Vi ska nu genom olika källgrupper studera framväxten av lindbruk och växelbruk. Som nämnts kan bouppteckningarna tyvärr inte hjälpa oss så mycket i detta kapitel. Istället kom mer samtida skildringar, som till exempel krono fog deberättelser, att bli betydande. Men dessa berör sällan sockennivån – och i alla fall inte hela länet samtidigt. En källa finns emellertid som ger just uppgifter om alla socknar i länet sam tidigt, och det är svaren
till Finanskom mittén 1858.
Framställningen börjar därför med uppgifterna till Finanskommittén. Därefter tar vi de många skildringarna. Sist kommer några uppgifter från dåtidens statistik och några få boupp teckningsuppgifter.52
Källorna är tyvärr inte entydiga, ibland är de till och med motsägelsefulla. Källorna måste alltså tolkas. Det är svårt att veta vad dåtidens skribenter menade med olika uttryck. De var hel ler inte konsekventa. Till exempel använde de ordet ”växelbruk”, men vi vet inte om de me nade lindbruk eller ett regel rätt växelbruk. Ibland kunde de till och med mena ensäde. Varje enskild källa är alltså svårtolkad, men tillsammans ger de en rimlig bild.
Men allra först tar vi upp vickerodlingen, som en förform till de nya odlingssyste-men.
Vicker
Vicker är en ren foderväxt. Den är alltså en början på att odla foder på åkern, som visar på ett ökat intresse att föda sina kreatur bättre. Vicker var ett tecken på, att jordbrukaren
var beredd att övergå till moderna odlingssystem.53Speciellt 1820-1860 kan vicker alltså visa på fram steg i jordbruket.
Tabell 5.1. Andel jordbrukare med utsäde som har vicker
Uo/år 1820 1840 1860 1880 1900 Lindome - 0 10 - - Fjärås 0 0 10 8 - Fagered 0 0 0* - - Torup 0 0 0 0 0* Tvååker 17 40 32 17 - Grimeton 19 16 11 15 - Kvibille 7 0 0* - - Laholm - - - - - Ränneslöv - - - - -
Källor: Bouppteckningsmaterialet – som presenteras i kapitel 4.
Kommentarer: *Osäker siffra eftersom den bara bygger på 8-9 jordbrukare.
Vicker började odlas först kring 1820, så tabell 5.1 börjar då. Som syns i tabellen, var det egentligen bara i Tvååker och Grimeton vickern fick betydelse. Troligen ser vi en nedgång 1880, för att de moderna odlings systemen då brutit igenom. En viss roll spelade vicker också i norra mellanbygden. I de enstaka uppgifter som finns från La holm, så nämns vicker 1840-1880. I Ränneslöv finns en uppgift om vicker 1880. (Laholm och Ränneslöv är ej med i tabel len för underlaget bouppteckningar från dem var färre än 8.) I samtida skildringar har vi några uppgifter om vicker. Landshövdingeberättelsen 1805 me nar att vicker ännu inte används i Halland. 1810 nämns vicker som sädesslag ”på någre orter”. Bexell nämner att bönder i Harplinge sår vicker. 1818 vet ej landshöv-dingen att vicker odlas av allmogen (vilket uppgifterna i tabell 5.1 klart visar). Krono-fogden i Kungsbacka berättar 1832 att vicker sås allmänt.54
I BiSOS finns uppgifter om vickerutsäde. Kvantiteterna är givetvis helt opålitliga, men vi kan ändå se var man anger mest vickerutsäde och var det inte fanns alls. 1865 får vi följande uppgifter för mina undersökningsområden: Mest vicker odlades i Kvibille, Tvååker och Fjär ås. Något fanns i Ränneslöv, Laholm, Grimeton och Lindome – inget i skogsbygden.
Min slutsats är den att vicker var ett tidigt tecken på foderodling, som fanns i Tvååker och Grimeton redan 1820 och fortsatte fram till 1860 att vara mest betydelsefull där. I någon mån fanns växten i övriga delar av mellan- och slättbygden.
I Skåne ingick vicker i en förform till lindbruket. Men i Halland odlades den på all-deles för små ytor för att få den betydelsen. Vickerodlingen omfattade hos jordbrukarna i Halland mindre än 1 tunnland till och med 1860, de flesta var på 1/10 tunnland. 1880 gick den upp till maximalt 2 tunnland. Men vickerodlingen måste ändå ses som ett tecken på tidig utveck ling i de bondedominerade Tvååker/Grimeton och inte i det adelsdomi-nerade Kvibille.
