Forskning kring räddningsaktionen vita bussarna har varit ett intressant område för många forskare att studera och de har ur olika perspektiv problematiserat räddningsaktionen och även hur överlevarna kom att hanteras och bemötas i Sverige. Trots det finns det en avsaknad av forskning bedriven på lokalnivå som dessutom berör mer ingående på hur överlevare blivit mottagna. Den tidigare forskning presenteras i tre delar, detta beror på att forskningen bidrar till olika relevanta delar för studien. Första delen berör forskning kring vad Röda Korsets vita bussar var för organisation och hur före detta koncentrationslägerfångar kom till Sverige.
Andra delen berör generella aspekter av hur Sverige hjälpte överlevarna. Den tredje och sista delen berör ett kritiskt perspektiv på vita bussar aktionen och om Sveriges mottagande av överlevarna år 1945.
De vita bussarna
Statsvetaren Sune Persson skrev en omfattande bok med titeln ”Vi åker till Sverige ”De vita bussarna 1945 med avstamp i Röda Korsets arkivmaterial. Vid det tillfället hade ingen tidigare vetenskaplig forskning kring vita bussarna bedrivits, trots att Persson benämner det som en av Sveriges största och mest framgångsrika räddningsaktion under 1900-talet. Hans bok är en utgångspunkt till att få en förståelse för räddningsaktionens historia och hur aktionen gick till i kronologisk ordning. Boken ger information om hur Bernadottes förhandlingar med Nazityskland gick till, som sägs ha lett till att aktionen blev möjlig, om Danmark och Norges delaktighet och samarbete under aktionens gång samt mer ingående om transporterna från koncentrationslägren så som, Neuengamme och Ravensbrück. Slutligen beskriver Persson hur arbetet var när överlevarna kom till Sverige och hur olika
19 Persson (2003), s.431.
7
organisationer och förbund runt hjälpte överlevarna när de kom med vita bussarna. Perssons bok har en avsaknad av ett kritiskt perspektiv, dels om Folke Bernadotte arbetet innan
räddningsaktionen, samt om hela räddningsaktionen i sig. Det perspektivet har andra forskare berört i sina böcker och det kommer även jag kommer att beröra i studien.20
Författaren och svenska journalisten Lars Åberg och dokumentärfilmaren Magnus Gertten har skrivit boken Hoppets hamn. Åberg och Gertten skildrar hur tusentals överlevare kom med Röda Korsets vita bussar till Malmö och Lund från olika koncentrationsläger. Hur var det för överlevarna att komma hit? Vad hände när de kom? Boken är relevant eftersom den skildrar överlevarnas perspektiv, deras berättelse från koncentrationslägren och hur det var att komma till Sverige. Överlevarna berättar hur det kändes att bli räddade och hur det var att vara i karantän, flyktingförläggning och ute i samhället efter lång tid i fångenskap. Åberg och Gertten låter överlevarna föra ordet om deras upplevelser, om deras familj och hur livet kom att fortsätta vidare i Sverige och andra länder världen över. Frivilliga inom röda korset har även delat sina upplevelser om hur det var att genomföra räddningsaktionen under ett
pågående krig och om sitt första möte med överlevarna som var undernärda och sjuka, och om de som dog under transporten. Hoppets hamn delar sorgliga, lyckliga och enskilda berättelser om de som gått bort och om de som överlevt.21
Ansvaret när överlevarna kom till Sverige
Historikern Mikael Byström forskar framförallt om svenska flyktingpolitiken under andra världskriget. Byström forskning i Utmaningen: den svenska välfärdsstatens möte med flyktingar i andra världskrigets tid bidrar till att få en förståelse för hur den svenska
välfärdsstaten förändrats under åren mellan 1930–1950. Sverige hade tidigare en låg grad av invandring men den kom att öka på grund av andra världskriget. Det kom att förändra mycket inom flyktingpolitiken och i det svenska samhället där invandrare, immigranter kom att få vård, arbeten och bli som andra svenska medborgare. Byström undersöker i sin bok ur ett intersektionellt perspektiv om huruvida flyktingar i Sverige erbjöds samma jobb som andra i landet. Han studerar även om kön, klass, nationaliter samt hur detta kunde vara påverkande faktorer. Byström menar att det finns forskning kring detta men att det som han bidrar med
