För att kunna bidra med forskningsbaserad kunskap om samhällets digitalisering menar flera respondenter att det krävs en bredd, både i angreppssätt och i tematik. En bred tematik kräver dessutom fler- eller tvärvetenskapliga samarbeten, bland annat enligt forskaren vid Handelshögskolan, som också är verksam i expertgruppen för digitala investeringar. Näringsdepartementet redovisar också (i N2017/03643/D) digital kompetens som en nyckel i arbetet med att bli bäst i världen på att ta tillvara digitaliseringens möjligheter i det svenska samhället. Resonemanget innehåller fem delmål: digital kompetens, digital trygghet, digital innovation, digital ledning och digital infrastruktur.
Bredd efterfrågas också av respondenten verksam på KB, också i kombination med ett djup:
”[…] å ena sidan riktad specialkunskap, men å andra sidan bredd på fältet: vad är det som det forskas i som jag inte vet?” (Projektledare, Kungliga Biblioteket, 2018-04-19)
Förutom bredden i den kompetens som krävs för att adressera digitalisering på ett ändamålsenligt sätt så finns också behovet av djup sakkunskap (spetskompetens), liksom behovet att mera volymmässigt kunna svara på den efterfrågan på kompetens som finns i
samhället. Detta visas i intervjuerna och bland annat i de intentioner som uttrycks i digitaliseringsstrategin för ett hållbart samhälle (N2017/03643/D), i tidigare refererade utredningar från Svenskt Näringsliv, IT & Telekomsektorn med flera. Det behövs också en mera systematisk kompetensförsörjning kring digitalisering enligt flera respondenter. Den ansvarige för den digitala agenda inom VGR lyfter exempelvis fram att skolan och vården anses som särskilt eftersatt, där han uppfattar att verksamheten i stor utsträckning har ”passat på frågan”. Just skolans, inklusive den högre utbildningens, eftersatthet är en åsikt som delas av respondenten från Svenskt Näringsliv. I anslutning till detta kommenteras huruvida en ny myndighet (DIGG) är en del i lösningen på just detta problemkomplex (se tidigare diskussion ovan). Båda dessa respondenter känner en farhåga kring att DIGG skall ansvara för frågor om den offentliga sektorns digitalisering och att det skall gå för långsamt att driva frågorna framåt även med ett sådant samlat initiativ i digitaliseringsfrågan som DIGG står för.
Ett tydligt mönster framkommer gällande den bredd och de insikter som krävs för att nyanserat kunna hantera frågor kring digitalisering, bland annat relaterat till förändringsdimensionerna som behandlats ovan. Detta gäller forskningsbaserad kunskap och den kunskap som bland annat bärs av studenter som examineras vid våra lärosäten i Sverige. Respondenterna efterlyser till exempel studenter som förstår såväl organisering och IT- relaterade frågor samt att de själva i sin utbildning blivit föremål för en delvis digitaliserad utbildning. Sådana kan ha en profilering och en tyngd i ett av dessa två områden, men samtidigt tillräckligt behärska det andra för att bidra och skapa värde kring det sammansatta fenomen som digitalisering utgör. Detta gör att vi exempelvis kan tänka oss studenter som har civilekonomutbildning, civilingenjörsutbildning, IT-specialiteter såsom kognitionsvetenskap eller systemvetenskap som grund, men som alltså alltid har studier av såväl organisering som IT och därmed kan resonera kring och agera inom ramen för individ, grupp, organisation och samhälle med bäring på digitalisering. De bör också vara förberedda på att ta ”större grepp” och kunna hantera digitalisering som fenomen på breda och nyskapande sätt. Flera respondenter nämnder denna kombination av kompetens och ämnesförtrogenhet; kallas av respondenten från Handelshögskolan i Stockholm för ”hybridkompetens”. Detta innebär vissa krav på utbildningssystemet av idag, som kanske inte alltid tillgodoses i de mera fack- och ämnesorienterade utbildningsprogrammen och kurserna som i stor utsträckning finns i utbildningsutbudet idag. Att det inom högre utbildning behöver arbetas aktivt med dessa frågor belyses också av digitaliseringsstrategin för ett ”hållbart digitaliserat Sverige” som har digital kompetens som ett område och delmål för att realisera det övergripande målet att vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter (N2017/03643/D).
