Syfte och frågeställningar

överlevarna kunde få arbeten och starta ett nytt liv i andra länder.⁵ Den 25 maj år 1945 kom de första kvinnliga före detta koncentrationslägerfångar till Örebro för att få vård på

Engelbrektsskolan som förvandlats till ett beredskapssjukhus. Denna studie är intresserad av att undersöka Örebros mottagande av överlevarna. Många av överlevarnas gravar finns på olika platser i Sverige, inte minst på Örebros kyrkogård, men hur har överlevarnas

mottagande av Sverige sett ut, vad för information finns det kring samordning av deras räddning ur ett lokalt perspektiv? Studiens syfte baseras utifrån dessa frågor.

2. Syfte och frågeställningar

Studien syfte är att lyfta mottagandet av de kvinnliga före detta koncentrationslägerfångar som vårdades på Engelbrektsskolans beredskapssjukhus i Örebro år 1945. Många platser samordnade ett mottagande för människor på kort tid och Örebro var en av dessa. Det är därför av intresse att närma sig historien kring Röda Korsets vita bussar från det lokala perspektivet. Utifrån en kritisk diskursanalys ska de teoretiska begreppen sterotypisering och främlingar appliceras för att förstå hur och vad som skildras kring mottagandet av kvinnliga överlevarna i källmaterialet samt vad mottagandet i sin tur kan säga om det lokala samhället.

För att uppfylla studiens syfte kommer följande frågor analyseras:

1. Hur beskrevs mottagandet i Nerikes Allehanda, Örebro Kuriren och Örebro Dagblad?

2. Hur skildras överlevarna i källmaterialet?

3. Vad kan mottagandet av överlevarna säga om det lokala samhället år 1945?

3.Bakgrund

I arbetet med räddningsaktionen vita bussarna var vice presidenten för Svenska Röda Korset Folke Bernadotte en central person. Bernadotte farbror, prins Carl som var den dåvarande ordförande för Röda Korset, var vid detta laget för gammal vilket innebar att Folke således fick en viktig position inom Röda Korset. Folke Bernadotte beskrivs som en omtyckt man med hög status. Han kunde även prata tyska och hade kontakter i tyska överklassen vilket

5Byström (2012), s.24ff.

3

innebar att han kunde förhandla med nazisterna.⁶ Den 19 februari år 1945 träffade Bernadotte Heinrich Himmler⁷ för första gången. Syftet med mötet var att få Himmler att gå med på att frige de skandinaviska kvinnorna i Tyskland och de skandinaviska fångarna i

koncentrationslägren. Himmler var tveksam till detta, främst för två anledningar. Den första var att Hitler skulle få reda på att Himmler förhandlat bakom hans rygg. Den andra

anledningen var den svenska pressen. Han var orolig för vad den svenska pressen skulle skriva som sedan resten av världen skulle få läsa. Trots detta ville Himmler upprätta ett gott förhållande mellan Sverige och Tyskland och valde att gå med på Bernadottes önskemål, att frige skandinaverna samt låta svenska Röda Korset få tillgång till att arbeta i

koncentrationslägren, men att denna överenskommelse då måste förbli tyst i svenska pressen.

Det blev en lyckad förhandling, som självklart också möttes av problem. En statssekreterare i tyska inrikesministeriet vid namn Ernst Kaltenbrunner⁸ fick reda på överenskommelsen och försökte stoppa den. Bernadotte svarade att överenskommelsen var mellan honom och Himmler och att endast de två som kunde omförhandla den. Kaltenbrunner fick inte sin vilja igenom och Bernadottes förhandlingar godkändes både av tyska och svenska myndigheter och räddningsaktionen blev därmed möjlig och förberedelserna var i full gång.⁹

