OREDSSON
Fältarbetet
I terrängen lokaliseras en utgångspunkt som överensstämmer med lokalens koordinat.
Ytor. Från utgångspunkten går man i en – med hjälp av en slumptalstabell – vald
kom-passriktning ett slumpvis valt antal steg mellan 10 och 19. Då är man i det sydvästra hörnet av
den provruta (10 × 10 meter) som ska inventeras.
Man går tio parallella linjer genom rutan och skriver upp de växter man hittar, men inte hur mycket det finns av den enskilda arten.
Linjer. Från utgångspunkten följer man linjen i slumpvis vald riktning lika långt som vore det en yta. Branter inventeras underifrån och i skogsbryn läggs rutan från kanten inåt skogen. På stränder inventerar man en provruta inåt land och, om möjligt, en lika stor ruta i vattnet. Utmed vägar och vattendrag inventeras en sträcka av tio meter. Bredden avgörs av den omgivning vars vegetation är påverkad av närhe-ten till vägen eller vatnärhe-tendraget.
Punkter. Vid bostadshus, större hus och kyr-kor inventeras all mark i anslutning till byggna-den.
Viktning
Vår strävan att maximera antalet arter genom att inventera så många olika biotoper som möjligt skedde till priset av en kraftig obalans mellan biotoperna med avseende på hur stor andel av deras totala yta som inventerades; en vanlig bio-top fick jämförelsevis få lokaler. För att försöka uppskatta arternas sanna förekomst gjorde vi en viktning som gick till så här:
Över den topografiska kartan lades ett rutnät vars maskor motsvarar 200 × 200 meter (0,04 km2) i terrängen. Den geologiska kartan passa-des in under den topografiska kartan. I rutnätets hörn stacks en nål genom kartorna. Det blev 1146 stickpunkter på land inom området, vilket
motsvarar [1146 × 0,04 =] 45,84 km2.
Exempelvis biotopen öppen mark på lera träf-fades av 309 stickpunkter och täcker alltså en yta av [309 × 0,04 =] 12,36 km2, medan tidvis översvämmad öppen mark på lera bara fick en träff, alltså 0,04 km2. Biotoper som inte fick någon träff alls tilldelades ytan 0,01 km2.
I öppen mark på lera inventerades 9 rutor, vilka var och en representerar [12,36 / 9 =] 1,373 km2, medan de 3 rutorna på tidvis översväm
mad öppen mark på lera var för sig representerar [0,04 / 3 =] 0,013 km2. Om en art exempelvis fanns i en ruta i öppen mark på lera och i alla tre på tidvis översvämmad öppen mark på lera får arten ifråga det viktade värdet [1 × 1,373 + 3 × 0,013 =] 1,412.
1 km
Figur 1. Topografisk karta över undersöknings-området med inventerade lokaler inlagda som en svart prick i en svart cirkel (blekröd cirkel omger lokaler som inte inventerats). The investigated area around Lake Striern, with the 214 plots indicated with black circles.
FLORAFÖRÄNDRINGAR I ÖSTERGÖTLAND
Resultat
Antalet arter har minskat
Lägger man ihop båda åren kommer man upp i 540 arter i de inventerade rutorna (tabell 1), 470 arter 1972 och 452 arter 1998, alltså 4 procent färre arter efter 26 år. Antalet perenner har minskat, 1-2-åriga örter har blivit fler:
Arter sedda endast ett av inventeringsåren 1–2-åriga Perenner Vedväxter
1972 13 63 12
1998 24 38 8
Mellan inventeringsåren försvann eller minskade 285 arter, medan 213 arter tillkom eller ökade baserat på antal rutor med fynd. Använder man i stället viktade värden blir motsvarande antal arter 303 respektive 227. Det är alltså betydligt fler arter som minskat än som ökat
Vad har hänt i de olika biotoperna?
SkogFemtio lokaler ligger i ren skogsmark. Där hit-tade vi totalt 293 arter. Ek fanns båda åren i 42 skogsrutor. Björk, rönn, tall och gran fanns 1998 i mer än varannan skogsruta, asp i var
fjärde och sötkörsbär i var femte. De hade blivit vanligare, liksom lönn, oxel och sälg. Båda åren noterades klibbal i tre skogsrutor och ask i två.
Alm sågs i en skogsruta 1972 och i två 1998.
Mellan inventeringarna minskade en från 33 till 28 förekomster i skog.