Kompetensbehovet är således brett samtidigt som också organisationerna i sig är olika och deras tekniska och resursmässiga förutsättningar. De finns dessutom i sina olika kontexter, vilket gör att skaran av organisationer och deras behov av digitaliseringskompetens är heterogen. Det finns dock anledning att försöka se på återkommande mönster och att genom detta sätta ljus på samhällets digitalisering med en ödmjuk inställning till den heterogenitet som finns. Återkommande mönster kan studeras av forskare på flera sätt; det kan handla om att fokusera behov inom digitaliseringssfären, användar- och medborgarcentrering (som en motvikt mot eller komplement till intern effektivisering), mera strukturerade metoder för mätning och värdering av digitaliseringens effekter samt generellt sett forskning kring olika dimensioner av styrning av digitalisering (där det exempelvis görs jämförelser med styrningen av komplexa system). Dessa mönster framkommer både i intervjuer och i enkätsvar. Organisationskulturella element som en del i eller en förutsättning för digitalisering lyfts också fram som ett viktigt område att utveckla forskningsbaserad kunskap om, tillsammans med mera lättrörliga (agila) utvecklings- och förändringsmetoder och dessas användning också i byråkratier. Detta är tydligt hos flera respondenter från bland annat Handelshögskolan, TLV, Linköpings kommun och tidigare Volvokoncernen. Vikten av att studera organisationskultur och dess utveckling i linje med digitalisering framkommer också i öppna enkätsvar.
Vi skall dock inte förledas att göra ”allt nytt” i linje med ovanstående diskussion huruvida digitalisering är nytt eller ej som helhet eller till sina olika delar eller kombinationer. En del av den kunskap som samtida och framtida digitalisering av samhället behöver anses i
intervjuerna redan finnas i forskarsamhället och hos studenter. Dock så beskrivs digitalisering som ett ”rörligt mål” eller som ett ”galopperande fenomen”, vilket gör att viss kunskap anses vara en färskvara och behöver uppdateras för att inte ”passera bäst före datum”. Uppdatering och aktualisering är därmed viktigt vid kunskapsbildning om samhällets digitalisering.
”Vi har ett antal etablerade verktyg för att förstå det här, men vi har samtidigt ett galopperande fenomen, med framväxande innehåll som vi behöver haka på och förstå vad det är […] som behöver adresseras från områden som inte är placerade i silos förmodligen [vetenskapliga discipliner].” (Professor, Handelshögskolan i Stockholm, 2018-03-12)
Såväl direkt forskningsbaserad kunskap som undervisningen om digitalisering behöver därmed vara aktuell och samtidigt relevant. Ser vi åter till forskning så efterlyses flera olika typer av forskning sett både till sitt innehåll och till sin form. Analytikern vid Finansdepartementet efterlyser exempelvis följeforskning om såväl eSam som av andra grupperingar för att lära av arbetssätt. Följeforskning efterlyses också av respondenten vid KB och samma sak från avdelningschefen för vårdens digitalisering vid VGR. Samma respondent efterlyser dessutom en bred kompetensuppbyggnad inom Regeringskansliet och ute på myndigheterna. Där har forskning och utbildning en tydlig roll. Här finns goda exempel att inspireras av där exempelvis Finansdepartementet har samverkat med både Handelshögskolan i Stockholm och Göteborg för att belysa olika frågor av både praktisk och teoretisk relevans gällande exempelvis digital mognad och IT-investeringar. Vidare har man också som departement samverkat med Karlstads och Linköpings universitet kring tjänster respektive styrningsfrågor. Samma respondent ser också att medborgarrollen, som intressent, skulle kunna förstärkas i digitalisering genom att ta till sig aktuell forskning.
