7 Sammanfattande analys
7.4 Hur hanteras barns egna asylskäl i Migrationsverkets be slut?
Fråga 1 e) Barnkonventionen utgår från barnet som en kompetent individ, med egna individuella rättigheter (jfr art. 2). Hur hanteras barnets egna asylskäl i Migrationsverkets beslut (sett i relation till föräldrarnas/förälderns skäl för ansökan)?
Denna fråga hör till delstudie ett enligt utredningsdirektivet, men under vårt arbete så har det framkommit att frågan är aktuell även för delstudie två. Det faktum att vi läst hela akter i denna del ger en djupare bild av hur uteblivandet av bemötande och utred- ning av barns egna asylskäl överskuggande asylprocessen för berörda barn. Svaret på frågan har på flera sätt en anknytning till vårt inledande resonemang och som barn- konventionen i sig självt kan ses som ett politiskt erkännande av; barns röster är un- derordnade, d.v.s. barns intressen och behov är en fråga om policy där barns egna erfa- renheter inte kommer fram. Vidare kan man fråga sig om de brister vi kunde identifi-
era avseende barnkonventionen i asylprocessen också har anknytning till mer genom- gripande problem, att så är fallet menar vi blev tydligt vid en granskning av hur barns egna asylskäl uppdagas, utreds och bedöms.
Några familjer som hade flytt kriget i Syrien beviljades status som flyktingar efter det att man prövat deras skäl individuellt. Bland de totalt åtta barn i delstudien som för- klarades vara flyktingar baserades inget beslut på barnens egna asylskäl. I Syrienären- dena var resonemang om att barnen saknade egna asylskäl alternativt att barnen anslöt sig till föräldrarnas skäl vanligt förekommande medan det sällan redovisades på vilket sätt barnens egna åberopade skäl hade bemötts, utretts och beaktats. Detta faktum menar vi kan sägas återspegla den bild några av tjänstemännen förmedlade att det är ”extremt sällan” som barnens asylskäl skiljer sig från föräldrarnas. Ett konkret exem- pel på ett sådant beslut rör en fjortonårig pojke som utsatts för trakasserier i skolan. Dessa hade inletts efter det att han skrivit en uppsats om regimen i hemlandet. Pojkens erfarenhet är ett exempel på hur uppenbarandet av händelser som skulle kunna utgöra barnspecifika former av förföljelse inte utreddes vidare.
Barnets bästa och barns rättigheter i övrigt förekom som redan nämnts inte alls i beslu- ten rörande asylsökande barn från andra EU-länder. Inte i något av besluten återfanns ett resonemang om barnets situation eller konsekvenserna för barnen av ett återvän- dande.30 En rimlig slutsats av denna del av kartläggningen är att barnen från andra EU-
länder i praktiken inte fått sina asylskäl prövade i sak, detta trots att deras ansökan formellt tagits upp till prövning. Vår kartläggning tyder på att asylansökningarna från EU-medborgare på förhand ansågs ogrundade, oavsett vilka skäl familjerna åberopade. Även i delstudie två kom barns egna asylskäl i skymundan i prövningen av familje- ärenden, det gällde även i fall där sådana skäl hade åberopats. Vi upptäckte i delstu- dien flera exempel på fall där barnens skäl antingen ignorerats helt eller också avfärda- des med hänvisning till att myndigheterna i hemlandet skulle kunna erbjuda familjerna hjälp. Några exempel på barns egna asylskäl var misshandel i hemmet, att bevittna när ens mamma våldtas eller försöker ta sitt liv, att ha gripits av polis pga. förälders poli- tiska engagemang, att trakasseras i skolan och utsättas för misshandel av lärare pga. etnicitet eller hedersproblematik. Fallen med romska barn som trakasserats i skolan illustrerar den vidare tendensen att barnens flyktinggrundande erfarenheter, även om de uppdagats tidigt i processen, inte beaktats i prövningen av familjeärenden. Konse- kvenserna av att barns egna asylskäl kom i skymundan från första början innebar stora problem för de familjer som senare hamnade i verkställighetshinderprocessen. Den om- ständigheten att barnens yrkanden omnämndes i grundbeslutet övergick, kunde vi se, i bedömningen av verkställighetshinder till ett slags förmodan om att dessa yrkanden också hade utretts och prövats. I materialet framkom emellertid att någon egentlig ut- redning eller prövning av dessa asylskäl inte gjorts utan de hade blott nämnts under yrkanden.
30 Den praxis som Europadomstolen kommit med gällande att urusla boende kan vara en kränkning av
artikel 3 i Europakonventionen, fanns exempelvis inte med i beslutsgrunderna även om det framkommer i de sökandes berättelser att hemförhållandena i vissa fall var mycket svåra (se Hammarberg 2011, sid. 52).
