Efterfrågan på samverkan mellan arbetsmarknadens parter och forskare inom respektive aktörsgrupp och mellan dem är tydligt i flertalet underlag ovan. Därför antas att forskning i samverkan är en central utgångspunkt. Samverkan är också framskriven i föreliggande utrednings förutsättningar, och akademins roll anses central för att nyttja digitaliseringens möjligheter i större utsträckning i samhället (Brorström et al., 2016) och vad vi istället kan kalla samarbete mellan forskare likaså för att ta hand om digitaliseringens gränsöverskridande och horisontella natur.
I uppdraget finns också en mångdisciplinär utgångspunkt. Detta tolka som att ”samhällets digitalisering” innehåller aspekter som inte låter sig fångas, uttolkas, förklaras eller utvecklas inom ramen för en vetenskaplig disciplin, utan att tematiken kräver att flera vetenskapliga discipliner eller ämnen samarbetar för att mångsidigt kunna belysa digitalisering i detta sammanhang.
”Det saknas idag en nationell infrastruktur för att på ett långsiktigt, mångdisciplinärt och systematiskt sätt studera digitaliseringens betydelse för och påverkan på samhällsutvecklingen.” (Brorström et al., 2016, s. 2)
Digitaliseringsfrågans sammansatta och sammanvävda natur, enligt ovan, motiverar också ett samarbete mellan olika ämnen och forskare enligt nedan:
”De utmaningar som kan kopplas till digitaliseringen blir också alltmer komplexa, varför det inte är tillräckligt att problemställningar beforskas utifrån snäva tekniska perspektiv. Snarare fordras att många olika discipliner samverkar för att digitaliseringens möjligheter, men också hot, ska kunna förstås utifrån en helhetssyn.” (Brorström et al., 2016, s. 2)
artificiell intelligens.”. Utan tvekan är det intressant att förflytta detta argument 22 år framåt i tiden och reflektera över den samtida retoriken kring digitalisering utifrån dessa tre typer av IT-artefakter och den tilltro som också idag finns till mera utvecklade, uppdaterade versioner och mera ”kunniga” artefakter av exempelvis AI-läkare.
Vidare preciseras och exemplifieras också vilka ämnen som kan vara representerade i ett möjligt forskningscentrum:
”Ett sådant centrum bör ha en mångdisciplinär utgångspunkt – givetvis med bas i grunddiscipliner såsom informatik, informationsvetenskap och datavetenskap, men i nära samarbete med tillämpningsdiscipliner och områden såsom till exempel hälsovetenskap (e-hälsa), pedagogik, organisationsteori, produktionsteknik, samhällsbyggnad och hållbar energiteknik. Ett sådant brett grepp har förutsättningar att utveckla den styrka som behövs för att på allvar kunna fokusera digitaliseringens olika sidor.” (Brorström et al., 2016, s. 3)
Denna utgångspunkt har bekräftats i intervjumaterialet nedan: en sammansatt tematik såsom samhällets digitalisering kräver en fler-, mång-, eller tvärvetenskapligt sammansatt forskning för att inneha en god täckningsgrad, vara informerande och relevant. En sådan utgångspunkt ställer ömsesidiga krav på såväl forskare som praktiker (se också exempelvis Melin och Axelsson, 2016 för ett exempel) i termer av bland annat förståelse, kommunikation, timing och ledtider. Samverkan är också ett återkommande tema i utredningens förutsättningar.
Ser vi till samverkan mellan forskare och praktiker och hur sådan kan formas och utvecklas över tid så är det en utredning i sig. Inom ramen för föreliggande utredning läggs därför ett visst fokus på interaktiva forskningsmodeller där just samverkan finns och där det också ofta bygger på ett samarbete mellan olika ämnen och discipliner för att skapa relevans och täckningsgrad enligt ovan. Se till exempel Ellström et al. (1999) för en illustration av detta. Figur 4 nedan får tjäna som en illustration av hur interaktiv forskning, utifrån samverkan och en samtidig ömsesidig förståelse också av de olika logiker som präglar forskning och praktik och behovet av exempelvis legitimitet inom och mellan de olika aktörernas sfärer.
Figur 4 Exempel på interaktiv kunskapsbildning/forskning (fritt efter Ellström et al., 1999) Det finns flera olika typer av forskningsansatser som bygger på en interaktion, eller samverkan, mellan forskare och praktiker. Aktionsorienterad forskning, aktionsforskning eller engaged scholarship är exempel på interaktiva forskningsansatser31 (se exempelvis Aagard Nielsen och
Svensson, red., 2006; Argyris et al. (1985); Van de Ven och Johnson, 2006; Van de Ven, 2007).
31 Det förekommer argument för att interaktiv forskning skulle vara ett specialfall av aktionsforskning eller rentutav
ett alternativ till (se exempelvis Svensson et al., 2002), men jag väljer här att se interaktiv forskning som ett samlingsnamn för just forskning som bygger på en mera utvecklad eller tät interaktion mellan olika parter och där kunskapsutveckling sker gemensamt. Detta är i någon mening en förenkling, men jag avser att betona det kritiska i denna utredning gällande digitalisering bland annat vad gäller bildning och vikten av god timing från involverade aktörer i samverkan.
Interaktiv forskning i olika former är inte fri från dilemman (Rapoport, 1970; Melin och Axelsson, 2016), men har visat sig effektiv i olika utvecklingssammanhang.
Vi skall dock inte bortse från att forskning kan genomföras på annat sätt och med lägre grad av samverkan och interaktion, men ändå ge vederhäftiga resultat. Detta kan exempelvis vara i form av att publicera kunskapsöversikter och sammanställningar baserat på tidigare forskning och göra tillgängligt exempelvis för praktiker i digitaliseringssammanhang. Att inte göra avkall på den specialisering och förankring som är nödvändig i discipliner, som kan bäras av enskilda forskare, men en öppenhet för andra fält och discipliner och deras kunskap och kunskapsbildning krävs. På en kollektiv nivå behövs dock den sammansatta kunskapen som beskrivs ovan. Det relevanta och det rigorösa behöver kunna kombineras för framgång. Akademin behöver olika samverkans- och leveransmodeller för att vara tillgänglig och kunna bidra till nyttig kunskap om samhällets digitalisering. Detta diskuteras vidare i föreliggande utrednings resultatdel.
Den samverkan som samspelet mellan akademin och det omgivande samhället beskrivs bland annat av Brulin (1998). Nedanstående tabell (Tabell 2) sammanfattar tre olika former av samspel där graden av interaktion ökar sett från vänster till höger. Kunskapsbildningen i interaktiv samverkan överensstämmer väl med genomgången ovan för interaktiv forskning (enligt bland annat Ellström et al., 1999).
Tabell 2 Samspel akademi-omgivning (fritt efter: Brulin, 1998, s. 104)
Samverkan mellan akademin och det omgivande samhället sker, förutom via forskning, också frekvent via studenter. Studenter under utbildning kan ha praktiskt inriktade moment i kurser (inklusive case, gästföreläsningar etc. med tydlig praktikkoppling, kurser förlagda i extern verksamhet med tydliga inslag av praktik), samverkan med företag och offentliga organisationer under självständiga arbeten (examensarbeten eller uppsatser på olika nivåer), andra projekt, uppdrag eller samarbetsinitiativ. Att företrädare för företag eller offentliga organisationer finns representerade i styrelser eller olika råd i relation till lärosäten som helhet eller utbildningsprogram eller liknande är heller inte ovanligt, tillsammans med engagemang i olika mentorsroller eller liknande. Detta är sammantaget också att se som samverkan.