Figur 1. På Skameltamossen i södra Halland (figur 4, nr 7) växer rikligt med pors. Porsen är vanlig på sydvästsvenska mossar medan den i övriga delar av landet enbart finns i kärr. Den rödmarkerade tallen utgör ändpunkten av en transekt längs vilken vegetationen inventerats med fem års mellanrum.
Foto: Lars-Åke Flodin.
Myrica gale is common on many ombrotrophic bogs in Halland in SW Sweden. This species is in Sweden otherwise restricted to fens.
FLODIN & GUNNARSSON
Slåtter och dikning
Även markanvändningen har stor inverkan på våtmarkernas utseende och växtlighet. Under första hälften av 1900-talet hade myrslåtter fortfarande stor inverkan på myrmarkernas vege-tation. Myrslåtter var ett mycket vanligt sätt att öka mängden vinterfoder.
Även de omfattande dikningsföretagen hade stor påverkan, vilket ledde till att växter som gynnas av torrare förhållanden bredde ut sig i myrmarkerna.
Försurning
Också försurningen kan påverka vegetationen i myrar (Hedenäs & Kooijman 1996, Gunnars-son m.fl. 2000, 2002), främst i medelrika kärr och rikkärr. Flera mer krävande rikkärrsmos-sor har försvunnit eller minskat i utbredning (Hedenäs & Kooijman 1996, Gunnarsson m.fl.
2000, Hylander & Lönnell 2001). Försurningen verkar dock inte ha påverkat mossarnas vegeta-tion nämnvärt, men har ibland haft en effekt på fattigkärren (Gunnarsson m.fl. 2002).
Figur 2. Risömossen på den övre bilden (figur 4, S9) är ett svagt sluttande soligent kärr med ett stort inslag av trådstarr Carex lasiocarpa. På den nedre bilden ser vi en vy över det stora topogena kärret Lunnamossen (figur 4, T16). Observera att i folkmun kallas ofta även kärr för mossar! Foto: Urban Gunnarsson & Lars-Åke Flodin.
Examples of a soligenous (top) and a topogenous fen (bottom picture) in Halland, SW Sweden.
Mosse eller kärr? Det hänger på vattnet!
Öppna myrmarker är betydelsefulla för mång-falden. De har en unik vegetation, flora och fauna, men viktigast är kanske deras rikedom på speciella strukturer och former.
Mossar är myrar som har ansamlat stora mänger torv och har en egen lokal grundvat-tenkupol som är skild från den omgivande fast-markens grundvatten. Mossarna får därför all näring via nederbörden och anses som extremt näringsbegränsade ekosystem där man bara finner ett fåtal arter som klarar av denna karga och blöta miljö (figur 1) med lågt pH (oftast under 4).
Till skillnad från mossarna har kärren ett inflöde av vatten från omgivande marker. De är därför rikare på mineralnäringsämnen och har också en rikare flora. Man skiljer på soligena och topogena kärr (figur 2). Soligena kärr är sluttande medan de topogena är planare, ligger i sänkor och ofta utgörs av igenvuxna sjöar. Det finns förutsättningar för en artrikare flora i de soligena kärren eftersom de oftast nås av vatten från djupare liggande mineraljordslager. Detta kan ge en större tillgänglighet på näringsämnen jämfört med i de topogena kärren.
Kärren är för det mesta mer påverkade av mänskliga aktiviteter än mossarna, dels direkt genom slåtter, bete och dikningar, men även indirekt genom aktiviteter i kärrens direkta omgivning som skogsavverkningar och vägbyg-gen. Allt detta inverkar på markvattnets flöde och kemiska sammansättning.
De undersökta soligena och topogena kärren i Halland är ganska lika. De är som regel relativt fattiga på kärlväxter och rika på vitmossor, samt har ett pH-värde som sällan överstiger 6.
