Viktiga förutsättningar eller kriterier för vetenskaplig kunskap som nämns i intervjumaterialet är att man måste kunna lita på vetenskaplig kunskap, den behöver levereras med god timing och att den inte sällan är av ”bredare karaktär”, det vill säga går bortom enskilda frågor eller ämnen. Det sistnämnda betonas bland annat av Finansdepartementet, och av källor som redovisades ovan.
”Vi har ett stort behov av bättre och mera väl underbyggda underlag. […] den bredare kunskapsbasen och förståelsen för de här frågorna och samhällsutvecklingen i stort. Vad är det för ett samhälle vi vill se växa fram i digitaliseringen? Är det ett öppnare samhälle eller skall vi stänga in? […] och vad vill våra medborgare egentligen? Vilka förväntningar finns?” (Analytiker/utredare, Finansdepartementet, 2018-01-29)
Värdebaserad forskning efterlyses också – bygger vi det samhälle vi vill ha med stöd av digitalisering? Detta är en fråga som väcktes av analytikern vid Finansdepartementet, tillsammans med följande reflektion:
”Det är en brist på verifierad kunskap [om digitalisering]; det är för mycket tyckande.” (Analytiker, Finansdepartementet, 2018-01-29)
Ovanstående uppfattning delas också av generaldirektören vid TLV som också menar att det är mycket ”snack” om digitalisering idag:
36 För en genomgång av denna uppgift, se exempelvis: SUHF (1999): Högskolans tredje uppgift. Erfarenheter -
Slutsatser – Rekommendationer, http://www.suhf.se/web/Hogskolans_tredje_uppgift.aspx [åtkomst: 2018-09- 19].
”[…] dels så tycker jag att det är mycket förvirrande […] det är också riskabelt eftersom det kan ge ett sken av att vi är på gång och gör en massa bra saker, men jag skulle kunna tänka mig att vi vet inte riktigt vad som är rätt att göra. Vi kanske möjligen vet vad som är fel att göra, men det betyder ju inte att vi vet vad
som är rätt att göra.” (Generaldirektör, Tandvårds- och
läkemedelsförmånsverket [TLV], 2018-03-12)
Hon anser att ”snacket” kanske är en del av en politisk retorik som vill ges sken av att vi har kommit längre än vad vi har. Att gå på ett visst ”djup” (att jämföra med resonemangen kring digital kompetens i N2017/03643/D) och att skapa en gedigen kunskapsplattform anses är angeläget för forskningsbaserad kunskap.
I linje med djup ovan och en strävan efter fakta, så menar den ansvarige för vårdens digitalisering vid VGR att akademin kan bidra med en kvalitetssäkring och en precision i studier, att undersöka fenomen med ”ordning och reda”, bidra med en omvärldsbild samt att anlägga ett resonerande och analytiskt förhållningssätt som kan komma en digitaliseringspraktik till godo. Liknande utsagor finns också från den ansvarige för den digitala agendan vid VGR. En knäckfråga enligt honom, inte minst i offentlig sektor, är hur rigorös forskning skall finansieras.
Vissa respondenter betonar att vi kan lära av historien som en aspekt av kvalitet, enligt ovan, vad gäller digitalisering, medan andra är skeptiska om vi verkligen kan göra det och uppmanar istället till att försöka se framåt och exempelvis skissa på kommande tillämpningar och utvecklingstrender bortom de nu kända. Precis som praktiker inte sällan är pigga på att sprida framgångshistorier och goda exempel menar den ansvarige för vårdens digitalisering vid VGR att vi måste vara prestigelösa; våga göra misstag och dessutom dela med oss av erfarenheterna från att ha gjort dem. Här kan akademin ha en roll i systematisering och spridning enligt ovan. En respondent nämner också att forskningen behöver avtäcka olika paradigm inom digitalisering (jämför exempelvis med Forslunds [1995], diskussion om professionalitet) och att detta är något av en brist i dagens samlade kunskap om digitalisering. Detta kan delvis relateras till ett mönster av efterfrågan på kunskap, där forskningsbaserad kunskap om digitalisering innehåller de ”stora frågorna”; som exempelvis resulterar i digitalisering i ett samhällsperspektiv där de gemensamma värderingar vi vill se och ser som goda? Detta syns delvis i förberedelsearbetet med den nya myndigheten (DIGG). Värdebaserade frågor och svar efterlyses därmed, liksom ett djup enligt ovan, en bredd och en långsiktighet som gör att detta är möjligt att bidra med. Vissa efterlyser också att forskningen relaterat till ovanstående skall bidra med en etisk och moralisk kompass kring digitalisering för att kunna skapa trygghet i frågan. Detta ligger i linje med det bildnings- och professionalitetsideal som har skrivits fram i föregående kapitel. Denna bild är dock inte entydig i intervjumaterialet. Vissa respondenter efterlyser istället att forskare borde vara med och ”sätta fart” på samhällets digitalisering och ger istället utryck för att det går för långsamt i utvecklingen – mera en fråga om hastighet i dessa perspektiv än värden (jämför exempelvis Rose et al., 2015; 2018) och riktning. Spänningsfältet kan därmed anses bestå av flera dimensioner; det abstrakta vs. det konkreta, det beskrivande vs. det normativa, det passiva vs. det mera aktiva; det vältimade vs. det mera tidsoberoende; det integrerade vs. det mera partikulära med flera. Att lösa upp dessa olika dimensioner är utanför denna utrednings ramar, utan här visas snarare upp den palett av förväntningar och aspekter av kvalitet relaterat till och behov av digitalisering som nämns i föreliggande intervjuer.
Flera respondenter anser att det nog i flertalet fall finns vetenskaplig kunskap, men att den inte alltid möter – i detta fall – den offentliga sektorns behov. I det fall det finns kunskap, kan den också behöva förpackas annorlunda för att passa andra målgrupper än de inomvetenskapliga.
Att kunna förstå och bidra i förändringsprocesser anses också viktigt, då digitalisering innehåller element av mera eller mindre omfattande förändring vad gäller organisering. Förändringsdimensionerna – transformationen likt i tidigare studier – betonas därmed.
Kompetensbehovet anses som brett; både kring direkt forskningsbaserad kunskap och kunskap exempelvis via studenter. Tydliga intervjuer på denna punkt är bland annat Tekniska Verken, Saab, KB och Lin Education).