För att kunna mobilisera kompetens anser exempelvis McKinsey att det behövs en kraftsamling som också går bortom Sveriges gränser. Denna insikt delas bland annat också av respondenten från Handelshögskolan i Stockholm, men kompletteras också exempelvis av TLV i termer av att det är viktigt att kunskapen och den kompetens som utvecklas tar hänsyn till den nationella arenan som vi befinner oss i (enligt resonemangen ovan). Förutom att inhämta kompetens globalt är McKinseys bild att en medveten kunskapshantering internt i organisationen är viktig (knowledge management), att tillföra nya medarbetare med nya perspektiv, investera i kunskap (genom att finnas på olika arenor och också ta del av vetenskapliga publikationer), att finna gemensamma värderingsmässiga utgångspunkter, utgå från certifieringar där sådana finns samt att ha interna processer för att arbeta aktivt med mentorskap. McKinsey ser utmaningar i att ta till sig vetenskaplig kunskap idag. Det finns en stor potential i att utveckla detta som bland annat uttrycks i följande citat:
”Det förekommer. Absolut. Både som en del olika samarbeten med lärosäten eller att man i vår praktik har någon typ av relation med tankeledare som gör vissa publikationer som är intressanta för oss att läsa och förstå. Jag tror att det finns en stor potential i att skapa en mycket närmare relation mellan näringslivet och lärosätena ur den aspekten.” (Partner, Leader Digital McKinsey Northern Europe, 2018-01-23)
Det finns kulturella skillnader mellan akademi och konsultbranschen här i hur man kommunicerar och tillgängliggör information som inte alltid gynnar kunskapsutbyte enligt samma respondent. Detta gäller exempelvis i relationen mellan fokus på metod och resultat. McKinseys bild är bland annat att tillgängligheten för vetenskaplig kunskap skulle kunna bli bättre; en bild som delas av flera respondenter, exempelvis från SKL, Handelshögskolan i Stockholm, Svenskt Näringsliv och från VGR. Samtidigt finns en inte sällan positiv grundhållning; här exemplifierat i följande citat:
”När väl företag och akademi samverkar blir båda parterna ofta nöjda. Digitalisering är ett ämne där det verkligen skulle kunna löna sig. Det är ett snabbrörligt område där både företag och akademi kanske kan bidra med det senaste. […] Sådan samverkan borde premieras mer i systemet, så att det blir
meriterande för forskarna, lönsamt för lärosätena och bättre förutsättningar för företagen att samverka.” (Högskolepolitisk expert, Svenskt Näringsliv, 2018-06- 25)
Det behöver, enligt samma respondent, bli enklare att ta till sig även vetenskaplig kunskap och akademin borde kanske satsa mera på olika typer av portaler som ingångar till kunskap, där det skulle gå att komma in i ett djupare material via olika typer av ämnesklassificeringar, korta summeringar, för att sedan komma åt ett djup med värde. Likande idéer nämns också av forskaren vid Handelshögskolan i Stockholm. Internt inom McKinsey finns flera exempel på att man hanterar ”Tech News”, har olika typer av webbmöten samt fysiska sammankomster och arenor för att göra detta på ett effektivt sätt i en distribuerad organisation. I samma intervju identifieras också behovet av att skapa sådana mötesplatser också mellan akademin (forskning om digitalisering i detta fall), näringslivet och olika delar av offentlig sektor inklusive den politiska nivån. Denna uppfattning delas av flera respondenter. Att ha en tätare koppling mellan aktiv forskning och konsultverksamhet är något som McKinsey ser mycket positivt på; det handlar om en (bättre) matchning – en ömsesidig matchning – mellan agendor och intressen samt att utveckla goda former för detta. Respondentens bild är att detta är mera frekvent förekommande i USA, men eftersatt i Sverige. I Sverige gäller det att sätta igång för att få mera att hända enligt respondenten på samma företag, inte minst då framtidens företagande sannolikt kommer ur digitalisering. Se nedan.