20 Persson (2003).
21Lars Åberg & Magnus Gertten (2011), Hoppets hamn: när överlevarna kom till Sverige. Malmö: Roos &
Tegnér i samarbete med Auto Images.
8
som nytt inom området är att han undersöker hur svenska staten och svenska myndigheter agerar och hanterar flyktingar i Sverige medan annan forskning har haft fokus på andra aktuella aktörer. Han bidrar även med ett teoretiskt perspektiv vilket kritiserats för att ha saknats inom detta forskningsområde. Boken är relevant till studien eftersom den ger
information om hur överlevarna fick hjälp av staten med att få arbeten och försörja sig när de fick stanna kvar i Sverige. Den kan bidra till att ge ett större perspektiv på vilka faktorer som kunde spela roll i hur överlevarna kunde få en plats i samhället och hur det gick till.22
Kritiskt perspektiv på vita bussar aktionen
Kritiskt perspektiv i samband med Röda Korsets vita bussar aktualiserades i och med
historikern och filosofi doktoranden Ingrid Lomfors. Hon har bland annat skrivit facklitteratur och läroböcker om judisk historia, Förintelsen och antisemitism. Forskningen hon bedrivit i boken Blind Fläck: minne och glömska kring svenska röda korsets hjälpinsats i nazityskland 1945. bidrar med att visa baksidan av räddningsaktionen vita bussarna, om de beslut och samarbete som skedde för att den skulle kunna genomföras, nämligen att människor lämnades kvar att dö för att rädda andra. Lomfors berör i sin bok sådant det som Sverige helst vill förbise med hjälpaktionen. Lomfors syfte med boken var att finna de franska, ryska och belgiska överlevarna som vita bussarna transporterade bort till andra läger, för att få höra deras berättelser och för att lyfta den, som hon menar varit en blind fläck i svensk historia. I sin analys har Lomfors kommit fram till att det svenska kollektiva minnet av vita bussarna som framställs i mestadels av böcker och vetenskapliga texter grundar sig i ett statsperspektiv, där Sverige ses utifrån ett perspektiv där politiska och nationella intressen är av mest
betydelse, vilket innebär att hjälpaktionen vita bussarna anses i sin tid under andra världskrigets slut som en politisk framgång.23
Det sociala minnet bygger på hur samhället minns det förflutna. Svenska Röda Korsets vita bussar har blivit en viktig del av det svenska kulturarvet, eftersom det blev en mycket omtalad humanitär hjälpinsats. Lomfors undersökning visar den mer okända sidan av aktionen som många inte vet, nämligen de polska, belgiska och franska fångarna som ofrivilligt fått offra sitt liv för att skandinaver skulle kunna få komma hem. Det var nämligen en del av
överenskommelsen, att vita bussarna först skulle användas till att transportera muselmaner
22 Byström (2012).
23 Lomfors (2005).
9
vilket betyder döende fångar, till andra läger så att skandinaverna skulle få plats i Neuengamme innan de slutligen fick åka med bussarna hem till Danmark och Sverige.
Historieskrivning av detta saknas i det sociala minnet, vetenskapliga och det kulturella minnet. Detta innebär inte att Lomfors vill förminska Svenska Röda Korsets arbete utan hon lyfter och problematiserar förbisedda aspekter i hjälpinsats. Den uppskattning på antal fångar som räddats utifrån Röda Korset källor menar Lomfors är en överdrift och visar istället på en sanning som det sociala och kulturella minnet vill förmedla.24 Min undersökning av
överlevarnas mottagande utifrån ett lokalperspektiv blir ett komplement till Lomfors pointerade brister kring kritisk forskning om de vita bussarna.