Barns asylskäl i de granskade akterna förknippades alltså med resten av familjens skäl till den grad att den individuella rätten till prövning inskränktes markant. I Visos fall utreddes exempelvis inte den misshandel och de trakasserier han utsatts för i hemlandet pga. etnisk tillhörighet, en tillhörighet som gällde hela familjen men där risken för kränkning var individuell. I Sufes fall bemöttes inte att han hade varit gripen av polis eller misshandlats i skolan av lärarna, istället stod den omständigheten att fadern god- känt resan till Sverige i fokus för avslagsbeslutet. Det bör också poängteras att famil- jerna med de omhändertagna barnen hamnade i en spiral av nya ansökningar där nya skäl inte ansågs tillräckligt bevisade, och där nya bevis i Migrationsverkets ögon alltid bedömdes som ”gamla” skäl. Människors verkliga erfarenheter kom i skymundan av en outtalad konsensus om vikten av barns rättigheter på ett symboliskt plan. Så blev exempelvis ett folkrättsligt åtagande, genom en ratifikation av barnkonventionen, en bevekelsegrund för att en utvisning inte stod i motsättning till barnets bästa.
I ett fåtal ärenden i delstudie två hade barnens egna skäl en viss betydelse för utgången i ärendet. I dessa beslut var följande aspekter viktiga: ett bättre klargörande av barnens vårdbehov genom läkarintyg; att barnet tappat språket helt och hållet; att – som i El- nas fall – barnet börjat berätta om tidigare trauman; alternativt att Migrationsverket inte hade några upparbetade kontakter med myndigheter i ursprungslandet.
I intervjuerna framkom att de gånger som barnspecifika asylskäl förekom i beslut handlar det främst om barnäktenskap, könsstympning och risken att bli barnsoldat, dvs. sådana specifika kränkningar som förarbetena redovisar. Detta är skäl som drab- bar barn för att de är barn eller som typiskt sett drabbar barn för att de som barn gör vissa saker, exempelvis vistas i vissa miljöer till skillnad från de flesta vuxna personer. Övriga möjliga barnspecifika asylskäl, exempelvis hedersrelaterade brott eller förne- kande av utbildning pga. religiös tillhörighet, togs inte upp i intervjuerna. Tjänstemän- nen berättade att barnspecifik landinformation inte används för att finna andra möjliga barnspecifika skäl än de ovan nämnda. Kränkningar av barn i den privata sfären disku- terades endast av ett fåtal tjänstemän, då utifrån en reflektion om att misshandel i hemmet eventuellt skulle kunna åberopas mer som ett barnspecifikt asylskäl men att detta inte görs. Varför endast vissa barnspecifika asylskäl kommer fram i asylprocessen förklarades av tjänstemännen själva med att det finns tydlig praxis på de områdena. Vi visade ovan att barnkonventionen kommit att uppfattas som relevant först i sam- band med bedömningar av humanitära skäl och detta verkar även ha bidragit till att leda bort fokus från att barn kan ha egna skäl till att beviljas uppehållstillstånd som flyktingar eller på andra skyddsgrunder. En annan förklaring som tjänstemännen själva gav, till att barns egna asylskäl sällan kommer fram, var att de uppfattar att barns skäl sällan (enligt några personer extremt sällan) skiljer sig från föräldrarnas skäl.
Här framträder en ”negativ spiral” som bidrar till att barns egna asylskäl kommer i skymundan: Tjänstemännens bristande kunskaper om hur barnkonventionen skulle kunna tillämpas i beslut blev i intervjuerna, oförskyllt, en grund för antagandet att det i regel saknas asylskäl som bara drabbar barn eller som typiskt sätt drabbar barn för att de är barn, vilket i sin tur ledde till att man inte behövde söka efter dem. I och med att barns egna skäl antogs saknas så ansåg sig tjänstemännen inte heller manade att beakta barnspecifik landinformation. I och med att barnspecifik landinformation inte lades till grund för beslut så uppdaterades tjänstemännen inte heller på vilka barnspeci-
fika asylskäl som kunde finnas osv. Sammanfattningsvis kan vi efter vår granskning med fog hävda att barns egna asylskäl som regel inte låg till grund för myndighetens asylbeslut i barnens ärenden. I detta avseende bekräftar vår studie en rad tidigare undersökningar som behandlar närliggande frågor.
Avslutningsvis kan vi efter vår granskning med fog hävda att barns egna asylskäl som regel inte låg till grund för myndighetens asylbeslut i barnens ärenden. I detta avseende bekräftar vår studie en rad tidigare undersökningar som behandlar närliggande frågor (se ovan sid. 58).