Hur har miljön förändrats?
Marken har blivit torrare i samband med att en väg i närheten rustades upp. Vägen skär av tillflödet av ytvatten från sluttningarna ovanför.
Intill rinner en bäck som har fördjupats och sänkt grundvattnet något.
Troligen har ett ökande kvävenedfall med nederbörden gödslat ytorna. Min uppfattning är att blomningen är mindre iögonfallande idag än när vi började med försöket. Mängden bred-bladiga gräs har ökat. Men det intressantaste är trots allt de stora skillnader man kan se mellan provytorna fast de ligger alldeles intill varandra.
Frösöblomster under 26 år
Figur 1. Gullvivor trivs på den provyta som bränns varje år i början av maj. Även majviva finns här, men 2007 blommade bara en enda planta. I juli blommar också midsommarblomster, smörblom-mor och orkidén tvåblad på den brända ytan.
OLSSON
Stora skillnader mellan provytorna Yta 1. Årlig gödsling + slåtter
Ytan domineras av höga gräs och örter. Älggräs Filipendula ulmaria och hundkäx Anthriscus sylvestris är dominerande arter. Smörblommor Ranunculus, stormåra Galium album och dagg-kåpor Alchemilla trivs också. Maskrosor Taraxa
cum har minskat i antal, antagligen beroende på att deras frön har svårt att komma ner i jorden. I det gamla gräset som finns kvar under snön trivs sorkar och möss.
Yta 2. Årlig bränning
Ärtväxter tycks gynnas av bränning. Med tiden har dessa, till exempel vickerarter Vicia,
käring-tand Lotus corniculatus och klöverarter Trifolium, dock minskat något i antal. Gräsen har ökat, i synnerhet bredbladiga arter som till exempel hundäxing Dactylis glomerata. Gullvivor Primu
la veris gynnas av bränningen. Stormåra, ormrot Bistorta vivipara och rödklöver Trifolium pra
tense är vanligt förekommande liksom stenbär Rubus saxatilis. Jungfrulin Polygala vulgaris
för-svinner. Majviva Primula farinosa finns kvar och har blommat varje år, men på senare år minskat i antal. År 2007 fanns endast ett blommande exemplar. Där spelar antagligen det förhållandet in att ytorna blivit något torrare, vilket också indikeras av att tätört Pinguicula vulgaris för-svunnit.
Figur 2. På den gödslade ytan domine-rar högvuxet gräs och kvävegynnade arter som älggräs och hundkäx. Smör-blommor och midsommarblomster skymtar också.
Figur 3. Slåtterytan har gott om präst-kragar och många andra örter. Till vänster skymtar den brända ytan och till höger ytan som enbart röjs på ved-växter vid behov.
FRÖSÖBLOMSTER
Orkidéer, särskilt tvåblad Listera ovata har gynnats av bränningen medan prästkragarna Leucanthemum vulgare nästan har försvunnit.
Fyrkantig johannesört Hypericum maculatum tycks också gynnas liksom stenbär. Midsommar-blomster Geranium sylvaticum finns i större mängd här än på slåtterytan intill. Daggkåpa finns här liksom på de andra ytorna. Även smör-blommor är vanliga och en och annan brudbors-te Cirsium helenioides brukar blomma varje år.
Yta 3. Årlig slåtter
Här har vi fått en tät grässvål. Gullvivor och jungfrulin gynnas liksom andra lågvuxna växter som till exempel ormrot. Det finns gott om prästkragar till skillnad från övriga ytor.
Brudsporre Gymnadenia conopsea och tvåblad finns, men tvåbladen är fler på den brända ytan.
Andra arter är till exempel stormåra, ängsskallra Rhinanthus minor, skogsklöver Trifolium medium,
daggkåpa, smörblommor, enstaka exemplar av käringtand, brudborste och midsommarbloms-ter.
Yta 4. Årlig röjning
Högväxande gräs och framför allt älggräs domi-nerar. Midsommarblomster och en och annan ytterligare ört, till exempel kråkvicker Vicia cracca, finns kvar. Daggkåpa finns också liksom på de andra ytorna, medan orkidéer, gullvivor,
Figur 4. Lågvuxna arter som jungfrulin och ormrot gynnas på slåtterytan, men även gullvivor, präst-kragar och orkidéer som brudsporre.
Figur 5. Älggräs och högvuxna gräs trivs på ytan som enbart röjs från sly.
Alla mer lågvuxna ängsarter är för-svunna. Till höger syns den numer helt trädbevuxna ohävdade ytan.
OLSSON
prästkragar och jungfrulin är borta. Möss och sorkar trivs i gräsförnan. Alltmer sällan dyker något sly upp, antagligen beroende på den tjocka filten av förna.
Yta 5. Utan hävd
När ytorna lades ut 1981 fanns lite småvuxet sly på ytorna. Björk Betula, sälg Salix caprea och gråal Alnus incana blev pionjärerna här. Numera har granar Picea abies etablerat sig under lövträ-den och fältskiktet är i princip försvunnet. Vit-pyrola Pyrola rotundifolia har dock kommit in.
Iakttagelser av några olika växter Gullviva trivs på slåtterytan och den brända
ytan. På övriga ytor är den borta.
Majviva klarar bränning. Finns kvar efter 26 år på den brända ytan, trots att denna blivit torrare.
Tätört har försvunnit under senare år. Fanns länge på den brända ytan.
Jungfrulin gynnas av slåtter men försvinner vid bränning och finns inte heller på övriga ytor.
