Regio alpina inferior, dominerad av dvärgbjörk (Betula nana) och Glansvide (Salix myrsinites)

5. Regio alpina superior, där finns t.ex. isranukel (Ranu culus glacialis), zonen gränsar till den eviga snön.

6. Alpes maritimes, eller det norska Nordlandets kustberg på andra sidan vattendelaren. Där växer t.ex. purpurbräcka (Saxifraga oppositifolia)190

189 Gilbert, 233-38, citatet, 237-238. "Detta är dock inte arbetets främsta förtjänst, vilket läsar en lätt kommer att övertygas om utifrån det som jag plockat ut ur in ledningen till her r Wahlenbergs flora, vilken är fylld av intressanta fysiska fakta och diskussioner."

190 Ibid., 238-247, innehåller denna förteckning över zonerna. Den kan jämföras med en modem odi mer popu lärt hållen beskrivn ing av fjällens biotoper och regioner, s e Öijan Nilsson, Nordisk fjällflora, 2 rev. ed. (Stockholm, 1987), 5-9.

IV. Platsens blick etableras

Efter denna zonind elning följer en redogörelse över de lapska bergen och deras höjd. Fjällen kara kteriseras utseendemässigt och exempel på typisk bergsvegetation ges. Snögränsen anges ligga på 3300 parisiska fo t över havet och det betonas att det är ytterst få bergstoppar i Lappland som når denna höjd. Endast de som når 5000 fots höjd över havet är försedda med glaciärer. Gilbert lägger dock till att Wahlenbergs höjduppgifter var mind re säkra, detta i jämförelse med den tyske geologen Leopold von Buchs samtida. Båda herrarna hade mätt upp Sulitelmas båda toppars höjd över havet och kommit till olika resultat. Von Buchs mätning var emellertid mera pålitlig menade Gilbert191

Därpå kommer ett kapitel kring lufttem peraturerna i Lappland. Det påstås att Bottniska viken och den med denna parallellt löpande fjällkedja n jämnade ut klimatet i hela den nordsvenska regionen. Umeå och Torneå eller Muonioniska och Sorsele har ett rätt likartat klimat trots den betydande skillnaden i breddgrad. Endast under vårmånaderna var temperaturskillnaderna påtagliga mellan dessa orter.192 Utifrån temperaturtabeller påvisas det att t.ex Enontekiö i Torneå lappmark hade e tt kontinentalliknande klimat med mycket kalla vintrar men förhållandevis varma som rar. Samtidigt hade den norska ishavskusten ett s.k. isländskt klimat, där breddgraden och avståndet från havet i samverkan bestämde klimatet. Gilbert menar att det var dess klimatologiska villkor som förklarade den lapska florans egenartade sammansättning "und wir dürfen uns daher nicht verwundern, wenn Lappland sowohl Isländische als Sibirische pflanzen hervorbringt."193 Sedan jämförs klimatet i Enon tekiö med det i S:t Gotthard i schweiziska alperna. Det visar sig då att alporten har en lägre medeltemperatur, i synnerhet är temp eraturen mitt på dagen lägre där. Det antas därför vara sannolikt att vegetationen i första hand beroende av medeltemperaturen mitt på dagen och det är denna som skall mätas o ch jämföras om man vill förstå klimatets inverkan på växtligheten.194 Här finner vi kanske något som påminner om en fysikalisk eller klimatologisk princip med universell giltighet?

Sedan redogörs det för jordtemperaturerna i Lappland. Det hävdas nu att fastställandet av det årliga medeltalet av lufttemperaturen var en osäker indikator på en orts klimat. Denna uppgift kunde inte brukas för upprättandet av en pålitlig klimatskala Säkrare var då som bekant uppmätandet av jordtemperaturen via temperaturtagning i beständiga kallkällor. Detta då sådana provtagningar enligt Gilbert "eine brauchbare Methode an die Hand gebe das Klima gleichsam nach einer Skale zu messen".195 Det betonas sedan att det är just jordt emperaturen och inget annat s om bestämmer vegetationens och det organiska livets gränser. Den yttersta gränsen utgörs av snögränsen, dvs där snön alltid ligger kvar oc h

191 Gilbert, 247-253.

192 Ibid., 266-269.

193 Ibid., 274. Citatet lyder i min översättning: "[...] vi bör därför inte förvånas över att L appland frambringar bådeisländska och sibiriska växter".

194 Ibid., 269-276.

195 Ibid., 277. Citatet lyderi min översättning: "[...] en bnikb ar metod för att kunna mäta klimatet enligt en skala"

där jordtemperaturen alltid ligger under noll grader. Denna gräns utgör den fasta nollpunkt utifrån vilken vi kan mäta all vegetation och den produktiva livskraften och gradera densamma.196

På det följer klimatologiska jämförel ser mellan Enontekiö, Nordkap, Uppsala, St. Gotthard och Paris. Det slås fast att det egentligen är sommarvärmen som bestämmer klimatet, det som är intr essant för forskaren att bestämma är den temperatur som krävs för att frambringa en viss vegetation. I alla klimat krävs en viss medeltemperatur i luften under våren för att ge förutsättningarna för en viss vegetation. Det är samma medeltemperatur som krävs för att isarna skull e gå upp eller för att björken skall slå ut. Det betyder också att förekomsten av t.ex. björk på en plats direkt indikerade platsens klimat. Igen ser vi hur växtgeografiska och klimatologiska insikter ömsesidigt understödjer varandra. För att ge undersökningen mer globala dimensioner jämförs sedan de klimatiska förhållandena i Lappland med de i de schweiziska alperna och i de sydamerikanska Cordilliererna. De sistnämnda uppgifterna antagligen hämtade från något av Humboldts arbeten från den amerikanska resan. Vad är då poängen med detta globala iakttagande av olika ar ters utbredning? Jo, det hävdas att kunskaper om växte rnas utbredning i olika länder torde vara den enklaste metoden att kunna få kunskap om klimatets olika variationer.

Gilbert skriver att detta är "das beste Mittel, das Klima zum Nutzen des Menschen kennen zu lernen".197 Slutligen avhandlas typiskt floristiska växtgeografiska problem såsom växternas artmässiga fördelning i olika regioner av lappmarken och den klassiska frågan angående de lapska växternas ursprung. Det var områden som hade diskuterats redan i de klimatologiska avsnitten av inledningen. Här påvisas det igen att den lapska floran delvi s överensstämde med den isländska och skotska floran, detta gäller i synnerhet för växterna på norska sidan medan den svenska lapplandsfloran påminde om den sibiriska.

196 Ibid., 278.

197 Ibid., 280-84. Citatet 284, detlyderi min över sättning: "[...] det bästa metodenför att lära känna klimatet, för att människorna skall få nytta därav".