Finanskommittén
Hösten 1858 skickade Finanskommittén ut frågelistor om näringarna till alla länsstyrelser i riket, som vidarebefordrade dessa till alla socknar. En av frågorna handlade om vilket odlings system som tillämpades. Socknarna i Halland skickade i januari-februari 1859 in sina svar till Hushållningssällskapet, som fått i uppdrag av länsstyrelsen att sammanställa svaren. Hushåll ningssällskapet skickade svaren något bearbetade till Finanskommittén i Stockholm (nu i Riks arkivet).55Det är alltså så att socknarnas originalsvar inte finns i Riksarkivet, men origi nalsvar har hittats från sju socknar via deras socken pro tokoll.56Alla svaren från Halland finns i avhandlingens bilaga 5.1, där också källfrågan reds ut något mer. Svaren är dock, som vi ska se, inte så lättolkade. Men de kan utgöra en utgångs-punkt för analysen av de samtida skild ringarna, som kommer sedan.
Vad skriver då sockenborna om odlingssystemet? Finanskommitténs fråga 9 löd: ”Hvilket är det all männa brukningssättet, tvåskiftes-, tredings- eller vexelbruk? I hvilket förhållande till åker jordens vidd begagnas ena eller andra brukningssättet?”57
Frågan ger tyvärr en mängd tolkningsproblem. För det första var växelbruket ännu inte all mänt känt som begrepp. För det andra hade tvåskiftes- och tredingsbruk (tvåsäde och tre säde) föga med hal ländska förhållanden att göra. Och ensädet, som ju varit helt domine rande i Halland, fanns inte ens med som svarsalternativ i den Stockholmscent-rerade synen i kom mittén. Det krävs alltså mycket analys för att förstå vad socknarnas svar egentligen står för.
I svaren från socknarna i bilaga 5.1 framgår att det helt klart fanns både ensäde och
lind bruk/växelbruk i Halland 1859. (Det som i svaren benämns växelbruk kan vara både
lindbruk och växelbruk och beskrivs därför här som cirkulationsbruk.)
Ensädet kunde beskrivas på olika sätt. Dels som i Våxtorp: ”All öppen jord besås årli-gen.” Det vill säga att all åker besåddes årligen, vilket ju är ensädets kännetecken. Dels som i Dräng sered: ”Åkerjorden begagnas alltid densamma.” Även ”Det gamla bruknings-sättet fortsås” (Köinge) har tolkats som ensäde. Och likaså svaret: ”Äger ej rum inom socknen” (Källsjö) tolkas som ensäde. Liknande beskrivningar fanns i ett flertal socknar. Att det var cirkulationsbruk i andra svar framgår på flera olika sätt. Dels genom att växel bruk ställdes mot ensäde som i Fjärås: ”Ungef[är] 1/3 av åkern är uti ensädesbruk och de andra 2/3 uti mer eller mindre rationellt växelbruk.” Dels genom att beskriva en cirkulation, här ifrån Årstad: ”Der växelbruk blivit infört har man allmänil[ligen] antagit 7 à 9 skiften.” Dels genom att, som i Hanhals, beskriva förhållandet mellan åker och lin-dor/vallar: ”Närmar sig växelbruket med 2/3 öppen åker och nära 1/3 äng.” Eller i en annan variant: ”Odlade jor den besås till ¾, till ¼ nedlagd till slotte [slåtter = linda/vall]” (Askome). Dels använda ordet koppelbruk som helt klart är ett lindbruk: ”Endast kop-pelbruk gagnas” (Sällstorp).
Vid en allmän överblick framgår det då att de allra flesta med klart ensäde låg i skogs byg den och de allra flesta med klart cirkulationsbruk låg i mellanbygden eller slätt-bygden. Men vi har ännu ingen klar bild över mer än en minoritet av socknarna. Målet är att komma fram till karta 5.1 med i stort sett alla socknars odlingssystem analyserat, om än med många osäker hetsfaktorer. Vi måste därför gå vidare och analysera alla de mer
tre-säde, både enligt forsk ningsläget och de skildringar som studerats och som studeras i nästa avsnitt. Det är alltså en upp delning på en säde eller cir ku lationsbruk som gäller.
Vi börjar med socknen Torup, där det i svaret står växelbruk, men absolut inte kan vara ett cirkulationsbruk. I Torup ser vi också skillnaden mellan originalsvaren och de i Riksarkivet an givna svaren. I det av Hushållningssällskapet bearbetade svaret från Torup i Riksarkivet står det kort och gott: ”Växelbruk.” Cirkulationsbruk var alltså infört i denna socken, kan man tro. Men i originalsvaret i sockenprotokollet 14 februari 1859 står det: ”Växelbruk sålunda, att åkern gödslas vartannat år samt att den är årligen öppen.” Att åkern är årligen öppen betyder ju, att ensäde tillämpas!58Men eftersom ensäde inte fanns som svarsalternativ, har man up pen barligen i Torup tolkat ”växelbruk”, som att man växlat mellan olika sädesslag, alter nativt växlat mellan gödsling och icke-gödsling. (Andra svar antyder en sådan tolkning.)