Maskrosor har nästan helt försvunnit, även på den gödslade ytan. På den brända ytan för-störs kanske fröna vid bränningen.
Hästhov var vanlig på slåtterytan, men är nu borta.
Prästkrage trivs på slåtterytan. Enstaka exemplar på bränd yta. I övrigt i stort sett borta.
Älggräs trivs på röjd yta men även på den göds-lade ytan.
Hundkäx är den dominerande arten på den gödslade ytan. Den förekommer inte på någon annan yta.
Fyrkantig johannesört trivs bäst på den brända ytan, men förekommer även på yta som häv-dats med slåtter och på den röjda ytan.
Midsommarblomster finns på samtliga ytor utom den ohävdade. Flest på den brända och på den röjda ytan.
Daggkåpor finns på alla ytor utom den ohävdade.
Stormåra finns på samtliga ytor utom den ohäv-dade. Vanligast på den gödslade ytan.
Tvåblad gynnas av bränning men trivs även på den yta som hävdas med slåtter. Även brud-sporre finns på de båda ytorna, men tvåblad är vanligast.
Ormrot trivs på den brända ytan och på slåtter-ytan.
ABSTRACT
Olsson, G. 2008. Frösöblomster under 26 år.
[Effects on meadow vegetation after 26 years of different management.] – Svensk Bot. Tidskr. 102:
189–192. Uppsala. ISSN 0039-646X.
Different management regimes have led to drastic diferences in the vegetation after 26 years on five 12 × 4 m plots in an old meadow on the island of
Frösön in Jämtland, C Sweden.
Gösta Olsson har jobbat som biologilärare i 38 år.
Han arbetade även med landskapsvårdsförsök för Naturvårdsverket och SLU på 1970-talet Adress: Frösövägen 42, 832 44 Frösön
E-post: gosta.olsson@
home.se Figur 6. Den ohävdade ytan har på 26 år helt vuxit
igen med björk, sälg och gråal. Nu kommer också granen in.
Alf Oredsson och hans medarbetare har inven-terat trakten kring Striern i Kindabygden i södra Östergötland med 26 års mellanrum.
Många arter har blivit mindre vanliga, inte så många har ökat.
ALF OREDSSON
H
ans Göransson hade redan analyserat pollenförekomsten i en fem meter lång gyttjepelare – som han tagit en vinter på Strierns is i den natursköna Kindabygden i södra Östergötland (Göransson 1972) – när vi möttes på trappan till Botaniska museet i Lund.Hans önskade sig nu en mängdriktig florainven-tering att jämföra pollenregnet med.
Striernområdet
I väster når Striernområdet sjön Åsunden, i norr Ämmern och i söder Nimmern, medan det i öster avgränsas vid gränsen för det topografiska kartbladet 7F Tranås NO (figur 1). Med undan-tag för stränder är det bara landytan, uppmätt till 45,8 kvadratkilometer, som inventerats. Stri-ernområdets geologi beskrivs i Sandegren m.fl.
(1924). Starkt förenklat utgörs området av en av berg omgiven lerslätt.
Metodik
Första inventeringen
Hans och jag blev snart överens om att inte nöja oss med en cirkelyta (radie 25 meter) på varje kvadratkilometer som jag prövat i norra Skåne tidigare (Oredsson 1961, 1967). Då låg fokus på de vanligaste arterna, nu ville vi täcka in så många av Striernområdets kärlväxter som möjligt. I SBT berättar Hans livfullt hur teringen gick till (Göransson 1981). Hans inven-terade 153 lokaler 12 maj–11 augusti 1972. Själv hann jag samma sommar med 61 lokaler.
Andra inventeringen 26 år senare
Inventeringen upprepades 1998, nu med syftet att studera florans förändring. Hans hade själv inte möjlighet att delta. I stället fick jag hjälp av fyra botanister med tidigare erfarenhet av floran i Östergötland: Janne Andersson, Johan Berg-stedt, Dan Lindmark och Rolf Wedding. Kartor, lokallista och föreskrifter för fältarbetet hade sparats sedan 1972. När den första inventeringen gjordes var emellertid ingen upprepning påtänkt.
Därför hade inte inventeringsytornas exakta läge dokumenterats. Vi kunde använda samma inventeringsmetodik som 1972, fast utan att veta exakt var den förra inventeringsytan legat.
Återinventeringen 1998 genomfördes på min-dre än två veckor: 6–17 juli. Janne inventerade 68 lokaler, Johan 50, Dan 18, Rolf 15 och jag själv 63 lokaler.
Val av lokaler
Inom området slumpades koordinater till 400 lokaler. Vi tänkte oss att det skulle vara lagom för fyra botanister att inventera under en säsong.
När det var dags för fältarbete 1972 återstod emellertid bara Hans och jag. Vi begränsade antalet lokaler till 214, utan att för den skull tulla på antalet biotoper.
Genom att kombinera information från de topografiska och geologiska kartorna identifie-rades 35 olika biotoper inom vilka upp till tio lokaler per biotop inventerades (ytor). Därtill kom lokaler utvalda enbart med hjälp av den topografiska kartan: Linjer som skogsbryn, branter (minst 50 % stigning på 50 m), stränder, vattendrag och vägar, samt punkter som dungar (enstaka träd eller smärre skogsbestånd i öppen mark), bostadshus, större hus och kyrkor. De tre till ytan största biotoperna samt skogsbryn och dungar fick 9–10 lokaler vardera, övriga färre.