Kruståtel ökade med tio inventeringsytor i skog; fårsvingel minskade lika mycket. På 26 år ökade bergkorsört från 2 till 11 skogsrutor och lundgröe från 5 till 19. Blåklocka minskade från 16 till 6 skogsrutor och ängsviol från 13 till 4.
Av 110 arter som påträffats på var tionde skogslokal eller mer har 51 ökat, 10 är oföränd-rade och 49 har minskat. Av de 183 mindre vanliga arterna ökar 40, är 41 oförändrade och minskar 102 arter. Tallört hittade Hans och jag i var sin inventeringsyta 1972. Samma år, men inte 1998, sågs benved, druvfläder, knölsmör-blomma, lundtrav, skogskornell, smörbollar, sårläka, vippärt och vårlök i en skogsruta var.
Andra inventeringsåret ersattes de av fem arter:
häggmispel, jordgubbar, mahonia, ängsskallra
och vildlin, de två senare arterna noterade av Johan i Kalénsbergen.
I snitt har skogsmarken förlorat 1,5 arter. De fem skogsrutorna på mosstorv skiljer sig från övriga underlag genom att öka med 9 arter per ruta.
Skogsbryn och dungar
I tio skogsbryn fann vi 196 arter och i nio dungar 186 arter. I genomsnitt är antalet arter per ruta 65 respektive 63. Håller vi oss till de arter som blivit funna i 8–10 skogsbryn och 8–9 dungar är sju arter gemensamma: ek, rönn, en, nypon, gulmåra, gökärt och röllika. I skogsbryn är björk, nypon och skogsklöver vanliga, i dung-arna backsmörblomma, fårsvingel och ängsgröe.
Skogsbrynen förlorade 5 arter per ruta, dung-arna inte någon.
Arter som är funna i minst tre skogsbryn eller mer är också funna i minst en dunge. Det omvända gäller däremot inte. Getapel, ludd-havre och buskviol har noterats i tre av dung-arna, men saknas i skogsbrynen. Nöjer man sig med två dungar och inget skogsbryn med fynd kan man lägga till alsikeklöver, ekbräken, get-rams, korskovall, liljekonvalj, stenbär, åkerför-gätmigej och ängsfryle.
Branter
Vi lade rutor i fem branter och hittade 81 arter.
Ek, rönn, hallon, bergslok, fårsvingel, kruståtel, smultron och stensöta fanns i alla de undersökta branterna. Det andra inventeringsåret var 17 arter borta, bland dem mjölon och skogskovall, vilka försvunnit från två branter var. År 1998 tillkom 27 arter, 10 av dem i 2–4 rutor: asp, bergkorsört, dån, lundgröe, maskros, skogs-bräken, skogssallat, teveronika, träjon och ären-pris. Valet av branter som biotop resulterade i en art som vi inte skulle ha hittat annars, nämligen skogsvicker i en nordbrant 200 meter sydsydost Paris i norra delen av undersökningsområdet.
Sank mark
På öppen, tidvis vattenfylld sank mark minskade antalet arter med 2 per ruta. I övrig sank mark förblev medelvärdet oförändrat.
OREDSSON
Öppen, tidvis vattenfylld sank mark. I denna biotop lade vi 16 rutor, fem på morängrus, tre på lera, fem på kärrtorv och tre på mosstorv.
Belöningen uteblev inte. Av de 135 arter vi fann är åtta sådana som vi inte hittade någon annanstans. Slåtterblomman väntade på oss i fem rutor på torv 1972, men sedan var den borta. Kärrfräken försvann från båda sina loka-ler, medan kärrsälting förlorade tre av sina fyra lokaler. Dybläddra fanns på lerbotten båda åren, fast på två olika platser. De andra för biotopen unika arterna påträffades bara en gång på olika lokaler. Första året var det krypvide på mosstorv och rävstarr på morängrus, andra året skatnäva på morängrus och svartvide på mosstorv – inte
långt från rutan med krypvide. De arter som karakteriserar tidvis vattenfylld, öppen sank-mark i Striernområdet är frossört, kråkklöver, kärrsilja, kärrstjärnblomma, sjöfräken, strandklo, åkermynta och vattenmåra. De fanns alla på minst 14 av de inventerade lokalerna.
Övrig sank mark i öppen terräng. En ruta på granit, tre på morängrus och en vardera på lera, kärrtorv och mosstorv gav sammanlagt 99 arter.