Kinnared socken hade samma svar som Torup. Om vi nu fastställer att dessa socknar hade ensäde, så finns det ingen annan socken i skogsbygden som anger att de hade växel -bruk. Alla som anger växelbruk ligger följaktligen i mellan- och slättbygden. Och ingen av dem som anger växelbruk där har någon följdmening, som skulle kunna tolkas som ensäde. Vi har där med 20 socknar som, med något av de fyra kriterierna ovan, relativt säkert kan anses ha cir kula tionsbruk.59 Med dessa argument som grund tolkar jag det som att alla de socknar i mel lan- och slättbygden där det bara står ”växelbruk”, också menar cirkulationsbruk. Vi kommer där med upp i 32 socknar som hade lindbruk/växel -bruk på minst hälften av arealen. Ytterligare 10 socknar hade cirkulations-bruk infört på en mindre areal.60
Något man kan lägga märke till i svaren är de ganska ofta använda benämningarna ”ingen ord ning”, ”ingen bestämd ordning”, ”ej ordnat” ”mycket olika” och ”obestämt”. Ibland är det kopplat till ett cirkulationsbruk i svaren och ibland inte. Jag tolkar detta som att ett experi mentstadium vid lindbrukets början avses. Denna grupp har också mar-kerats på kartan.61
De som förhållandevis säkert hade ensäde enligt de tolkningar av svaren till Finans -kom mittén vi gjort ovan var 24 socknar både i skogs-, mellan och slättbygden.62
De 12 socknar som är kvar är mer osäkert om de hade ensäde eller cirkulationsbruk. De använde alla begreppen tvåskiftes- eller tredingsbruk i sina svar. Tyvärr kan svaren ibland tolkas som ensäde och ibland som cirkulationsbruk. En socken som skrivit två -skiftes- eller tredings bruk i sitt svar och menat ensäde är Skäl linge: ”Tvåskiftesbruk. Den odlade jorden i allmänhet i ständigt bruk.”63Stamnared är ett annat exempel på detta: ”Tredingsbruk. 5/6 av öppna jorden anses vara i ständigt bruk.”64Sockenbornas svar har troligen här, liksom i To rup, syftat på skiftningar av sädesslag eller hur ofta gödsling skett. Men det finns också ett exempel på att tvåskiftes- eller tredingsbruk i svaren skulle kunna betyda cirkulationsbruk. I Torpa skrev man: ”Treskifte. 2/3 åker, 1/3 äng.” Dessa tolv socknar har inga tydliga preci seringar och kommer därför att tillhöra en mellan grupp där tolkningen är osäker.
Finanskommittén har inte, i någon av sina många frågor, frå gat om gräsfrön användes till utsäde. Det är ett argument för att gräsfrösådd – rent växelbruk – ännu inte var etable-rat, en fråga som återkommer nedan.
Karta 5.1. Tolkning av svaren till Finanskommittén om odlings-system sockenvis i Halland 1859
Kommentarer: Veinge socken har delats i slättbygd och skogs-bygd. Fyra socknar från angränsande områden till Västergöt-land är med, för här finns uppgifter från sockenprotokoll. Källor: Bilaga 5.1.
ensäde, men några socknar är osäkra. Vad Laholmsslätten angår är bilden splittrad. Troli-gen hade lind bruk/växelbruk införts i några socknar med en kärna i Ysby/Ränneslöv. Men slättsocknar som Hasslöv och Våxtorp hade bara ensäde och Tjärby och Veinge är osäkra. Flyttar vi oss till slätten runt Halmstad var förmodligen cirkulationsbruk genom-fört på de flesta håll. Men Holms socken är ett frågetecken. Vad gäller slätt bygden runt
Ätran verkar den sydöstra delen ha mer moderna odlingssystem än den nordvästra, som
var domi nerad av ensäde. Slätt bygden runt Varberg hade cirkulationsbruk genomfört i en kärna av socknar, det var påbörjat i vissa, medan andra är osäkra. I norra mellan bygden hade de moderna odlingssystemen börjat använ das i de flesta socknar. Tölö verkar ha enbart ensäde medan några socknar är osäkra.65
Hur blir analysen i våra undersökningsområden? Ränneslöv: Ränneslöv och Ysby anger cirkulationsbruk till 2/3 och Skummeslöv till ¼. Laholm: I Laholms landsförsam-ling före kommer de nya odlandsförsam-lingssystemen, men Veinge slättbygd har vi osäkra uppgifter ifrån. Kvi bille: Lindbruk/växel bruk dominerar i Getinge och Rävinge, finns hos hälften i Kvibille men är osäkert i Holm. Grimeton: En socken har cirkulationsbruk och tre är osäkra. Tvååker: Mo derna odlingssystem finns i hela Träslöv men bara på 1/10 av arealen i Tvååker. Torup: En säde råder. Fagered: Ensäde används även här. Fjärås: Växelbruk anges användas av två tred je delar. Lindome: Osä kert vilket odlingssystem som råder.
Läsaren bör nu tänka på att denna analys av svaren till Finanskommittén 1859 bara är en utgångspunkt. Vi ska i resten av kapitlet använda andra källor för att försöka nå kunskap om lindbrukets och växelbrukets införande i Halland. Därefter kommer vi åter till Finanskom mittésvaren och kan eventuellt göra omtolkningar.