6.2 Forskningsfråga 2: Formella och informella maktförhållanden
6.2.1 Formella maktförhållanden
De formella maktförhållandena innefattar alltså den typen av maktmandat som är formulerade i regler, förordningar och andra typer av styrdokument och avtal. RHK1 och RHK2 diskuterar kring Samordningsförbundets roll i dess samarbete med Ungdomsteamet:
RHK1: Det är dom (Samordningsförbundet) som kallar till möten och för protokoll om vad som sägs och vad som man kommer överens om.
RHK2: Jag är inte så insatt i det [ … ] men kommer det mycket från
Samordningsförbundet om att ”vi tycker si och så”, och ”vore det inte bra att jobba mot de här bitarna?”.
RHK1: Jo, det kommer ju mycket därifrån men det är ju ett forum där de här aktörerna samlas så det kommer ju tankar och idéer från alla håll och kanter. Sen har ju
Ungdomsteamet en egen budget och det är ju Samordningsförbundet som sätter den budgeten. (RHK1 och RHK2)
Samordningsförbundet är alltså generellt den aktör som beslutar om de finansiella delarna kring projekt som Ungdomsteamet. Denna uppgift är förbestämd i Samordningsförbundets avsiktsförklaring.48 Budgetfrågor är ofta den typ av frågor där involverade parter har åtskilda subjektiva intressen och potentiella konflikter kan uppstå. Om så är fallet mellan
Samordningsförbundet och Ungdomsteamet är dock svårt att avgöra. Det är mycket möjligt att Ungdomsteamet här är tillfreds med att Samordningsförbundet beslutar om deras budget.
Detta kan då inte kategoriseras som en maktutövning av den första maktdimensionen då en frånvaro av motsatta intressen, enligt Lukes, utesluter faktiskt maktutövande i denna
dimension.49 Däremot innehar Samordningsförbundet en position av maktinnehav som i sin tur kan leda till maktutövning. Lukes illustrerar med sin andra maktdimension hur en aktör, med hjälp av en agendasättande position, kan avstyra potentiella frågor till att bli faktiska frågor. Att Samordningsförbundet här är den aktör som inom denna samverkanskonstellation innehar uppgiften att kalla till möten och föra protokoll innebär även att de förfogar över en möjlighet till att påverka dialogens utformning och dokumentation mellan aktörerna på ett sätt som kan placeras inom Lukes andra maktdimension.
En annan offentlig aktör som agerar efter specifika styrdokument är Arbetsförmedlingen.
Arbetsförmedlingen skriver exempelvis avtal med en handfull sociala företag som de samverkar med samt även med Ica Maxi och Coca Cola, som är två av de största privata arbetsgivarna i kommunen. Dessa avtal innebär att Arbetsförmedlingen har rätten till att ställa konkreta krav på den specifika verksamheten kring vilka villkor det är som gäller för
samarbetet. RAF berättar om hur avtalen utformas:
48 Samordningsförbundet Östra Södertörn, (2009), Avsiktsförklaring, s 1,
http://samordningsforbundethaninge.se/web/page.aspx?refid=43 (Hämtad 2016-01-03)
49 Lukes, Steven (2008) Maktens Ansikten, Göteborg: Bokförlaget Daidalos, s 27
Det är ofta mellan Arbetsförmedlingen och resterande part som överenskommelsen formuleras. Avtal formuleras efter behov. Sen gäller det att ett företag ska ta emot personen på praktik eller arbetsträning. Då blir överenskommelsen som
Arbetsförmedlingen erbjuder. Det finns förutbestämda förutsättningar för överenskommelserna, till exempel att ta emot en person på arbetsträning, det ska innehålla det här och det här och det här, och handledararvode utgår med den här summan. Det står redan klart. Sen måste man komma överens om innehållet för individen. (RAF)
Arbetsförmedlingen har alltså möjligheter till att styra de samarbeten de ingår med privata och sociala företag till en viss grad och inom specifika områden då vill säga. Detaljer kring hur länge en praktikant ska vara hos företaget och andra typer av arbetsspecifika frågor bestäms dock tillsammans med företaget. Denna typ av maktutövande kan kopplas till Lukes första maktdimension. I denna dimension fokuserar Lukes även på just utövandet av makt och inte enbart innehavandet av makt. Här utgår Lukes från Robert Dahls klassiska definition av makt där Dahl menar på att varje maktförhållande ”inbegriper ett framgångsrikt försök av A att få B att göra något som denne i annat fall inte skulle göra”.50 Aktiva makthandlingar alltså där en konfliktsituation med motsatta preferenser råder mellan två (eller flera) parter. Med Arbetsförmedlingen avtalsvillkor satta och bestämda av Arbetsförmedlingen själva, är det upp till det privata företaget att godta dessa eller inte. En viktig detalj här är att det privata
företaget naturligtvis har friheten att själv bestämma om det vill ingå i ett samarbete med Arbetsförmedlingen eller inte. Lukes första maktdimension tycks utgå ifrån ett läge där båda parter är bundna till samarbetet, eller åtminstone har små möjligheter till backa ur samarbetet.