På lera hittade vi 60 arter, på morängrus 42, 34 respektive 31 arter, på kärrtorv 21 och på moss-torv inte mer än 11 arter. Endast på mossmoss-torv finns hjortron, ljung och rosling. Lägger man till kärrtorv kommer odon, tranbär och tuvull också med. Björk, gråstarr, hundstarr,
kråk-Figur 2. Jämför Hans Göranssons bild från början av 1970-talet (ovan) med Per Milbergs från 2008 (nedan): inte mycket verkar ha förändrats. Kättilstad kyrka i bakgrunden sedd från öster.
Barely changed countryside in the Striern area. The two photographs were taken in the early 1970s and in 2008, respectively.
FLORAFÖRÄNDRINGAR I ÖSTERGÖTLAND
Tabell 1. Arter inom Striernområdets 214 inventeringslokaler som hade en förändring i de viktade vär-dena som var större än +2 eller mindre än –2. Antal lokaler med fynd 1972 (n1) och 1998 (n2). Arterna är sorterade efter skillnaden i viktat värde mellan 1998 (V2) och 1972 (V1).
Species found in 214 plots in the Striern area, S Östergötland. Number of plots where the species was found in 1972 (n1) and 1998 (n2). Weighted values corrected for habitat area for 1972 (V1) and 1998 (V2).
Only species with a difference (V2–V1) of more than 2 or less than –2 are shown.
Antal lokaler Viktat värde
n1 n2 n2–n1 V1 V2 V2–V1
Rödplister Lamium purpureum 15 20 5 1,06 11,59 10,53
Lundgröe Poa nemoralis 33 51 18 2,33 9,77 7,44
Snärjmåra Galium aparine 18 35 17 4,45 11,33 6,88
Våtarv Stellaria media 31 48 17 5,80 12,59 6,79
Kärrgröe Poa trivialis 16 57 41 0,76 7,43 6,67
Revormstörel Euphorbia helioscopia 2 8 6 0,05 6,11 6,06
Åkerviol Viola arvensis 21 28 7 6,74 12,66 5,92
Kvickrot Elytrigia repens 44 59 15 9,31 15,16 5,85
Mjukplister Lamium amplexicaule 0 8 8 0,00 5,79 5,79
Rönn Sorbus aucuparia 67 82 15 13,21 18,96 5,75
Hundäxing Dactylis glomerata 49 56 7 4,94 10,08 5,14
Vitsippa Anemone nemorosa 15 31 16 2,90 7,95 5,05
Stensöta Polypodium vulgare 40 41 1 9,43 14,17 4,74
Brakved Frangula alnus 32 38 6 3,95 7,69 3,74
Kruståtel Deschampsia flexuosa 58 79 21 17,79 21,53 3,74
Skogsstjärna Trientalis europaea 14 15 1 2,15 5,87 3,72
Jordrök Fumaria officinalis 11 15 4 3,82 7,35 3,53
Åkerkårel Erysimum cheiranthoides 6 11 5 1,31 4,79 3,48
Penningört Thlaspi arvense 9 13 4 2,99 6,30 3,31
Åkerveronika Veronica agrestis 5 11 6 0,11 3,15 3,04
Skogssallat Mycelis muralis 14 27 13 3,73 6,71 2,98
Småsnärjmåra Galium spurium ssp. vaillantii 3 6 3 0,45 3,35 2,90 Vårt-/glasbjörk Betula pendula / pubescens 92 73 -19 14,70 17,54 2,84
Åkerförgätmigej Myosotis arvensis 34 34 0 9,15 11,97 2,82
Blåbär Vaccinium myrtillus 71 77 6 16,76 19,48 2,72
Fältveronika Veronica arvensis 14 34 20 3,49 6,12 2,63
Harsyra Oxalis acetosella 18 25 7 4,71 7,33 2,62
Ekorrbär Maianthemum bifolium 4 5 1 0,07 2,55 2,48
Skogsklöver Trifolium medium 32 37 5 5,46 7,77 2,31
Stenbär Rubus saxatilis 3 5 2 0,19 2,41 2,22
Svinmolke Sonchus asper 14 16 2 0,64 2,83 2,19
Sälg Salix caprea 11 23 12 0,81 2,90 2,09
Tall Pinus sylvestris 68 72 4 13,63 15,72 2,09
Här emellan 443 arter med värden mellan +2 och –2 för skillnaden i viktade värden (V2–V1).
