Fem-årig pojke, sökte asyl första gången i juli

Vidar fem år ansöker om verkställighetshinder tillsammans med en nyfödd lillasyster och föräldrarna. Efter en tids familjehemsplacering bor Vidar själv hemma medan lilla- systern är familjehemsplacerad. Modern är helt apatisk och sondmatas i hemmet av pappan. Familjen får avslag med hänvisning till att det finns strukturer för omhänder- tagande av barn utan omsorg i ursprungslandet. I läkarintyg som åberopas i ansökan står däremot att modern inte kan erhålla kvalificerad vård i hemlandet. Familjen är splittrad och barnen har inte längre anknytning till föräldrarna och framförallt inte till mamman. Vidar uppvisar tecken på psykisk stress och har inte fått behövlig anknyt- ning till sina föräldrar. Hans far har sannolikt utvecklat PTSD och lider av depression. Intygsskrivande läkare menar att det är ”oetiskt och svårmotiverat” att utvisa familjen. Ansökan avslås efter en barnkonsekvensanalys av Migrationsverket där det konstateras att föräldrarna är måna om sina barn och att det i nuläget inte finns något som tyder på att hemlandsmyndigheter inte skulle kunna erbjuda ett stöd, en hemresa under be- tryggande former är fullt möjlig:

Mot bakgrund av vad som hittills framkommit i ärendet angående familjens situ- ation och möjligheterna till ordnat mottagande bedömer Migrationsverket att ar- betet med att återförena familjen kan fortsätta i hemlandet.

Kommentar: Läkares bedömning av konsekvenserna för barnen av en utvisning skiljer sig här från den bedömning som Migrationsverket gör. Om beslutet genomförs finns skäl att tro att frågan om familjeåterförening lämnas över till hemlandets myndigheter. 5.2.10 Sju-årig flicka, ansökte om asyl första gången i juni 2009

Rabuk är född 2006, ansöker om verkställighetshinder för tredje gången tillsammans med en bror och föräldrar. Ansökan avslås på den grunden att omsorgsmöjligheter finns i hemlandet. I ansökan åberopas att risken är uppenbar för att barnens rätt till liv och utveckling inte tillgodoses pga. föräldrarnas omsorgssvikt och/eller fortsatt om- händertagande på barnhem. Föräldrarna träffar barnen som är familjehemsplacerade 1-2 timmar varje vecka. Modern är deprimerad och lider av PTSD. Hon avvisar barnen när de söker kontakt och det är uteslutet att hon skulle kunna bidra med omsorg. Fa- dern är aggressiv, orolig, skuldtyngd – symtom förenliga med diagnosen ”depression utan psykomotorisk hämning”. Familjen åberopar att det föreligger en reell risk för suicid. Rabuk är nedstämd och hon uppvisar flera psykosomatiska symtom. Hon kan tala uiguriska hemlandets språk med sin far. Separationen från föräldrarna samt mo- derns ohälsa är faktorer som innebär tydliga hot mot Rabuks hälsa. I intyget står det:

Den enda verksamma insats med empiriskt stöd som finns tillgänglig för att inte äventyra barnens psykiska hälsa förefaller vara att familjen får trygga levnadsbe- tingelser genom att uppehållstillstånd beviljas.

Migrationsverket menar i sitt avslagsbeslut att det inte har framkommit omständighet- er som tyder på att hemlandets myndigheter inte kommer kunna erbjuda familjen det stöd som familjen kan komma att behöva vid ett återvändande. Under ”Rättspraxis och förarbeten” hänvisar myndigheten till utlänningslagens paragraf om barnets bästa och förarbetenas resonemang om denna princip. I grundbeslutet som fattades i maj 2010 framkommer att barnen före flykten sett mamman utsättas för våldtäkt av främ- mande män som även satt familjens hus i brand. Barnen har idag mardrömmar pga. det inträffade, och det finns intyg i akten från läkare och lekterapeut som styrker att Rabuk mår mycket dåligt. Migrationsverket behandlar dessa åberopade skäl under synnerligen ömmande omständigheter och konstaterar kortfattat att barnen självfallet mår dåligt pga. mammans ohälsa, dock inte i den utsträckningen att det kan anses fö- religga synnerligen ömmande omständigheter.