Historikern Izabela A. Dahl undersöker i sin publikation Witnessing the Holocaust: Jewish experiences and the collection of the Polish Source Institute in Lund. ur ett kritiskt perspektiv om vilken roll Förintelsen hade i Zygmunt Łakociński arbete med överlevarnas vittnesmål.
Forskningen visar att överlevare som kom till Sverige kunde få kontakt utomlands genom bland annat en tidning Polak, en tidskrift som gavs ut i Lund av volontärarbetaren och redaktören Łakociński. Det var även en plattform för överlevare att finna kontakt med släktingar, få information om vad som skedde i Polen och resten av världen och dela med sig av sina upplevelser från Sverige. En gång i veckan från och med 19 juli 1945 kom Polak ut.
Łakociński arbetade även som tolk för de polska överlevarna och såg till att bevara deras minnen av förintelsen så att de sedan kunde användas som vittnesmål i domstolar. Med hjälp av PIZ (The Polish Source Institute) samlades över 500 vittnesmål från polska överlevare åren mellan 1945–1946. PIZ medlemmar var också f.d. koncentrationsfångar. De flesta vittnesmål var från överlevare som varit i koncentrationslägret Ravensbrück. Samlingen av vittnesmålen finns i biblioteket på Lund universitet.25 Det fanns problematiska aspekter vid arbetet med att samla in vittnesmål som redogörs, även avsaknaden av vittnesmål från judiska överlevare, vilket kunde bottna i att PIZ överlevarna som var icke judiska polacker själva inte såg polska judar som polacker. Antisemitismen i flyktingförläggningarna mellan judiska polacker och icke judiska polacker var inget som stoppades aktivt menar författaren Inga Gottfarb.
Łakociński fick därför ha en egen sektion för att intervjua judiska överlevare. Till studien bidrar publikationen med att ge information om Łakociński arbete som bidrog till att minnas Förintelsen och dess överlevare och till hur insamlingen av deras vittnesmål behandlades och
24 Lomfors (2005), s.120–121.
25Izabela A. Dahl (2007), This is material arousing interest in common history: Zygmunt Łakociński and Polish Survivors’ protocols. Jewish History Quarterly,223 (3), s.1-5.
10
samlades in, samt vilka vittnesmål och intervjuer som inte kom med i insamlingen och vad det beror på.26
Aktiv i den svenska kommittén mot antisemitism var Inga Gottfarb enda till sin bortgång. Hon och hennes familj tog även emot överlevare från koncentrationslägren som kom till Sverige 1945. I boken livsfarlig glömska hedrar hon de sex miljoner judar som miste sitt liv i
Förintelsen men också de som överlevt och startat ett nytt liv. Fyrtio år efter kriget intervjuar Gottfarb överlevare, och delar deras berättelser och vittnesmål av vad de upplevt, om deras liv innan Förintelsen och om deras liv nu. Hon intervjuar även de som medverkat i Röda Korsets vita bussar så som kuratorer och chaufförer. Mer ingående delar överlevarna med sig
berättelser om hur de upplevde mottagandet i Sverige och hur det var i olika
flyktingförläggningar runt om i landet. Sorgliga minnen över att ha förlorat familj och släkt tas upp, och över att många delar en skuld över att ha överlevt. Gottfarb diskuterar med överlevarna kring deras känsla över varför de tror att de överlevde Förintelsen när många andra inte fick samma öde. Antisemitismen fanns fortfarande kvar och detta kunde märkas av i flyktingförläggningar där icke judar och judar inte kom överens något som blev
problematiskt. Hon lyfter överlevarnas berättelse om deras förväntningar och besvikelser främst från de svenska judarnas mottagandet, men hon berör också deras stor tacksamhet över att fått sitt liv tillbaka. På lokalnivå berör Gottfarb hur överlevarna fick arbeten inom industrin i olika städer runt om i Sverige. 27
Danske historikern Hans Sode-Madsen bok De Hvide Busser, reddet fra Hitlers helvede. har en utgångspunkt i kritisk forskning och bidrar även som internationell forskning till studien som berör de vita bussarna. Madsen redogör för den danska humanitära insatsen av vita bussarna men som världen minns som en enbart svensk räddningsaktion, även kallad
Bernadotteaktionen. Det Madsen problematiserar ur en kritisk synpunkt är avsaknaden av den danska insatsen av räddningsaktionen i svensk litteratur. Danskarna bidrog med egna bussar och andra transportmedel men även hundratals frivilliga människor. Han berör även hur Bernadottes i sin bok ”slutet” också har en avsaknad av att nämna den danska insatsen.