Den fullständiga tabellen finns på SBF:s webbplats, på den plats där detta häfte presenteras.
Revsmörblomma Ranunculus repens 64 72 8 13,31 11,23 -2,08
Gul fetknopp Sedum acre 22 8 -14 2,25 0,16 -2,09
Rödklint Centaurea jacea 12 3 -9 2,21 0,06 -2,15
Kamäxing Cynosurus cristatus 12 8 -4 2,95 0,78 -2,17
Stor blåklocka Campanula persicifolia 36 35 -1 6,72 4,50 -2,22
Brännässla Urtica dioica 47 46 -1 7,13 4,90 -2,23
Träjon Dryopteris filixmas 27 22 -5 5,45 3,17 -2,28
Örnbräken Pteridium aquilinum 38 35 -3 13,73 11,45 -2,28
Mjölkört Epilobium angustifolium 23 17 -6 5,41 3,09 -2,32
OREDSSON
Vitmåra Galium boreale 36 22 -14 6,77 4,43 -2,34
Harkål Lapsana communis 32 25 -7 11,03 8,66 -2,37
Ogräsmaskrosor Taraxacum sect. Ruderalia 96 92 -4 21,05 18,66 -2,39
Dån Galeopsis spp. 44 51 7 17,21 14,78 -2,43
Hallon Rubus idaeus 71 56 -15 13,37 10,94 -2,43
Ängssvingel Festuca pratensis 43 37 -6 9,05 6,61 -2,44
Majveronika Veronica serpyllifolia 9 11 2 3,72 1,19 -2,53
Stor-/krypven Agrostis gigantea / stolonifera 24 29 5 5,54 2,83 -2,71
Älggräs Filipendula ulmaria 37 31 -6 4,48 1,73 -2,75
Korskovall Melampyrum cristatum 6 3 -3 2,94 0,15 -2,79
Ängsviol Viola canina ssp. canina 27 16 -11 5,07 2,27 -2,80
Darrgräs Briza media 9 3 -6 2,86 0,04 -2,82
Bockrot Pimpinella saxifraga 45 31 -14 6,68 3,86 -2,82
Gullviva Primula veris 27 19 -8 5,63 2,77 -2,86
Lomme Capsella bursapastoris 30 30 0 7,11 4,25 -2,86
Blåklint Centaurea cyanus 6 1 -5 2,93 0,02 -2,91
Svartkämpar Plantago lanceolata 24 10 -14 3,75 0,71 -3,04
Berggröe Poa compressa 15 6 -9 3,35 0,24 -3,11
Timotej Phleum pratense 74 67 -7 20,11 16,99 -3,12
Vägtistel Cirsium vulgare 15 12 -3 5,53 2,20 -3,33
Svinmålla Chenopodium album 19 12 -7 5,83 2,37 -3,46
Blodrot Potentilla erecta 44 33 -11 10,69 7,09 -3,60
Teveronika Veronica chamaedrys 49 50 1 10,84 7,00 -3,84
Åkermynta Mentha arvensis 35 22 -13 4,08 0,21 -3,87
Övriga daggkåpor Alchemilla 18 7 -11 5,42 1,51 -3,91
Humleblomster/nejlikrot Geum rivale / urbanum 49 41 -8 8,93 4,98 -3,95
Hundkäx Anthriscus sylvestris 76 72 -4 14,97 10,87 -4,10
Grässtjärnblomma Stellaria graminea 52 51 -1 14,66 10,42 -4,24
Smultron Fragaria vesca 60 42 -18 13,64 8,98 -4,66
Trampört Polygonum aviculare 30 20 -10 7,85 3,10 -4,75
Revfingerört Potentilla reptans 37 23 -14 7,33 2,50 -4,83
Fårsvingel Festuca ovina 62 49 -13 17,27 12,36 -4,91
Krusskräppa Rumex crispus 21 16 -5 6,41 1,10 -5,31
Tuvtåtel Deschampsia cespitosa 61 56 -5 15,66 10,34 -5,32
Alsikeklöver Trifolium hybridum 19 14 -5 7,14 1,77 -5,37
Rödsvingel Festuca rubra 38 24 -14 7,29 1,87 -5,42
Höstfibbla Leontodon autumnalis 41 23 -18 9,22 3,56 -5,66
Kråkvicker Vicia cracca 63 44 -19 12,35 6,67 -5,68
Baldersbrå Tripleurospermum perforatum 50 28 -22 15,10 9,37 -5,73 Backsmörblomma Ranunculus polyanthemos 44 26 -18 10,18 4,29 -5,89