Bernadotte och Himmlerkom överens om att de skandinaviska flyktingar skulle samlas i Neuengammelägret som låg nära gränsen till Danmark och därefter skulle de transporteras till Sverige. Grundplanen var att rädda de skandinaver som var bosatta, gifta med tyskar eller tillfångatagna av olika skäl under kriget i Nazityskland. Detta skedde under mars och april månad. Den 23–24 april¹⁰ förhandlade Bernadotte sista gången med Himmler och denna gång fick han transportera så gott som vem han ville till Sverige. Vilket innebar att alla frigivna fångar från lägret i Ravensbrück, dvs. polska, judiska, franska, nederländska och rumänska m.m. fördes till Danmark och Sverige med de vita bussarna. Den 4 maj 1945 kom de sista kvinnliga överlevarna och även 500 danska poliser och 95 politiska fångar till Sverige.¹¹ När räddningsaktionen var över kom Bernadotte att få mycket beröm och uppmärksamhet och blev därför ombedd att skriva en bok om sina förhandlingar med Nazityskland och om sina

6 Sune Persson (2003), ”Vi åker till Sverige” De vita bussarna 1945. Rimbo: Bokförlaget Fischer & Co, s.138ff.

7 Nationalencyklopedin. Heinrich Himmler var chef över Gestapo och utrikesminister som organiserade tyska koncentrationsläger. Hämtad 2020-04-10.

8 Nationalencyklopedin. Ernest Kaltenbrunner. Hämtad 2020-04-20.

9 Folke Bernadotte (1945), Slutet: Mina humanitära förhandlingar i Tyskland våren 1945 och deras politiska följder. Sextonde upplagan. Stockholm: P.A. Nordstedt & Söners Förlag, s. 62 ff.

10 Persson (2003), s.358.

11 Persson (2003), s.383f.

4

upplevelser i arbetet med den humanitära räddningsaktionen. I sin bok ”slutet” berör Bernadotte sin insats och syn på räddningsaktionen, han tar däremot inte upp överlevarnas livsöde eller deras mottagande av Sverige vilket denna studie ämnar lyfta ur ett

lokalperspektiv.

Svenska Röda Korset

Röda Korset är Sveriges största humanitära organisation och vilar idag på sju grundprinciper:

Humanitet, Opartiskhet, Neutralitet, Självständighet, Frivillighet, Enhet, Universalitet.¹² Dessa sju grundprinciper står för att hjälpa och skydda människors liv och hälsa, oavsett deras bakgrund, religion, etnicitet eller sexualitet. Röda Korsets arbete är frivilligt och självständigt och deras syfte är att bevara fred, och rädda de som är i behov och nöd.

Under andra världskriget hade nazisterna byggt koncentrationsläger där människor levde under fruktansvärda omständigheter som gjorde dem, undernärda och sjuka. Människor misshandlades och mördades även varje dag. Redan år 1944 var det tydligt att Nazityskland var på väg att förlora kriget men koncentrationslägren var fortfarande i bruk vilket oroade Röda Korset, eftersom detta kunde leda till att fångarna skulle massavrättas i anslutning till krigsslutet. Det blev därför bråttom att hjälpa koncentrationsfångarna att komma därifrån.

Danmark och Norge hade sedan tidigare diskuterat kring en plan att rädda skandinaver från lägren men den planen blev inte genomförd. Svenska Röda Korset började planera hur de kunde få hem de skandinaviska fångarna och efter Bernadottes lyckade förhandlingar med Himmler var räddningsaktionen redo att genomföras, men Svenska Röda Korset behövde hjälp. De stod inför ett omfattande arbete och de hade inte tillräckligt med resurser. De fick genast hjälp av försvarsmakten som hade erfarenhet av att arbeta i ett krigsdrabbat land och kunde bidra med både material och frivilliga volontärer. Försvarsmaktens militärer fick dock hjälpa till som frivilliga inom Röda Korset och inte som militärer från försvarsmakten eftersom Sverige inte skulle vara delaktiga i kriget.¹³

Röda Korset fick totalt hjälp av 250 frivilliga personer och de använde sig av 75 fordon, varav 36 var bussar. Namnet ”vita bussarna” fick de, för att samtliga fordon målades vita och

markerades med ett rött kors på. Så småningom behövde försvarsmaktens volontärer återgå

12 Svenska Röda Korset. Våra grundprinciper. Hämtad: 2020-04-20.

13 Svenska Röda Korset (2000), Vita bussarna: Svenska Röda Korsets räddningsaktion till Tyskland under Andra Världskriget, Stockholm, s.8ff.