Varför detta inte kritiserats från danskt håll menar Madsen är på grund av den
26 A. Dahl (2007), s.12–16.
27 Inga Gottfarb (2006), Den livsfarliga glömskan. Stockholm: Langenskiöld.
11
tacksamhetsskuld som finns till Sverige för att ha räddat danska judar och andra flyktingar under krigets år.28
En annan forskning som också har en kritisk utgångspunkt är avhandlingen Exilens dilemma:
att stanna eller att återvända av Wirginia Bogatic. I hennes forskning är de polska
överlevarnas perspektiv kring dilemmat över att besluta sig för att stanna i Sverige och skapa sig ett nytt liv eller återvända till hemlandet där antisemitismen fanns kvar men däremot inte släkt och familj. Överlevarna delar sina minnen från flyktingförläggningar där många beskriver något som kallades för ”lägersjukan”. Bogatic beskriver även hur flertal av
överlevarna upplevde att flyktingförläggningarna påminde om koncentrationslägren. Bogatic berör i samband med sin undersökning politiska, sociala och ekonomiska faktorer både i Sverige och Polen som spelade stor roll för hur överlevarnas liv skulle bli efter andra världskriget.29
Sammanfattningsvis så har den tidigare forskning som presenterats berört mottagandet av överlevarna som kom till Sverige i generella sammanhang där det även berörs hur det var i stort sätt på de flesta förläggningar och beredskapssjukhus i landet. Forskningen berör dock inte hur mottagandet och beredskapen för överlevarna sett ut ur ett lokalt perspektiv i Örebro.
Min studie ska lyfta ett kritiskt perspektiv som ska bidra som ett komplement till forskning kring hur mottagandet av överlevarna som kom med de vita bussarna samt hur skildringen av dem sett ut ur ett lokalperspektiv år 1945.
5.Teoretiskt perspektiv
I denna studie kommer begreppen sterotypisering och främling appliceras för att besvara studiens syfte. Begreppen ska användas för att synliggöra om sterotypisering förekommer i beskrivningar av kvinnliga överlevarna, hur och vad lyfts och skildras av de i källmaterialet.
Samt ifall det förekommer att överlevarna benämns som främlingar i relation till samhället och hur det synliggörs, samt hur mottagandet av dem skildras i källmaterialet. Hur skrivs det om de kvinnliga överlevarna och hur kan det förstås utifrån normer och föreställningar utifrån de rådande diskurser inom det lokala samhället i Örebro under 1945.
28Hans Sode-Madsen (2015).
29 Wirginia Bogatic (2011), Exilens dilemma: att stanna eller att återvända: beslut i Sverige av polska kvinnor som överlevde KZ-lägret Ravensbrück och räddades till Sverige 1945–1947. Diss. Växjö: Linnéuniversitetet.