Vårbrodd Anthoxanthum odoratum 36 30 -6 12,05 6,00 -6,05
Sammetsdaggkåpa Alchemilla glaucescens 33 18 -15 7,58 1,49 -6,09
Ängssyra Rumex acetosa 38 27 -11 12,26 5,79 -6,47
Gulmåra Galium verum 64 39 -25 11,78 5,21 -6,57
Ängsgröe Poa pratensis 76 79 3 20,75 14,16 -6,59
Sumpmåra Galium uliginosum 21 11 -10 7,61 0,87 -6,74
Rödven Agrostis capillaris 68 53 -15 15,92 7,98 -7,94
Vitklöver Trifolium repens 68 60 -8 20,60 12,36 -8,24
Käringtand Lotus corniculatus 32 16 -16 10,38 1,87 -8,51
Gulvial Lathyrus pratensis 59 34 -25 13,96 5,32 -8,64
Blåklocka Campanula rotundifolia 55 28 -27 13,61 3,94 -9,67
Rödklöver Trifolium pratense 64 38 -26 16,69 5,91 -10,78
Röllika Achillea millefolium 76 60 -16 22,29 9,54 -12,75
FLORAFÖRÄNDRINGAR I ÖSTERGÖTLAND
klöver, topplösa och ängsull saknas på mosstorv, men finns på övriga underlag.
Övrig sank mark i skog. Sexton lokaler, varav tre på granit, fem på morängrus, en på lera, tre på kärrtorv och fyra på mosstorv. Sammanlagt noterades 150 arter. På 10–16 av lokalerna sågs, i fallande ordning, björk, gran, tall, klibbal och ek, samt blåbär, lingon och kråkklöver. Hultbrä-ken hittade vi bara i denna biotop, första året på fyra lokaler, andra året på två av dem. Ytterliga-re fem arter har sin enda föYtterliga-rekomst i sank skogs-mark. Första året noterades sköldmöja, andra året klotpyrola, lentåtel, skärmstarr och spindel-blomster. Nio av totalt 15 rutor, där vi hittade skvattram i Striernområdet, låg på morängrus eller torv i sank skogsmark. Därutöver fanns skvattram i fyra andra biotoper på mosstorv, en på kärrtorv och slutligen en på granit.
Stränder
Vi hade nio strandlokaler vid Åsunden, sju vid Nimmern, tre vid Ämmern, två vid Striern och en lokal vid Storgöl i sydväst. Det gav totalt 297 arter, varav 61 unika för biotopen. I genomsnitt har fyra arter per lokal tillkommit. På Ämmerns leriga strand, 600 m nordväst om Hamra, hit-tade vi sammanlagt 86 arter. Där berget stupar mot en smal vik av Åsunden, söder om Björk-backen, såg Hans 1972 elva arter och jag själv 1998 tio – en av dem kattfot!
Bandnate, braxengräs, flotagräs, notbloms-ter och vattenaloe sågs i Åsunden 1972, men inte senare. Även bland Storgöls växter finns det arter som bara noterades där 1972: mygg-blomster, pors, strängstarr, vitag och vit näck-ros. Samma år såg vi gräsnate både i Åsunden och Ämmern, smalkaveldun vid Ämmern och axslinga i Striern.
Vid Åsunden tillkom inga nya arter 1998, men under inventeringen detta år hittade vi i stället fyra nya arter i de andra sjöarna: hornsärv i Ämmern 1,7 km öster om Skedevid, stor and-mat både i Ämmern och Striern, vattenskräppa på sydsidan av Näset i nordvästra delen av Nim-mern och gulkavle på två lokaler i norra delen av Nimmern och en lokal på Ämmerns strand 1 km ostsydost Skedevid.