MOSSAR OCH KÄRR I HALLAND
Successioner
Det är inte bara yttre faktorer som påverkar myrarna. Även självgående (autogena) processer (successioner) förändrar myrarna. I södra och mellersta Sverige har en ökning av mängden träd, främst tall Pinus sylvestris, registrerats på myrarna (Gunnarsson & Rydin 1998, Gun-narsson m.fl. 2002, Vartia 2006). Myrarna kan genom tallarnas vattenbehov bli torrare vilket skapar gynnsamma förhållanden för ytterligare träd att etablera sig. Omvänt kan en ökning av vitmossorna ytterligare gynna en fortsatt vitmoss-etablering.
Övervakningsprogram
I det miljöövervakningsprogram som redovisas här undersöker vi hur vegetationen på 25 mossar, 19 soligena och 20 topogena kärr i Hallands län
har förändrats under en femårsperiod. Målsätt-ningen är att upptäcka trender i vegetationens sammansättning och att studera om alla myrar förändras i samma riktning eller om det finns skillnader mellan myrtyperna.
Mycket regn och kväve i Halland
Halland ligger i en region med för landet höga nederbördsmängder (runt 1000 mm per år) och med nederbörden följer ett stort nedfall av kväve och svavel (våtdepositionen av kväve överskri-der årligen 9 kg per hektar och av svavel 5 kg;
[www.ivl.se]). Just på grund av det höga nedfal-let kan vi förvänta oss stora förändringar i vege-tationen, speciellt på de extremt näringsfattiga mossarna (Malmer & Wallén 1999, Gunnarsson 2002).
De halländska mossarnas vegetation avviker något från den i resten av landet och det finns flera arter som i övrigt är bundna till kärr, men som i Halland växer även på öppna mosseplan.
Exempel på sådana arter är sotvitmossa Sphag
num papillosum, pors, klockljung Erica tetralix, myrlilja Narthecium ossifragum och ängsull (figur 1; Malmer 1962, Rydin m.fl. 1999). Detta förklaras av den höga nederbördsmängden som ökar mängden tillgängliga mineralnärings-ämnen något, så att dessa arters behov tillfreds-ställs.
Inventeringen
Urval av mossar och kärr
De inventerade mossarna och kärren har slump-mässigt valts ut bland klass 1-objekt i Hallands läns våtmarksinventering (Forslund & Rundlöf 1984). Totalt valdes 25 mossar, 19 soligena kärr och 20 topogena kärr ut (figur 3). Av mossarna är 18 platåformigt välvda, tre svagt välvda och fyra är koncentriska (kupolformade).
Inventeringsarbetet
På varje mosse eller kärr placerades en 50 meter lång transekt ut. Längs denna lade vi ut 30 permanenta provrutor vid slumpmässigt utvalda positioner. Transekten markerades tydligt, med plaströr var tionde meter, järnrör i ändpunkter-na och färgmarkering på intilliggande träd (figur 1 & 5). Dessutom ritade vi en översiktskarta
24, T18 25
Figur 3. Inventerade mossar (svart symbol) och soligena (S, blå) och topogena (T, röd) kärr i Hal-lands län. Flera myrar kan finnas på samma lokal.
In the county of Halland, SW Sweden, 25 bogs (black symbol), 19 soligenous fens (S, blue) and 20 topogenous fens (T, red) were studied.
FLODIN & GUNNARSSON
så att transekten lätt kunde återfinnas. Prov-rutor längs transekter är lättare att återfinna än slumpmässigt utlagda rutor. Provrutornas storlek (50 cm × 50 cm) anses vara lämplig i ekosystem med småskalig mosaik som till exempel myr-mark (Liljelund & Zetterberg 1986, Gunnars-son 2004).
Varje provruta delades i sin tur in i fyra små-rutor (25 cm × 25 cm) och inom varje småruta noterades förekomsten av alla arter som var rota-de i rutan (förutom tranbär Vaccinium oxycoccos som ansågs förekomma om den sågs i rutan).
Totalt inventerades 120 smårutor utmed varje transekt och för alla 25 mossar och 39 kärr blev det sammanlagt 7 680 smårutor per omdrev.