Kommentar: Det är oklart i akten hur läkarintyget har beaktats. Det framkommer inte i grundbeslutet hur eller att en barnanpassad prövning av familjens grunder har gjorts. 5.2.11 14-årig pojke, sökte asyl första gången i april 2010

Sufe är född 1999. Ansökan om verkställighetshinder gäller honom själv och en bror samt deras mor som är försvunnen sedan slutet av 2012, denna avslås. Bröderna är familjehemsplacerade och har haft ett utvisningsbeslut sedan 2010 då Sufe var elva år gammal. Bakgrunden till nuvarande situation är att fadern misshandlade barnen och modern vilket ledde till att mamman lämnade pappan. Den vanära en skilsmässa inne- bär i ursprungslandet har lett till en hedersproblematik för barnen. Sufe och hans bror har inte haft kontakt med sin far på tre år. I två av Migrationsverkets egna tjänstean- teckningar, vilka inte tas upp i besluten, framgår det att släktingar inte vill ha med poj-

karna att göra pga. skilsmässan. Det framkommer också i inlagor från advokat att re- lationen med fadern är mycket dålig. I samma inlaga beskrivs att släkten i huvudsak finns i Danmark och Sverige. Det finns i akten även ett 12:18-beslut som fattats ex- officio där Migrationsverket beskriver hur dåligt pojkarna mår, att de tidigare bevitt- nat misshandel av sin mor och även att de själva har utsatts för misshandel. Migrat- ionsverket gör bedömningen att det inte är utrett att bröderna har övergivits av sin mor. Inte heller ser myndigheten att alla möjligheter för ett ordnat mottagande i ur- sprungslandet har uttömts. Det finns släktingar i ursprungslandet; far, syskon, farmor. Att fadern är frihetsberövad har inte bekräftats och därför får den uppgiften ett be- gränsat bevisvärde.”Bröderna har ett flertal nära släktingar i ursprungslandet, vilka får anses kunna tillgodose deras grundläggande behov.” Av tillgänglig landinformation avseende hemlandet framkommer att barnhem finns i landet, och att antalet barn som befinner sig på barnhem i ursprungslandet är omkring 26000 (UD, MR i [LAND] 2011). I beslutet konstateras vidare med hänvisning till 1 kap. 10 § i utlänningslagen att det inte framkommit uppgifter av så extraordinär natur att det framstår som orim- ligt att verkställa utvisningsbeslutet. Bröderna bör verkställas gemensamt om deras mor fortsätter att hålla sig undan. Mottagande i hemlandet måste vara ordnat vid verkställighet. I grundärendet (beslut fattat 2010) framkommer att Sufe i hemlandet greps av polis, troligtvis för att pappan som var efterlyst skulle ge sig till känna. Efter detta försvårades misshandeln av bröderna i hemmet pga. en stor press på deras pappa. Sufe har i grundärendet berättat att han blev slagen av såväl sin far som sina lärare. Dessutom var han mycket rädd pga. striderna mellan Hamas och Al Fatah. Migrat- ionsverkets hänvisar i grundbeslut till att fadern godkänt resan till Sverige. Den om- ständigheten att Sufe utsatts för våld i skolan bemöts inte i beslutet efter Sufes överkla- gan.

Kommentar: Migrationsverket tror inte på att bröderna är övergivna av sin mamma. Man anser att de kan skickas till hemlandet även om mamman håller sig gömd. De egna tjänsteanteckningarna om att släktingarna inte vill ha med pojkarna att göra re- dovisas inte i beslutet. I grundärendet prövas inte Sufes egna asylskäl.