I kapitlet förs ett resonemang om i vilken utsträckning skadedrabbade fiskare söker och får ersättning och bidrag för att besvara den andra kärnfrågan: Varför ansö- ker så få fiskare om ersättning/bidrag?
5.1 Hur många får ersättning och bidrag?
Några uppgifter om hur många yrkesfiskare som fiskar med de olika typerna av redskap har inte gått att få fram. Statistiken för typ av fiske hos Fiskeriverket är knuten till fartyg och inte till yrkesfiskeslicens. På varje fartyg kan det finnas flera fiskare med licens, och en fiskare kan ha flera fartyg registrerade. Det går alltså inte att säga hur många enskilda fiskare som använder de redskap som riskerar att skadas av säl.
De uppgifter som går att få fram visar att 1 589 fartyg fiskar längs kusterna el- ler till havs. Av dem fiskar 1 200 med andra redskap än vad och trål och skulle kunna vara drabbade av sälskador.
Det har inte heller varit möjligt att få fram några exakta siffror på hur många av yrkesfiskarna som fått medel under 2006. Viltskadecenter sammanställer statistik för övriga viltskador men statistiken omfattar inte sälskador. De ungefärliga siffror som används här kommer från länsstyrelserna och deras uppgifter om vilka fiskare som fått och inte fått medel. De beslut om medel som länsstyrelserna skickar in till Naturvårdsverket har också använts3. Siffrorna gäller framför allt år 2006, men några län hade inte fördelat medlen för 2006 när uppgifterna begärdes in. För dem har siffrorna för år 2005 använts.
Utöver att vara drabbad av sälskador måste fiskaren ha yrkesfiskarelicens för att få medel ur viltskadeanslaget. I kustlänen finns enligt länsstyrelsernas listor totalt 1787 fiskare med yrkesfiskelicens men det framgår inte hur många av dessa som fiskar i insjöar.
Enligt länsstyrelsernas listor har 358 fiskare fått medel ur viltskadeanslaget. Det motsvarar ungefär det antal som söker. Det händer mycket sällan att länsstyrel- serna avslår en ansökan. De flesta länsstyrelsetjänstemännen berättar dessutom att det är samma fiskare som söker varje år.
Det rör sig alltså om cirka en fjärdedel av yrkesfiskarna som är med och delar på anslaget på 22 miljoner. Av de fiskare som använder särskilt utsatta redskap är det en tredjedel som är med och delar på medlen om vi mycket förenklat tänker oss att det är en fiskare per registrerat fartyg.
Görs istället en genomgång av loggboken för år 2005 finns 971 fartyg registre- rade för fiske med andra redskap än trål och vad. Om de som fiskat mindre än totalt 1000 kg och de som troligtvis inte hade mycket skador på grund av att de enbart fiskade med skrapor eller burar längs västkusten räknas bort, blir det 693 fartyg kvar. Det skulle innebära att ungefär hälften av alla möjligen utsatta fiskare får sälskademedel. (S G Lunneryd, muntligen)
Det är alltså osäkert hur många fiskare som är utsatta. Vi kan dock konstatera att det är en stor andel fiskare som skulle kunna vara drabbade som inte får ersätt- ning eller bidrag ur viltskadeanslaget.
Men de flesta intervjuade länsstyrelsetjänstemännen har inte uppfattningen att det är få som söker. Även Sveriges fiskares riksförbund tror att de flesta som har problem med sälskador söker medel. Endast ett par av länsstyrelsetjänstemännen tror att det finns berättigade fiskare som inte söker medel. Samtidigt har några av de intervjuade tjänstemännen inte någon uppfattning om hur stor andel av länets fiskare som söker.
Listorna från länsstyrelserna visar att i några län bedrivs bara småskaligt kust- nära fiske. Där får i princip alla fiskare åtminstone ersättning. Det är i de sydligare länen som det finns flest licensierade fiskare, men där är problemen med sälskador än så länge inte lika omfattande. Det är framför allt i dessa län, från Stockholms och Västra Götalands län och söderut, som en mindre andel fiskare söker.
I några län får en mycket liten andel fiskare medel, till exempel i Västergötland (34 av 690 fiskare) och Skåne (21 av 191 fiskare). Utöver det faktum att problemen med sälskador först de senaste åren nått de sydligare länen är ett viktigt skäl att det är där som mycket av det storskaliga trålfisket bedrivs. Det bekräftas av de inter- vjuade fiskare som inte sökt medel 2005/2006. Fiskare i de södra länen uppger att de inte har eller just börjat få problem med sälskador. Ett annat skäl som anförs är att de använder redskap (trål eller ringnot) som inte drabbas.