Fältarbetet utfördes i augusti–september under 1999 och 2004 för mossarna, 2000 och 2005 för de soligena kärren och 2001 och 2006 för de topogena kärren. För varje transekt räk-nades även antalet träd högre än 20 cm i tre cirkelytor om vardera 100 kvadratmeter. Träd-plantor lägre än 20 cm registrerades tillsammans med övriga arter om de fanns i smårutorna.
Inventerade arter
Alla kärlväxter, blad- och vitmossor identifiera-des direkt i fält (undantagsvis under mikroskop).
Även storvuxna levermossor kunde relativt enkelt identifieras i fält, men för små arter i släktena trådmossor Cephalozia, mikromossor Cephaloziella och stolonmossor Cladipodiella
är osäkerheten större och de kan vara svåra att se eftersom de växer insnärjda i vitmossorna.
Micromossorna utelämnades helt. Bland tråd-mossorna skiljdes franstrådmossa Cephalozia connivens och myrtrådmossa C. macrostachya ut, medan korsflikig trådmossa C. loitlesbergeri och måntrådmossa C. lunulifolia behandlades som en grupp. Bland lavarna har arter i släktet bägar-lavar/renlavar Cladonia noterats.
Floristiska förändringar i mossarna Sammanlagt fann vi 63 arter i mossarna (tabell 1; Flodin 2000). Av dessa hittades tre endast vid inventeringen 1999 och kan anses vara mer eller mindre tillfälliga. Av de återstående arterna ökade tio arter medan fem arter minskade sta--80
-40 0 40 80 120
Barbilophozia attenuata Betula pubescens Calypogeia neesiana Dicranum scoparium Lophozia v. var.silvicola Picea abies Pleurozium schreberi Vaccinium myrtillus Vaccinium uliginosum Vaccinium vitis-idaea Aulacomnium palustre Calluna vulgaris Calypogeia sphagnicola Cephalozia connivens Cladinaspp. Cladoniaspp. Dicranum undulatum Empetrum nigrum Hypnum jutlandicum Leucobryum glaucum Mylia anomala Pinus sylvestris Polytrichum strictum Racomitrium lanuginosum Sphagnum austinii Sphagnum fuscum Sphagnum rubellum Erica tetralix Eriophorum angustifolium Myrica gale Odontoschisma sphagni Trichophorum cespitosum Sphagnum balticum Sphagnum fallax Sphagnum magellanicum Sphagnum papillosum Cladopodiella fluitans Gymnocolea inflata Kurzia pauciflora Rhynchospora alba Sphagnum cuspidatum Sphagnum tenellum
Förändring (%)
Skog Tuva Fastmatta
Mjuk-matta
Figur 4. Procentuell förändring i mossearternas förekomst under perioden 1999–2004. Arterna är sor-terade efter sitt typiska habitat från arter i skogsklädda mossar, via tuvarter till höljearter (fast- och mjukmattor). Svarta staplar representerar arter med en statistiskt signifikant förändring enligt tabell 1.
Modifierad efter Gunnarsson & Flodin (2007).
Changes in the presence of bog species between 1999 and 2004 in 25 ombrotrophic bogs in Halland, SW Sweden. Species are sorted according to their typical habitat from species of forested bogs (“skog”), via hummock (“tuva”) and lawn (“fastmatta”) to carpet (“mjukmatta”) species. Black bars indicate significant changes according to Table 1.
MOSSAR OCH KÄRR I HALLAND
Tabell 1. Arternas förekomst mätt som antal smårutor i halländska mossar (3000 smårutor), topogena kärr (2400 smårutor) och soligena kärr (2280 smårutor) och förändringen efter fem år. Statistiskt säker-ställda förändringar anges med fet stil.
Number of plots with species found in bogs (“mossar”) and in soligenous and topogenous fens (“kärr”) in Halland at two times and the difference (“förändring”). Significant changes are indicated in bold (Wilcox-on’s signed rank test for paired observations; P < 0.05).