12 Sterotypisering
Stereotyper handlar om sociala och kulturella föreställningar om hur människor eller en viss grupp av människors inre och yttre förväntas vara. Föreställningarna som kommer till uttryck kan vara både positivt och negativt laddade men det tendera oftast att vara negativa
föreställningarna som nödvändigtvis inte behöver stämma utan är baserat på normer.
Föreställningarna kan vara anknyta till vad människor har för kön, religion eller etnisk tillhörighet. Könstereotyper speglar de normer som finns i samhället, att kvinnan exempelvis förväntas vara feminin, känslig, snäll och moderlig medan mannen förväntas vara motsatsen, maskulin, utöva sport och exempelvis inte visa känslor. 30 Stuart Hall menar att
sterotypisering visar skillnader och olikheter som skapar en fördelning av människor utifrån sociala och kulturella värderingar som redan är förutbestämt, där de grupper av människor som anses vara till normen ”normala” automatiskt då definierar vilka som inte anses vara
”normala”. De som avviker från det bestämt normala kan vara genom att exempelvis komma från ett annat land, inneha en annan kultur eller se ut på ett annat sätt. Därför kan
sterotypisering resultera till att människor antingen utesluts eller omfamnas av de ”normala”
som redan är accepterade i samhället. 31
Sterotypisering är ett brett begrepp och kan delas in i flera kategorier, fokus i denna studie är att se ifall det finns mönster av kulturella och sociala normer och föreställningar av hur samhället uppfattade de kvinnliga överlevarna i källmaterialet. Hall menar att sterotypisering finns överallt men att det har en tendens att förekomma där det finns en ojämn fördelning av makt, mellan en minoritet och en majoritet. Det bestämt sociala och kulturella normala ”vi” är en majoritet och är accepterade och har då ett övertag och en makt över ” de andra” som är en minoritet och ännu inte är accepterade.32 Mer om hur ” vi ” och ” de andra ” skildras ska beskrivas i nedanstående begreppet främlingar.
Främlingar
Eftersom de kvinnliga överlevarna i studiens material var från olika etniska, religiösa bakgrunder och även en minoritet i Sverige år 1945, blir det relevant att lyfta begreppet
30Jonas Steier (2009), Kulturmöten: en introduktion till interkulturella studier. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur, s.20ff.
31 Stuart Hall (1997),”The Spectacle of the ’Other’”. I Stuart Hall (red.) (1997) Representation:
Cultural Representations and Signifying Practices, s. s. 257ff.
32 Ibid.
13
främlingar. För det svenska samhället var överlevarna främmande människor och på samma vis kan det svenska samhället beskrivas varit främmande för överlevarna. Anders Florén och Åsa Karlsson berör begreppet i Främlingar – ett historiskt perspektiv, där de definierar främlingskapet som något socialt konstruerat utifrån normer och föreställningar i samhället.
Liknande till beskrivningen av hur normer formar sterotypisering skapas även främlingar i samband med det som uppfattas avvikande eller annorlunda och inte står för det bestämt vanliga eller ”normala”. Florén och Karlsson menar att i relation till att skapa främlingar, identifierar vi människor först oss själva och därför bli vår motsats det som vi inte är, därför uppfattas vår motsats som främmande. 33 Gunilla Hultén formulerar föreställningen om främlingar liknande:
Den Andra är oundgänglig för att skapa jaget men blir också betydelsefull för att skilja ut det som inte hör till mig själv, det främmande. På så vis grundas främlingskap i min relation till den Andra och dennes relation till mig.34
Hultén beskriver precis som Florén och Karlsson att främlingar blir konstruerade i relation till att människor först identifierar sig själva och att det i relation till vad som är en motsats anses vara främmande. Det vill säga så är främlingskapet anknutet till konstruerade normer i
samhället. Begreppet främlingar är därför i samband med lokalsamhället en intressant aspekt att närma sig i att forska hur uppfattningar och förutfattade meningar av de kvinnliga
överlevarna skildras i det lokala samhället genom det som står i källmaterialet och dess mottagande.