6.2 Forskningsfråga 2: Formella och informella maktförhållanden
6.2.2 Informella maktförhållanden
En tydlig skillnad i uppfattandet kring målgruppen unga utan jobb har även framkommit i intervjuerna med studiens respondenter. Flertalet intervjuade, från både privat och offentlig
51 Lukes, Steven, (2008), Maktens Ansikten, Göteborg: Bokförlaget Daidalos, s 48.
sektor, har framhävt hur många privata aktörer anser att offentliga aktörer inte ställer tillräckligt hårda krav på ungdomarna. RHK2 uttrycker sig såhär:
En sak som jag lite uppfattar, om man säger näringslivet rent generellt, så kan man tycka att det finns en uppfattning om de ungdomar som vi jobbar med att […] det är för få som biter ihop och kör. ”Det klart att man kan få ett jobb, kom igen”. Jag menar i kommunen bland våra kollegor ser verkligheten lite mer (ut) som jag tycker.
Ungdomarna mår dåligt liksom ändå, så det är inte bara att ”kom igen, var inte så slö, ta den här praktiken så får du ett jobb” liksom. Ibland blir det en kollision där. (RHK2)
RPF2 berättar om hur många uppfattar ungdomarna:
Det är många, när vi har pratat och har örat mot marken, utan att dra alla över en kam men 90-talister och yngre, informationen finns på väldigt många ställen när man söker och det blir för mycket nästan att man orkar inte. Och (hos) Arbetsförmedlingen måste man gå på ett antal träffar, man måste söka ett antal jobb. Jag vill inte säga lathet men du förstår vart jag kommer ifrån? (RPF2)
RPF1 har själv samma uppfattning och har även framfört dessa åsikter till offentliga aktörer:
Rent generellt tycker jag att det ställs alldeles för lite krav på dom som är arbetslösa och unga. Överallt. Det är väldigt mjäkigt och curlande. Där kände jag att alla – både socialen, Arbetsförmedlingen och Ungdomsteamet, skulle kunna skruva åt lite mer liksom.
Är det åsikter som du känner att du är ensam om att ha?
Nej, det är nog ganska generellt sådär. Det är det.
Är det någonting som har tagits upp på olika sätt?
Ja, jag tar upp det. Ganska ofta.
Vad händer då?
Ja, eh. Ingenting. (RPF1)
Denna skilda uppfattning kring unga utan arbete har gett upphov till informella
maktförhållanden mellan aktörer. Även här kan dessa maktförhållanden kopplas till Lukes andra maktdimension. Som jag tidigare varit inne på så innefattar Lukes andra maktdimension ett aktivt exkluderande av frågor och ett hindrande av potentiella frågor till att bli faktiska frågor.52 I blockcitatet från intervjun med RPF1 kan vi tydligt se hur RPF1 är missnöjd med hur målgruppen behandlas av socialtjänsten, Arbetsförmedlingen och Ungdomsteamet. Dessa aktörer är för varsamma med målgruppen enligt RPF1 som även är inne på att det är flera andra privata företag i kommunen som delar RPF1:s uppfattning. RPF1 har även framfört
52 Ibid, s 31
dessa åsikter till de offentliga aktörerna men dessa åsikter har inte resulterat i någon förändring. Klagomålen har varit förgäves och har, enligt Lukes andra maktdimension, hindrats från att nå en plats på dagordningen. Skillnaden här ligger i uppfattningen kring målgruppens sociala situation. RHK2 menar på att ungdomarna ofta mår dåligt men att många privata företag ser förbi denna aspekt.
Enligt Stein Bråtens modellmaktteori har en modellstark aktör förmågan att forma en modellsvag aktör till att få denna att överta den modellstarkes modell (det vill säga
uppfattning av verkligheten). RPF3 beskriver hur denne har förändrat sin syn på målgruppen genom åren:
Först så var jag kanske lite fördomsfull. Jag själv kommer inte från någon akademisk familj och har alltid tänkt att alla är sin lyckas smed. Alla som bor i Sverige har möjligheten till att göra något bra och få sig ett jobb. Min mentalitet var lite sådan förr.
Men eftersom vi jobbar närmare den här gruppen så har jag förstått att det är lite mer komplicerat än så. Det är mer trasiga familjesituationer. Det är ofta det det handlar om.
[…] Jag har nog blivit mer ödmjuk med åren. (RPF3)
RPF3 har alltså förändrat sin syn på målgruppen. Från att ha, likt RPF1, inställningen om att ungdomarna helt enkelt borde rycka upp sig, har RPF1 mer anammat den uppfattning som RHK2 beskriver. Detta har förmodligen både med att RPF3 personligen haft en tätare kontakt med målgruppen men även att RPF3 samverkat med modellstarka aktörer som besitter denna förståelse för målgruppens sociala problembild. Bråten beskriver det hela på det här sättet:
”ökade kommunikationsmöjligheter mellan den modellstarke […] och den modellsvage […]
förväntas resultera i att (den modellsvage) strävar efter att anamma den modellstarkes modell vilket ökar den senares inflytande över den förre”.53(min översättning) I uppfattningen kring målgruppen i Haninge kommun, mellan privata och offentliga aktörer, kan vi alltså se informella maktförhållanden kopplade till både Lukes andra maktdimension men även till Bråtens modellmaktteori.