Mossar Soligena kärr Topogena kärr
1999 2004
Föränd-ring 2000 2005
Föränd-ring 2001 2006 Föränd-Buskar och ris ring
Rosling Andromeda polifolia 1102 992 –110 80 83 3 339 299 –40
Ljung Calluna vulgaris 2039 2138 99 199 223 24 297 356 59
Kråkbär Empetrum nigrum 1040 918 –122 28 11 –19 52 39 –13
Klockljung Erica tetralix 2115 2197 82 280 267 –13 410 480 70
Pors Myrica gale 415 460 45 343 327 –16 439 535 96
Krypvide Salix repens 10 24 14
Blåbär Vaccinium myrtillus 22 26 4 2 2 0
Tranbär V. oxycoccos 2099 2156 57 827 765 –62 1228 1265 37
Odon V. uliginosum 11 12 1 2 6 4 13 25 12
Lingon V. vitisidaea 27 32 5. 25 15 –10 10 14 4
Örtartade växter
Missne Calla palustris 12 39 27 98 107 9
Kråkklöver Comarum palustre 105 100 –5 284 265 –19
Rundsileshår Drosera rotundifolia 246 432 186 209 253 44 319 409 90
Strandlysing Lysimachia vulgaris 25 28 3
Vattenklöver Menyanthes trifoliata 387 327 –60 257 215 –42
Myrlilja Narthecium ossifragum 368 389 21 610 560 –50
Kärrsilja Peucedanum palustre 62 80 18 87 87 0
Blodrot Potentilla erecta 37 11 –26 8 4 –4
Hjortron Rubus chamaemorus 781 627 –154 41 50 9 41 8 –33
Skogsstjärna Trientalis europaea 19 23 4 19 14 –5
Bläddror Utricularia spp. 18 16 –2 57 48 –9
Kärrviol Viola palustris 140 116 –24 152 135 –17
Små trädplantor
Glasbjörk Betula pubescens 58 44 –14 49 41 –8 35 28 –7
Dvärgbjörk B. nana 94 104 10
Gran Picea abies 36 54 18 18 8 –10 16 12 –4
Tall Pinus sylvestris 210 94 –116 73 58 –15 30 34 4
Gräs
Brunven Agrostis canina 74 123 49 143 249 106
Brunrör Calamagrostis canescens 12 16 4
Blåtåtel Molinia caerulea 1261 1369 108 937 1050 113
Halvgräs & tågväxter
Stjärnstarr Carex echinata 58 51 –7 14 14 0
Trådstarr C. lasiocarpa 138 146 8 286 348 62
Dystarr C. limosa 136 121 –5 90 21 –69
Hundstarr C. nigra 124 104 –20 151 142 –9
Hirsstarr C. panicea 5 4 –1 30 42 12
Flaskstarr C. rostrata 884 951 67 931 990 59
Ängsull Eriophorum angustifolium 13 20 7 967 754 –213 1448 1350 –98
Tuvull E. vaginatum 2597 2650 53 327 357 30 482 540 58
Vägtåg Juncus bufonius 12 5 –7 12 2 –10
Veketåg J. effusus 37 28 –9 3 5 2
Trådtåg J. filiformis 38 30 –8 28 27 –1
Vitag Rhynchospora alba 65 102 37 38 46 8 81 92 9
Kallgräs Scheuchzeria palustris 27 42 15
Tuvsäv Trichophorum cespitosum 152 180 28 12 19 7 8 10 2
Övriga kärlväxter
Sjöfräken Equisetum fluviatile 231 220 –11 40 47 7
FLODIN & GUNNARSSON
Vitmossor
Mellanvitmossa Sphagnum affine 652 654 2 763 655 –108
Hornvitmossa S. auriculatum 22 6 –16 97 101 4
Snärjvitmossa S. austinii 78 102 24
Flaggvitmossa S. balticum 26 31 5
Tallvitmossa S. capillifolium 9 11 2
Flytvitmossa S. cuspidatum 94 99 5 6 4 –2 15 21 6
Uddvitmossa S. fallax 41 73 32 678 656 –22 795 854 59
Fransvitmossa S. fimbriatum 92 87 –5 20 20 0
Rostvitmossa S. fuscum 68 80 12 0 1 1
Grodvitmossa S. inundatum 82 76 –6 6 3 –3
Praktvitmossa S. magellanicum 1350 1550 200 258 220 –38 241 338 97
Sotvitmossa S. papillosum 57 55 –2 102 71 –31 178 246 68
Drågvitmossa S. pulchrum 6 37 31 35 56 21
Rubinvitmossa S. rubellum 1088 1322 234 78 84 6 106 103 –3