Vattendrag
Vi lade inventeringsytor över åtta vattendrag, tre i skogsmark och fem i odlingslandskapet. Det gav 136 arter, 35–45 per vattendrag. Älggräs var ensamt om att bli funnet i samtliga vatten-drag. Vid vattendrag i skogsmark finns det asp, ek, klibbal och rönn på två–tre inventerade lokaler, men inte vid något av vattendragen i öppen mark. Likadant var det med besksöta, bäckbräsma, harsyra, kirskål, majbräken, skogs-fräken, stinknäva och topplösa. Vid fyra–fem vattendrag i öppen terräng hittade vi i gengäld baldersbrå, bredkaveldun, storigelknopp, sval-ting och åkertistel. Artantalet minskade med två per inventeringsyta i vattendrag.
Åker och betesmark
I Striernområdet utgörs öppen mark huvudsak-ligen av åker eller betesmark, men även flacka berghällar förekommer. I öppen mark lade vi 44 rutor på olika underlag. Nitton arter har setts på minst hälften av lokalerna. Av dem har balders-brå, ogräsmaskrosor och rödklöver förlorat 9–11 lokaler var. Kvickrot och åkerveronika har ökat med lika mycket. Riddarsporre sågs i tre olika rutor på öppen mark, en av dem 1998.
43 arter var nya på öppen mark 1998, därav mjukplister i 6 rutor och luddlosta i 4 rutor.
Samtidigt hade 44 arter försvunnit från öppen mark: åkermynta från 5 lokaler, blåklint från 4 och, förbryllande nog, asp och slån också från fyra var. Arter, som i Striernområdet bara har setts på öppen mark och på bara en ruta var är fältmalört, lundelm, rödtoppa och sandmaskros 1972 och plommon, foderlosta, råttsvans och vårförgätmigej 1998.
Vägkanter
Enligt det topografiska kartbladet från 1965 är den halvannan mil långa sträckan mellan Skedevi och Fullmestad den enda väg i områ-det vars körbana mäter 4,5–6 m. De andra är smalare. Floran har inventerats på åtta platser vid allmän väg, tre som löper genom skog och fem på öppen mark. Vid enskild väg har vi haft inventeringsytor på sex lokaler, tre i skog och tre med öppen mark omkring. På dessa 14 lokaler
OREDSSON
antecknades sammanlagt 194 arter – mask-ros, röllika och ängsgröe överallt. Ytterligare 26 arter fanns på mer än hälften av lokalerna.
Bland dem har knylhavre och ängshaverrot en tredjedel av sina lokaler i vägkanter. Hans hit-tade grå ögontröst och kanelros 1972 och Johan skogsförgätmigej och svartoxbär 1998, alla fyra arterna vid enskild väg och bara ettdera året. I genomsnitt minskade de 14 vägkantslokalerna med obetydliga 0,5 arter. Skillnaden mellan allmän och enskild väg var liten, liksom mellan vägar i skog och i öppen mark.
Byggnader
Åtta bostadshus i olika delar av Striernområdet, större byggnader vid Hamra, Valla och Kättil-stad, samt kyrkorna i Tjärstad och Hägerstad var de byggnader som vi letade växter vid. Det gav 315 arter, av vilka tio setts vid samtliga byggnader: baldersbrå, humlelusern, hundkäx, kvickrot, revsmörblomma, röllika, vitgröe, vit-klöver, våtarv och åkerförgätmigej. Unika för byggnaderna är 66 arter, av vilka 49 bara setts vid en byggnad, 22 endast 1972, 24 endast 1998 och resterande tre arter båda åren. Mellan
inventeringarna försvann baldersbrå från sex av de 13 byggnaderna.
Vid bostadshusen minskade antalet arter i snitt med 13. Vid ett hus i Hovstad fann Hans nässelsnärja 1972. När Janne kom dit 1998 hade jättebalsamin och rosendunört tagit över. Vid ett hus i Kättilstads kyrkby gjorde Janne de första fynden av knytling, luddveronika och vanlig kavelhirs 1998. Rolf noterade axveronika och jordklöver i Boda.
Vid de större byggnaderna föll antalet arter stort: Hamra – 80, Valla – 41, Kättilstad – 31.
Vid Hamra noterade jag 1972 elva unika arter, som Janne inte lyckades återfinna 26 år senare:
backtimjan, färgkulla, gul nattskatta, hjärtstilla, hässleklocka, klippnejlika, kummin, prakt-kungsljus, robinia, rockentrav och vit kattost.
Janne kontrade med murreva och skogsklematis!
Vid kyrkan i Hägerstad noterades 35 arter fler 1998 jämfört med 1972 och vid kyrkan i
Tjär-stad 14 fler. Där bjöds Dan på såväl fårtunga som rågvallmo.