De två respondenterna från Haninge kommun (RHK1 och RHK2) pratade mycket om deras metoder till att sprida information om målgruppen till aktörer inom det lokala näringslivet. Att sprida kunskap om social hållbarhet var även det ett prioriterat område.
53 Bråten, Stein, (1981), Quality of Interaction and Participation: On Model Power in Industrial Democracy and Computer Networks, i Lasker, G. E. (red.) The Quality of Life: Systems Approaches, Acapulco: Pergamon press, s 193
RHK1: Det har blivit mer och mer naturligt att prata om social hållbarhet […] alltså rent affärsmässigt, att jobba med mångfald och, alltså idag måste man det. Annars kanske kunderna väjer bort det här företaget och dess produkter. Så det finns en medveten strategi när det gäller den biten också.
RHK2: Vi försöker ju anspela mycket på det. […] När vi är ute och träffar företag så pratar vi mycket om social hållbarhet och den biten, för det är ju så att alla företag funderar på dom banorna också.
Det verkar ha tagit fäste…
RHK2: Ja, men det har det ju absolut gjort liksom och att det är en bra väg att gå också för det kan ju vara så att man kanske inte har råd att skänka en massa pengar till välgörande ändamål eller rädda miljön, men däremot kanske man kan vara med och samarbeta med kommunens arbetsmarknad för att hjälpa dom som har det tufft.
(RHK1 och RHK2)
Social hållbarhet innebär här att samtliga aktörer i ett samhälle har ett socialt ansvar för att hjälpa till att bemästra de utmaningar samhället står inför. I Haninge kommun jobbar alltså kommunen aktivt med att sprida kunskap om detta sociala ansvar. RPF2 och RPF3 samverkar med kommunen och liknande tankegångar kring social hållbarhet hittar vi även hos dessa två:
RPF2: Vi började sätta oss ner med ett projekt, där HR (Human Resources) och CSR (Corporate Social Responsibility) då hållbarheten, där vi jobbar tätt tillsammans i något som kallas Passport to employment – vilka vägar vi har in i vårt företag. […] Så i våras kan man säga att vi började diskutera mer ungdomsarbetslöshet och att det faktiskt är ett stort problem som vi har att stånkas med i Haninge […] och vi började prata om situationen och vad vi skulle kunna göra för att hjälpa till.
RPF3: Så vi har bjudit in till möten med Haninge kommun och Arbetsförmedlingen.
Vilka, är det ungdomar vi ska satsa på eller är det folk med funktionsnedsättning eller är det nyankomna svenskar – nysvenskar? Hur gör vi ett bra samhällsjobb? Vad ska vi fokusera på för att göra ett bra samhällsjobb?
RPF2: Vi har ett gemensamt ansvar för den situation som sker utanför våra väggar och därmed är det viktigt att vi har den goda relationen (med andra aktörer) så att vi kan hjälpas åt att, vi kan inte lösa det kanske, men vi kan bidra till att det blir bättre.
(RPF2 och RPF3)
Företaget som RPF2 och RPF3 jobbar på är alltså väldigt aktiva i sitt samhällsengagemang och är måna om att dra sitt strå till stacken för att minska utanförskapet i kommunen. De är inte enbart intresserade av att anställa kompetenta personer utan de är även måna om, som vi kan se av RPF3:s kommentar i blockcitatet, att hjälpa de grupper i kommunen som för tillfället har det svårast att ta sig in på arbetsmarknaden. Jag vill här inte påstå att detta samhällsengagemang och prat om social hållbarhet helt har kommit från kommunens
satsningar på att få företag till att ta detta ansvar. Företaget kan även ha börjat engagerat sig i
social hållbarhet av andra anledningar men kommunens påverkan har säkerligen varit av stor betydelse. Här kan Lukes tredje maktdimension användas som förklaring till varför företag, som det RPF2 och RPF3 jobbar på, i Haninge kommun just nu satsar mycket på social
hållbarhet. Lukes tredje maktdimension fokuserar på maktutövande vid frånvaron av konflikt.
Han menar på att den yttersta formen av maktutövning mycket väl kan vara ”att förmå en eller flera personer att eftertrakta sådant som man vill att de ska eftertrakta – det vill säga få dem att foga sig genom att behärska deras idéer och önskningar”.54 Haninge kommun har givetvis ett intresse av att få så många privata aktörer som möjligt att dela på ansvaret för att sänka kommunens höga (jämfört med andra kommuner i Stockholms län) ungdomsarbetslöshet. En metod har här alltså varit att influera privata företag till att anamma idén om social hållbarhet, för att få dem att ta detta ansvar, och den satsningen från kommunens sida ser ut att ha gett resultat.