adelsom-råden varit tidigast med järnplog kan stu-deras även med hela Sverige som under-sökningsområde. Vi kan här återknyta till forskning jag utförde 1980.86Den under-sökningen behöver dock uppdateras med
Diagram 3.1 a-c. Andel jordbrukare med årder, träplog eller järnplog som huvudredskap för jordbearbetning i tre områden 1740-1900
Procent.
Källor: tabell 3.1 och 3.4.
100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 1740 1760 1780 1800 1820 1840 1860 1880 1900 Årder Träplog Järnplog
a. Tvååker 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 1740 1760 1780 1800 1820 1840 1860 1880 1900 Årder Träplog Järnplog
b. Laholm 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 1740 1760 1780 1800 1820 1840 1860 1880 1900 Årder Träplog Järnplog
den nya forskning som tillkommit sedan dess inklusive denna studie om Hallands jord-bruk.
Kartan över järnplogens spridning i Sverige som publicerades 1981, karta 3.9, base rades på det dåvarande forskningsläget, främst Ragnar Jirlows många undersökningar av plogen på landskapsnivå samt min forskning om Dalarna bland annat baserad på boupp teck ningar.87
Min undersökning tog sin utgångspunkt i Dalarna, där som nämnts plogen med järnvänd skiva uppfanns senast 1734 och först började användas. Järnplogen hade strax efter år 1800 spridit sig från Dalarna till Norrland, Värmland och Gotland. Därefter nådde järnplogen Väst sverige. Först i mitten av 1800-talet blev järnplogen vanlig på slät-terna i Mälardalen och Skå ne. Och allra sist kom den till Småland med omnejd. Min slutsats av detta blev att inno vatio nen snabbast spred sig i områden med själv ägande bön-der. Från Dalarna och norrut fanns ju nästan inga adelsmän, även Gotland saknade adel. Först sent kom den till områden där det fanns många frälsebönder och adeln var stark, som i Mälardalen och Skåne. Spridningen av järnplogen i Sverige skedde alltså tvärtemot de mönster som spridningsteoretikerna förfäktat.
Undersökningen gav starka argument för under ifrånteorin. Efter publi ceringen av mina forskningsresultat 1981 följde en debatt i tidskriften Rig, om bönder i Da larna verkligen kun de ha gjort järnplogsuppfinningen eller inte, som kan sägas stå mellan en ovan ifrån teori och en under ifrånteori.88
Karta 3.9 visar ”genombrottet” för järnplogen, men genombrottet är i de flesta
områ-den ett ganska diffust begrepp. Begreppet används för att Jirlows undersökningsmetoder inte möj liggör mer specifika nivåer. I Halland har genombrottet definierats, som att cirka 20 % av jordbrukarna har skaffat järnplog.
Ragnar Jirlows undersökningar bygger inte på något gediget bouppteckningsunder-lag. De undersökningar som gjorts efter 1981 har därför ändrat kartbilden något. Karta
3.10 visar forsk ningsläget 2008. Min avhandlings resultat sätts därmed in i ett större
svenskt samman hang.
Allmän kommentar till karta 3.10: Sverigekartan har här uppdaterats med Carl-Johan
Gadds undersökningar i Skaraborgs län och mina i Halland samt Per Halléns, Anu-Mai Kölls och Gunilla Petersons forskning. Områden med ”?” på karta 3.9 har också givits ett troligt innehåll. I många delar av Sverige får vi fortfarande lita på Jirlows upp gifter. Det skulle behövas forskning om järnplogens införande i hela landet för att få en veten -skapligt säker ställd bild.
Kommentarer områdesvis till det nya i karta 3.10 (med infälld Hallandskarta i
försto-ring) jämfört med karta 3.9: Lappland: Järnplogens utbredning har här dragits upp till odlings grän sen. Dalarna: Nordvästra Dalarna var troligen lite senare än övriga delen av landskapet. Gäst rikland: Troligen var Gästrikland senare än övriga Norrland men före Uppland. Väst manland: Enligt Hallén var järnplogen införd i norra Västmanland före 1820. Dalsland: Med tanke på de utvecklade växtföljderna i Dals land bör detta landskap ha varit lika tidigt som Värmland med järnplog.89Västergötland: Gadds forskning från
1983 ger som synes en ny bild av ut vecklingen i landskapet. Östergötland och Sörmland: Kölls och Petersons undersökningar stöder att järn plogen infördes mellan 1840 och 1870.
så tidiga som 1820 med genombrottet för järnplogen. Troligen var Bohuslän och västra Västergötland därför också tidiga, men området är för lite undersökt för att vi ska veta säkert. I hela slätt- och mellan bygden i Halland kom ge nom brottet för järnplog före 1840. Småland: Det inre av Halland fick järnplog efter 1870. Troligen gäller detta stora
Karta 3.9. Karta från 1981 om järnplogens genombrott i Sverige
Ur Wiking-Faria 1981 s 57.
Karta 3.10. Järnplogens genombrott i Sverige enligt forskningsläget 2009
Förstoring av Halland till höger.
Källor till karta 3.10: Denna avhandling om Halland, Wiking-Faria 1981a, Gadd 1983 s 145-182, Gadd 2000 s 245, Köll s 87-94, Peterson G 1989 s 134-155, Bringéus 1962, Utterström 1957 s 657-679, Valen-Sendstad s 63-78, Hallén s 87, 255-257, Germundsson/Möller s 14-26, Jirlow 1948a, 1948b, 1949, 1950, 1951a, 1951b, 1951c, 1951d, 1951e, 1952a, 1952b, 1952c, 1953a, 1953b, 1953c, 1954a, 1954b, 1955a, 1955b, 1955c, 1957, 1962, 1964, 1970, Jirlow/Wahlberg 1961.
delar av Småland, men framtida forskning får visa vilka. Gotland: Genom brottet kom troligen före 1820, men sedan verkar den fortsatta spridningen ha gått lång samt. Öland: Har förmodligen samma utveckling som an gräns ande delar av Kalmar län. Nordvästra
Skåne: Hela slättbygden ända ner till Ränneslöv i sydligaste Halland hade järn plog före
1840. Detta har gjort att jag omtolkat utvecklingen i nordvästra Skåne. Skånska slät ten: Per Hallén menar att hjulplogarna på slätten i Skåne redan 1815 kan ha utrustats med järnskodda vändskivor. I bilaga 3.4 granskas hans undersök ning och slutsatsen är att argu men ta tionen inte håller. Även uppgifter från en dansk historiker om järnplogar i Dan -mark redan på 1700-talet ifrågasätts. Min slutsats om den skånska slätten står alltså kvar: att järn plogar infördes där först mellan 1840 och 1870.90
Karta 3.10 visar alltså att järnplogen var extremt tidig i Lindome, Fjärås och Tvååker
för att vara i södra Sverige. Även övriga slätt- och mellanbygden i Halland var relativt tidiga. Skulle man undersöka andra områden lika noga som Halland, skulle bilden säkert bli mycket mer nyanserad i de flesta landskap.
Den nya kartbilden, karta 3.10, bekräftar att bondeområden var tidiga och adelsområden sena med att introducera järnplogar. De ”nya” tidiga omadelsområdena var alla bonde -dominerade. Det gäller Lindome/Fjärås och Tvååker i Halland liksom Västgötaslätten, där man hade extremt mycket friköp av bondejord under tidigt 1800-tal.91Jag har dock förtyd ligat min syn i en fråga: Den sena introduktionen av järnplog i Småland med omgivningar bör ha berott på den stora stenigheten där.92