5.2 Anslaget känt bland fiskarna
Samtliga intervjuade fiskare känner till möjligheten att söka ersättning. I de län där bidrag kan sökas är möjligheten också känd. Några av dem som inte fick medel 2005/2006 har fått tidigare. I något fall känner den intervjuade fiskaren inte till villkoren för att få medel och har inte sökt på grund av att han inte tror att han upp- fyller kriterierna. Intervjuerna med fiskare visar att detaljerna kring viltskadesy- stemet generellt är mindre kända i de södra länen. Det kan bero på att länsstyrel- serna där bara fördelat medel under de senaste åren.
Länsstyrelsetjänstemännen tror inte heller att bristande information om syste- met är något viktigare skäl till att en del fiskare inte söker. I stället pekar de flesta av dem på att fiskarna i allmänhet ogillar pappersarbete. Om de inte är hårt drabba- de eller inte fiskar så mycket anser fiskarna inte att det är mödan värt att söka me- del.
5.3 Inte lönt söka om stora skador
En annan tänkbar förklaring är att fiskarna inte söker på grund av att han/hon är skadedrabbad i en sådan utsträckning att det inte lönar sig att söka när ersättningen baseras på bruttoinfiskningen. Det är som redovisats den vanligaste fördelnings- principen. Stora skador betyder liten fångst. Det innebär i sin tur liten ersättning. I de norra kustlänen är enligt intervjuade fiskare den vanligaste anledningen till att man inte sökt medel att man har slutat fiska på grund av dåligt fiske eller trappat ner av andra skäl. Några fiskar så lite att de inte tycker det är någon idé att söka.
Problemet med att de som är värst drabbade missgynnas har förts fram vid flera intervjuer med fiskare, men bara i något fall som ett skäl till att inte söka medel alls. I stället hävdas det som ett argument för att ersättningen borde fördelas på andra grunder.
Andra skäl till utebliven ansökan om ersättning som anges av länsstyrelsetjäns- temännen är att en del fiskare av olika anledningar inte för in skadorna i loggbok eller kustfiskejournal. Då kan de inte söka medel. I många län är det nämligen ett krav för att få ersättning. Från och med år 2006 är anteckning i loggbok eller jour- nal ett generellt krav för fiskare som planerar att ansöka om ersättning. (Bilaga 1, sid. 2)
5.4 Ljumt intresse för bidrag
De som söker bidrag är betydligt färre än de som söker ersättning. Endast 4,9 mil- joner av viltskadeanslaget går till bidrag till inköp av sälsäkra redskap. Det kan jämföras med de 17 miljoner som Naturvårdsverket fördelar till länen för att beta- las ut som ersättning.
De intervjuade länsstyrelsetjänstemännen tror att en betydande orsak till att inte fler söker bidrag är att fiskarna inte vågar investera i nya redskap när fisket är så dåligt. Flera typer av fiske riskerar dessutom att förbjudas eller begränsas. Det gäller t.ex. drivgarns- och ålfisket. Några tjänstemän påpekar att fiskare med mer omfattande verksamhet tenderar att söka bidrag oftare.
Det förs också fram att det uppstår en mättnad i län där bidrag delats ut en läng- re tid. I många län har till exempel de flesta fiskare redan pushup-fällor.
Därutöver tror några länsstyrelsetjänstemän att det förhållandevis låga antalet bidragssökande kan ha att göra med att fiskarna är ganska skeptiska till att pröva nya redskap och metoder. De intervjuade fiskarna påpekar också att de tillhör en ganska konservativ yrkesgrupp.
Fiskarna för dessutom fram de förebyggande metodernas bristande effektivitet som ett viktigt skäl. För vissa typer av fiske finns inte fungerande metoder. De som finns medför också mycket extra arbete för fiskaren. Inköpen innebär i många fall stora utgifter trots bidraget.
5.5 De skadedrabbade fiskarna får ersättning
och bidrag
Sammanfattningsvis kan vi mot den här bakgrunden konstatera att det är en liten andel av det totala antalet yrkesfiskare som delar på viltskademedlen. Men många fiskare är inte heller utsatta för sälskador. I länen norr om Stockholm och Söder- manland får de flesta kustfiskarna skadersättning. I allmänhet har fiskarna där ock- så fått bidrag för att förebygga skador. Också i de län där sälpopulationen nu ökar snabbt tyder det mesta på att merparten av dem som haft problem en tid får ersätt- ning.
Det är inte mycket som tyder på att det finns svårt skadedrabbade yrkesfiskare som inte söker ersättning. Att en del inte söker trots att de ägnar sig åt en utsatt typ
mycket lite och därför inte tycker det är värt besväret att ansöka om medel. Ansla- get är väl känt även om en del kustfiskare som just börjat få sälskador inte känner till detaljerna kring anslaget och vem som kan ansöka om medel.