Ett privat företag i Haninge har trots allt alla möjligheter till att refusera ett avtal från
Arbetsförmedlingen och backa ur samarbetet om detta företag inte accepterar avtalets villkor.
Därmed undgår man även att förbinda sig till villkor man annars inte hade avsett göra. Det man förlorar som privat företag är dock billig(are) arbetskraft i form av praktikanter och andra typer av prova-på-anställningar.
Jag har tidigare konstaterat att nätverksstyrningen mellan RIF och dess samverkande aktörer är lagd åt det horisontella hållet. Detta innebär dock inte att det samverkansarbetet är fritt från subjektiva intressespänningar och potentiella konflikter. Detta kan exemplifieras med RIF:s tidigare erfarenhet med ett par handledare från offentlig sektor:
50 Dahl, Robert, (1957), The Concept of Power, Yale University, s 205
Och sen där när någon (ung arbetslös projekt-deltagare) inte är redo för arbete än, som jag pratade om tidigare. Där kan man vara lite oense, och sen kan det vara någon eller ett par handledare som, där det kommer in lite prestige […] där dom kanske har haft de här ungdomarna i två, tre år och inte lyckats få ut dom. Så kommer de till vårt projekt.
Vi träffar dom ju varje dag så det finns ju naturligt att vi kommer närmare dom och vi kanske ser saker och tar del av saker som dom (handledarna) inte gjort på de här två, tre åren och då kan jag ibland uppleva…det här är svårt att ta på, att det finns prestige där dom ska vara med att bestämma om hur det ska vara trots att vi nu har mera
information än vad dom har. (RIF)
RIF konstaterar vidare att de offentliga aktörerna i slutändan har det sista ordet. RIF vill dock i intervjun poängtera att detta inte är något huvudproblem utan upplever att det finns en tillit mellan aktörerna. Detta exempel visar dock på hur offentliga aktörer och de styrdokument de arbetar efter ofta ger dem en viss typ av vetorätt som gör att de i vissa fall kan besluta i saker som inte alltid, enligt andra involverade parter, är till individens bästa. Detta exempel kan tydligt kopplas till både Lukes första och även andra maktdimension där prestige, i detta fall, leder till maktutövning. De offentliga aktörernas innehav av det betydelsefulla slutordet ger dem befogenheter till att utöva makt av den första maktdimensionen men det ger dem även möjligheten till att undertrycka utmanande preferenser enligt den andra. Lukes förklarar:
”Indirekt inflytande kan lika gärna fungera på det sättet att […] tjänstemän och andra underlåter att resa frågor eller förslag som man vet är oacceptabla för en viss grupp eller institution i samhället”.51 RIF:s förklaring i blockcitatet ovan visar på hur de ideella arbetare som jobbar inom projektet i vissa fall har mer information än handledarna från offentlig sektor men att ett fåtal handledare då, på grund av prestige, inte lyssnat på dessa ideella arbetares förslag om hur man ska gå vidare med de arbetslösa ungdomarna utan istället beslutat emot dessa förslag. Ett intressant konstaterande i sammanhanget är att den ideella arbetaren här blir, enligt Bråtens modellmaktteori, den modellstarke. En nära och mer intensiv relation tillsammans med projektdeltagaren har inneburit att den ideella arbetaren har fått en förståelse för och, som RIF uttrycker det; mer information, kring deltagaren. Detta har dock inte gett resultat i form av maktutförande gentemot handledaren utan handledarens formella makt, i form av bindande avtal, har istället varit avgörande för de beslut som tagits i ärendet.