Ullvitmossa S. tenellum 303 299 –4 8 4 –4 1 0 –1
Bladmossor
Räffelmossa Aulacomnium palustre 54 60 6 20 16 –4 15 12 –3
Kvastmossa Dicranum scoparium 91 97 6 1 5 4
Myrkvastmossa D. undulatum 27 17 –10
Plattfläta Hypnum jutlandicum 540 539 –1 19 9 –10 6 10 4
Blåmossa Leucobryum glaucum 135 142 7. 1 0 –1 7 5 –2
Väggmossa Pleurozium schreberi 397 427 30 15 24 9 7 27 20
Stor björnmossa Polytrichum commune 287 296 9 143 151 8
Myrbjörnmossa P. strictum 80 76 –4 65 74 9 61 61 0
Grå raggmossa Racomitrium lanuginosum 17 19 2 1 1 0
Blek skedmossa Straminergon stramineum 130 131 1 68 31 –37
Levermossor
Pigglummermossa Barbilophozia attenuata 18 6 –12 0 1 1
Torvsäckmossa Calypogeia neesiana 48 70 22 3 6 3 11 9 –2
Myrsäckmossa C. sphagnicola 128 139 11 3 2 –1 5 1 –4
Franstrådmossa Cephalozia connivens 175 159 –16 5 1 –4 3 2 –1
Trådmossor Cephalozia spp. 301 405 104 16 15 –1 16 50 34
Torvstolonmossa Cladopodiella fluitans 63 122 59 12 8 –4 19 11 –8
Päronsvepemossa Gymnocolea inflata 16 21 5 5 9 4 7 8 1
Fingerfliksmossa Kurzia pauciflora 30 48 18 0 2 2
Skogsflikmossa Lophozia ventricosa var. silvicola 84 44 –40
Myrmylia Mylia anomala 48 42 –6
Myrknutmossa Odontoschisma sphagni 1738 1951 213 13 12 –1 38 48 10
Kärrskapania Scapania paludicola 0 1 1 9 13 4
Lavar
Bägarlavar Cladonia spp. 332 368 36
Renlavar Cladina spp. 566 571 5
Följande arter har hittats i mossar (M), soligena (S) eller topogena kärr (T) men inte förekommit i mer än 10 små-rutor under något av åren: hönsbär Cornus suecica (S), nate Potamogeton spp. (S & T), småsileshår Drosera intermedia (M & T), vattenmåra Galium palustre (S), topplösa Lysimachia thyrsiflora (S & T), frossört Scutellaria galericulata (T), ängsvädd Succisa pratensis (T), klibbal Alnus glutinosa (T), brakved Frangula alnus (S), vide Salix spp. (T), gråstarr Carex canescens (S & T), majbräken Athyrium filixfemina (S), brokvitmossa Sphagnum russowii (S & T), krokvitmossa S. sub
secundum (S & T), spärrvitmossa S. squarrosum (T), knoppvitmossa S. teres (S & T), stor gräsmossa Brachythecium rutabulum (S & T), hårnervmossa Campylopus introflexus (M), brännmossa Ceratodon purpureus (M, S & T), myrsma-ragdmossa Dicranella cerviculata (M), smamyrsma-ragdmossa D. heteromalla (S), vågig kvastmossa Dicranum polysetum (M), cypressfläta Hypnum cupressiforme (S), spärrsprötmossa Kindbergia praelonga (S), klosidenmossa Plagiothecium curvi
folium (T), skogssidenmossa P. denticulatum (S), nickmossa Pohlia nutans (M, S & T), skogsbjörnmossa Polytrichastrum formosum (M), västlig hakmossa Rhytidiadelphus loreus (S), gräshakmossa R. squarrosus (S), komossa Splachnum ampul
laceum (M & S), vattenkrokmossa Warnstorfia fluitans (T), stor revmossa Bazzania trilobata (M), skogssäckmossa Calypogeia integristipula (M), skogsblekmossa Chiloscyphus pallescens (S), bäckblekmossa C. polyanthos (S), stor frans-mossa Ptilidium ciliare (M), klippskapania Scapania nemorea (S), kornknutfrans-mossa Odontoschisma denudatum (M & S), myrtrådmossa Cephalozia macrostachya (M).
