Eftersom projektet är ett samarbete med Egmont Kärnans tidskrift GWRM fick vi i projektgruppen möjlighet att ta del av tidigare insamlat material rörande just tidningen. Egmont har tidigare genomfört kvantitativa studier genom ett externt företag och de är mycket måna om att göra minst ett visst antal studier årligen. Under konceptutvecklingen fick projektgruppen chans att medverka i en fokusgrupp med 10 barn i åldern 12-13, varav två var flickor.
Egmont hade egna uppgifter och frågor för barnen att svara på. Bland annat fick de beskriva vad de tyckte om viss layout av tidningen och vad de tyckte var roligt och vad som var tråkigt av innehållet. Många av dessa svar var även relevant för projektgruppens undersökning. Svaren visade vilken typ av layout barnen gillade och att deras intresse kan fångas in av stora intressanta, gärna ”lite äckliga”, bilder.
Egmonts taktik när det gäller fokusgrupper är att leda barnen i den rikt- ning som intresserar företaget. Barnen leddes genom sessionen med uppgifter och frågor. Genom direkta och personligt riktade frågor mottogs spontana svar. Barnen fick svara på en enkät sammanställd av oss, som frågade efter barnens mobil–, spel– och internetvanor (se bilaga A). Sammanställningen av enkäten redovisades under rubriken Enkätundersökning.
Projektgruppen fick möjlighet att berätta om idén och de fyra olika koncept rörande de skärmar som skall sättas upp. Varje koncept beskrevs i serieform som lästes av barnen och sedan diskuterades i helgrupp. På detta sätt mottogs kommentarer om varje koncept.
Konceptet med att testa egna rekordförsök verkade inte intressera barnen, men de pratade om utmaningar och att det vore roligt om man kunde utmana någon vän. Det lades fram ett exempel på ett möjligt rekordförsök: att äta så många korvar med bröd på tre minuter som möjligt. Barnen i fokusgruppen Fokusgruppen hos Egmont Kärnan
35
tyckte att det vore ett roligt rekord att försöka slå, de föreslog även att det skulle finnas gratis korvar på plats, att det hela skulle vara som en form av event. Det tyckte även att en medverkande borde kunna vinna ett pris. Ett barn föreslog en vinst på 500 kronor. I konceptet var det endast den vinnande videon som visas, men en representant från Egmont undrade om det vore möjligt att visa alla de inskickade videorna.
Det enda reaktionen som gavs på konceptet med videovisningen var att barnen hellre ville välja en video själva och inte få en video vald åt dem.
I konceptet med spelet diskuterades lite mobilspel som barnen brukade använda och vad de tyckte var roligt. De ville gärna styra ett spel på en stor skärm, men de uttryckte att de hellre ville spela med handkontroller och inte mobiltelefonen.
Det koncept som fick bäst reaktioner var idén med bildförvrängningen. Barnen tyckte att det hade varit en rolig grej att göra. De uttryckte en önskan om att få behålla den slutgiltiga bilden. De tyckte även att det var ganska bra att en användare fick information om den person som innehar det riktiga världsre- kordet.
Sammanfattningsvis tyckte de bäst om koncepten med bildförvrängningen och rekordförsöken. Minst gillade de spelidén.
13. 1. Reaktioner efter sessionen med fokusgruppen
Vad vi fick ut av upplevelsen var en förståelse för att barnen verkade ha svårt att visualisera koncepten. De gav knapphänta kommentarer och hade svårt att förstå situationen. Av den feedback som mottogs kunde de utvecklade koncep- ten utvärderas något. Att konceptet med bildförvrängningen skulle visa sig var det mest populära var intressant och oväntat. Det var det koncept som projekt- gruppen var svårast att förmedla. Att spelet inte hade större genomslagskraft var förvånande. Ett skäl kan vara att barnen inte riktigt förstod att spelet skulle vara av en enklare karaktär och bara ha få styrfunktioner. På grund av kom- mentarerna motiverades vi till att hålla spelet enkelt för att det ska passa för navigation med en mobiltelefon.
13. 2. Analys av fokusgrupper som metod
Fokusgrupper kan vara värdefullt när ett företag vill ta reda på vad deras kun- der gillar och ogillar med deras produkter (Cooper, 2004). Cooper hävdar dock att när mjukvara skall utvärderas kan det vara besvärligt med fokusgrupper. Många människor är okunniga om vad mjukvara är och vilka möjligheter som finns i den. De kan ha ett kortsynt perspektiv eftersom utvärderingen utgår ifrån vad de tycker är rimligt och möjligt. De jämför mjukvaran med det som redan finns ute på marknaden och kan ha svårt att se vilka andra möjligheter som finns. I undersökningar av produkter med hög kognitiv friktion, kan det vara obetänksamt att lita på en fokusgrupp.
Något projektgruppen tog till sig av den här upplevelsen var att till en yngre målgrupp bör man ha ett välutvecklat koncept med så verklighetstrogna skisser som möjligt, då barnen i fokusgruppen verkade ha svårt att visualisera. Genom att ha en prototyp kan detta underlättas och ge barnen en bättre upp- fattning om koncept och användande. Vi anser att fördelen med att använda fokusgrupper i det här projektet är att det är möjligt att skapa närmare kontakt
med målgruppen. På så sätt kan vi få mer motiverade och relevanta svar. Efter- som målgruppen består av barn är detta ett bra sätt att få direkt respons på om något verkar ointressant eller oklart. Nackdelen kan vara att det kan finnas star- ka karaktärer inom fokusgruppen som överröstar och påverkar resten av grup- pens svar och reaktioner. En utmaning för projektgruppen var att förmedla för barnen hur mjukvaran skulle fungera på de digitala skärmarna. Genom att utse Amanda Reyes som diskussionsledare hoppades vi kunna styra diskussionen i önskad riktning, men barnen i fokusgruppen verkade trots det inte greppa konceptet och koncentrationsnivån var låg hos vissa. Har man en fokusgrupp – speciellt en som består av barn – är det viktigt att försöka hålla sessionerna korta och välplanerade för att undvika dötid som kan störa koncentrationen.