonomiskt intressant.

Swartz för också, i anslutning till dessa tankar, ett apodemiskt resonemang. Han kommen terar det inhemska inventerandet med följande indignerade kommentar: "Slumpen har nästan gjordt fler af dylika fynd, och det vore väl ej otroligt at med noggrannare undersökningar, skulle af en med städade begrep och liflighet försedd resande ännu mera åtminstone i längden vinnas."132 Slumpens och tillfälligheternas spel bör inte ha någon plats i det vetenskapliga resandet. Det apodemiska idealet är att resandet skall vara så kontrollerat, metodiskt och noggrant som det bara kan bli. Det skall i någon mening efterlikna experimentet. Det stör antagligen därför Swartz att dessa nya fynd tydligen ofta gjorts av en ren slum p. Ordet slump tyder på ett planlöst o ch kringströvande resande som Swartz bör ogilla Man kan här också associera till den klassiska apodemikens fördömande av vagabonderande.133 Om man i likhet med Swartz föreslår en noggrann vetenskaplig inventering av riket måste resandet läggas upp på ett helt annat sätt. Ingenting av vikt skall kunna undgå den väl förberedde

Swartz för också, i anslutning till dessa tankar, ett apodemiskt resonemang. Han kommen terar det inhemska inventerandet med följande indignerade kommentar: "Slumpen har nästan gjordt fler af dylika fynd, och det vore väl ej otroligt at med noggrannare undersökningar, skulle af en med städade begrep och liflighet försedd resande ännu mera åtminstone i längden vinnas."132 Slumpens och tillfälligheternas spel bör inte ha någon plats i det vetenskapliga resandet. Det apodemiska idealet är att resandet skall vara så kontrollerat, metodiskt och noggrant som det bara kan bli. Det skall i någon mening efterlikna experimentet. Det stör antagligen därför Swartz att dessa nya fynd tydligen ofta gjorts av en ren slum p. Ordet slump tyder på ett planlöst o ch kringströvande resande som Swartz bör ogilla Man kan här också associera till den klassiska apodemikens fördömande av vagabonderande.133 Om man i likhet med Swartz föreslår en noggrann vetenskaplig inventering av riket måste resandet läggas upp på ett helt annat sätt. Ingenting av vikt skall kunna undgå den väl förberedde