MOSSAR OCH KÄRR I HALLAND
tistiskt signifikant. Samtliga vitmossor utom sotvitmossa och ullvitmossa Sphagnum tenellum ökade i förekomst (tabell 1, figur 4). Bladmos-sorna visar en tendens till minskning medan motsatsen gäller för levermossorna. För de små träden minskade tall starkt medan granen Picea abies ökade. Ser man istället på de etablerade träden i trädytorna minskade granen, medan de andra trädslagen var oförändrade (figur 6).
Nästan alla arter som är typiska för blötare miljöer ökade i förekomst på mossarna medan tuvarter och skogsarter inte uppvisade något tyd-ligt mönster (figur 4). Detta kan tolkas som att mossarna blivit blötare i sina lägre delar (fast- och mjukmattor). Men det kan också bero på att den första inventeringen utfördes efter tre år (1995–
1997) med torka och lägre grundvattennivåer än normalt. Därefter återhämtade sig vegetationen sakta till en troligen mer normal nivå vid inven-teringen 2004 (Gunnarsson & Flodin 2007).
Floristiska förändringar i kärren
I de soligena kärren hittade vi 88 arter 2000 och 85 arter 2005, 9 arter var nya och 12 arter åter-fanns inte (tabell 1). De flesta nya och försvunna arterna observerades bara vid ett fåtal tillfällen.
Endast fyra arter visade statistiskt säkerställda förändringar: brunven Agrostis canina ökade i förekomst medan ängsull, tranbär och prakt-vitmossa Sphagnum magellanicum minskade.
För träden registrerades ingen säker förändring (figur 6).
I de topogena kärren noterades 79 arter både 2001 och 2006 (tabell 1), alltså något färre arter än i de soligena kärren. Fyra arter var nya och fyra arter försvann. Endast blåtåtel hade en säker-ställd ökning. Även i de topogena kärren minska-de träminska-den något men inte heller här var minska-det några statistiskt säkerställda förändringar (figur 6). Ris, gräs och de flesta levermossor ökade i förekomst, medan de flesta örter minskade.
Figur 5. Ett blåtåteldominerat topogent kärr, Skrivsmossen (figur 4, T11), med inslag av glasbjörk och pors. Detta är en kärrtyp som har blivit allt vanligare i Halland.
På den nedre bilden ses ett område med många döda träd på Tjärnemossen (fig. 4, S18). Lokalt kan stora mängder träd slås ut under långvariga perioder med högt grund-vatten. Foto: Lars-Åke Flodin.
Above a topogenous fen dominated by Molinia caerulea with Betula pubescens and Myrica gale, a fen type that has become more common in Halland.
On the soligenous fen in the bottom photograph many trees have died in recent years, probably due to extended periods with high ground water.
