Ester Boserup är med sin bok ”Jordbruksutveckling och befolkningstillväxt” från 1965 den mest kända representanten för synen att folk ökningen var primus motor för jord-bruks för ändringar. Till exempel Birgitta Olai och Lars Ydborn anknyter rätt nära till Boserups idéer.35
Christer Winbergs forskning ledde redan 1975 till motsatt ståndpunkt mot Boserup. Han ser snarast folkökningen som en mätare på jordbruksutvecklingen. Med Winbergs syn för vand las ”befolkningsutvecklingen från ett naturfenomen till ett historiskt och socialt feno men”. Her litz var inne på liknande idéer. Även Carl-Johan Gadd ansluter i sin avhandling från 1983 till Win bergs syn på folkökningen, av Gadd formulerad med meningen ”Arbete söker folk”. Folkökningen var inte pådrivande, utan snarare en konsek -vens av en stor arbets krafts efterfrågan i 1700- och 1800-talens agrara utveckling. Bairoch ser inte heller folkök ningen som en driv kraft, utan folkökningen sker parallellt med jord-bruksutvecklingen, de går hand i hand. Även Overton är av den ståndpunkten att folk-ökningen inte hade någon pådri vande in verkan på den agrara revolutionen.36
Denna avhandling ansluter sig till Winbergs med fleras syn, att folkökningen snarast är en mätare på den agrara revolutionen och inte en drivkraft bakom den – den var en teknisk del istället för en drivkraft. När matproduktionen ökade kunde fler mättas. Det
behövdes också enormt stor arbetskraft för att genomföra alla arbeten med till exempel nyodling och sten röj ning i den stora omvandlingen.
Folkökningen som drivkraft behöver inte kritiseras ytterligare. Men flera frågor reser sig om man betraktar den som en tekniska del: Till exempel om det fanns ett enkelt sam-band mellan folkökning och nyodling?
Storbondeteorin
Engelska forskare kommer ofta fram till en analys, som jag kallar storbondeteorin, tro-ligen för att det i England just vid denna tid uppstod en storbondeklass.
När det gäller drivkrafterna bakom den agrara revolutionen i England kan man tolka Jona than David Cham bers och Gordon Edmund Mingay på följande sätt: De anser att de omväl vande skiftena på 1700-talet var av görande för att skapa en klass av storbönder, vilken var en förutsättning för att de tekniska omvälvningarna kunde ske. Små bönder i byar med ägobland ning ser författarna som bakåt strävande. Under 1700-talet och 1800-talets början uppstod den typiskt engelska konstel lationen med adelsmän som ägde jor-den, välbeställda arrendatorer (leaseholders) med ett starkt besittnings skydd som brukade jorden, och en stor grupp lantarbe tare som arbetade på jorden åt dessa storbönder. Cham-bers/Mingay betonar vikten av att de stora arrendatorerna verkligen hade stabila besitt-ningsförhållanden för att kunna satsa på inno vationer.37
Mark Overton, vars bok kom 1996, anknyter till Chambers och Mingays 30 år tidi-gare forskning. Men Overton betonar marknaden som drivkraften bakom utvecklingen. Stora kapi talistiska jordbruk (lease holders) med anställda jordbruksarbetare var dock enligt Overton nödvändiga för att framstegen skulle realiseras. Bönderna måste produ-cera för en marknad, bönder som produprodu-cerade för enbart självförsörjning kunde inte bära upp ett industrisam hälle. Overton ser inte skiftena som avgörande för produktionsför-ändringar, men de var nödvändiga för privatiseringen av jordbruksegendomen, vilken i sin tur skapade de kommer siella stor jord bruken.38
Lennart Schön tar i sin bok om svensk ekonomisk historia upp en mängd förklarings -variabler. Men förstår jag honom rätt, så sätter han den marknadsinriktade bonden, ”entre prenören”, i centrum. Enskiften och laga skiften hjälpte fram denna storbonde-grupp. Innan dessa skiften hade knappast någon utveckling skett, enligt Schön.39
Slicher van Bath och de Vries ser däremot inte stora gårdar som en nödvändig utveck lingsfaktor. Tvärtom framhåller de hur de små gårdarna i Nederländerna och Belgien var de ledande i utveck lingen under århundraden, och att det var deras arbete och skicklighet som var avgö rande. Patrick O’Brian och Caglar Keyder diskuterar också om skillnaden i storlek på bondgårdarna i Frank rike respektive Storbritannien spelat någon roll för utvecklingen, men menar att den inte gjort det. Maths Isacson menar att småbönder inte hamnade speciellt mycket efter stor bönder tekniskt sett. Storbonden utmärkte sig istället med att ha fler redskap av samma typ.40
Som vi ska se fanns det i Halland under 1700 och 1800talen inte någon storbonde -grupp med många anställda – och knappast heller i övriga Sverige. Storbondeteorin faller därmed vad gäller förhållandena i vårt land.