Ingen skillnad mellan biotoperna
Det fanns alltså tydliga skillnader mellan åren för de olika biotoperna. Men var förändringen olika stor i olika biotoper? Ett statistiskt chitvå-test kunde inte styrka att så var fallet. Ingen biotop avvek genom att ha en särskilt stor för-ändring av artantalet.
Livsformer
TrädAv 21 träd har åtta ökat med minst 1,5 i vik-tat värde, medan jolster är det enda träd som minskat lika mycket. Ek finns numera på mer än hälften av landytan, björk, rönn, tall och gran på en tredjedel eller mer, medan asp, oxel och sötkörsbär återfinns på cirka tio procent av landytan. Lönn och sälg ser ut att vara på fram-marsch, medan klibbal och ask står still i kärren.
Buskar
Enen minskar, men var ännu 1998 den vanligas-te av områdets 33 buskar. På 26 år har brakved blivit dubbelt så vanlig och är nu den näst van-ligaste busken. Rosorna minskar och har börjat ersättas av hagtorn. Benved, druvfläder och skogskornell fanns i en skogsruta var 1972, men inte senare. Röda vinbär sågs första året i tre inventeringsytor, ingen av dem vid byggnader, men inte någonstans 1998.
Ris och dvärgbuskar
Åtta arter, av vilka sju är ljungväxter på mager mark. Blåbär ökar och har passerat lingon som vanligaste ris. Trea ligger ljung och på fjärde plats kommer mjölon. Rosling har försvunnit från sina fyra inventeringsytor, tre på sank mark och en vid Storgöl. Den åttonde arten, solvända, är kalkgynnad. Hans fick syn på den i en dunge 500 meter öster om Valla 1972. Arten fanns inte
kvar 26 år senare.
Fleråriga örter
Totalt noterade vi 359 perenner. Av dem mins-kade 227 (63 %), ömins-kade 125 (35 %) och förblev 7 (2 %) oförändrade (tabell 2).
Torr mark. Under den första inventeringen fanns fårsvingel på fler lokaler än kruståtel. Efter
FLORAFÖRÄNDRINGAR I ÖSTERGÖTLAND
26 år var kruståtel nästan dubbelt så vanlig som fårsvingel. Minskat har även backsmörblomma, bockrot, brudbröd, kamäxing, gulmåra, gräs-stjärnblomma, rödven och ängshavre. Berggröe och gul fetknopp har nästan helt försvunnit.
Torr–frisk mark. Hundäxing, knylhavre, lundgröe och piprör har ökat, medan många folkkära perenner har minskat med hälften eller mer: backlök, blåklocka, käringtand, prästkrage, rödklint, röllika, sammetsdaggkåpa, svartkäm-par och ängsviol. Björkpyrola och darrgräs, som även växer fuktigare, har nästan helt försvunnit.
Frisk mark. Kvickrot har ökat mest, men även bergslok och skogsklöver har blivit vanligare.
Gullviva, höstfibbla, krusskräppa, revfingerört, rödklöver, stormåra och ängssyra har minskat med hälften eller mer. Något mindre minskar bergdunört, blåsuga, brännässla, hallon, hund-käx, mjölkört, smultron, stor blåklocka, svinrot, teveronika och ängsgröe.
Frisk–fuktig mark. Kärrgröe har varit mycket framgångsrik, men även harsyra, skogsbräken, skogssallat, vitsippa och vårfryle har blivit van-ligare. Gulvial är den art som tagit mest stryk.
Även vitklöver och de sammanslagna Geum-arterna humleblomster och nejlikrot hör till förlorarna.
Fuktig mark. Tuvtåtel, som är det vanligaste gräset på fuktig mark, har minskat med en
tredjedel, äkta förgätmigej ännu mer. Tio av de arter som sågs under den första inventeringen kunde inte återfinnas 1998, bland dem stenbrä-ken och gökblomster som tidigare fanns på 6 respektive 4 lokaler. Två nya arter 1998: spindel-blomster och, vid ett hus, rödblära.
Fuktig–blöt mark. Vattenmåra har ökat något, medan framför allt åkermynta men även älggräs har gjort stora förluster. Slåtterblomma försvann
Fuktig–blöt mark. Vattenmåra har ökat något, medan framför allt åkermynta men även älggräs har gjort stora förluster. Slåtterblomma försvann