FLODIN & GUNNARSSON
Om de två kärrtyperna slås samman i en gemensam analys får vi i stort sett samma resul-tat. Kråkbär Empetrum nigrum, ängsull och torvstolonmossa Cladipodiella fluitans minskade signifikant samtidigt som brunven, blåtåtel och drågvitmossa Sphagnum pulchrum ökade. De få statistiskt säkerställda skillnaderna i kärren beror troligen på de stora skillnaderna mellan kärrens vegetation och i vilket successions-stadium de befinner sig. Därför blir eventuella förändringar inte heller likriktade.
Högvuxna arter (hög maxhöjd i Lid & Lid 1994) har ökat i båda kärrtyperna (figur 7).
Diskussion
Vegetationsförändringarna uppvisar vissa gene-rella drag, men även en del olikheter mellan de olika myrtyperna. En del kan förklaras av skill-nader i väderlek och populationsprocesser mel-lan olika år, som till exempel förändringar hos arter som kan variera mycket mellan åren (som rundsileshår Drosera rotundifolia) och variationer i fröproduktion och etablering av till exempel småträd. De flesta myrväxter är långlivade och reagerar därför ganska trögt på miljöförändring-ar. Även om en del kan bero på naturliga fluk-tuationer, så visar en stor del av förändringarna istället på en riktad utveckling. De olika myr-typerna har dessutom väldigt olika närings- och fuktighetsförhållanden, vilket gör att arterna kan reagera helt olika i de olika typerna.
Vid återinventeringen av mossarna fann vi signifikant färre granar än fem år tidigare, medan antalet övriga träd i både kärr och mos-sar var oförändrat. Träd etablerar sig på mosmos-sar under torra år, och utvecklar ett djupgående rot-system som under blöta år hamnar under grund-vattennivån. Rötterna får då problem med syre-försörjningen och trädet dör. Sådana perioder med hög träddödlighet förekommer regelbundet på mossar i Syd- och Mellansverige (Gunnarsson
& Rydin 1998). Granens minskning kan därför ses som en följd av en förhöjd grundvattennivå vid den andra inventeringens jämfört med den första.
På Åkhultmyren i Småland, där växtligheten återinventerats efter 43 år (1954–97; Malmer
Tall Gran
Glasbjörk2004 1999 2004 1999 2004 1999
Glasbjörk2005 2000 2005 2000 2005 2000 2005 2000
Glasbjörk2006 2001 2006 2001 2006 2001 2006 2001
Figur 6. Trädtäthet på de olika myrtyperna. Strec-ket genom den gröna rutan visar medianvärdet, rutan representerar intervallet inom vilket hälften av värdena återfinns och det tunna strecket visar spridningen av datat. Enbart minskningen av gran i mossarna var statistiskt säkerställd.
Tree density (ha-1) changes on bogs (top), soligen-ous (middle) and topogensoligen-ous (bottom graph) fens in Halland. Species are Betula pubescens (“glas-björk”), Picea abies (“gran”), Pinus sylvestris (“tall”) and Salix spp. (“viden”). The asterisk indicates a significant decrease for P. abies in bogs (Wilcoxon’s signed rank test for paired observations; P < 0.05).
MOSSAR OCH KÄRR I HALLAND
1962, Gunnarsson m.fl. 2002) ökade träden, mest tall men också glasbjörk Betula pubescens.
En ökning av träd på myrar har också observe-rats i stora delar av Sydsverige och har lett till att de öppna mosseplanen har minskat i omfång (Linderholm & Leine 2004, Vartia 2006). På danska mossar har man också sett en förändring mot mer tuvvegetation, alltså en ökning av ris och träd och en minskning av vitmossor (Ris-ager 1998). Något mindre har förändringarna varit på mellansvenska mossar. Exempelvis var vegetationsförändringarna små på Skattlösbergs Stormosse i Dalarna, men även här ökade tal-larna i storlek och mängd (Gunnarsson m.fl.
2000).
