rekommendationer
Hanteringen av viltskadeanslaget för ersättning och bidrag till förebyggande av skador på fiske fungerar enligt vår bedömning i stort sett väl. Fiskarna förklarar sig vara nöjda med länsstyrelsernas arbete. På några områden finns det emellertid utrymme för förbättringar.
7.1 Hanteringen av anslaget fungerar väl
Länsstyrelsetjänstemännen anser det svårt att fördela sälskadeersättningen på ett bra sätt och det finns fiskare som upplever att fördelningen av pengarna inte är rättvis. Det ställer också till ekonomiska problem för fiskaren att ligga ute med pengar på grund av långa handläggningstider.
En fördelning som upplevs som mer rättvis skulle kunna göra att anslaget får större betydelse i enlighet med sitt syfte att mildra konflikten. Framför allt hos viltskadehandläggarna finns ett uttalat behov av ett forum för att utbyta erfarenhe- ter och få ny kunskap om säl och sälskador. Informationen till fiskarna däremot fungerar i allmänhet bra men flera länsstyrelser kan bli bättre på att motivera och förklara sina beslut om ersättning. Detta skulle sannolikt leda till mindre ifrågasät- tande av myndigheter och myndigheternas arbete i allmänhet.
7.2 Drabbade fiskare delar på ersättningen
Det fanns en uppfattning om att endast en liten andel av yrkesfiskarna ansöker om medel ur anslaget. Även om vi bara utgår ifrån dem som använder de fiskeredskap som är mest utsatta för sälangrepp kan vi konstatera att det förhåller sig så. Samti- digt visar utvärderingen att i län där problemen är stora är de kustfiskare som är drabbade med och delar på medlen. Möjligtvis finns det fiskare i de södra kustlä- nen som börjat få sälskador men som ännu inte ansökt om sälskademedel.
Det finns också fall där fiskaren har problem med sälskador men inte tycker att det är värt att söka ersättning, eftersom den är så låg i förhållandena till skadorna. Det är dock svårt att dra några generella slutsatser om betydelsen av nivåerna på ersättning och bidrag, eftersom de varierar från län till län.
7.3 Begränsad betydelse för acceptansen
Vår utvärdering tyder på att anslaget inte har någon större effekt när det gäller att öka fiskarens acceptans för sälen. Detta gäller trots att framför allt ersättningen bidrar till en något större ekonomisk trygghet för fiskaren. Både ersättning och bidrag till inköp av sälsäkra redskap gör det möjligt för fiskarna att investera i ny utrustning, men för många fiskare är situationen sådan att man inte vågar eller vill investera trots det ekonomiska stödet. Det leder oss fram till viltskadeanslagets främsta effekt när det gäller sälskadedrabbade fiskare: Anslaget gör det möjligt för kustfisket att leva vidare ett tag till.
En avgörande faktor för om anslagets effekt på acceptansen för sälens närvaro kan öka på sikt är att fler och mer effektiva sälsäkra redskap utvecklas. Fiskarna vill nämligen fiska och inte laga redskap och ta vara på mer eller mindre skadad fångst. Även om ersättningen vore mycket högre skulle därför missnöjet finnas kvar så länge effektiva förebyggande metoder saknas. Först när sådana metoder finns kan dessutom ersättningen till dem som fått bidrag fasas ut.
Att fiskarna framför allt vill kunna fiska och leva av sitt fiske utan skadeersätt- ning gör att anslagets betydelse för att mildra konflikten är begränsad idag. Även en rad andra faktorer påverkar det småskaliga fiskets framtid, till exempel effekter- na av det storskaliga fisket, inskränkningar eller förbud för vissa typer av fiske på grund av vikande fiskbestånd, etablering av naturreservat m.m.. För kustfiskarna blir sälskadorna ”droppen som får bägaren att rinna över” och den tydliga fienden sälen får klä skott för den sammantagna problembilden.
7.4 Rekommendationer
För att användningen av viltskadeanslaget för sälskador i större utsträckning ska få den avsedda effekten rekommenderar vi att:
• Tydliga råd och riktlinjer om hur sälskadeersättningen bör fördelas tas fram. Ett par länsstyrelser har modeller som fungerar bra och de kan tjä- na som en typ av ”best practice”. I detta sammanhang bör även behovet av enkla rutiner och generellt kortare handläggningstider beaktas. • Möjligheterna till utbildning, kunskapsförsörjning, råd och nätverk för-
bättras för dem som arbetar med sälskador. Samverkan mellan länsstyrel- serna i frågor om sälproblematiken och hanteringen av viltskadeanslaget bör ses över och utvecklas.
• Utvecklingen av sälsäkra redskap, andra skadeförebyggande åtgärder samt mindre utsatta typer av fiske stimuleras ytterligare.
8 Referenser
Rapporter, skrivelser och protokoll
Bruckmeier, Karl & Höj Larsen, Christina (2004). ”The Social Impact Assess- ment from Sweden” i Wilson, D. C. et al. Work package Six Deliverable Five: The
Social Impact Assessment Report. Brussels: CEC Research DG. (FRAP).
Bruckmeier, Karl & Höj Larsen, Christina, i samarbete med Westerberg, Håkan & Lunneryd, Sven Gunnar (2005). Development of cost-effective policy instru-
ments: Sweden. Göteborg: Göteborgs universitet (FRAP).
Fiskeriverket (2005). Situationen beträffande arbetet med att minska skador och
bifångster av säl och skarv. Strategi för problemens långsiktiga hantering. Öre-
grund: Fiskeriverket (Kustlaboratoriet). Regeringsrapport 2005-11-08.
Jordbruksdepartementet (2006). Regleringsbrev för budgetåret 2006 avseende
Sametinget. Jo 2006/2127, 2006-08-24.
Naturvårdsverket (2006). Första fördelningen av medel ur Viltskadeanslaget. Avdelningsprotokoll Nr N 29-06.
Naturvårdsverket (2001). Nationell förvaltningsplan för gråsälbeståndet i Öster-
sjön. Dnr 402-2695-01 Nf.
Naturvårdsverket (2006). Viltskadeanslaget – oljan i det rovdjurspolitiska maski-
neriet. Stockholm: Naturvårdsverket. Rapport 5542. ISBN 91-620-5542-9. ISSN
0282-7298.
Westerberg, Håkan, et al. (2005). Perspektiv på konflikten mellan gråsäl och
kustfiske i Sverige och Finland. Göteborg: Göteborgs universitet (FRAP).
Offentliga tryck
Prop 1997/98:136 Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst Skr. 2005/06:171 Vissa fiskeripolitiska frågor
SOU 2003:123 Utvecklingskraft för hållbar välfärd Juridiska källor
NFS 2002:13 Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om bidrag och ersättningar för viltskador enligt 11 och 12 §§ viltskadeförordningen (2001:724). SFS 2001:724 Viltskadeförordning
Bilagor
Bilaga 1 Sven Gunnar Lunneryd och Sara Königson, Konflikt säl och yrkes-
fiske och dess lösningar, Rapport från Säl, Skarv och Redskapsut- veckling (SSR), Kustlaboratoriet
Bilaga 2 Karl Bruckmeier och Christina Höj Larsen, Konflikt sälar – fiske:
Material från forskningsprojektet FRAP
Bilaga 3 Naturvårdsverket, Viltförvaltningens planerade åtgärder med an- ledning av ”Viltskadeanslaget, fisket och sälarna”