En annan fråga är den som Gunilla Peterson har skrivit om. I sin avhandling om jord brukets omvandling i västra Östergötland är en av de slutsatser hon betonar, att större
jord bruk var snabbare än normaljordbruk med att genomföra reformer.41Detta ser jag inte som storbondeteorin, för Peterson hävdar inte att de större jordbruken skilde sig
kvalitativt från nor mal jordbruken. Att jordbrukare med större ekonomiska resurser hade
lättare att skaffa en dyr innovation, när denna väl introducerats, är inte något kontrover-siellt.
Istället undersöks i föreliggande avhandling vilken storlek som behöv des på ett jord-bruk för att det skulle hänga med i den agrara revolutionen. Både mantalets storlek, rike-domen vad gäller kreatur och skillnaden besuttna – obesuttna studeras.
Marknaden
Mark Overton menar att Englands bönder överlag var marknadsinriktade, och att mark-nadens ut veck ling i England var den allra viktigaste driv kraften för jordbrukets föränd-ring. Redan vid 1700-talets början var sädeshandeln mycket stor, till exempel fraktades 1 100 vagnar vete om dagen till London, som vid denna tid hade 500 000 invånare.42
Jan de Vries menar att avgörande för utvecklingen av jordbruket i Nederländerna var att bönderna specialiserade sig och inriktade sin produktion på den marknad som de växande stä derna utgjorde. De kunde där med köpa stads produkter och välmågan ökade. Städerna blomst rade också genom lantbrukets efter frågan och kunde suga upp den över -flödiga arbets kraften på landsbygden.43
Även Gadd ser marknaden som en av de viktigaste konkreta orsaksförklaringarna till jord bruksutveckling. Han ser marknadens tillväxt som orsak bakom nyodlingar, lindbru-ket och växelbrulindbru-ket. Slicher van Bath anser att marknadens roll i form av städer är viktig, men den är inte cent ral för författaren. Viktigare för utveckling, i hans synsätt, är en fri marknad obero ende av stat liga regleringar.44
Anu-Mai Köll har ett exempel på hur marknaden inte styrde produktionen. Hon menar att avsalu produktionen inte var grunden till förbättringar inom mejerihanteringen. Lika mycket för bättringar av hygien, noggrannhet etcetera skedde nämligen på mindre gårdar som på gods. På en bondgård gick dessa krav lätt att integrera i rutinerna. På en herrgård måste man lösa det med en hierarki av övervakare.45
Paul Bairoch behandlar i Fontana-serien perioden 1700-1914. Han betonar hur jord-brukets utveckling var en förutsättning för den kommande industrialiseringen. Bairoch vänder sig där med mot att det skulle vara marknaden utanför jordbruket som drev fram utvecklingen. Jord bruket var istället industrins marknad i början. Den engelska jord-bruksrevolutionen satte igång den industriella revolutionen genom att redan på 1700-talet efterfråga mycket järn till redskap och hästskor, och jordbrukets arbetare var en tidig marknad för textilindustrins varor. Rondo Cameron, har en liknande upp fattning som Bairoch när han menar att ”det brittiska jordbruket [spelade] en huvudroll för den brit-tiska industrins uppkomst”. Det var alltså inte i första hand industrin som skapade det moderna jordbruket utan tvärtom.46
De halländska jordbrukarna började sälja jordbruksprodukter på en marknad kring 1860. Skedde en agrar utveckling före eller först efter detta tidsskede? En rimlig hypotes i avhand lingen är att, mark naden hade betydelse i den utsträckning som bondens jord-bruksprodukter nådde marknaden, alltså inte förrän 1860 och framåt.