Vår undersökning visade överraskande att växter som gynnas av våtare förhållanden åter har brett ut sig på mossarna. Förändringarna kan orsakas av variationer i nederbörden, så att vegetation som gynnas av torrare miljöer omväx-lande brer ut eller drar sig tillbaka (Gunnarsson
& Flodin 2007). En treårig torrperiod ägde rum 1995–97 och resulterade i en mycket låg grund-vattennivå och att vitmossornas utbredning minskade. Vitmossarterna återgick sedan med ökad nederbörd till ett mer normalt tillstånd (Gunnarsson & Flodin 2007). Denna torrperiod skulle också ha kunna orsakat den minskning av vitmossor på mossar som rapporterats i andra inventeringar som gjordes under denna torr-period (t.ex. Malmer & Wallén 1999, Nordbak-ken 2001). De våtare förhållandena kan också förstärkts av att de många diken som ofta omger myrarna inte längre underhålls (Gunnarsson &
Flodin 2007).
Om höljornas vitmossor verkar kunna åter-hämta sig tämligen snabbt från en sådan uttork-ningsperiod, så tycks vitmossorna på tuvorna inte komma tillbaka lika fort. På flera halländ-ska mossar har man observerat att tuvorna inte längre domineras av vitmossor, deras täcknings-grad är idag endast runt 5 procent (Gunnarsson 2004, Boresjö Bronge m.fl. 2007). Bottenskiktet i tuvorna under det ymniga riset domineras istället av förna, bar torv och skogsmossor. Det finns tydliga tecken på att mossarnas yta nästan helt var täckta av vitmossor vid sekelskiftet 1900
(Malmer & Wallén 1999). Vitmosstäcket har sedan dess reducerats på grund av långsamma klimatförändringar vilka kanske förstärkts av naturlig succession (Belyea & Malmer 2004, Malmer & Wallén 2004).
De senaste 15 åren har trots torrperioden varit nederbördsrika, vilket kan ha påverkat vegetationens sammansättning. Nederbör-den har ökat med 11 procent under perioNederbör-den 1990–2002 jämfört med 1901–1990. Framför
allt är det vintrarna som har blivit mildare och blötare (Lindström & Alexandersson 2004). En förändring mot ett blötare och varmare klimat förutspås fortsätta de kommande hundra åren (SWECLIM 1999). Nederbördsökningen är kanske positiv för de sydvästsvenska mossarna
0 20 40 60 80 100 120
-6 -4 -2 0 2 4 6 Förändring
Maxhöjd (cm)
Figur 7. Förändringar i kärlväxternas frekvens i kärren (soligena och topogena kärr sammanslagna) i relation till deras maximala höjd (Lid & Lid 1994).
Förändringen är mätt som ändring i genomsnittligt antal smårutor per transekt. Sambandet mellan maxhöjd och medelförändringen är statistiskt säkerställt.
Mean frequency changes of vascular plants in fens in Halland in relation to their maximum height. The correlation is significant (rSpearman = 0,54; P < 0.001).
FLODIN & GUNNARSSON
i och med att en naturligt blöt vegetation kan bibehållas, men med nederbörden följer troligen en ökning av kvävenedfallet och vi kommer att se en fortsatt övergödning (Hole & Engardt 2008).
En annan viktig observation på mossarna är att flera arter som är mer näringskrävande (som vanligen växer i kärr) ökade i förekomst (t.ex.
pors, uddvitmossa Sphagnum fallax och klock-ljung) även under denna korta studieperiod.
Detta är troligen ett resultat av en långvarig och hög deposition av kväve i regionen, men kan också ha orsakats av en ökad mineralise-ring (nedbrytning) av döda växtdelar. En ökad mineralisering kan öka tillgängligheten av kväve, fosfor och andra växtnäringsämnen, men
Detta är troligen ett resultat av en långvarig och hög deposition av kväve i regionen, men kan också ha orsakats av en ökad mineralise-ring (nedbrytning) av döda växtdelar. En ökad mineralisering kan öka tillgängligheten av kväve, fosfor och andra växtnäringsämnen, men