5

till sitt arbete men räddningsaktionen var ännu inte över. Fler transporter krävde mer resurser och då kom Danmark och Norge att bidra med transportfärdmedel så som ambulanser, bussar och lastbilar. Danmark bidrog även med 450 volontärer som också bestod av läkare och sjuksköterskor. Grannländerna bidragande till vita bussaaktionen lyfts inte lika mycket i svensk litteratur, trots deras hjälp så benämns Röda Korsets vita bussar som enbart en svensk insats. Från 8:de mars fram till 1: a maj år 1945 åkte bussarna via Danmark till norra

Tyskland för att rädda skandinaver och andra fångar i koncentrationslägren.¹⁴ Röda korsets beräkning av antal räddade med de vita bussarna är ca 15 500 människor.¹⁵

När överlevarna kom till Sverige tog civilförsvaret och länsstyrelsen i Malmö hus län över ansvaret. Frivilliga organisationer och församlingar, även armen kom att bidra med hjälp.

Medicinalstyrelsen kom med direktiv att överlevarna först och främst skulle duschas, sedan avlusas och deras kläderna skulle brännas. Ifall de inte brändes skulle det besprutas med DDT (insektsgift/bekämpningsmedel)¹⁶som numera är förbjudet. Medlet skulle användas i flera omgångar, före sanering och även efter att karantäntiden var över för att slippa spridningen av exempelvis tyfus och malaria. Fläcktyfus var en sjukdom som var mest förekommande i koncentrationslägren.¹⁷ På grund av de hårda levnadsförhållandena under Förintelsen var många av överlevarna sjuka och behövde vård och hjälp omgående efter sin ankomst till Sverige. Många kom att sättas i karantän på grund av risken för smittspridning och att hitta rätt lösning på detta var avgörande eftersom dödligheten i sjukdomar fortfarande var stor då antibiotika inte hade börjat användas i Sverige. Efter överlevarnas ankomst samordnades förläggningar mestadels i södra Sverige. Det var lokaler i form av skolor, gymnastiksalar, museum, tennishallar användes som flyktingförläggningar och karantänhus.¹⁸

Medicinalstyrelsen hade stränga regler som gällde innan överlevarna fick komma till

flyktingförläggningen och även under sin vistelse. Eftersom karantäntiden var i fjorton dagar fick ingen ha kontakt med människor på utsidan, därav kunde många känna sig instängda och deprimerade. När karantäntiden var slut fick man överföras till öppna flyktingförläggningar och där fanns det också ordningsregler och begränsningar som gällde. Vilket styrde över hur länge de fick vara borta från lägret, ett disciplinerat beteende krävdes och de fick även i

14Hans Sode-Madsen (2015), De hvide busser: reddet fra Hitlers helvede 1941–45. 2. reviderede og udvidede udgave, ny revid. udg. enl. förlagsreklam Kbh.: Lindhardt og Ringhof, s.284ff.

15 Svenska Röda Korset (2000), s.8ff.

16Nationalencyklopedin. uppslagsordet DDT. Hämtad: 2020-04-05.

17 Persson (2003), s.429–443.

18 Persson (2003), s.354–355.

6

många fall inte prata politik eller religion för att undvika bråk. Många ville komma ut i

friheten så snart som möjligt och börja arbeta och leva ett vanligt liv. Dessvärre kom en del av överlevarna att dö i förläggningarna under april och maj 1945, största anledningen var en hjärt-lungsjukdom som heter tuberkulos. Många av de som dog var judiska polacker som utsättes för de mest fruktansvärda omständigheterna under Förintelsens koncentrationsläger.¹⁹